Dokument om Orust i Riksarkivet
Del 1. Fisket och fiskelägena på 16- och 1700-talen.
Utdrag ur ett
kompendium utgivet 1995 av Rolf
Berlin. Denna skrift tar upp en mycket dramatisk tidsperiod för en yrkesgrupp
på Orust som under alla tider varit vana vid svåra levnadsvillkor.
För fiskarna på västsidan av Orust var 1600-talet och tiden fram
till mitten av 1700-talet fylld av svåra umbäranden. Utöver den
ständiga risken att förolyckas under pågående fiske drabbades de av
låga fiskefångster, ett flertal krig, pest, trolldomsprocesser samt
myndigheternas förbud mot att idka handelssjöfart. Detta ledde till
att fiskarbefolkningen på 1720-talet var fattigare och färre än vad
som hade gällt under hela 1600-talet. De här redovisade dokumenten
från Svenska Riksarkivet ger några inblickar i denna händelserika tid.
Förutom fiskeförhållandena ägnas stort utrymme i boken åt alla försök
att få friköpa fiskelägena Käringön och Gullholmen från staten.
Ortsbefolkningen fick redan år 1722 rätt att få friköpa dessa fiskelägen
från staten. På grund av en mängd orsaker har rättstvister om dessa
fiskelägen dragit ut på tiden och om inget oförutsett inträffar kommer
tvisten om äganderätten till Käringön och Gullholmen att kunna fira
300-års jubileum år 2022!!!
Arbetet med denna bok har drivits som ett projekt där deltagarna har varit:
Rolf Berlin i Järfälla (med anor från Käringön), Olle Larsson på Gullholmen,
Jan Rehnberg på Käringön samt kultursekreterare Folke Almegius. En del av
dokumenten från Riksarkivet har kunnat utnyttjas som faktaunderlag till
den av Orusts kommun nyligen utgivna boken "Orust. Historia och miljö."
_____________________________________________________________________________
Innehållsförteckning
Tvisten om Råön år 1638
Några bouppteckningar från 1640-1660
Israel Lagerfällts reseberättelse år 1666
Fiskeriskatten 1661-1732
Friköpandet av Gullholmen 1722- - -
Friköpandet av Käringön 1722- - -
Fiskeriutredningarna år 1752 och 1774
Denna sammanställning av dokument om Orust, utgör
endast en liten del av de i svenska riksarkivet
bevarade handlingarna om Orust. Arkivet består av
mer än 130 000 hyllmeter med handlingar från hela
Sverige, och dessa är oftast bristfälligt
förtecknade. För att en tillfällig besökare skall
finna ett dokument utan att veta exakt beteckning
fordras både tur och skicklighet. Denna förteckning
över en del av dokumenten skall förhoppningsvis
underlätta för Orust-forskare att orientera sig
ibland Riksarkivets mycket innehållsrika samlingar.
De här presenterade handlingarna är inte
mikrofilmade och är därför svåråtkomliga för de
flesta forskare. Från 1700-talets senare hälft
finns en mängd handlingar i Riksarkivet rörande
sillfisket i Bohuslän. Dessa har dock inte tagits
med i denna bok, eftersom de flesta av dessa
handlingar också finns i kopia i Göteborg och
Bohusläns landskontors arkiv i Landsarkivet i
Göteborg.
Avskriften är gjord på ett så bokstavstroget sätt
som möjligt. Några avsnitt är dock endast återgivna
i refererat och är då angivna med kursiv stil.
Denna stil används också i de avsnitt före varje
dokument, som ger en sammanfattning av dokumentets
innehåll och i vilket arkiv det förvaras.
Handlingarna är framtagna och kopierade av Rolf
Berlin Järfälla, och därefter renskrivna av Olle
Larsson på Gullholmen. Jan Rehnberg på Käringön har
bidragit med en del handlingar rörande friköpandet
av Käringön från kronan.
Ett särskilt tack till kultursekreteraren i Orusts
kommun Folke Almegius, som medverkat till att denna
skrift blivit tryckt.
Källförteckning
Otryckta källor i Svenska Riksarkivet
Kammarkollegiet:
Bohusläns kommission år 1662.
Länsräkenskaper för Göteborg och Bohuslän. Verifikationer för åren 1659-1765.
Andra provinskontoret:
Skatteköpshandlingar.
Årshandlingar.
Memorial.
Nummerserier, lotshandlingar.
Kommerskollegiet:
Registraturet för åren 1658-1765.
Särskilda utredningar. Fiskeriutredningen år 1752, F IV:37.
Riksarkivets ämnesserier:
Topografica. Morlanda socken.
Fisket.
Riksdagens Arkiv:
Orust och Tjörns allmoges besvär till Riksdagen för åren 1662-1766. Mikrofilm FO 35-30575.
Riksens Ständers Arkiv:
Landsböcker för Göteborg och Bohuslän för åren 1719-1765.
Sammansatta kollegier:
Kommissionen om Käringön år 1777.
Sandbergska samlingen:
F4274.
Litteratur
Almegius, Folke "Jöns Gullbrandsson i Vräland"
Arcadius, C. "Om Bohusläns införlivande med Sverige"
Berlin, Rolf "Taxeringslängden år 1715 för Göteborg och Bohuslän"
Haneson, Valdemar "Bohusfisket. Skrifter utgivna vid Göteborgs 300 års jubileum XIX"
Hansson, Olof "Min barndom på Gullholmen"
Hasslöf, Olof "Bankskutor och sjöbåtar"
Hasslöf, Olof "Svenska västkustfiskarna"
Hennel, Lennart "Båtsmansindelningen i Västsverige 1700-1732"
Holm, Poul "Kystfolk"
Johansson, Sune "Ortnamnen i området vid Gullholmen och Härmanö"
Klippner Johansson, Valborg "Gullholmen. En ö i äkta västkustmiljö"
Pettersson, Johan "Den svenska skagerakkustens fiskebebyggelse"
Plaenge Jacobson, Sigbritt "1766 års allmänna fiskestadga"
Sandklef, Albert "Västkustens allmogesjöfart 1575-1850"
Svenungsson, L. M. "Trolldomen i Bohuslän 1669-1672"
Tengby, Nils "Käringön. Ett litet fiskeläges historia"
Thornblad, Lars "Mollösund. Ur ett gammalt fiskeläges historia"
(Turesson, Ture?) "Afhandling om fisket" Stockholm år 1778
______________________________________________________________________
TVISTEN OM RÅÖN ÅR 1638
Avskrift av en dom i Bohus lagting år 1638 rörande
skatterättigheten till ön Råön i Morlanda socken. Avskriften
finns bevarad i Riksarkivets serie Topografica under Morlanda
socken och inlämnades sannolikt till Kungl. Maj:t på 1660-talet
av Knut Bildt till Morlanda. Dokumentet innehåller en uppgift
om vem som var den förste som bosatte sig på Råön och av
innehållet i övrigt framgår att detta skett under 1500-talets
sillperiod.
-
Hans Frandtzon Laugman i Baahuus Lehn oc Wijgen, Gunder i
Torebye, Anbiörn i Resta, Ole i Torödh, Simen i Sleboe, Ole i
Restad och Biörn i Norum, Laugrettsmand paa Indlandh. Anders i
Kielsby, Brönte i Röre, Ingemor i Hualseng, Laugrettsmand paa
Tiörn och Ole i Svanvijg;
Giör alle witterligt, at aar effter Christi födsel 1638 den 8
Junij. Ware vi forsamblet paa it siun och deilis gang paa den
öe Nemblig Raaön i Morland sogn paa Oroust liggende;
Efter en fremvijstelse och opsettelse aff Baahuus Laugting, den
5 Februarij Nest for i samme aar giort vaar:
I mellem Kongl: May.tts paa den Ene, och aff den Anden side
Welb: Daniel Bildt Knudtzön till Morlandgaardh, paa den bonde
Ole i Svanvijg hans Wegnar.
Haffwer Vi da i dag des Aasteds siett och besichtiget, sampt
igenemseet huis breffue parterne haffde at vijse.
Saa fremlagde nu Welb: Daniel Bildt en Slottsens steffning
offuer Shriffueren Morten Frost och di 6 mende laugrettet paa
Orust till Seniste laugting tagen, och her nu paa Aasteden vaor
Udvijst Daterit Baahus d. 8 Decemb: 1637.
Hwor den gode mand haffde indsteffnet for.te Maarten Frost med
for.te sine bessiddere i Laugrettet, for en dom di den 7
decemb: 1635 Udsted haffde, andlangende den öe Raaöen. Huilchen
dom den gode Mand formente for atshilliger aarsager, iche at
were saa rettmessig som det sig burde.
Saa oc vaar steffnet Welacht: mand Erich Jensson Ridefouget
offuer Orust och Tiörn, om hand noget der imod haffde at svare,
som steffningen wijdere i sig sielf indeholder.
Saa och saa i rette lagde den gode Mannd for:te Maarten Frostes
breff, Daterit Hielmwijg den 7 decem: 1635 som i mening med
förde.
At fougden Erich Jenssön, da haffde insteffnet Ole Guttormssön
i Svanwijg for samme öe Raaöen i Morland Sogn paa Orust, som
hand till Welb: Daniel Bilddes helfften shulle haffde solt.
Detta fougden da formente for:te Ole W.rett at haffue giort,
och samme öe iche at haffue Waerit hans Odell, mens Kongl:
Maij:t at tillkomme. Waar och Steffnet Welb: Daniel Bildt, om
han noget der imod haffde at sware.
Haffuer oc fougden da for skriffueren och Laugrettet giffuet
tillkiende wed sit forsedd dateriet Hielmvijg den 7 decemb:
Anno 1635 at fornemb: Raaöen altijd haffuer shijldet till
Bondelensmanden, den Ena efter den anden, En halff waale fish,
och aff försten aff dennen shulle vaeret förloffuet paa Kong:
Maij:tt Wegne at böggis;
der ofuer formente samme öe Cronan at tillkomme, Uden for:te
Ole mod Odelsbreffue eller breide sig samme halfue öe kunde
tillbeuise. Huorfore fougden formente for.te Ole W.rett at
haffue giort, och derfore at staemde till rette.
Her imod samme Ole for skriffueren, och Laugrettet da haffuer
giffuet tillkiende, ved sit shrifftlige forsett daterit den 29
Novemb: Anno 1635. Efftersom han waar steffnet for sin sande
odelsjordh, hand till Wellb. Daniel Bildt haffde affhendt,
Nembl. Raaöen, det fougden formente, at hafde warit en
bevilning Under Suanwijg.
Saa viste vel Fougden, huad for en beshieden hand nogle aar for
i Fougden Egen Nerverelse haffde forhuerfuet, som han til Welb:
Daniiel Bildt haffde offuerleffueret, vijdere beshieden viste
hand iche der om, och Endelig hans lange heffuede paastod det
samme Tingsvidne medförde.
Fremblagde for.te Ole och da sin gamle adkomstbreffue paa sin
andeel i gaarden Svanwijg. End oc som Welb: Daniel Bildt da oc
for Laugrettet vaar indsteffnet, da ved sit forset gaff
tilkiende daterit Morland d. 29 Novemb: 1635.
Först formente fougden Erich Jenssön, iche med nogen Jordebog
eller documenter, shulle beuise Kongl: May.tt noget i forsh: öe
at Eye, Meden at Were Ole Svanvigs Rette Odel, som kunde
beuises med it beshichelse Vidne tagen paa Morland kyrchegaard
i Fougden Erich Jenssöns Egen Nerwerelse,
sambt siden Svoren och Udsted Tingsvinde effter, aff
Ormebacheting och i for.te Erich Jenssöns Nerwerelse 1628. d. 8
decemb: som samme Tingsvinde i sig sielff Uduijser. oc der som
fougden haffde vist sig nogen rett paa Kongl: May.ttz Wegner,
da billigen burde at haffve talt:
Iche heller Fougden eller hans formende shulle kunde beuiste
nogen rettigheed paa Kongens vegner aff for.te öe nogen tijd at
haffue opbaaren.
Men samme öeboer ingen Hosbunder vist aff at sige, uden for.te
Ole i Svanvijg och hans formendh. Saa Lensmanden intet at
haffue for sig, huor effter di sig slig Rettighedh opbörssel
tager.
Dissligest beuisses kand, Lensmanden aff andre öer lijge saadan
opbörsel fordrer oc tager, der Kongl: May.tt: aldelis indet i
Eyendes er, Medens som en gammel beuillning /: muelig moed
eller med deris wilje :/ det samme forset vitlöffligen
indeholder.
Noch waar och for shriffueren och Laugrettet aff den gode Mand
da fremblagd, it Pergamentz forsteyled tingwinde, daterit
Ormebache ting d. 8 decemb: 1628. som medförde.
At daa paa for.de ting i fougden Erich Jensöns Nerwerelse; waar
shichet Peder Söffrensön i Frydendal, Reer Madtzön i Sletholt,
och Siffuer Bertelsön i Hetteröd, der loulige bogs Eed Wiede
och Swoer,
At den 30 Novemb: paa Morland Kirchegaard, siden messen vaar
Endt, daa paa Ole Gutormsons vegner i Svanvig, tilspurde den
menig almue i fornemb: Morland sogen, om nogen aff dem haffde
hört, eller waar beuist, End at dj folch Ole Guttormsön i
Svanwijg, der nu boer, paa hans hustrues Vegner, och hindes
fader och gamble forelder altijd mand efter mand,
haffde raade for den öe Raaöen liggende i Morland sogn, oc di
der for haffde boet paa foresch.ne Raaöe, haffde altijd hafft
den i mindelighed, stede och feste, aff di mand der haffde
boet, och nu boer i Swanvijg.
Der till menig almue haffde giffuet dennem saadant louglig
svar, at udi deris aar alder och minde, dissligest som deris
gamble foreldre haffde sagt for dem, da haffde bönderne udi
Svanvijg, veret den Raadig, for deras gamle rette Eyande
odelsjord aff laugfeigdenn, det samme Tingsvjnde i sig sielf
udvjser.
Hwor imod fougden Erich Jonsön den 26 Februarij 1636. for
shriffuren och Laugrettet paa Ormebache ting, haffuer paa
Kongl: Mayt: Wegner fört efftershr: vidne, Esbiörn paa
Kierlingöen, oc Niels Rassmussön
/: Lauritz i Giögestätdder och Simon i Multorp, som vandt den
gamle qvindes ord :/
Esbiörn bekiende och lijdeligen foregaff, at hans fader ved
Naffn Henning vaar den den förste mand som bögde huus paa
Raaöen, och gaff hand bunde Lensmanden,
j tu:na Machrel det förste aar for han maate bygge paa samme
öe.
Siden haffde hans Fader det i minde aff bunden, som daa boede
paa Svanvijg, och boenden i for.te Svanvijg gaff bunde
lensmannen ij vorde Langer aarlig. Det samme vant Ole Nielsön
paa sin faders vegne med fuld Eed staae.
Lauritz Erichsön och Simen i Multorp, som i beshichelse wijs
vaar hos den gamle qwinde, Maret Tolletsdatter ved 70 aar.
Da bekiende huun for dem, att hun boede paa Herman i 15 aar,
och siden flötte till Biönnij och boede der i 9 aar, vaar
hinder aldrig andet beuijst End den ombtrettende öe, jo vaar
Kongl: Maj.tt och laa under Svanvijg, rettigheden der aff gaff
bunden paa Svanvig, till Bundelensmanden;
Disse hindes ord for.te tuende Mand ved deris Eed efter lougen,
haffde stadfest.
Huor paa shriffuren med Laugrettet den 13 Decemb: 1636. haffuer
sluttet och dömbt.
Effterdi forenembde Ole i Svanvijg med loulig gamle
Odelsbreffue eller loulig Odelsbrijde, da eller tillforne iche
till tinge giort beuijsligt hannem samme öe att tillkomme,
Men allene effter it sogne Widnesbyrd, den gemene Mand kunde
tillsvare oc siden till tinget tagen beshreffuet effter 3 mands
bekiendelse: och ingen anden beshied der om fört, iche heller
kand benechte, jo till bundelensmanden at haffue giffuet ½
vorde fisk. Öboerne och seerlig giord shydtzferd, saa och
giffuet Sölffshatt, och verit i Udshrifft.
Oc efftersom fougden da haffuer ladet fyre louglige
Vidnesbyrde, Naar samme öe förste gang haffuer Warit bygt, saa
alijd haffuer waret rettigheed affgiffuen till kongens
bestillningsmand.
Oc Ole i Svanvijgs odelsbreffue iche paabiuder samme öe,
haffuer de iche Retter kundet forfinde, End den jo shall fölge
och bliffue under Kongl: May:tt oc Cronen med huis Rettigheed
der kand hende at paabiudes som tillforn gammelt haffuer Waret,
Undertagend Ole forshre.ne kan med loulig odelsbrefue beviss,
eller logfaste Widnesbyrd effter Norriges loug, End di der
tillseet haffde, som samme dom i sine punchter Widtlöffligen
medförder.
Fremblagde och den Welb: gode Mand, et Beshichelsebreff daterit
1637 d. 5 Februarij aff Jens Jacobsön och Hendrich i Guldbring
Undersskeffuet hworledes di haffde weret hos bundelensmanden
Niels Jensson i Dale, och han tillspurt om han nogen tijd
haffde faaet nogen rettigheed aff di folch paa Raaöen, daa
haffuer han svaret Ney,
Mens aff den bunde paa Svanvijg haffde han aarlig bekommit ½
vorde fish, indtill han kom i handling med Welb: Daniel Bildt,
och siden intet det samme breff vijdere i sig medförer.
End for det sidste gaff den gode Mand tillkiende wed sit
skrifftlig forsett, daterit Morlandgaar d. 3 Februari 1638,
imod shriffuaren och Laugrettet, formente sig aff dem att Ware
for W.rettet, i det iche for dhem er beuissligt giort, Kongl:
May.tt nogen ser Rettighed aff Raaöen haffuer effterfuld.
Mens altid fölget odelsfolchet till Svanvijg, som med
tingsvinde vaar at beuise. Iche heller achet det lange heffuedh
W.paakierdt, det Svanvijgs folch öen haffuer effterfuldt.
Saa och beskyllder itt aff fougdens beshichelse vidne och att
hand iche der imod er steffnet, som dog förste gang haffuer
veret ceterit.
Dem och beshylder for de iche haffuer indfort i deris domb,
Tuende denn gode mands beshichelse viedne, W.andseet de dem
haffde tilladet at aflegge Eed.
Formener och lensmannen for den ½ vorde fishis opbörsel, iche
shulle haffuer nogen documenter eller beshied. For dies omstede
formente deras dom burde Machtislös at Were.
Heremod mötte i Rette Welacht mand Erich Jensön Kongl: May.ttz
Ridefougde paa Orust oc Tiörn ved sit shrifftlig forset daterit
d 8 Junij 1638 gaff tilkiende, nu som tilforne, och paa Kongl:
May.tt vegne, formente for.te öe, iche at vare bundens odel,
efftersom han iche med odelsbreffue eller breijde, effter
lougen kunde tillegne, mens at höre Kongl: May.tt och Cronen
till.
Effterdi det er bevisligt giort, at kongens ombud
bundelensmanden den förste gang haffuer ladet heden bygge, till
en Mand ved naffn Henning, och alltijd Waret Erachtet for
Kongens Eyendomb som wijndisbiurden formelder, derfore endnu
hart paasttaar samme öe frembdelis at fölge Kongl: May.tt och
Cronen.
Effterdi land och Rigen hörer kongen till, huem andet sig noget
will tillegne, giörer sig det ved breff och seygel eller
louglig odels Winde, som her udj endnu iche sheed er, formener
derfor den 6 mande domb bör vedmacht at staae, och bunden at
standa till Rette effter lougen, som samme forsett
Widtlöffligen medföres.
För det sidste mötte och udi Rette skriffuren Morten Frost med
di dannemanden Laugrettet paa Orust formente sig i deris dom
ingen Wrette at haffue giort och formente den burde wed macht
at bliffue, med merre ord her om sheede.
Da effter forberördte Leylighed och dis Proces som vidlöffligen
i den 6 mande dom er indfört, och som vi nu her paa aasteden
forsh.ne öe Raaöen haffuer beseet, sampt gaarden Svanvijg, och
befinder samme öe, effter Menige Mands ordh eet samtöche, som
her idag tillstede Ware, och ingen anden haffde och mindes, End
at fornemte öe, jo altiid haffde veret heffdet och brugt under
Suanvijg, som Widnes biurdene paa begge sidder med stemmer
offuer Eens.
Dette tings Winde effter it Sogne viede ved 3 mander stadfest,
giort er, der imod Kongl: May.ttz ombud iche findes steffnet,
des Widnesbiurd Kongens fouget oc haffuer fört, der imod Velb:
Daniel Bildt iche heller er steffnet, som fra försten kom i
processen. Fougden ingen Jordebog paa Raaöen om den ½ vorde
fishis udgifft kunde fremvijse,
Iche heller findes i affkortningen under Lensmandens lön at
veare indfört, mens saasom en udtegt hennsendis till Kong:
May.tt Eyendeel i Svanvijg och dis tilliggende öer och Eyendom,
den 6 mandedom som bunden ald öen i frakiender, W.andseet
bunden Eyer helften gaarden, och end meere, efter sin adkomst
paa gaarden Svanvijg, och öen altid der under haffuer fuldt.
(Knut Bildts marginalanteckning = NB)
Er saa for Retten affsagd, at mand iche nu Haffuer vist for.te
6 mande dom at fölge, mens machteslös verre, och for.te öe
Raaöen her effter som tillforn, at bliffue under gaarden
Svanvijg, Kongl: May.tt vare lijge J öen Eyende saasom i
gaarden, bondens och i lijge maade oc i for.de öe at vere
Eyende, saa som hand sig udi gaarden, ved odelsbeuisligheder
kand tillegne.
Her med och W.formenet om parterne inden 12 maanedis dag her
nest effter der om paa Enten sijder kand förete, nogen serr
odelsbreffue, Eller beuisligheder, da visde sig saa som loven
siger. Till vitterlighed mit eget zignet herneden trycht,
Actum Anno, die loco ut supra
Hans Frandzon
Laugmand
Detta at ware richtig copia aff originalen Contesterer vi
undertegnede, anno die ut Supra.
Willum Nielsön Brems m m
Hans Reffsal s s Theol. studiosj
Därefter följer en tilläggsanteckning, sannolikt skriven av
Knut Bildt till Morlanda.
Med denne Lagmandsdom (pag: ultima lin 14 och 15.) kand
bewijses at Bonden, som har saalt min Sl: fader den skattegaard
Svanvig, Eyede Mere, End halffparten udj samme, gaard, och
derfor var byxel eller tagen raadig, effter Laugenn, och
herforuden eyer jag paa kirchens wegner ett Öresbol iord, som
fölger med jure patronatus.
__________________________________________________________________
NÅGRA BOUPPTECKNINGAR FRÅN 1640-1660
Det finns endast några få bouppteckningar bevarade från Orust
från 1600-talet. I dessa fall rör sig oftast om personer som
hade gegått brott, rymt och efterlämnat gods som kronan då tog
i beslag. Från fiskelägena på Orust finns 3 bouppteckningar i
de danska länsräkenskaperna från 1640- och 50-talet. Dessa kan
jämföras med den utförliga bouppteckningen, efter den förrymde
länsmannen Jacob Bertillsson i Bräcke, Tegneby socken, som
finns i de svenska länsräkenskaperna för år 1659. De kan också
jämföras med taxeringslängden år 1715 (Se
litteraturförteckningen sid 102) och de äldsta boupp-
teckningarna i häradsrättens arkiv från 1740-talet.
Det framgår då, att den tidens fiskare tycks ha varit relativt
välmående, jämfört med bönder, och med senare tiders fiskare.
De här nedan redovisade bouppteckningarna torde dock endast
visa standarden hos de mest framgångsrika fiskarna på 1640-
talet.
Bouppteckningarna från 1640- och 50-talen är tagna från Folke
Almegius avskrift av de mikrofilmade danska länsräkenskaperna.
Almegius har redogjort för Jacob Bertillssons rymning till
Norge på sidan 99 i boken "Jöns Gullbrandsson i Vräland."
Utdrag ur Bohusläns länsräkenskaper för år 1640.
Sagefald: Morlanda soggen
Jacob Iffuersen paa Guldholmen en egte gifft mand forsaae sig
vdj sit egteshab med horerj med Ingeborg Suendsdaatter et
suensh quindfolch, hans anpart bodslod forfalden och dömt till
K.M. och belöb sig effter worderingsbreffs jinhold
peng j hundret xx rdlr.
Anno 1640 dend 8 julij wore wj efftershreffne Morten Frost
sorenshriffuer paaa Oroust och Thiörn, Niels Joensson
bondelensmand i Morlanddalen, giör witterligt att wj wore med
Erich Jensen paa Ellös ridefougett offuer Oroust och Thiörn,
paa Guldholmen, Jacob Iuerssons boslod och lössöre att
opshriffue och wordere efftersom den wor fofalden for horerj
wdj sit egteshab effter huis dom fougden offuer honom
forhuerffued haffuer, med oss offuerwerrede till wittnesbiurd
och att wordera, Olle Laursen i Glembsaas strandfougdett,
Gunder Börresen paa Guldholmen och Rasmus shomager paa Ellös
och befantis i hans gandshe boe som effterfölger:
Först:
j messingskiell 2 dlr slette
j koberkiell wog ix mk ij d j mk
j brygekiell i-j pd ix d
iiij ny kobergryder i-j pd iij mk ix d iij mk
ij jerngryder for j d
xiiij tome thönder for vij mk
j gammel walmels sengedyne och
j hoffueddyne, ij puder v dr
iij gamle forslitt hiunder j d
j gammel benckedyne -j d
ij par nye groffue lagen ij d
ij par blagarns lagen j d
j dug for j d
iiij allne bondall j
ij pudesuar iij mk
xxxiiij allen blagarn xij mk
j gammel bösse v mk
j hatt v mk
j sölffstob och ij kobespender
vog 27 lod xxj d
j par bugser och j tröge iij d
j gammel grön shiört ij d
noch j shiort iiij d
j gammel kobbe i-j d
iij gamble kister j d
400 gamble bacher iiij d
hussene worderet for x d
iij t malt ix d
ij t rug vij d
24 worrer fish woren v mk xxx d
ij t seed? och maffue? i-j d
ij kiör viij d
suma penge 145½ daler slette
Thillstående gield der ald bortskyldig gield wor bethalt,
först:
Rasmus på Guldholmen 80 d slette
Christen Storch jbidem 50 d
Torger paa Lafföen 2 d
Margrette Christians 30 d
Christophers arffuinge xv d
Gunder Börresen xv d
Peder Niellsen ix d
Arett Mortensen xiiii-j d
sume penge 214½ dlr slette
Er till samen penge 240 rdlr, deraff den -j part till K. M.
tillkom penge et hundrett och tyffue rixdaler. Dess till
windisbyrd att forshreffne boe er vdj gott folckis
offuerwerellse saa opshreffuen och worderett som forshreffuet
staar det winder och bekiender wj med woris zignetter her neden
vnderthrögt actum Guldholmen ut supra.
Utdrag ur Bohusläns länsräkenskaper för år 1649.
Annammedt römming mandtz goedtz:
Förriss till jntegt Jacob Suendsen paa Kierlingöen for tyffuerj
bortrömbte hans effterloedte boe effter at hans gield waar
betaldt so effter hossfölgende registrering belöper som K.M.
tilldömbt er penge vj rdlr ij ort lj sk?
Morten Frost i Mollesuen suorrenshriffuer paa Orost och Tiören,
Gullick i Herlöcke, Olle i Liffuetorp, Olle i Warkiell, Anders
i Smeby, Jenns i Torsby och Östen i Roem, laurettismen paa
Orost, giör ueterligt at aar 1649 paa sanct Mortens dag worre
uj befallet af K.M. ridefouget welagt Jacob Handsen Nörring, at
opskriffue och wordere Jacob Suendtzens boe paa Kierlingöen
efftersom hanns halffue boedzloedt erre dömt vdj K.M. werre
formedelst hans thyffuerj hand haffuer begaeet som hans dom
witlöfftig omformelder.
Daa fantes dette effterschreffne guoedz som blef regtig
registreret och worderett,
Först
thou dynner for 10 slette daller
2 puder for i-j daller
2 lagen i-j daller
et thebenne for 3 mk
3 handklede ii-j mk
en bengkedyne for 3 mk
et hynne 2 mk
2 stenfaed 6 sk
3 tinfader 3 mk
2 lysestager 2 mk
en messingarme till at sette et lys vdj 2 mk
et huidtstenkrues j mk
et brunstenkrues 8 sk
et blaet krus 8 sk
2 sma tinshaller j mk
et lidet koberfaed 2 mk
2 paupines?tauler? for i-j mk
et trefaed for 2 sk
en gammel sökort och et paesbord 3 mk
en rock? 3 mk
et lidet riffieren 2 sk
8 tretallerken for 5 sk
en leershaell 2 sk
et tin?smörfaed 2 sk
en liden sonl? 8 sk
2 halffue angker 12 sk
en stomtön? 4 sk
2 altre? i-j mk
en brun kleesklening ij daller
en gamell bla tröije i-j daller
3 fierring makrell 18 mk
i-j tönfishe 6 daller
en liden lue 2 mk
hans hues worderet for 15 slette daller
Belöber sig forshreffne registreretde
boe tillhobe penge 56 slette daller 3 sk.
Warre och nu telstede diese efftershreffne chredjtorer som
regtig beuiste att foreshreffne Jacob worre dem shyldig, som er
först
Jacob Handssens fodring belöbe sig 33 slette daller
Esbiörn Hemingsen 14 mk
er tillhobe penge 36 daller 2 mk
Naer forshreffne giell er batalt saa bliffuer igien
19 slette daller 29 sk, deraf tillfalder foreshreffne
römmningsmandtz hustrue den halffue part som er 9½ slatte
daller 14 sk 6 pg, bliffuer saa igien som K.M. tillkommer 9½
daller 14 sk 6 pg.
Des til windesbyr thröcker uj worres segnetter her neden vnder.
Actum ut supra
Mortenn Frost egenn handtt.
Utdrag ur Bohusläns länsräkenskaper för år 1651.
Peder Annderssen j Holmb soerennschriffuer paa Oroust och
Thiörnn, Gilich i Herlöche, Oluff i Liffuetorp, oluff i
Warkield, Annders i Smeby, Jenns i Torssby och Östen Rassmussen
i Stalle, laugretzmennd paa Oroust, giörre witterligt att epter
chrestie föedzell anno 1651 den 3 nouembris paa almindelige
ting som holtes paa Oroust udj Kierre, offuerwerendes erlig och
welforstandige mand Jacob Nöring, K.M. ridefouget offuer Oroust
och Tiörnn,
komb udj rette Lauretz Olssen fraa Amsterdam, barnföed paa
Guldholmen udj Maalandtzougen paa Oroust, hannss fuldmechtige
Jenns Jörgenssen som fremblaugde et shifftebreff dateret
Guldholmen den 4 februarij anno 1650 som formelte att
foreshreffne Lauritz Olssen arffueligenns war tilfalden effter
sin salige fader Olluff Anderssen paa foreshreffne Guldholmen,
penge trej hundre slette daller huoraff hand haffuer vdgiffuet
till hanns K.M. dend siette part, nemlig halftressindsstiuge
slette daller, eptersom hand haffuer fördt sin faederne arff
med sig vden regett.
Utdrag ur Bohusläns länsräkenskaper, verifikationer för år
1659, fol 410.
Peder Anderssenn suorenskriffuer paa Oroust och Thiörn, Oluff i
Liffuetorp, Jens i Thorbye, och Östen i stalle, Laugretzmend
paa Oroust, giöre alle wetterligigt at anno 1660, den 17
nouembres, ware wij effter cronens befalningsmand offr Oroust
och Thiörn erlige och welforstandige Suen Andersen hans
shrefflige begiering, dateret Hielmbuig den 16 ogtobris nest
forshennt, forsamblede udj Breche i Thegnebye sougen paa
Oroust, att registere offuersee, och wordere Jacob Bertelsen
effterladhe boedtz och formuffue, sambt bortskyldige, och
tilstaende gield och befandtess som fölger,
Rdr Ör Pr
Jacob Bertelsen skyldig till S: Amund
Olsens börn udj Söebön som hand til
sig paa tinget udj Houffue annamet
den 25 aprilis 1660 boedpenge 32
itemb shyldig till Agnettess barn
paa Guldholmen 3
Noch shyldig till kiöbmand och andre
effter windeses eigen beretning nem-
mblig till Hans Krusse i Marstrand 40
Thill Wulff Junch Sommer ibm: 20
Thill Jochumb Weffer ibm: 26 2 16
Thill Thorchild Erichsen i Odeuald 10
Thill Jens Holst udj Kongelff 10 1 8
Peder Floer ibm: 16
Latris 158
Peder Andersen i Holmb fordrer som
hand aff hans aarlige shriffuer löen aff
Thegnebye och Maarland sougen
haffde oppebarett och ellerss for
hannnemb udlagt til captein Jonas 32 3 16
Olle i Liffuetorp 10
Jens i Thorsbue 6 2
Peder Smid i Holmb for arbeide 8 2
Latris 57 1 10
Summa er penge 215 2 10
Lössöre Rdr ör pr
Sex sölffshee weide till 6
Otte thinfade weide 20 ezs?ker 2 2 8
Ett dösin talerchen och tou sald
sercher weide 16 ezs? 2
Et pone messing stager 1
Ett fyrbechen 16
Ett fyrfad 1
En lysesax 16
Threj smaa kaaber kieler for 3
Ett reenbons? fad 1
Ett doerslaug 1 8
Ett potteloug 8
Thou kaabergryder for 2
Latris 18 2 8
Ett jern harff 1
Thou ploug jern 2
Thra aag med thester? 2
Thou lenche ree 8
En gammel röst och et spid 8
En jernpande 8
Threj gamle jerngryder for 2
Ett plougsline med en jernklauffue for 1
Linklederne
Threj par höegarnslagen for 9
Thou par grouffue dito for 2
Ett par blargarns dito 3
Femb par pudeswahr 4 16
Threj fine dreijels duge 4 2
Thou smaa blargarns dito 1 2
Thou grouffue dito 1
Threj smaa blargarns handklede 2 1
Trej grouffue dito 1
Sperlagen til thou senger, det enne blat
och huit, det andet grao och guuld med
tou guldshinds kapper 2
Noch tou stöcher omseng til inseng
med en gammell kappe till for 1
Latris 33
Uldenkler
Thou senge dyner for 7
Thou dundyner 6
En hoffuet dyne 1
Femb puder 2
Thou guldshindshönder 1
Femb andre hönder 1 2 8
En bemhedyne 1 2
Liberie
Sötten böger smaa och store, Nemligh
Bibelshe handtbuch,
Manuel Oder handbuch,
Dish ordnung der toufeld,
Werdens elendig wessen,
En kort tractat omb wynntern,
Evangeliorum,
Oder ernstlich erklerung won dem leben
Christi, wahren glaube,
Holger Danskes kröning Omb Herodes
och di wiifsse,
Aaus fuhrlicher nusbedenchen,
Aus der heiliger shrifft,
Somerpartenn,
Aff Brochmare Pastelle enfaldig
erklehrung undt nudtzliche betrachtunge,
Der Evangelium kirche ordinantze,
En liden bönnebög,
Norsheloug shreffuen,
Teusher laub wasser,
Salmen Dauidtz,
Thilsammens worderet for 2
Latris 22 8
Contrafeyer
Hellig threfaldigheds stöche worderat for 3
Begge deress egen stöcher, eller
contrafactur 2
Otte luminerede thaffler 12
Träverch
Thou store gamble beslager kister for 2 16
Thou beslagen halffkister den ene
beholt wineche for 2
Et stort beslaget shrin 2
Ett lidet dito 1
Sex stoelle smaa och store 1
Thou slaugbencher 1 8
Thou boer 2 2
Threj bencher 2
Ett madshab 1 2
Tou brögekar 2 16
Fyre öltönder 2 16
Femb stambtönder 20
Sex halfftönder 2
Siuff t:r 1 4
Latris 20 3 8
Queg
Threj kiör worderet for 12
Thou kiör for 4
En quie for 2 2 16
En thiör 2 2 16
Thou stud kalffue for 2 16
Noch som er borte iblandt bönderne,
Hoes Olle Greffuesen i Kierre
en oxe for 4
En stud hos Niels i Lunden 1
En lure hos Simon i Houffue 1
En lure hos Simon i Thued 1
En kou och en stud hoes
Marchuss i Leby 3 4 8
Thou söer 1
Femb griiser 1 2 16
En sort gaeger 2
En röebrun hest for 3
Latris 40
Summa Er 134 2
Liquideret dette ene imoed det andet, der befandtess
indshreffne gield foruden huis til Cronen och hans höijgreffl:
Wa: Rixdrotsen kand fordres, höijere och mehre end löessöret
och boet, penge 81 10
Forshreffne Jacob Bertelsens bou gouds och löessörer, saaledes
at ware registreret och worderet, som for er meldt wedner wij
med wores zegneter her neden paa thröcht, Actum anno et loco ut
supra
Peder Anderss. egen handz ss ss ss ss
____________________________________________________________________________
ISRAEL LAGERFÄLLTS RESEBERÄTTELSE ÅR 1666
Vid mitten av 1660-talet gick sillen till i Bohuslän. Från statsmakternas
sida anade man en ny inkomstkälla, men saknade regler för sillfisket
eftersom Bohuslän just blivit svenskt. För att kunna sätta upp en
fiskerilag beordrade Kungl. Maj:t den 30 juli 1666 vicepresidenten i
kommerskollegiet Israel Lagerfällt att resa till Bohuslän. Han hade med sig
en 20 paragrafer lång instruktion som han skulle presentera för fiskarna
runt om i Bohuslän.
Lagerfällt kom att besöka bland annat Mollösund och Gullholmen samt några
fler platser på Orust. Hans
långa och innehållsrika reseberättelse finns bevarad i Kommerskollegiets
registratur för Oktober 1666.
Valdemar Haneson har i Göreborgs jubileumspublikationer del 19,
"Bohusfisket" beskrivit något om bakgrunden till resan på sidan 14.
Anno 1666 in Octobri.
Wälb. H:r Lagerfeldts Relation öfwer dhe ährender som ähre förättade i
Götheborgs och Bohuus lähn inlefwererat uthi Senaten i Oct 1666.
Underdånigst Reation öfwer the ährender som effter H:s Kongl: Maij:tz min
allernådigste Konungz och Herres befallning Iagh i Götheborg och Bohuus
lähn förrätat hafwer, Inlefwererat uthi Senaten i Oct 1666.
Såsom högstbem:te Kongl: Maj:t förmedelss des instuction och bij morial af
datis d 31 julij och 7 aug. innewarande åhr nådigst behagat afskicka min
person nidhtill Götheborgh och Bahuus lähn förnembligst fuller för
sillefiskiet och saltsiuderijet skull, men och deriempte at inräta een wiss
taxa i Götheborgh öfwer stempeln, tolagan, wågen, slysen, hambnen och flera
slijke stadzens pålagor, såsom och tillsee huru städerne i Bahuus lähn
motte bringas i upkomst uthan Götheborgz skada, item huru handeln kunde
fogeligen diverteras från Norrie, och undersleff i grentzetullen
förekommas;
befallandes migh derhoos genem et express bref af augusti at undersökia den
twist, som emillan staden Marstrand och des borgmästare Peter Dragman war
upwuxen och om giörligt wore den bijläggia. Altså hafwer iagh sådan Kongl:
Maijtz allernådigste befallningh till hörsamligst föllie begifwidt migh
nijdh till Götheborgh, der öfwerlefwererat H:r Gouveneuren Högwälborne H:r
Pär Sparre Kongl: Maijt:tz bref och min bij instruction communicerat.
Hwarpå wij funne got kalla Burgrefwen samt Praesidenterne till oss och
remonstrera them huru som Kongl: Maijt:t widh deta tillfället.
Jagh affärdader hijt nidh för sillesfiskiet och saltsiuderiets skull, som
iagh kommandes tillbaka ifrån Bahuus lähn, Götheborgh stadh uthförligen
part afgifwa skulle, hade och på des trogne mäns, Rijkzrådet och
wälförordnade commisariers i förflutne åhr till Götheborgh underdånige
relation, at een deel Götheborgz taxer öfwer bem:e stadzens pålagor äre
högre än i andre Kongl: M:tz stapelstäder, befallat oss jamföra them medh
Stockholms stadz taxer och dereffter dem inräta i Götheborgh, hwilket
Burgrefwen och Praesidenterne medh underdånigh wördningh och tacksäijelse
uptoge,
hugnandes sigh öfwer een sådan taxas af högre handh formeringh, på thet så
wäll megistraten i upkräfwande som borgerskapet i uthgifwande een
authoriserat rätelse hafwa kunde. Fördenskull wij och icke allenast sielfwe
them collationerade, uthan och förordnade wisse personer, som them noga
igenom löpa och effter Kongl: Maij:tz befallningh fournera skulle. Medan nu
desse taxer skrefwes rene, förfogade iagh migh till Bohuus och i lijka måto
Kongl: Maj:tz breff Rijkzrådet och Gouveneuren wälborne H:r Haraldh Stake
öfwergaf, uptäckiandes H:s Exell:z min commision öfwer sillefiskiet och
saltsiuderijt iempte the andra åfwanber:de ährender och begärandes hans
gode medhielp och assistence, hwilket H:s Exell:z och gerne uthlofwade,
fölliandes migh till Marstrandh och i alla måto hand räckiandes.
I Marstrandh kallade iagh tillhopa Borgmästare och rådh, och uptäckte them
Kongl: Maij:tz allernådigste försorgh för sine trogne undersåthares wäl i
alla måto men eenkannerligen sedan dhen högste Gudh hade på någre åhr
bortåth låtit påskina sin rijke wällsignelse medh eet ymnogt sillefiskie
widh deres strandh och hoobliggiande i Wästersiön, och Kongl: M:t ogerna
förnimmer den samma icke så skiötas, handteras och wandas som sigh bör, tå
hade Hans Kongl: Maij:t funnit nödigt at affärda min person tijt på orten,
at icke allenast taga hambnerne der sillen sig yppat hade i ögonskeen,
uthan och öfwersee alle andre lägenheter och medell hwarigenom denne
handteringen och näringen kunne befordras, och thet som ligger i wägen
affskaffas, på det Kongl: Maij:t desto bätre måte kunna fata et sådant
reglement i saken som både Kongl: Maij:t sielf och des trogne undersåthare
må lända till nyta och förkofringh. Kongl: Maij:t hade i lika måto genom
Rijkzdrotzens Exell: omsorgh och bekostnadh tagit prob af et saltsiuderij
widh Orost,
hwilket iagh och hade befallningh at besee och öfwerläggia huru een sådan
nödigh waru i sådane krigztijder som nu ähr, der saltet så högt ähr i
prijs, måte kunna göras i rijket och på nödhfall bespijsas, hwilke bägge
ährender iagh så mycket högre staden Marstrandh recommenderade, som des
situation för sillefiskeriet der till wore bewämligst. Borgmästare och rådh
betackade underdånigst för een sådan Kongl: omwårdnad och uthlofwade alt
sit dertill mycket heller willia contriburera, och the märchte theras stadz
wällfärdh och näringh störste delen deraf kunna befordras.
Hernäst berätade iag Borgmästare och rådh i Marstrandh, huru Kongl: Maij:t
widh dete tillfället iagh på orthen bleff affärdat, hade uppå theres
Borgmästares Petter Dragmans underdånige klagemåhl och margfällige beswär
emot staden commiterat migh att inquirera i samme saak och på bäste sätet
componera, hwarpå Borgmästare och rådh samptligen uthbruste i store
klagemåhl emot Dragman, anhållandes inständigh at få hans supplication till
Kongl: Maij:t händer emillan och sigh deröfwer förklara, läggiandes thesse
ordh dertill at om han skulle längre blifwa dheris Borgmästare nödgades the
rymma staden;
Jag badh them bätre betänkia sigh och som christne och godha colleger
förlijkas, medhdelandes them samma supplication.
Dagen effter komme icke allene the in medh sin förklaring dheremot, uthan
sampl: borgerskapet trängde och in i stufwan offererandes een sådan supplic
som finnes under .....
Mädan jagh sågh den wara mächta skarp stäldh, warnade jagh borgerskapet, at
the icke skulle något skrifwa som the icke kunde bestå, efftersom jagh
nödgades theta communicera borgmästaren Dragman, och om the mehra wille
honom tillwijta än the kunde bewijsa, komme sådant på deras egen hals. Thå
the alle medh een mun ropade willia stå före alt som the skrifwit hade, och
Dragman thet ij ögonen säija och öfwertyga. Hwarföre iagh lät infordra
Borgmästaren Dragman och samma skrift föreläsa som Lit: ....... uthrycker.
Hwadh för ordh i samma conference fölle wijsar protokollet Lit: .........
Och medan jagh sågh migh ingalunda kunna disponera theras gemyte till någon
föreningh, lade jagh alle acta tillhopa förandes them medh migh up och
härhoos under Lit: ....... underdånigst insinuerandes.
Ifrån Marstrandh begaf iagh migh siöledes åth Körn ther jagh besågh hampnen
Glasholmen, derifrån till Malesundh, et fiskeläger om 30 familier, sedan
till Gullholmen fiskeläger om 36 familier och sidst till Liusekijlen som
består af 80 familier. Och aldenstund sillen nu på sidste åhren icke hopigt
ther uthan före Sotenäs hufwudh sigh hafwer fånge låtit, dher som och
fiskiet ähr, ähr öfwer grentzen åth Norrie fördh; Ty skatade jagh the yter
hampnerne om Sotenäes mehr skadelige än till gagn och för den skull
beordrade tullnären i Hafstensundh hafwa inspection derpå at intet fiskerij
till salu, men wäll till dheres som derhoos boende ähr husbehoff måte
brukas eller föröfwas.
Sedan jagh nu således desse hampnar och fiskeläger hade tagit i ögonskeen,
sampt des åboer till sillefiskietz idkande effter det reglement som jagh
them lofwade animerat, begaf jagh migh tillbaka åth Orost och under wägen
besågh trenne wackre fiskieläger nembl: Fiskiebegzkijl, Roggenswijk och
Ellösa. Hwilka emädan the icke längre än een halfmijl war belägne ifrån
Gulholmen och Liusekijlen, hörde och mehr under frelse, hwarföre lade jagh
dhem under desse crone medh fiskeläger för inspectionen skull, finnandes
onödigt multiplicera entia prater necessiatem. Dermedh jagh och gaf migh
till landz på Orost een skön öö af ..... kyrkie sochner som Rikzdrotsen
hafwer i underpant och icke långt ifrån Torps kyrka saltsiuderiet begynt,
hwilket jagh befan af een stoor wicht och consideration för den nödige
waran. Serdeles widh sådane tijder som nu ähre der saltet så högt är
stijget i prijs.
Men när jagh iemförde omkostnaden i synnerheet på weden med saltet som
kokades i jernpannan syntes thet intet löna mödan, alt derföre lät
jagh inmura een blypanna som widh samma tijd på Rikzdrotsens
föreskrifwande ankom ifrån Hamborgh; hwilken ehuruwäll saltsiudarne icke
wiste omgå medh i förstonne, likwäll på åthskillige anwisningar och prob,
brachte jagh dhet så widt, at wij finge hwitare och större sallt medh
mindre wedz omkostnad än medh järnpannan som upskickade prob till Hans
Kongl: Maij:t hwilka sedan alt ähre förbättrade nogsampt uthwijsa.
Jagh lär dherföre kalla allmogen på Orost tillhopa, underrättande them icke
allenast om theta nyttiga saltsiuderiet och styrckte them at godwilligen
föra fram wedh dertill för een richtigh betalningh i salt eller penningar,
efftersom jagh medh Rijkzdrotzens befallningzmans samtyckie föraccorderade
them een dr kopp:mt på hwar fampn mehr än tillförne, uthan och animerade
bem:e allmoge till sillfisketz idkande, på bästa sätet jagh kunde;
Mädan jagh nu dessa twenne förnämbste ährender som min commission gick uth
på, sålunda hade förrättat, fan jagh nödigt effter medhgifne instruction at
inqiurera der uthi huru swenske handelen kunde diverteras ifrån Norrie och
Kongl: Maij:tz städer och undersåthare bijbehållas, såsom och huru thet
store underslef i grentzetullen måte förkommas, begaf migh altså ifrån
Orost ofwer Gullmarrn och till Saltkiälla een hampn icke långt liggiandes
ifrån Qwistrumsbroo hwarest uthskeppningh sampt een tullcammar under
kongens i Danmark regering warit hafwer, och befinnandes samma orth wara
till een lastagie platz för träwahruhr och bräden mechta beqwäm, efftersom
twenne sköne strömmar, den ene kommande uhr Bahuus lähn den andre uhr Daal
och bägge stötande tillhopa straxt ofwan för Qwistrumebroo löpa i Saltsiön
widh bem:de Saltkiälla;
hwarföre beredh iagh samma orten och effter egen ögonsicht intog een noga
berätelse at både sågetimmer, lächter, spirer och balkar kunne dese
strömmer nideråth flotas, uthen och om winteren förförs och sedan
uthskeppas, der Kongl: Maij:t sådan beneficum Uddevalla stadh som siu
fierdingz wäg derifrån ligger förunna wille, kunde intet annat judiciera än
at deta skulle lända Kongl: Maij:t i des tull till förkofringh och
Uddevalla samt Daal och Bohuus lähn till een märckelig upkomst och nyta,
Men Götheborg och Marstrandh till ingen afsaknadh; när samma uthskeppningh
eller seglation restringeras till bem:de träwahrur och fisk allena och
inforzl allena till penningar och salt. Och om Kongl: Maij:t samma
seglation wille förunna Uddewalla anten allena eller medh Giötheborgh och
Marstrandh tillijka eentrent Wetlanda broo, dher et defensions wärck kunde
anläggias och een fläck eller handelsplatz inrätas, kunde jagh intet annat
afsee än handelen ifrån Norrie dherigenom märckeligen skulle diverteras.
Till at samma undersleff i grentzetullen skatar jagh et got expedient wore,
om Kongl: Maij:t wille egalera grentzetullen medh store siötullen och
läggia den under siötullens direction, Tij först såsom dhe warur som gå
öfwer grentzen föres uthrijkes, särdeles äntå till siöss, så böre dhe och
gifwa uthrijkes tullen; Sedan aldenstund bägge desa tullplatzer den store
widh Hafsteensund, den lilla widh Styresiön gemenligen contracarrera
hwarandra, icke gifwandes hwarandra part af dhet som passerar till Kongl:
Maij:tz tienst, uthan snarare görandes Kongl: Maij:t otienst, hwilket medh
åtskillige exempel kan bewijses; Hwarföre synes nödigt tullen så inrättas
som åfwanskrifwit står, och the små grentzetullar afskaffades hwarigenom
wahrorne förmodeligen i Kongl: Maij:tz egne hampner kunne bringas dher at
uthskeppas och försällias.
Ifrån Qwistrumsbroo reste jagh till Uddewalla hwarest iagh Borgmästare och
rådh icke mindre än i Marstrand Kongl: Maij:tz nådige försorgh och
intention till at hielpe dhen staden upigenom alle tienlige och andre
städer icke hinderlige medell remonstrerade, I synnerheet animerade iagh
dhem till sillefiskiet och saltsiuderiet för des nyta och nödigheet skull,
hwilket Borgmästare och rådh medh underdånigste wördningh amplicerade
säijandes sigh hafwa giordt godhe preparatorier till sillefisket och
uthlofwade et saltsiuderij willia medh första uppsätia.
Men dherhoos insinuerade een skrifft under Lit: G angående mäst seglationen
uthrijkes, dhen jagh så mycket heller lofwadhe Kongl: Maij:t ödmiukeligast
förebringa som jagh sågh Uddwalla stadh liggia för Daal och een deel af
Wärmelandh och Wästergiöthlandh mycket beqwämligh och hafwa een sköön ström
medh wackre qwarnar kommandes uthur Daal och löpandes genom staden in i
Salltsiön; hwarigenom trähandeln mycket kan styrckas, om Kongl: Maij:t wille
förunna them icke allenast i stadhen, uthan och widh Saltkälla och Wetlanda
broo uthskeppningen som förbem:t är;
Wärst synes fuller dhet at Uddewalla stadh ligger medh höga bergh omringd,
så at han beswärligen kan bringas i defension emot fiendtligt infall uthur
naborskapet; Doch ligger ther et bergh mit inne i staden, om therpå sätes
et sådant steentohrn som widh Waxholmen, så at thet kunde commendera the
kringomliggande bergen, och på then sijdan åth Norrie stadhen medh graff
och wall stärcktes, som wäll låter sigh göra, skulle fienden dher ad
minimum studsa; Hwilket iagh doch relinquerer deras, som derpå förståndh
hafwa, omdöme, och skatar nogh för migh hafwa mentionerat.
Ifrån Uddewalla begaf iagh migh till Boohuus igen och giorde Rijkzrådet och
Gouveneuren H:r Harald Stake berätelse om min reesa, recommenderades Hans
Ex:tie både sillfisket och saltsiuderiet. Och emedan Hans Ex:tie begierande
et reglement öfwer sillfisket, ty communicerade Hans Ex:tie iagh den
skrifften som till Kong: Maij:t iagh sedan upsände, och här finnes under
Lit: H uht i fall sillen ginge till för än Kongl: Maij:tz egit reglement
inkommo, Hans Ex:tie wille them som fiskia ställa dhet interim till
efterrättelse.
Dher på fogadhe iagh migh till Giöthborg igen och tillijka medh H:r Gouv:
Sparre ånyo taxan iempte några anre stycker stadzens handell angåendhe, wår
bij instruction lijkmäktig, öfwersåge och underskrefwo, och effter
wederbörligh communication medh magistraten i Giötheborg, borgerskapet på
rådhuset sammankalladhe och gåfwo tillkänna dhet Kongl: Maij:t på
borgerskapetz underdånige supplication till Kongl: Maij:tz rådh och
commissiarier nästförledne åhr, iempte annat öfwergifwen, at icke högre
graveras inz tolagan, stempelen, wågen, påhl- och båkepenningar sampt
slysen och hambnen än andra stapelstäder i rijket, hade befallit oss een
wiss taxa lijkmäktigh Stockholms formera, på thet så wäll magistraten måte
weta hwadh han hade at infordra och borgerskapet at uthgifwa, I lijka måto
hade wij och någre andra påminnelser wår commission till föllie bijfogat,
hwilket alt finnes under Lit: I och wij recommenderade them at taga i acht,
Men såsom dhen förnembste orsaken till min affskickningh tijt på orten
angick sillefisket och saltkokningen, jagh och hade thet förre i et wist
reglement till Kongl: Maij:tz nådige behagh förfatadh, dhet andra hade iagh
så got hopp om at dhet Kongl: Maij:t des rijke och undersåthare i sådana
tijder som desa äre skall lända till een stoor hielp och bespisning;
Altså recommenderade iagh begge dese staden Giötheborgh så mycket mehra at
wårda och skiöta, som des upkompst för situationer af andre lägenheter
icke ringa deraf kan befrämias. Jagh animerade dhem och till seglationen
och skeppzfahrten a droicture af förste handh, påminnandes huru dhe för
dheta hafwa hafft wäll 20 skepp som Kongl: Maij:t och chronan i krigztijder
hafwa tienst giordt, hwilket dhe häreffter icke skulle förfalla låta.
Insisterades deriempte på nederlagz husetz förfärdigande, sampt thet
oskicks förbiudande som föröfwas uthom stadz porten, medh wahrurnes
upsnappande, i dhet dhe icke komma till tårgz, medh annor understucken
handels affskaffande efftersom jagh deremot dhem nogsampt kunde försäkra på
all Kongl: nådh och assistence; hwaraf jagh och et prob medh migh hade i
dhet Kongl: Maij:t them hade förundt stadzkällare frijheet på sätt och wijs
som i Stockholm, och at Kongl: Maij:t wille än wijdare sin nådiga
benägenheet emoth them påskijna låta, när Kongl: Maij:t förnimmandes warder
them såsom trogne flijtige undersåthare willia grijpa sigh sielfwa an, och
rät bruka the goda wilkor och beneficier som af Kongl: Maij:t och des
förfäder staden äre confererade och förundte.
Hwartill iagh them näst Gudz befallan till all godh wällmågo myckin lycka
och framgångh troligen önskade. Burgrefwen tackade Kongl: Maij:t på dhet
underdånigste för all nåde staden war wederfahrin genom the Kongl:
commisarierne så i fiol som i åhr, i synnerheet för stadz källare frijheten
begärandes underdånigst få Kongl: bref derpå, och uthlåfwandes taga giorde
förordningh och förmaningh i underdånig obserwance efftersom staden
allaredo genom een tryckt förordningh hade den oskick uthom porten förbudit
som wises under Lit: K och recommenderades staden sampt des inwåhnare alle
Kongl: Maij:tz troplichtige undersåthare i des nådige benägenheet och
önskade migh lycka på reesan heem igen.
Dagen effter begaf jagh migh på reesan upföre tagandes min wäg förbij
Trollhättan genom Wänersborgh, Lijköpingh och Mariestadh, hwilka städer
såsom förnämbligast på trää och järnhandelen funderade, dhen dhe förmedelst
Wänerens och Elfwens commoditet uthföre till Götheborgh förföra; Altså iu
mehr dhen stärkies iu större mente jagh den wara ber:de städers sampt then
omkringh liggiande landz nyta och gang. Om giörligt wore /: som sombliga
doch mena /: at dhe träwahrur som uhr Wärmelandh Ledesiögarne igenom åth
Hall förföras kunde dragas in i Wäneren och sedan Elfwen uthföre åth
Götheborgh, om och Elfwen förbij eller genom Trollhättan kunde giöras
navigabel, skulle thet wara een stoor saak. Men dhet will intet dubiteras
at iu Wänneren skall kunna dragas in i Wästersiön widh Uddewalla; hwilket
om dhet för Götheborgh skall wara rådeligt Kongl: Maij:tz högre
dijudiention iagh ödmiukligast underkastar.
Men om Kongl: Maij:t än yterligare mit underdånigste sentiment öfwer
städernas upkomst allernådigist behagade weta, så tycker migh at
Giötheborgh som een frontiere stadh af store konungh Gustaff funderadh och
medh sådana märckelige privilegier benådadh för thess fästningh och
situation till watn och landz förnämligast kommer i consideration, till
hwilken icke allenast ofwanber:de och flere städer och landhliggiande widh
Wäneren, uthan och Wästergiöthlandh böhr dragas, och Götheborgh vice versa
dese landh och städer dheras tarfwer för et skäligt fournera.
Bohuus och Wännersborgh äre fuller dher näst för dess fästningar
considerable, men för handelen icke så, uthan såsom KongElff hafwandes
stadz rätigheet, skadar Giötheborgh och än när thet nu får inrijkes
seglationen dertill befruchteligen mehr så äre mine oförgrijpelige tanckar,
at dhet redigerades till een fläck bestående af allehanda nytige
manufacturer till guarnisionens tienst, effter Kongl: Maij:tz herrfaders
glorwyrdigst i åminnelse förordningh.
Men Uddewalla liggiande Giötheborgh till intet mehn uthan wähl Dall till
handelen mächta beqwäm beneficerades medh seglationer uthrijkes på trälast
och fisk, och in uthi rijket igen at föra penningar och sallt allena, som
förr är sagdt. Medh samma seglation borde och /. effter min enfalldiga
indicio:/ Marstrandh låta sigh benöija, nembl: allena föra uth trälast och
salt fisk, och föra in penningar och sallt allena. Men alt kramgodz och
stycke wahrors handell beroo i Giötheborg och thet för effterfölliande
trenne skähl.
/1. At förekomma lorendrägerij som förmeddelst Marstrandz hambnz
beqwämligheet sigh tilldraga kan i ty alle både främmande inländske skepp
ther loff gifwes at bryta lasten och sällia så mycket eller lijtet the
behaga. Hwarigenom skeer at Götheborgz utgående tull mycket högre nu stiger
än dhen inkommande för ber:de undersleef skull.
/2. Synes wara billigt at Götheborg för fästningens och guarnisonens skull
må hafwa något prae för the andre städer som icke så stoor macht påligger.
/3. Ähr till befahra om Götheborg icke får något prae för andre städer, at
thet går under.
NB. För allting finner jagh nödigt at Kongl: Maij:t herfaders förordningh
om strandsittiarne at ändteligen flytia in i städerna medh dheras
fahrkoster, ställes i sträng execution, ty dese draga som watnby handeln
ifrån städerna och göra Kongl: Maij:t och chronan som the nu sittia ringa
eller ingen tienst. The folckrijke fiskeläger såsom Liusekijlen, Gullholmen
och Målesundh kunde och medh någon tull och accis eller annor pålaga
beläggas efftersom dher uthi stort landzkiöp drifwes, thet jagh medh egne
ögon sedt hafwer.
Dhete ähr så korteligen min underdånigste berätelse, öfwer min omförtrodde
commission, hemställandes alt Kongl: Maij:tz allernådigste godtfinnande,
medh underdånig böön, om icke alt war så inträffadt, som lijkwäl min
ödmiukaste trooplichtigste intention till Kongl: Maij:tz och mit
fäderneslandz tienst dermedh är ansedd Kongl: Maij:t det af infödd mildheet
nådigst wille förlåta, och medh Kongl: ynnest och wanligh benägenheet
omfata den som ähr och i sin dödzstundh förblifwa skall..............
Eders Kongl: Maij:t
Israel Lagefeldt
______________________________________________________________________
FISKERISKATTEN
När Bohuslän blev svenskt tillsattes en kommission för att utreda
vilka skatter som skulle tas ut. Kommissionens arbete beskrivs
utförligt i Arcadius bok "Om Bohusläns införlivande med Sverige". Från
denna tid kom fiskarna i Bohuslän årligen att betala en skatt som
kallades strandsittar eller skärgårdsskatten. Den bestämdes på tinget
efter en viss taxa beroende på hur fisket utföll.
Under det stora nordiska kriget förhindrades fisket i Bohuslän och
någon skatt kom inte att betalas från år 1709 och fram till krigets
slut 1720. Då var fiskeflottan i mycket dåligt skick och fiskarna fick
fortsatt skattebefrielse i flera år. Till slut ansåg dock
Kammarkollegiet att de fått nog med skattebefrielse och begärde att
skatten åter skulle tas ut.
Det framgår inte av några handlingar om fiskeriskatten återinfördes
under 1730-talet. Enligt alla jordeböcker fram till mitten av 1700-
talet, taxerades fiskarna på häradstinget efter fiskefångsten för
respektive år. Det finns dock inga verifikationer efter år 1709 som
visar att skatten verkligen togs ut. På sidan 313 i 1736 års landsbok
för Göteborg och Bohuslän i Riksens Ständers Arkiv finns en längd över
obetalda skatter för åren 1719-32. Där framgår det att många fiskare
var utfattiga och åtskilliga vistades utomlands. På grund av det svåra
ekonomiska läget för västkustfiskarna tvingades staten till slut att
subventionera fisket. Jämför även med uppgifterna i fiskeriutredningen
år 1752 som redovisas på sidan 83.
Avskrift av brev från allmogen i Morlanda socken till Bohusläns
Kommission år 1662, Kammarakivet, sid 334.
Hanns Kongl. Mayts. Hyebetrorde Herrar Commisarier ynscher wi
Undertegnede ald thienlig och Ehrlig Welstand Aff Gud Allene.
1.
Wii fattige Alffmue Aff Öeboer och strandsiddere wdi Molland sougen
Wnder Orouste fougderie,
Nödwendigenst for aarsages Eders Exel. med denne Woreis Wnderdånigste
Suplication att Besuaerge och der udunder ydmygeligens att forredrage
och tillkiendegiffue, huorledes Wii fattige fischere och strandsiddere
haffuer Oss att besuaerge Offuer Marstrands Byens Öffrighed,
huerledes dj formedelst deris Welfangne piuilegier haffuer Udloffuett
att wille forsiine scheergaarden med huiss di kunde behöffue till
deris husses förnödenhed och schuders Wdreedelse,
Werre sig Roug, Malt, och andet huilchet iche er holdet eller
Epterkomit i Synnerlighed i dette Aaret, thir der om wii iche haffde
faaet Nogett i fraa Suaerig haffde der Mange fattige folch död aff
Hungers Nöed, Ligeuell lige dj Oss effter och will forderffue Oss
fattige folch i dett di will att Wii med Woreis smaa fisherschuder
skall flötter till Marstrand, huilchet er Oss umueligt att kand giöre
Wden heele Scheergaarden der öffuer schulle bliffue gandsche Oedelagde
och forderffuede.
Begierer aller Wnderd. Wii fattige folch maa Niude Woreis Ringe
Waaninger och fischebrug med Wores schuder her effter som hijttill.
Epterdj Wii Ingen anden Naering haffuer till att föede Worres fattige
hustruer och smaa börn med.
2.
Huad Woreis fischerie angaar som Wii haffuer och Bruger Wdj Westersöen
och aabet haff med Woreis fischerschuder udj stöste liffs fahrlighed,
huilchett Wii dog iche kand Öffergiffue formedelst Wii Insted ändok
haffuer leert att bruge, huorved Wii Nest Gudz forsiun kunde haffue
Woreis föede och Ophold,
och Naar Gud will schuderne komer till land och Wii faar fischen sör,
till Byder Wii dj Marstrande borgere den, och thager igien aff dennomb
Huiss Wii kand behöffue, aff Roeg, Malt, salt och Hamp med ändock
mehre till hussens förnödenhed for saa hoy priiss som dj well saette
oss dett före.
3.
Att Marstrande Borge wille forMeene att Wii fattige folch som ehre
fischere paa schuderne iche schulle maa affhende Worreis fisch till
Worreis Reeder som Eijer schuderne, Menss Wii selff att före dend till
Marstrand i Mellum huer reijsse, och da kiöb aff denum med Oss till
Bagers huiss Wii kunde behöffue, huilchett er Oss Wmuligt, formedelst
dett kand hende sig att Wii iche formedelst stormb och Wwaer kand
komme tillbagers i fraa byen igien i heelle 3 eller 4 dager tillege
och schulle Wii saaledess forsömme Woreis Reisser och fischerie om
sommaren, huad schulle Wii da haffue att föede Woreis fattige hustruer
och börn med Omb Winteren.
4.
Er dett Woreis Wnderdanigste Angiffuende huorleedess Nu udj for leen
sommer, saauelsom och udj forige Aaringer er komne till Marstrand med
Woreis fisch att forhandle, da haffuer dj med geualt Optagett Woreis
fisch i Arest, den beholdt och Bytt sig selff i Mellum Wden en
Schellings Wederlag och betallning, och Wnder Adschellig protester
Ilde med Oss handler,
Begieres aller Wnderdanigste Wii fattige folch for saadan deris
Offuerlast maa Werre forschaant.
5.
Er dette Woreis aller Wnderd. Begiering Efftersom Woreis Ringe Naering
och fischebrug med Woreis smaa fischerschuder udj Westersöe iche kand
hindre Marstrandebyens priuileger, Menss mehre er dennomb till Baade
och profit i dett Wii byder dem Woreis fisch till och handler med
dennom derom,
Uden dett scheer udj frij Marcheder Inden Rigeis, som Oss aldrig
tillforne haffuer Werett forment, som dett och udj Zeeniste Kongl.
Commissariers Well: Her Gregers Krabbe och Her Iffuer Krabbes domb
formeldes for Wenntendes Exelentie Milde och Gode suar och udj Guds
Milde Beschermelse ydmygligens Befalle.
Oddeuald den 23 Augustij Anno 1662.
Hans Kongl Not: Och Eder Exell: Underd: throu pligtige undersaatter
och thienare.
Mortten Jenssen
Jacob Anderssen
Chresten Hansson
Halffuor Olssen
Jacob Karlssen
Olle Simonssen
Avskrift av brev från Befallningsman Sven Andersson på Orust till
Bohusläns Kommission år 1662, Kammararkivet sid 554.
Underdånigh Relation oppå dhee Punchter och ährendher som ähre af hans
Exell.s RijcksRådhet och Gouvaneuren Höghwällborne H:r Harald Stake
befalte nu på tillstundadhe Mööte, uthi Oddewald af denna Befaldningen
Ouroust och Tiöhrn, Inför dheras Excell:s Excell herrar och Kongl
Commisarier att ahndraghas.
1.
Belangandhe Clericyets Privilegier, Så haf:r Prästeskapet här i
fougderijet, som berättas, hafft sina Prästegårdhar frije för all
skatt och Kongl: Tunge, efftersom och ben. Prästegårdhar, hwarcken
finnes wara skattelagdhe, Eej heller i Cronans Jordeböcker för någon
Skatt infördhe.
2.
Hafwer och Prästerskapet niutet friitt skiutz- och Arbete medh förste
och tredje åhrs tagen sampt Tijonden af dheras Annex Gårdher och 1 Mk
Smör af Hwer koo som bönder äger i hwart gield som kallas avextesmör,
samt finnes och Någre små tåmpter och Ödhegårher, som i fordom tidh
ähre lagdhe till Prästernas underhåldh, och icke heller finnes i
Cronans Jordeböcker infördhe, hwilcken frijheet dhem och ännu fölgier.
3.
Kyrckioheerdhen Uthi Mårlanda Sochen hafwer ingen Prästeståmb hafft
att boo oppå, efftersom Mårlandha sochn tillförndhe haffer ligget till
Tegneby Prästegiäldh, men sedhan som i Giäldhet blef deelt Twenne
Präster emillan, ähr uthlagdt ett Cronehemman till Prästen i
Mårlandha, hwilket han hafwer niutet fritt för alla Extraordin:
Ränttor, men dhen Ordinarie skatt efter Jordeboken betahler han
åhrligen,
Item hafwer han och niuter frijtt skjutz och arbethe, och andra små
Extraordin: Ränttor af ett och annat Cronohemman, såsom till en Annex
Gårdh, och beståhr samma Prästers underhåldh, mäst af strandsittierne
och öijeborne.
4.
Öijeboerne och strandsittierne belangandhe, så berättas att dhe som
hafwa bruucht fiskerijet, och hafft sine Egne fiskeskuuter, hafwer
warit effterlåtet, medh sin fisk att segla Inriikes, sedhen dhee den
richtigt på Tuldplatzerne hafde förtullet, och dher emoot sigh
tillbyte och hemföre Korn, Rough, Malt, Humble och annat sligt till
sin Egen, och sina medhredheres Nähringh och Underhåldh, doch icke
dher Undher att drijfwa någon bevijsligh olaghligh Handell och
kiöpmandskaph,
Ithem dhet och någre funnes på fiskeläyerne, som borgeligh nähringh
bruka wille, dhe skulle tagha dheras borgerskaph i kiöpstädherne,
Skatte och Tulle som andra bårgare, hwadh dhem billighen kunde
Påläggias, och lychwäll hafwa sina Huus och Wåhninger i Skiärgårdhen,
whar om för någon tijd sedhan skall wara Uthgången en Laghmansdomb,
dhen och sedhermehra af några Hans May:tt af Dannemarks
tillförordnadhe Commissarier skall wara Confirmerat, medh hwilcka
dommar twifwells uthan strandsittierne nu sielfwe inför dhe Kongl:
Commizarierne sigh lähre prasentera.
5.
Gemehne Almoghen hafwer ingen särdeles frijheet hafft som migh ähr
witterliget, uthan allenast när som någre seglingsskuthor hafwa kommet
här in på lastediePlattzerne, och Innehafft spannmåhl aff Rough, Malt
och Korn, Humble och annen slight, då hafwer böndherne, obehindrat
mått kiöphslagha medh dhem widh stranderne, anten tillbytt sigh deres
wahrue för Trälast, eller och betahlt medh redhe Penninger,
Item dhee böndher som sielfwe hafwa hafft Seglingsskutor, haffer warit
effterlåtet att intaga Timmer och Trälast här Undher landet, och När
dhe på Tullstädherne hadhe aflagdt sin Tuldh hafwer dhe sedhan mått
fahra medh sin Trälast på Danske Skåhne, och andre Inrijkes Plattzer,
och dhen till sine tarfwer sampt Skatter och Rättigheeters
Afbethalande försällgia.
6.
Hwadh Crone UthJorderne, Åkrer, Engier och små torph belangar, som här
i fougderijet ähre belägne, så föllgier här hoos Specification dher
oppå, så wäll som på whadh skatt dher af åhrligen giörs till Cronan.
7.
Croneqwarner finns här i Fougderiet först Åhlgårdz Qwarn, som ähr een
gammal Odellqwarn, och skattar effter Jordebook: 2 Tunner Miehl och
1/2 Tuna Åhl, haffer tillförne icke warit Rächnadt för något Mantahl,
uthan allenaste een blått qwarn, ähr nu i Jordebooken för 1/4 hemman
Infördt:
Men effterdij dhet ähr een gångandhe Qwarn, som åhr och dagh haffwer
sin fullegångh, och hela landet så wäll på Tiöhrn som på Ouroust
anijter dhenne qwarn till, dy kan hon i det ringeste Ehrachtes för een
Godh half- om icke full Gårdh uthi dhe Extra Ord: Ränttor.
8.
Under dhet halfwe ClosterHemman Blyebräcke, finnes och en MiöhlQwarn,
som tillyka medh Gårdhen ähr skattlagdt, och skylder effter
Jordebooken 20 Dahler 17 öre och 12 th: Silwermynt, Uthaf samma Räntta
ähr Nyligen afdömbdt 2 Tunner Miöhl,
Item Under dhe andra Clostergårdar Assmundheröedh och Kleefwa som ähr
ett och ett halfft Cronehemman, ähr och twenne MiöhlQwarnar, hwilcka
Skatta tillhopa medh Gårderne effter Jordebooken Nembligen
Assmunderöedh 28 dahler 14 öre,
Kleefwa Ränttar 19 daler 19 öre 12 th: Silf:t,
Af föreskrefne Räntta ähr Nylighen afdömbt 3 Tunnor Miöhl.
9.
Inge Sågher Strömmer eller Crono Allmänninger, finnes i detta
fougderije, så wijda migh ähr bewist, Uthan allenest Undher dhes
ClosterHemman Blyebreche ähr een Sågh bygdh Jempte Miöhlqwarnen, som
dock icke för någhen särdheles skatt ähr Taxerats wijdare ähn som af
sielfwa Gårdhen och der Undher liggiandhe Miöhlqwarn, efter
Jordebooken Uthgifwes, som i näst föregångne Puncht ähr förmelt.
10.
Fiskelägen i Saltesiöhn Belangandhe, så finnes här i Fougderijet inga
zärdehles Cronans fiskerijer Taxeradhe eller i Cronans Jordeböcker
infördhe, wijdere ähn Under Åhlegårdzqwarn, ähr ett åhlefiske, som
skyllder 2 lb Åhl. Item af Assmundseröedh 4 to: åhl, hwar af 2 to:
Nylighen ähr afdömbt, och ähr Inrächnadt i Gårdhernes åhrlige Räntta
som föreskrefwet står,
Ellies hwadh strandsitterne widhkomme, som boo i skährgårdhen på
Cronans Grundh, så fiska dhee medh sine skuthor, och backebåther Uthi
opne hafwet Tårsk, Långor och annan stoor fisk, men små fisk
innenskiährs i fiohlerne, och hafwa dhe Uthi dhee Danskes tijdh till
ingen Ordinarie Skatt wara Taxeradhe,
Eeij heller i Cronans Jordeböcker Infördhe, Uthan allenest gifwet i
Contribution åhrligen till Cronan, hwar effter sin Rådh och ämbne, een
part som förmögne hafwe warit gifwet 2 Rdr sombliga 1 Rdr: 1/2 Rdr: 1
ort och een dhel mindhre. Man kan icke heller see, att dhessa
strandsittiere och fiskere, till något wisst kunna skattläggias,
effter som dhe åhrligen fahra och flytta ifrån den eena ortten till
dhen andre.
11.
Dhe som medh någre Kongl: beneficier här i Fougderijet kunne wara
försedde, Uthan åthskildnadt, ehwadh dhe och kunne härröra, hafwer
iagh och effter befalldningh tillhållet, sina Originalbreef, eller
richtight Vidimeradhe Copier inför dhe Kongl: Commisarierne att
opwijsa, som dhe och haffwa låfwet effterkomma.
12.
Här uthi Befalldningen, finnes Twenne gamble Knabesäthe, dhet eena
Kiärslätt benämnt på Tiöhrn, och det andhra Tiärrebärg på Ouroust som
föregifwes att hafwa af frambfarne Danskes och Nårgies Konungar, fått
bemälte gårdher frij för dheras trogne tienst Uthi Fäigdetijdh,
Ändoch dhet ähr dheras egen OdellsJordh, Dhen Gårdh Kiärslätt haffer
icke heller stådt i Cronans Jordeböcker, uthi Långsambligh tijdh,
förähn iagh dhen i Nye Jordebocken effter befalldningh haffer infördt,
doch icke för skatt,
Eeij heller haffwer Cronan några Rättigheeter af samme gårdh åtniutet
sedhan provincien blef swensk, Uthan dhee beroopar sigh på sina gamle
breef och frijheeter, medh hwilcka dhe sigh och fuller nu inför dhe
Kongl: Commisarier lähre framte.
13.
Om Cronan haffer niutet fuldt och Jembgodt undherlagh emoot dhet
Godtz, som Adhelen här i Fougderijet sigh ifrån Cronan hafwer
tillbydt, dhet kan iagh icke så egentelighen weta, Efftersom samma
wedherlagh godtz, shola, som berättas, wara uthi dhen andhra
Fougdherijer på Indlandh, Hisingen och Noordwijken belägne, Uthan
sådant kan bäst Uthforshes af Fougderne dhersammestädes, eller och att
gårderne blifwa öfwerseddha.
14.
Fordhom Befalldningsmannen Sahlige Jacob Nöhringh haffer igenom bytte
ifrån Cronan bekommit här på landet 2 1/2 hemman, hwadh wederlagh han
dher emoot haffer gifwet förklarar Kongl: bytesbreefwet Noghsampt,
såsom, och dhe besichtellsebreef som dher öffwer införts af
Swohreskrifworen med Laghrettet, effter dåwarandhe Gouverneurens H:r
Iffwer Krabbes befalldningh, sampt sedhan af Laghmandhen Hans
Frandtzson giordhe ähre, hwilcket medh sielfwa breefwen in Originali,
sampt dhess richtighe Copier ähr att beuise.
15.
Belangandhe dhe Hemman som i dhe Danskes tidh ähre förmedladhe, dher
om haffwer iagh migh och noghsampt giordt Underrättat, och befinnes
att dhe icke allenast förmedelst sina ägers ringheet bådhe på Åker och
Engh, samma förmedlingh skiälighen betarfwa, Uthan ochså finnes månge
andra flehra små Gårdher, som äfwen så wäll förmedhlingh behöfwa,
hwilcket Uthi dhen högste Öfwerheetens och Kongl: Commissariernes
gunstlige betänckiandhe Underdåhnigst remitteras.
16.
Uthi detta fougderiie ähr twenne residerande Cappellaner huilka uthi
dee danskes tiidh hafwu niutet frii Contributionen af sina åboende
hemman, tillika med warit frij för skiudtz och Arbete, hwilken friheet
den och ännu fölger,
Klockare hafwa Uthi dee Danskes tijdh warit sammanledes frij för
Contribution, Skiutz och Arbete, desslickest hafuer och kyrkiowärdher
och Prästers medhielper warit frii för skiutz och arbet som berettes.
Något Wijdere der Kongl: Commissarier af dess Befalldningh att
Relatera och berätta, ähr migh till nehrwarande tijdh icke bewist.
Datum Oddewaldh den 25 Augusti Ao 1662.
Dee Högwellborne Herrer och Kongl: Commissarier.
Underdånigste och troskyldie tienare.
Swen Andersson
Fiskeriskatten i Bohusläns verifikationsband av länsräkenskaperna för
år 1661, fol. 211.
Mantahlslängd oppå Strandsittiare och Huusmändh uthi Oroust och
Tiöhrns fougderije boendhes, hwilka på Tingen ähre effter förne
sederwaanligheet belagdt eller taxeraddhe till Contribution, elier
Sylfskatt till Kongl: Maj:tt och Cronan att uthgiöra hwareffter sin
rådh och förmågo, och löper som underförmähles pro A:o 1661.
Strandsitt: Silfwerm:t
Dr:öre
Mårlandh sochn
Måhlesundz fiskelije
Assmundh Nillsson 3:00
Tohmas Andersson 2:08
Oluf Andersson 0:24
Michell Larsson 0:24
Anders Enewaldsson 0:24
Marchus Augustinsson 0:16
Tordh Larsson 0:24
Erich Hansson 0:24
Oluf Simmonsson 1:00
Oluf Möller 0:16
Christen Christensson 0:24
Jacob Cordtsson 1:00
Nills Simmessson 0:24
Nills Christensson 0:24
Håken Gunnarsson 0:24
Gunnar Håkensson 0:24
Per Jonsson 0:24
Nills Jonsson 1:00
Lars i Tafleboedh 0:12
Per Larsson 0:12
Börge Ellufsson 0:12
Mattis Tohmasson 1:00
Anders i Böedh 0:16
Christen Munck 0:24
Johanna Jacobs 1:16
Drängiar
Anders Lässös dräng 1:16
Guldholms fiskeleije
Påfwell Persson 1:16
Mårten Arendtsson 0:24
Per Mårtensson 1:16
Påfwell Nillsson 0:12
Jon Nillsson 1:00
Lars Persson 1:16
Anders Jonsson 0:12
Nills Persson 0:12
Marchus Larsson 0:12
Oluf Persson 0:12
Mårten Andersson 0:12
daler:öre
Nills Persson 0:24
Håkan Persson 0:24
Jon Swensson 0:06
Oluf Krogemaker 0:16
Christen Tordsson 0:16
Jens Erichsson 0:16
Drängiar
Erich Willamssons d:gh 1:16
Hermandöö
Mårten Torbiörnsson 0:24
Jörgen Jacobsson 0:24
Kieringööns fiskeläge
Per Essbiörnsson 0:24
Essbiörn Hansson 0:06
Nills Nillsson 0:12
Christen Olufsson 0:12
Erich Swensson 0:24
Oluf Swensson 0:24
Jacob Erichsson 0:12
Petter Hållender 0:24
Rassmus Nillsson 0:12
Oluf Andersson 0:12
Oluf Rassmusson 0:12
Tolle Larsson 0:12
Annundh Andersson 0:12
Swen Olufsson 0:12
Erich Bertillsson 0:16
Oluf Engebrechtsson 0:12
Walleröön
Swen Nillsson 0:08
Oluf Persson 0:08
Lars Andersson 0:08
Hellge Jonsson 0:08
Oluf Nillsson 0:08
Torchell Persson 0:08
Ellös fiskeläghe
Mårten Jensson 1:00
Halfwår Ellofsson 0:16
Börge Nillsson 0:24
Anders Böcker 0:24
Börge Skomager 0:24
Roggerswijkz fiskeläge
Joen Jacobsson 0:24
Joen Larsson 0:24
Lars Böcker 0:24
daler:öre
Jacob Sifwersson 0:24
Jenss Hansson 0:24
Jenss Larsson 0:24
Erich Duuss 0:24
Swen Rassmusson 0:24
Oluf Kiellsson 0:24
Drängiar
Jacob Jenssons dräng 1:16
Per Jenssons dräng 1:16
Fiskebäckkijhlz fiskel:ge
Hindrich Böcker 0:24
Per Böcker 0:24
Giöck Torchillsson 0:12
Tiörning Hellgesson 0:12
Morten Nillsson 0:16
Anders Börgesson 0:12
Lars Börgesson 0:12
Söfren Nillsson 0:12
Anders Christensson 0:12
Oluf Rassmusson 0:12
Gregers Håkansson 0:12
Anders Nillsson 0:24
Jörgen Cordtsson 0:12
Michell Gåsse 0:12
Mattis Hellgesson 0:08
Jörgen Hendrichsson 0:12
Hans Rassmusson 0:12
Lars Michellsson 0:12
Cordt Jörgensson 0:12
Oluf Skreddare 0:24
Mattis Jörgensson 0:12
Anders Söfrensson 0:12
Tiörhn
(Biohrholmen 8 strandsittare)
(Häröön 3 strandsittare)
(Staphansholmen 2 strandsittare)
Därefter följer husmännen på Orust och Tjörn.
..............
Att föreskrefne husmendh och strandsittiare således war till
Contribution taxerade och belagde bekiende
Swen Andersson
Följande restskattelängd för obetalda mantals- och fiskeriskatter över
fiskarna i Morlanda, finns bevarade i Göteborg och Bohusläns
verifikationer till länsräkenskaperna för år 1675, fol. 1190.
Restskatten anges t ex som 2:24 (71-72) vilket betyder att personen
har 2 daler 24 öre i restskatt för åren 1671 och 1672.
Anno 1675 den 22 Juli hafwer jag Petter Drakman Häradshövding öfwer
Orust och Tjörn Uti Befallningsmannen Wälbemelte Johan Larsson
Wettermans och lagrettsmennernas dersammanstädes nerfahres efter
Högvelborne Herr Richsrådet och Generalgouveneurens order på
avkortningstinget som höls på Ödsmål på Orust den 1 Juni Anno 1675
högstbemelte herrars Nådige befallning till underdån föllie
efterlefwat och uti skärgården på Orust fiskarnas armod och tillstånd
noga examinerat skierskådat och rannsakat emedan som der för många år
tillbaka innestår med Kung. Maj. och cronans contribution och
rättighet som derför medelst största armod och fattigdom skull icke
have mäcktat betale och efter dess inlefererade riktiga restelängd
serdeles i margine vars och ens tillstånd och fattigdom annoterat,
antingen de är förarmad eller bortrymde och således i all sanning
befunnit som här under förmäles.
Morlanda socken
Mollösunds fiskeläge
Anders Persson 1.16 (68) : Mannen rymd och intet finns till
betalning.
Olle Persson 0.24 (68) : Mannen rymd och intet finnes kvar.
Johanna 1.16 (68) : Qvinnan råkat ut i största fattigdomoch hennes
dräng Jacob Larsson är av landet rest kan därför intet betala.
Pehr Larsson 1.16 (68) : Rymd och intet finns till betalning.
Anders Nilsson 0.24 (68-71) : A. N. på gården berättas vara ganska
utfattig och tigger sitt bröd.
Mattis Tomasson 1.16 (68-73) : Ganska utfattig intet finnes.
Hans Andersson 1.16 (69) : En dräng sjuklig och tigger.
Anders Månsson 1.16 (69) : En dräng utfattig och intet finnes.
Lille Christen i Bö 0.24 (69) : En krympling och fattig har intet.
Anders i Bö 0.24 (69) : Ganska utfattig qvinnan uppbränd för
trolldom.
Håkan Larsson 0.24 (69) : Båtsman och är rymd.
Måns Augustinsson 0:24 (69) : Rymd och intet finns till betalning.
Miekell 0.24 (69) : Tigger sitt bröd.
Johan Månsson 0.24 (71) : Cronbåtsman och har intet till bet.
Torsten Esbjörnsson 0.24 (71-72) : En gammal man ganska utfattig.
Anders Enevaldsson 0.24 (71) : Död och intet till betalning.
Anders Assmundsson 2.08 (71) : A.A. med två stycken halvlottemän och
med Anders i Sumpen varvid halvlottemännen be-tygar att fiskarna uti
de danskes tid haver der varit förskonade emedan de för skutan
serdeles betalt 3 daler.
Nils Christensson 1.16 (71) : Är drunknat intet finnes kvar.
Olle Jacobsson 0.24 (71-74) : Hans qvinna och barn tigger.
Jöran Larsson 1.16 (71-74) : Dräng och Crono-båtsman haver intet till
betalning.
Simon Esbjörnsson 1.16 (71-74) : Ganska utfattig.
Håkan 2.08 (71-73) : Trenne Håkans halvlottemän där resterar Håkans
halvpart och fiskarna intygar att under de danskes tid varit förskonte
med en del således hava måst betala för skutan tre Daler S.Mt.
Amund Torsson 1.16 (72-74) : Alldeles utfattig hafver intet.
Olle Möllnare 0.24 (71) : Ganska utfattig kan inte betala.
Nils Christensson 1.16 (71) : Lille N. C. är ransakad och kan intet
betala.
Pehr Andersson 0.24 (71-74) : Krympling kan intet betala.
Augustinus dräng 1.16 (71) : Bor på Wälborne Knut Bildts mark och der
betala Contributionen.
Anders Munck 0.24 (71-74) : Bor på W:e Knut Bildts mark.
Jöran 2.08 (71-74) : Trenne Jörans halv-lottemän där betygas att
fiskarna var fri för den danskes tid eftersom de haver betalt 3 Dal.
för skutan.
Niels Sidsela 0.24 (71) : Mannen död qvinnan tigger.
Börge Olsson 0.24 (71-74) : Bor på W:e Knut Bildts mark.
Olle Skomaker 0.24 (71-74) : Ganska utfattig och tigger.
Erik i Köleröd 0.24 (71-74) : Ganska utfattig och tigger.
Anders Persson 0.24 (71) : Rymd och finns intet till betalning.
Nils Christensson 0.24 (71) : Drunknat finns intet till betalning.
Swen Toresson 0.24 (72-74) : Ganska utfattig tigger sitt bröd.
Nils Simonsson 1.16 (72-74) : En man om 80 år och ganska utfattig.
Sören Eriksson 0.24 (72-74) : Berättas att denne man intet har till
betalning.
Nils Assmundsson 0.24 (72-74) : Lille N. A. är ganska utfattig.
Jens Nilsson 1.16 (73-74) : Rymd åt Dannemark.
Rassmus Rolofsson 1.16 (73-74) : Cronobåtsman haver intet till
betalning.
Nils Larsson 0.24 (73) : Död bliver intet till betalning.
Jacob på Lyr 1.16 (73) : En tiggare kan intet betala.
Lille Hans 1.16 (73) : Ganska utfattig haver intet.
Anders Asmundsson 2.08 (73) : Anbelangade de halv-lotter så betygas
att uti de danskes tid haver de blivit förskont eftersom de måst
betala 3 Daler för skutan.
Anders i Sompen 0.24 (73) : Ganska utfattig.
Jöran Jacobsson 1.16 (73) : Marstrandsborgare och förmenar vara fri
från Contributionen.
Anders i Böö 0.24 (73-74) : Qvinnan uppbränd och mannen tigger.
Olles dräng 1.16 (73-74) : Är drunknat i Wäst-ersjön bliver intet
till betalning.
Torsten Christenson 0.24 (73) : En sjuklig gammal man och haver intet
till betalning.
Anders Månsson 0.24 (73-74) : Ganska utfattig.
Anders Jacobsson 0.24 (73-74) : Marstrandsborgare uppbränt allt det
han äger.
Olle Ollssons dräng 1.16 (73-74) : Drunknat intet är till betalning.
Börta Crietz 0.24 (73-74) : En gammal fattig enka.
Johan Rassmusson 0.24 (73) : Bortrest åt Lybeck med sin egendom.
Erik Hansson 0.24 (73) : Tigger sitt bröd.
Christen Nilsson 0.24 (74) : Ursinnig och har intet betala med.
Per Simonsson 0.24 (74) : Cronobåtsman har intet betala med.
Mårten Jacobsson 1.16 (74) : En dräng som rest till England bliver
intet till betalning.
Anders Olsson 1.16 (74) : Bor på W:e Knut Bildts mark.
Käringöns fiskeläge
Oluf i Bro 0.24 (69) : Död för 4 år sedan och ingenting efer honom
till betalning.
Anders i Hälleviken 0.24 (69) : Bor på W:e Knut Bilts grund och
fiskar på kungens skall der betala Contributionen.
Anders Christensson 0.24 (69) : Bor på W:e Knut Bilts grund och skall
der betala Contributionen.
Halvard Christenson 1.16 (69-74) : Utfattig och har intet att betala.
Anders Jonsson 0.24 (69-72) : Död förledet år intet att betala.
Oluf Eriksson 0.24 (69-71) : Berättas vara en Marstrandsborgare vid
denna tiden.
Rassmus Skomaker 0.24 (69-72) : Hafwer varken hus eller hem går och
tigger.
Joen Nilsson 0.24 (69-72) : J.N. på Wallerön är död och intet till
betalning.
Helge 0.24 (69-72) : Ganska utfattig.
Torkel Persson 0.24 (69-72) : Ganska utfattig.
Nils Olsson 6.0 (71-74) : Mannen blefven med skuta, qvinnan sitter i
stor vidlövlighet och icke mäcktar clarera innestående rest.
Olle Nielsson 0.24 (71) : Gammal utfattig man har intet att betala
med.
Simon i Böneröd 0.08 (71) : Cronobåtsman har intet att betala med.
Tolle Persson 0.24 (72-74) : Fiskar på Kungens skuta bor på W:e Knut
Bildts grund.
Christen Olsson 0.24 (72-74) : Död intet finns att betala med.
Anders Olsson 0.24 (73) : A. O. eller Lars Olsson berättas haver
intet betala med.
Lars Rassmusson 0.24 (73) : L. R. på Wallerön går och tigger.
Amund Andersson 0.24 (74) : Cronobåtsman rymd åt norrlanden.
Rassmus Nielsson 1.16 (74) : Död och intet att betala resten med.
Anders Asmundsson 0.24 (74) : Cronobåtsman är bortrymd.
Sven Olsson 0.24 (74) : Går och tigger.
Hans Exellens Högwälborne General Ashebergs Fiskeläge Rågårdsvik.
Per Jönsson 2.08 (71-74) : Denne man är 81 år gammal så han och hans
qvinna är utesuade folk och begge haver fått skada på sin syn dessutom
mist tvenne sina fiskeskutor med folk och allt behör uti förledet år
200 famnar tåg på sina skutor i västersjön mäcktar denna rest intet
betala.
Christen Clemensson 0.24 (68.74) : Ganska utfattig och skröplig
människa kan intet betala.
Olle Jacobsson 1.16 (74) : Dito.
Anders Larsson 0.24 (68-74) : Död och var ganska förarmad.
Christen Hansson 1.16 (68-74) : Mannen död hustru tigger sitt bröd.
Olle Kiellsson 1.16 (68-74) : Dito.
Jacob Sifwersson 0.24 (68-74) : Ganska utfattig kan intet betala.
Per Wellomsson 0.24 (68-74) : Rymd åt norrlanden och bliver intet
till betalning.
Anders Rassmusson 0.24 (74) : Ganska utfattig.
Johan Bertelsson 0.24 (74) : Gavs efter för fattigdoms skull.
Assmund Hansson 0.24 (68-74) : Mannen död hustrun utfattig.
Rassmus Håkansson 0.08 (68-74) : En husman och ganska utfattig.
Nils Svensson 0.12 (68-74) : Ganska utfattig och haver intet.
Ivar Torstensson 0.12 (68-74) : Dito.
Wälborne Fru Margareta Hvitfeldt på Sundsby levererar contributionen
för sina strandsittare i Fiskebäckskil som hon själv låther uppbära
vilka restera nu för trenne år tillbaka. Fru Hvitfeldt svarar att
detta fiskeläge är ganska utfattigt.
Gullholmen.
Erik Månsson 1.16 (68) : Rymd och bliver intet till betalning. Erik
Månsson var på Erik Wellomssons skuta.
Kurt Persson 0.16 (69-74) : Ganska utfattig kan intet betala.
Jöns Ambjörnsson 0.24 (68) : Död och bliver intet till betalning.
Swen i Lyse 0.12 (69-74) : Gammal och ganska utfattig.
Anders Lyneburg 3.0 (69-73) : Hans skuta ligger på landet för armod
mäcktar inte den resterade betala.
Mårten Torbjörnsson 1.16 (69) : Mannen är död och uti livstiden varit
en elendig människa och kastat ut all sin välfärd på läkare. Enkan
lever i en stor armod.
Olle Krukemaker 1.16 (69) : Ganska utfattig.
Olle Gunnarsson 0.24 (69-74) : Rymd bliver intet till betalning.
Håkan Persson 0.24 (71) : Ganska utfattig och haver intet till
betalning.
Joen Nilsson 1.16 (71-74) : Utlevad man och ganska utfattig.
Nils Eskilsson 1.16 (71) : N. E. är en dräng som bor på W:e Knut
Bildts grund och fiskar på kungens skuta.
Anders Amundsson 0.24 (71-74) : Utlefvat man och ganska utfattig.
Hans Börgesson 0.24 (72-74) : Cronobåtsman och har intet att betala
med.
Olle Andersson 0.24 (72) : Rymd bliver intet till betalning.
Anders Persson 1.16 (71-74) : Ganska utfattig.
Clement Svensson 0.24 (71) : Bor på W:e Knut Bildts grund och där
betala contributionen.
Anders Svensson 0.24 (71) : Är bleven på sillefisket förleden höst
hustrun ganska utfattig.
Joen Svensson 0.16 (71-74) : En blind man och ganska utfattig.
Olle Persson 0.24 (71-74) : Om 80 år och ganska utfattig.
Olle Påvelsson 0.24 (71-74) : Ganska utfattig.
Olle Halvardsson 1.16 (72-74) : Fiskar på kungens skuta och bor på
W:e Knut Bildts grund betalar där contributionen.
Anders Torgersson 1.16 (72-74) : A. T. bor på Gullberg, i övrigt som
ovan.
Anders Båtsman 0.24 (69) : Förleden höst bleven på sillefisket
hustrun tigger sitt bröd.
Per Joensson 1.16 (72-74) : Fiskar på kungens skuta och bor på W:e
Knut Bildts grund och där betalar contributionen.
Rassmus på Kroken 1.16 (72-74) : Dito.
Christen Böcker 1.16 (72-74) : Utgammal man och ganska utfattig.
Erik Jönsson 1.16 (73) : Rymd med qvinna och barn.
Anders Swensson 2.08 (73-74) : Mannen drunknat och hustrun ganska
utfattig.
Olle Skrädder 0.24 (73) : Är död hustrun med barn tigger sitt bröd.
Mårten Andersson 1.16 (73-74) : En utlevad man och ganska utfattig.
Mårten Persson 0.24 (71-72) : Denne kåstat sig ut på båtsmanslega och
mäcktar icke clarera denna rest.
Erik Wellamsson 0.24 (72) : Ganska utfattig.
Arvid Andersson 1.16 (72) : Rymd kan intet betala.
Rassmus Mårtensson 1.16 (72-74) : Bor på W:e Knut Bildts grund och där
betala contributionen.
Olle Mårtensson 1.16 (72-74) : Dito.
Jörans dräng 1.16 (72) : Jörans dräng på Herm rymd och bliver intet
till betalning.
Jöns Ambjörnsson 0.24 (72) : Bor på General Ashebergs grund.
Nils Persson 3.00 (72-74) : N. P. för sig och sina halvlottemän
mannen har kräftan ätit opp ansiktet på och kåstar bort sin egendom på
läkare är nu en tiggare.
Tolle Jacobsson 0.24 (72) : Bor på General Ashebergs grund.
Pär Mårtensson 1.16 (72) : Mist sin skuta och ganska utfattig.
Börta Tors 0.24 (72-74) : Utfattig enka med många barn.
Per i Livetorp 0.24 (72) : Rymd och bliver intet till betalning.
Olle Böcker 1.16 (72-74) : Bor på W:e Knut Bildts grund och där
betalar contributionen.
Clement på Kroken 3.00 (74) : Dito.
Hans Reijer 1.16 (74) : Dito.
Per på Backen 0.24 (74) : Bor på General Ashebergs grund.
Joen Juthe 0.24 (74) : En gammal utfattig man kan intet betala.
Olle Persson Böcker 1.16 (74) : Ganska utfattig och krympling.
Sven Persson 0.24 (74) : Rymd och fiskat allenaste lite (räpp?)
Ellös fiskeläge
Baltsar Wächter 2.00 (74) : Kan inte för fattigdom betala sina
mantalspenningar.
Per på holmen 1.16 (74) : Ganska utfattig kan intet betala.
Lars på Biönni 1.16 (73-74) : För fattigdom mäcktar inte betala.
Anders Larsson 0.24 (73-74) : Ganska utfattig kan intet betala.
Lars Skomaker 0.24 (73-74) : Dito.
Anders Skredder 0.24 (73) : Dito.
Karin Börges 0.16 (72) : Död för några år sedan finns inte det
ringaste till betalning för mantalspenningarna.
Anders Böcker 1.00 (72) : En utlevad man ganska utfattig och tigger
sitt bröd kan ej betala mantalspenningarna.
Joen Persson 1.16 (69-71) : En tiggare kan intet betala.
Jacob Hansson 3.00 (70-74) : Ganska utfattig och måste flytta
härifrån för sin fattigdoms skull.
Börge Olsson 0.16 (69-74) : Berättas vara ganska utfattig och intet
finns till betalning.
Herman Jonsson 0.24 (71-72) : Är bortflyttad för armods skull och
finnes inte det ringaste till betalning.
Börge Nilsson 0.24 (71-74) : Ganska utfattig haver intet till
betalning.
Hans Rassmusson 0.24 (71-74) : H. R. Skrädder dito som ovan.
Helge Månsson 1.16 (71-74) : Efter höge överhetens nådige behag haver
denne skjutsskaffare utnjutit dessa räntor.
Tolle i Sörbo 0.24 (72-74) : Efter noga rannsakan hafer denne
ingenting att betala.
Olle Tronsson 0.24 (72-74) : Lika måtto är han ganska utfattig.
Enkan Ingri 0.24 (68-74) : Ganska utfattig.
Befallningsmannen betygade medh strandsittarne öfwer hela skärgården
det han haver årligen varit dit och ofta med lagrett och soldater uti
all fiskelägen och med all flit på högsta sätt drivit på att utfordra
cronans contribution jempte låtit igenom lagen och soldaterna
rannsakat uti strandsittarnas hus om något kunne finnas och utges till
cronans rest avbetalning och sådant låt värdera och försälja men dock
like väl förmedelst fiskarnas armod och fattigdom någon penning upp på
denna ovanbemälte rest kunnat blivit mäktig, lagrettet bevittnade att
Befallningsmannen haver her uti ännu denna sin högsta flit årligen
års.
Men såsom fiskarna i skärgården, hava nu några år bortåt tagit en
skräcklig stor skada på deras skutor och folk samt annat behör
bortmistade och sillefisket slagit fel för dem haver alltså näringen
varit ganska ringa där är nu i största delen av skärgården fattiga
enkor och små faderslösa barn qvarlevat varför de nu är råkade i en
ganska stor armod och fattigdom för sin skuld icke förmått årligen
betala cronans innestående contribution varör strandsittarna
underdånigast ödmjukt begär därför att höge överheten nådigt dem med
överskrivne innestående cronocontributionen förskona ville vilken
deras store armod och fattigdom till Hans Hög. Exell. Riksrådet och
Genenralguvenören höggunstige Ratification och gottfinnande
ödmjukligen remitteras således vara rannsakat och i all sanning
befunnit som ovanbemälte är till veterlighet under våre händer och
sigreter.
Actum ut Supra
Petter Dragman
Verifikationsbandet av länsräkenskaperna består oftast av en mängd
olika skattelängder, men i sällsynta fall förekommer också
bouppteckningar och diverse kvittenser. Bland verifikationerna för år
1673 finns på sidan 204 en specifikation över 2 skärbåtar som hade
byggts på Orust för militärens räkning. Då skärbåtarna bör ha varit
byggda på ungefär samma sätt som de samtida fiskebåtarna, och en stor
mängd arbetsmoment vid bygget har redovisats, har specifikationen
tagits med i denna bok.
Albert Sandklef har i boken "Allmogesjöfart" en tabell på sidan 503
över skeppare från Bohuslän som betalat tull i Ålborg. Bland dessa
fanns tre fiskeskutor från Käringön som under 1680- och 90-talen
besökte Ålborg. Dessa hade en lastkapacitet på 4-6 läster.
Enligt sid 8 i Hasslövs bok "Bankskutor och sjöbåtar" hade 1800-talets
bankskutor en lastkapaciteten på cirka 10-11 läster och en längd över
kölen på 20-25 alnar. Båda skärbåtarna som byggdes på Orust på 1670-
talet hade en längd över kölen på 22 alnar och tycks i övrigt ha varit
byggda på samma sätt.
På bilden över slaget vid Dynekilen år 1716 som finns i början av
denna bok, framgår hur de Bohuslänska fiskebåtarna och örlogsskeppen
såg ut vid denna tid.
Den första skärbåten byggdes år 1671 under ledning av byggmästaren
Olof Svensson på Naddebacken och den andra byggdes under år 1672 av
Tolle Jacobsson i Bua. Här följer specifikationen på bygget av den
första båten.
Förteckningh på hwadh som ähr bekostat på dee twenne Skiährbåthar och
dess tillbehöör, hwilcka effter Hans Exell.s H:r Gouveneurens
Höghwelborne H:r Harall Stakes Befalldningh, af Skoughwachtaren Oluf
Hofmand ähre bebygde Anno 1671 och 1672, sedan lefwereradhe wid Bahuus
Fästningh, effter wachtmästarens Guttorm Olufssons Quittenser.
Dateradhe d. 7. Novemb. 1671 och den 21 Junij 1672.
Nembl. SMT
Dr ör
Till dhen förste skiährbåth som byggdes
Anno 1671 bestående af 22 allnar Kiöhl ähr
åtgånget:
* Saugelöhn för 12 Eeker, der af bleef
8 Töllter och 5 bohl kostadhe 20 19
* Noch 1 Eek såuget till Berholt 1 16
* 4 Man som högge kiöhlen stambnar och
underlått i kost och löhn 1 16
* Byggmästaren Oluf Swensson på
Nödebacken sielffierde att bohlfylla samma
skiährbåth uthi 12 dagars tijdh,
derföre bekommit på sin part i löhn 8 Dr
12 dagars kost a 10 öre 3 3/4 Dr 11 24
* Dee andre 3 karlar som woro Bygge-
mästaren behielpelige, att klincka, Bohra,
Bage Bohl och kloffwa,
12 dagars löhn a 1 mk på persohnen om dagen 9 -
12 dagars kost a 10 öre på mannen om dagen 11 8
* 6 man som drefwe båthen innan i
1 dagz löhn 6 mk
dito kost a 10 öre 7½ mk 3 12
* 2 man som sauget Esinger, bielker och
slaugband, 1 dagzlöhn a 1 mk.r 2 mk
kosten 2½ mk 1 4
Dr ör
* 4 man i 4 dagar, som inhålta dhe båradhe och
nagladhe uthi löhn a 1 mk på manden om dagen 4 -
kosten a 10 öre på mannen om dagen 5 -
* 6 man i 2 dagar, som inlagdt Esingar,
Långremmar, Bielckar och Knäär a 1 mk i löhn 3 -
kosten a 10 öre på mannen om dagen 3 24
* 4 man som ladhe Plichtor, förskuth, luuker
och dörar 1 dagzlöhn 1 -
kosten 1 8
* 6 man som dreef den inre sijden
1 dagzlöhn 1 16
kosten 1 28
* 1 man som söedh kiähra i kost och löhn - 16
* Wammall till kiähresodd - 5
* 6 man som dreef på den andre ydere sijden
1 dagzlöhn 1:16
kosten 1:28 3 12
* 4 man som fohradhe båthen innan i,
1 dagzlöhn 1 -
kosten 1 8
3 man som dreef plichterne, giorde Rannegårdar
Roor, sampt satte roorsmidie på
1 dagzlöhn - 24
kosten 30
* 6 man som giordhe 2 Master, 2 Råhr, 4 ådror,
1 Bougspröt, inlagdhe Kiöhlswjn och skandelen
1 dagzlöhn 1 16
kosten 1 28
* Kiöpt 1 pompa för - 20
* 2 man som giordhe winnåhs, windkieber och
smidtholt
1 dagzlöhn - 16
kosten - 20
* 16£d Jern som arbetedes till spjker, Nou och
Bollter a 3 mk 12 -
Arbetzlöhn 8 -
* Noch 1½ £d Jern till Roorsmidiet a 3 mk 1 4
Arbetzlöhn - 24
* Noch kiöpt 600 st fohringzspjker
a 14 öre hundret 2 20
* 4 £d dreef a 5 mk 5 -
* 3 Tunner kiähra a 2 rdr 9 -
* 600 st Nagler a 12 öre 2 8
* 7 töllter dähler till plichter och fohringh
a 31 öre Töllten 6 25
* Kiöpt 1 skiögdt till ben.de skiährbåth för 6 -
* Een fäst till samma skiährbåth af godh ren
och ny hampa för 3 30
Lateris 152 1
Ähn afföres skougwachtaren Oluf Hoffman,
för ahnwend mödha och beswähr, som han
haft medh bem.e byggningh, innan dhen kom
till sin fulla perfection, 1 måhnadz tidh,
så mycket som en gemen Timmerman om dagen
uthi kost och löhn hafwer bekommit, hwilket
underdånigt förmodas att må blifwa bestådt
och löper 32 dagar a 18 öre 18 -
Summa 170 1
Utdrag ur verifikationerna till Bohusläns länsräkenskaper år 1679 fol.
450.
Effter såsom Skiergården och strandsierne som brucka fisket haffua
tillförende warit till en stoor hoop, och denne aff kriget ärr ödhe
lagde; Altså haffue jagh nu igien åppå huardt Cronones fiskelägie här
i fougderiet uptechnat så många som ennu är igien paa huart fiskeläge
som effterfölgier.
Nembl.
Ellös
Per Suenningssön Krock Rassmusson
Anders Larsson Lars Skomacker
Lars i Biönni
Gullhollmen
Hans Persson Anders Hånsson
Giöder Persson Nijlls Påhlssön
Essbiören Erich Biörnsson
Kiäringöhn
Olluf Ericksson Bengdt Nillsson
Jacob Erichssön Gunne Shrädddare
Per Skräddare Anders Sörensson
Olluf Engebrechtsson Per Torkellsson
Enck: Ingri Nills Ollssens Enckan Henricha
Ingeborg Mårttens Marit Ollis
Walleröhn
Swen Nillsson Böner Persson
Herm
Jörgen Nills Torgierssen
Olluff Bådtssön Olluff Hallanck
Hälleuijgzstrand
Simon Torsten
Nills Anders Nillssön
Jöns Enckan Rangula
Råöhn
Jöns Swensson Olluf Swensson
Mållesundh
Simon Essbiörnsson Olluff Olluffsson
Erich Hånsson Christen Munck
Knudt Ollsson Olluf Jönsson
Håckon Giöddesson Anders Nillsson
Anders Jönsson Torsten Essbiören
Nills Assmundsson Anders Olluffsson
Anders Schrädare Rear Båhlsson
Tees Ericksson Torbiörn Assmundsson
Tomass Andersson Håcken Assmundsson
Tore Olluffsson
Summa 57 man
Föreskrefne lengdh på skärgården är således effter Nembdens
Angifwandhe befunden det Attesteras
B S Grönman
Restskattelängd över Morlandas fiskare från verifikationerna till
Bohusläns länsräkenskaper år 1681 fol. 1295.
Restans i skärgården på strandsittare och husmän pro anno 1667 som för
dhet armodh och fattigdoms skull ej kunnat utgifwas:
Mollesund
Dr:öre
Johan Jacobsson 1:16
Salige Nils Fredriksson wille
intet gifwa för sin skutha
han een tidh hafwa dher 3:---
Dess dräng Joen 1:16
Oluf Möllner 1:---
Assmund 0:24
Margareta Christensdotter 0:24
Karin Rassmusdotter 0:24
Enkan Karin 0:24
Anna Pedersdotter 0:24
Kerstin Jonsdotter 0:24
Björn Skredder 0:24
Anders Jönsson 0:24
Bengt på Muen 0:12
Rassmus i Molhlöö 0:24
Oluf Thoresson 0:24
Peder Swensson 0:24
Anders Skredder 0:12
Oluf Persson i Hällevik 0:24
Jöns Persson i Hällevik 0:24
Oluf Jönsson 0:24
Enkan Karin Persdotter 0:24
Walleröön
Torchell Pedersson 0:08
Anders Eriksson 0:24
Kiäringöön
Nils Olufsson 3:---
Anders Jönsson 0:24
Halvard Karlsson 1:16
Anund Andersson 0:24
Johan Persson 1:16
Rassmus Nilsson 0:24
Anders Tollesson 1:16
Anders Jonsson 1:16
Anders i Röd 0:24
Oluf Swensson 1:16
Nils Rassmusson 0:24
Esbjörn 0:24
Enkan Johanna 0:24
Christen Persson 0:24
Swen Christensson 0:12
Gunla Olsdotter 0:24
Oluf Swensson 0:24
Erik Willertsson 0:24
Börta en piga 0:24
Oluf i Bro 0:12
Gullholmen Dr:öre
Ingeborg Jörns 3:---
Ingeborgs dräng 1:16
Oluf Skjutsrättare 1:16
Måns i Husaby 1:16
Jöns Erichsson 0:24
Kurt Persson 0:24
Karin Jöns 1:04
Oluf på Tvistjärten 0:24
Rågårdsvik
Jacob Jönsson 6:---
Helgie Björnsson 1:16
Anders Larsson 0:24
Tomas Pedersson 0:24
Per Wellamsson 0:24
Jon i Werbu 0:24
Börta en enkia 0:16
Anders Böcker 1:---
Nils Swensson 1:16
Rassmus Håkansson 0:24
Helgie Björnsson 0:24
Ellös
Jon Skredder 0:24
Anders Böcker 0:24
Börgie Skomaker 0:24
Börgie Nilsson 0:24
Enkian Ingri 0:24
Jacob på Stångenäs 0:24
Jon Pedersson 0:24
Oluf Böcker 0:24
Denne föreskrefne restlängd är på avkortningstinget som blef hållt med
Orust och Tjörns almoge uthi Ödsmåhl och Torp socken den 24 October
1681 uthi hans nåds GeneralMajoren och landshövdingens påhöör och
nämbdens sampt allen allmogens nerwahrelser, blefwen upläsen,
noga examinerat och öfwerhört och blefwen hoos by och bonde som före-
skrefwet står riktigt att restera och innestå sampt på dhe på dhe åren
med execution starkt twungne medh utpantning, men befunnit att intet
så möket hoos bönderna, whar medh dhet ringaste af dhetta betahlas
kundhe, och nu då sedermehra, en deel af dhe skyldiga bönder uthi
krigstiden bortrymde, en dhel dödhe och en dhel ännu uthi all som
största armodh och fattigdom lefwa.
Så uthi fördenskull hans Kungl Majt och cronan uti detta måhl nu kan
komma till dhess betahlning uthan härmed till högt bemälte wår nådige
Landshövdings gunstige gottfinnande ödmjukast remittera till att
blifwa förskonte.
Dhet betygar jag för migh och nämbden med mitt sigill samt med härads-
rättens wanliga insigils undertrycka.
...Drakman...
Landshövding Schönlebens beslut rörande Erik Wilhelmssons ansökan om
skattebefrielse som följd av att Eriks hus och egendom på Gullholmen
hade förstörts av den svenska militären under Gyllenlövfejden.
Utdrag ur verifikationerna till Bohusläns länsräkenskaper år 1684 fol.
1443.
Högedle och Wällborne Herr General Major och Landshövdingen.
Min Allranådigste Herre och Patron.
Nu för eders exellens förordsakar jagh medh dhenna min underdån
ödmjukaste supplique att förekomma fougdens Eders Exellence ödmjukast
till att förnimma hurusom jagh uthi förleden krigstidh blefwen
ruinerad i dhet wåra egna krigsbetiente mina huus och gårdh och
största dehlen af min egendom i brand och aska lagdt.
Fördenskull inflyr jagh till Eders Exellence och nådighet Eders Nåde
gunstligast fruchters migh fattighe och utarmade man medh någon
förskoning och frihet för Mantalspenningar Skjuts sampt förskoning af
dhen skatt och tribut som af min ringa fiskarskute åhrlig kan falla af
min egen anpart.
För sådan höge Nådhz barmhärtighet skall jagh fattige man innerligen
anropa Guds dhen allrahögste sådant willie rikeligen belöna. Afwachtar
här öfwer i djupaste underdånighet een höggunstlig resolution.
Jagh ähr och till min yttersta andrächtighet förblifwen.
Eders Exellenc och Nådhs tjenst underdånigaste Ödmjukaste Tienare
Erich Wellumsson
Resolution:
Supplicanten skall för sin stora ålder och fattigdom sampt i sista
krighet ehrledne skade åthjutha två åhrs frihet för all afgift
undantagandes Mantalspenningar som ehrliggias måste whilket
wederbörande stella sigh härsom efterrättelse.
Kåryd 5 November 1683.
Schönleben
Häradsrättens dom angående om de bönder som ägde fiskeskutor också
skulle betala fiskeriskatt. Utdrag ur Bohusläns länsräkenskaper år
1684 verif 2, fol. 1444.
Anno 1684 den 4 och 5 Marti höls ordinarie WinterTing på Orust och
Kiärra gårdh af mig Under tähgnadh Kong Majt förordnadh Häradshövding
öfwer Orust och Tjörn medh wahnliga nämbden närwarande Cronans
befallningsman We Johan Seth och samplige Tings sökiande menige
allmoge.
Samma dagh hade Cronans Befallningsman låtit instämma bonden på
Islandsberg Per Påhlsson angående Contributionen som han är taxerad
före för det att han jämbte sin gårdsbruk brukar också fiskerie till
whilken syssla han eenkannerligen håller twenne stycken drängar det
Per Påhlsson sielf tillstod som inntet annat arbete under händer taga
än blått deras fiskerie, hwarföre och Befallningsman will deraf införa
att Per Påhlsson icke mindre än andra strandsittare bör giöra till
Kungl Majt för sådan handtering den afgift som practicerat och
wahnligt är intet emot friande, att han sin båtsmanspenningar
uthlagdt.
Däremoth producerade Per Påhlsson för rätten en Attest af några gode
män att ingen bonde som hafwer hafft något fiskeri i wästersjön jempte
sin gårdhsbruk har derföre gifwit någon penning till Kongen i skatt
anten i dhe danskes tidher eller sedan landet kom under Cronan af
Sverrige det och nämbden sambtyckte här tills warit brukeligt
betygandes därjämbte att dhenne Per Påhlsson warit tillförne en
wälförmögen och idkersam man men under sidsta kriget olyckligen
blefwen ruinerat, sambt all dess egendom i löst och fast igenom eldh
och brand förlorat.
Tillspordes förige länsman Hans Mattsson huruledes man under hans tidh
uthi sådane måhl sig förhöllt hwilken berättade att den bonde som
någon båth eller skuta ägde till fiskeriet gaff ingen skatt därföre
als om folket som betjänade sig af dhem och fiskade med dhem.
Resolution:
Huruwäl en sådan plägsed hoos rätten kommer i den consideration att
Per Påhlsson i anledning deraf för dän af Befallningsman pretenderade
Contributionen kunde blifwa befriad likwäl som han till sitt fiskeri
stadigt och allena brukar twenne drängar och der till medh heter dät
så, att hwart och ett tingn gemint föllier dess last åth så att dhen
som båtnaden der af haar måst och undergåå det der åliggande besvärat.
Då finner rätten skäligt att Per Påhlsson och dhe twenne halfwe
skuther han stadigt håller ehrliggier till Cronan dhen dher af gående
Contributionen efter wahnligheten och som andre strandsittare dock
såsom han hos hella nembden och samtliga medh Tinget närvarande högre
och lägre personer hade en stoor condolence öfwer dess nuwarande
slättelige och fattige willkor emoth dhet wälståndh och wällmacht han
tillförne suttit uthi så har rätten härmedh welat hoos We Goveneauren
honom till förskoning tiensteligt hafwa recomenderat medhan Herr
Goveneauren och icke denne rätten i sådane måhl anstår att dispeniera.
Till storre wisso är detta mitt namn och sigill sampt Härads wanliga
insegel bekräftat.
Actum et supra.
På Häradsrättens Wägnar
Carl Pacquatin
Strandsittarkontributionen för Morlanda socken enligt
länsräkenskapernas verifikationer fol. 1978 år 1685.
Richtig längdh och förteckningh uppå strandsittiare och
huusmansContributionen uti Oroust och Tiörns Fögderi Anno 1685.
Nembligen:
Strandsittiare Silfwerm:t
Morlanda sockn Dr:öre
Mollsundh Crono
Knudt Olsson 1 skuta 3:00
Anders Olsson en dräng 1:16
Tohre en dräng 1:16
Börge Olsson 1 lott 1:16
Torsten Jonsson i Hellewijk 1 lott 1:16
Christen i Lössboo och
Jon Gunnarsson i Hellewijk och
Anders Simmensson ½ lott 2:08
Jören Jacobsson 2 skutor 6:00
Carl i Beckewijk en dräng 1:16
Jöns i Böe en dräng 1:16
Mårten Jacobsson 1 lott 1:16
Sören Nillsson 1 lott 1:16
Torbiörn i Boet 1 lott 1:16
Torsten Esbiörnsson 1 lott 1:16
Tore Olsson 1 lott 1:16
Lars på Mellom Tangen ½ lott 1:16
Måns i Beckewijken ½ lott 1:16
Relf Båhlsson ½ lott 1:16
Anders i Böe ½ lott 1:16
Börge i Boxewijk ½ lott 1:16
Olluf Ollsson ½ lott 1:16
Carl Esbiörnsson ½ lott 1:16
Torbiörn Assmundssons enka och
Per Andersson 1 skuta 3:00
Lars Nilsson en dräng 1:16
Jon en dräng 1:16
Bengdt Jacobsson 1 lott 1:16
Håkan Gödersson ½ lott 0:24
Rassmus i Böe ½ lott 0:24
Måns Torbiörnsson ½ lott 0:24
Jacob i Boxewijk ½ lott 0:24
Anders Assmundssons skuta giordt ganska ringa fiske j åhr,
medelst, det den icke stadigt machtat holla fullt manskap på
skutan
gifwet allenast 2:00
Anders i Dahle en dräng 1:16
Anders i Boxewijk 1 lott 1:16
Olluf Simmensson ½ lott 0:24
Håkan Assmundsson 1 lott 1:16
Båhl Ollsson i Hellewijkstrand ½ lott 0:24
Hans Andersson ½ lott 0:24
Tore Swensson på Tangen ½ lott 0:24
Håkan Assmundssons skuta är meddelst Redarens utiråkade fattiga
tillstånd upplagdt detta åhr
Hembfiskiare:
Swen Rassmusson 0:24
Nils Assmundsson är fattig 0:16
Anders Ollsson 0:24
Mattes Smed 0:24
Jöns Wäfware 0:24
Halfwar på Tangen är uthfattig 0:08
Rassmus Repeslager 0:24
Kierringöen Crono Dr:öre
Olluf Erichsson 2 skutor 6:00
Olluf Torbiörnson en dräng 1:16
Anders Erichsson en dräng 1:16
Anders Mårttensson 1 lott 1:16
Johan Persson 1 lott 1:16
Erich Andersson 1 lott 1:16
Swen Nillsson ½ lott 0:24
Jacob Mårttensson 1 lott 1:16
Rassmus Larsson ½ lott 0:24
Nils Olsson ½ lott 0:24
Per Nilsson ½ lott 0:24
Christen Swensson ½ lott 0:24
Simon Erichsson ½ lott 0:24
Nils Nilsson ½ lott 0:24
Halvard Olsson ½ lott 0:24
Bengt Nilsson och
Jöns Gerdtsson 1 skuta 3:00
Landshöfdingen bewilliat Jöns Gerdtsson wara fri så länge han är
boendes på säteriet Morlanda.
Swän Olsson en dräng 1:16
Lars Guttormsson och
Essbiörn Swensson 1½ lott 2:08
Jacob Månsson ½ lott 0:24
Engebrett Ollsson är utfattig ½ lott
Anders Jacobsson ½ lott 0:24
Håkan Nilsson en dräng 1:16
Jören Persson blifwer fri från konglig skatt af skutan effter
wahnligheten för första åhret. Hwilken han byggt i åhr.
Olluf Gunnarsson en dräng 1:16
Jacob Erichsson 1 lott 1:16
Erich Jacobsson ½ lott 0:24
Olluf Swensson ½ lott 0:24
Per Olsson är fattig ½ lott 0:20
Hans Clemmetsson i Hellewijk ½ lott 0:24
Chrestoffer Ollsson ½ lott 0:24
Wellom Skåtte 1 skuta 3:00
Jon på Duholt en dräng 1:16
Per en dräng 1:16
Joen Jonsson och
Torger Tollesson och
Anders Tollesson och
Ifwer Jonsson 3 lotter 4:16
Jöns Persson i Hellewijkstrand ½ lott 0:24
Nils Olssons änka Ingers skuta, giordt ganska
ringa fiske i åhr gifwer allenast 2:00
Lars Andersson 1 lott 1:16
Lars Jonsson ½ lott 0:24
Olluf Stångenäsingh ½ lott 0:24
Olluf i Mållsundh ½ lott 0:24
Olluf på Jossbacken är cronobådhzman
Olluf Engebrettsson är utfattig ½ lott 0:16
Per Torkellsson ½ lott 0:24
Hembfiskare:
Pär Skräddare 0:24
Gunne Skräddare 0:24
Anders Rassmusson 0:24
Walleröen Crono
Lars Rassmuson är uthfattig 0:16
Ellj Jonsdotter 0:24
Gullholmen Crono Dr:öre
Erich Wellomsson skuta blefwer fri från Contributionen j åhr som
förledet, ähr vid. resolution j dito åhrs afkortning fol.......
och är detta åhr det sidsta.
Gunnar Rassmusson en dräng 1:16
Olluf Halwarsson på Kroken 1 lott 1:16
Bengdt Nillsson 1 lott 1:16
Anders Hansson warit sjuk i åhr ½ lott 0:16
Rassmus på Kroken ½ lott 0:24
Assmund Rassmusson är utfattig ½ lott
Hellge Björsson i Rågårdswijk ½ lott 0:24
Erich Björnsson och
Per Påfwelsson på Islandsberg 1 skuta 3:00
Per Påfwelsson blifwer fri efftersom han har gårdzbruk och effter
gammal sedhwahnligheet.
Giöder Persson 1 lott 1:16
Chresten Sörensson på Islandsberg 1 lott 1:16
Nils i Wärbo ½ lott 0:24
Truls Swensson ½ lott 0:24
Olluf Hansson ½ lott 0:24
Bertell Larsson på Kroken ½ lott 0:24
Hembfiskare:
Anders Persson är fattig 0:10
Olluf Mårttensson 0:16
Swen Trullsson 0:16
Esbiörn Andersson 0:20
Hans Torsson 0:24
Nils Påhlsson 0:24
Olluf Påhlsson 0:16
Lars Persson, fiskiar i Rågårdswijk ½ lott 0:24
Hermmannöe Skatte
Jören Jacobsson 1 skuta 3:00
Börge Swänsson en dräng 1:16
Nils Torgersson 1 lott 1:16
Olluf Persson 1 lott 1:16
Olluf Andersson 1 lott 1:16
Rassmus Mårttensson 1 lott 1:16
Peer Olsson ½ lott 0:24
Anders Påhlsson på Råöen ½ lott 0:24
Sören Olssons skuta blifwer fri första åhret effter wahnligheten,
hwilken han i åhr bygdt.
Anders Andersson en dräng 1:16
Olluf Swensson på Råön 1½ lott 2:08
Nils Chrestensson på Ellös är fattig 1 lott
Nils Sörensson på Råöen 1 lott 1:16
Olluf Båhlsson 1 lott 1:16
Börge Olsson på Gullholmen ½ lott 0:24
Arendt på Råöen ½ lott 0:24
Fiskebeckzkijhl utsocknes frälse
till Sundsby
Mårtten Mattsson 0:24
Mårtten Nillsson 0:24
Gunnar Rassmusson 0:16
Sören Jonsson 0:16
Nils Giöksson 0:24
Per Persson 0:12
Anders Michelsson 0:12
Nills Andersson 0:24
Dr:öre
Eskel Jeppesson 0:10
Joen Persson 0:24
Per Mårttensson 0:20
Hellgie Nilsson 0:14
Jöns Andersson 0:16
Olluf Smed 0:16
Nils Mårttensson 0:10
Nils Swensson 0:16
Måns Skotte 0:12
Joen Körningsson 0:14
Dirich Joensson 0:12
Peer Persson 0:12
Råöen Crono
Olluf Swensson betahlt konglig skatt med Hermmannöe
strandsittiare.
Jönns Sörensson 1:00
Hellewijkstrand Crono
Simon Olsson 0:16
Jöens Olsson 0:16
Nils Olsson 0:16
Torsten Joensson betahlt konglig skatt med Mollsundhs
strandsittiare
Båhl Olsson dito
Anders Nilsson 0:16
Rågårdswijk
Herr feldtmarskalken och General Gouveneuren Aschebergs utsocknes
frälse. Emedan Gudh har behagat låta fiskeriet så för i åhr som i
fior misslycka, att mycket litet wankat. Altså blifwa fiskarne som
her clauderade stå bewilliat på Kongl Maijt. allernådigste behag
allenast betahla helften som her infört finnes.
Jacob Jönsson 2 skutor 3:00
Chresten Wellomsson en dräng 0:24
Anders Claesson en dräng 0:24
Per Mårttensson bor i Fiskebeckzkijhl och betahlar der
Contrbutionen
Joen Pärsson sammanledes
Joen i Wärbo 1 lott 0:24
Anders Rassmusson 1 lott 0:24
Hans Henrichsson ½ lott 0:12
Swen Mattsson på Odden 0:12
Per Kiörbo 0:12
Kiähl Olsson 0:12
Tore Mattesson 0:12
Jöns Ambiörsson 0:12
Kopper Jöns dräng i Kihlen 0:12
Påske Olsson 0:12
Jöns Påhlsson 1 skuta 1:16
Anders Grefwesson en dräng 1:16
Lars Persson betalar på Gullholmen
Per Mårttensson 0:24
Jöns Nillsson ½ lott 0:12
Hans Claesson ½ lott 0:12
Rassmus Påskesson 0:12
Påhl Larsson 0:12
Jöns Påhlsson och
Per Påhlsson på Islandsberg 1 skuta 2:08
P. P. har gårdsbruk och är därför fri.
Engebrett Knudtsson en dräng 1:16
Dr:öre
Hans Clemmetsson 1 lott 0:24
Johan Bertellsson 1 lott 0:24
Mårtten Rassmusson ½ lott 0:12
Swen Håkansson 0:12
Clemmet Swensson 0:12
Chresten i Fossa, fiskar på Ellös 1½ lott 1:04
Tolle Jacobsson, fiskar på Ellös 1 lott 0:24
Per Jonsson på Backen, dito ½ lott 0:12
Lars Duus, fiskar på Ellös 0:12
Ifwer Torstensson 1:16
Anders Claesson 0:24
Nils Böcker 0:12
Börge Mattsson 0:12
Nils Andesson 0:12
Ellöes Skatte
Desse strandsittiare på Ellöes hafwer Welborne Knudt Bildt
förwärfwat sig, nude insochne med de twenne parter utj
skattehemmanet Glimsåhs. Fördenskull niuta dem fri för
Contribution vidi. resolution dat. Bohuus d. .... 1684 fol.... kop
boken.... och förs till afkortning igen.
Rassmus Hanssons skuta bygdt i åhr, blifwer fri första åhret efter
sedwahnligheten.
Mårtten i Lunden en dräng 1:16
Jacob i Slätthult 1 lott 1:16
Krok på Ellös ½ lott 0:24
Tolle Jacobsson taxeras på Rågårdswijk
Per Jonsson dito
Christen 1 lott 1:16
Björn i Björsund ½ lott 0:24
Rassmus Hansson och
Joen Böcker 1 skuta 3:00
Herr Lars blifwer fri i förmågo aff Hans Kongl. Maijt.
allernådigste bytesbref daterat den 25 februari 1675.
Börge Björnsson en dräng 1:16
Christen i Fossa taxeras i Rågårdswijk 1 lott
Lars Duus dito ½ lott
Jöns Börgesson ½ lott 0:24
Daniel Jönsson ½ lott 0:24
Herman Jonsson i Frögdendahl 0:24
Håkan Skomaker 0:24
Hembfiskiare: Crono
Per Swenningsson 0:16
Chresten Böcker 0:16
Lars Skomakare är uthfattig 0:08
Anders Skredder är drunknad nyligen
..........
Efterskrefne små inkomster hafwer trenne länsmän uti Oroust och Tiörns
Fougderi alt sedan Bahuus Lähn kom under Sweriges crona till Augment
uthan deras löhner uthniutet som nu reduceras och uti cronans
rächningar observeras nembligen:
Morlanda sockn
Walleröen 3:00
Assholmen 0:12
Sööskiär 0:12
Desse hålmar måtte med landtmätarens ankomst besichtigas. Hwarföre dee
kunna skattlägas.
Dat. den 26 oktober 1685 Erich Simmingschöld
Avskrift av brev från Carl XI till landshövdingen i Göteb. och
Bohuslän, förvarad i Kammararkivets andra provinskontor, Bohusläns
årshandlingar 1697, ärende nr 2.
Carl med Guds Nåde etz...
Wår ynnest och nådiga benägenhet med Gud altzmäktig,
Tro Man General och Landshövdinge,
Såsom vi förnimma att uti Edert anförtrodde hövdingedömme finnes en
hoop fiskelägen, dels Oss, dels adelen tillhörige, hwilka uthi wår och
Cronans Jordebok intet Specialiter äro införde, skolandes fullier dhe
som Oss tillhöra, gifwa någon skatt, som dem af Häradzhöfdingen,
Cronofougden och Häradsskrivaren årligen påsättjas,
men befarar man, att med bemälte skatteläggning intet rätt omgås,
alldenstund adelen af lika Conditionerade fiskare årligen åtnjuta
mycket mehra, och det beständigt, alltså äro wi därutaf i största
skada worden,
Eder härigenom nådeligen att anbefalla, det I icke allenast för en
viss och beständig åhrlig ränta låten skattläggia sådane
cronofiskelägen, och dem sedan jempte adelens, uti cronans jordebok
införa, på det man uthi Cammar-revision då mantals sampt lagmans och
häradshövdinge-längderna skohla revideras, dher af må kunna se om
sådana Räntor af alla huus åhrligen richtigt blifwa utgifna.
Hwar medh wi befallt. Eder Guds alltzmechtigh Nådeligen af Kongöhr den
14 Feb 1697.
Carolus
/ C Piper/ Conurdare vid/ Johan Seth
Svarsbrev från Bohusläns landshövding till Kammarkollegiet år 1697.
Högwällborne Herr Greve Kongl Majts Råd och Kongl Cammar Prasident så
och högwählborne och Wellborne herrar Respektive Kongl Majts Rådh och
samptlige Cammarrådhen.
Deth monde fuller Hans Höghet sahlige Kong:e Majt wår fordoms
allernådigste Konung glorwyrdigst i Åminnelse, under den 14 sistlidne
Februari allernådigst förordna, att för een viss och beständig åhrlig
Ränta låtha skattläggia alla Cronofiskelägen uti skärgårdarna,
och dhem sedan jempte Adelens uthi Cronans Jordebok införa, på dhet
uthi Kongl Cammar Revisionen då mantals sampt lagmans och
Häradshövdinge längderna skohla revideras, deraf må kunna ses om
sådane Räntor af alla hus åhrligen richtigt blifwa uthgifne, warandes
fullier bemälte skattläggning för detta åhr förrättat af
häradshövdingen, cronofougden och häradsskrivarena,
men befwarandes Hans Kongl Majt att medh bemälte skattläggning intet
rätt omgöres, alldenstund adelen skall af lika Conditionerade fiskare
åhrligen utniuta mycket mehra och det beständigt, som copian af
Högbemälte Kongl Majt allernådigste bref här hoos fougat vidare
inneholler;
Hwarföre innan man till underdånighet föllge däraf kunnat fortfara med
bemälte skattläggnings värkställande, har Eders Grevliga Exells
Exellers och dhet Högl Kongl Cammarcollegie höggunstlige resolution
och förklaring, jag velat hörsambt inhempta uthi föliande måhl såsom:
1 mo.
Om icke denna skattläggning bör allena förståes såsom en grundlega av
varje hus och fiskare, eftersom dhe kunna hafwa Tompt, Kåhlhagar och
andra lägenheter till, alldenstund för det fiskeri dhe bruka uti
Saltsiön kunna Omöjligen uti Jordeboken till ett visst oppföras,
brukandes samplige Skutor Hwarpå 7 man fiska på danska grunderne, och
hafwa medh Skutan åtta Låtter, deraf när ymmigt eller ringare Fiske
är, betahlar af lotterna mer eller mindre, warunder och många
fremmandhe från andra Ohrter som ej bo på Stranden der skutan eller
dess redare är hemma, och fiska medh en eller flera lotter,
dy måste de Oundwikelig åhrligen uppföras som dhe sig befinner, och
effter som dhe hafwa fiskat, Skattläggias, lika som medh hemfisket så
kallat, och dhem som brukar små båhtar, blifwa och som dhe få ymmigt
eller ringare fiske derefter Skattlagde,
kunnades een Skuta af dem derest dhe uthi Wästersiönen och på danska
grunden under Skagen fiska, på en gång försättia bådhe manskapet och
skutan som ofta händer, och således medh dem blifwer alldehles uthe,
wore altså altför beswärligt derefter och så ofta att ändra
Jordeböckerna och dess Summor,
män deremoth blifwer husen stående, hwilka när dhe en gång äro
uppsätte böre eij förflyttias på annan grundh än Cronans och således
medh dess grundlega och nummero, sampt ägarnes nambn införas i
Jordeboken;
detta är allena hwad Cronofiskelägen wedkommer,
män beträffande pro
2 do.
Huru medh Skattefiskelägen skall förhollas, emedan Skattemannen
Pratederar Grundlegen af dem som dess grunh besittia, men Fiskare
Skatten betahlas lika fullt och medh Cronones.
3 tio.
Frällse Strandsittiarne så wijda dhe ähro uthsochne, hafwa dhe altidh
fördetta och af gammalt, gifwet grundlegan till frelsemannen medh
1/2:we Fiskare Skatten, och allenast betalt den öfrige helften till
Cronan, som är halfparten emoth det som Skatte och Crono gifwets.
4 to.
Insochne Strandsittiare af Frelset som elliest här i Bahuuslähn kallas
Ugedagstienare, hafwa aldrig gifwet hwarken grundlega eller
fiskareskatt till Hans Kongl Majt och Cronan.
Afwachtandes härmedh hörsamst hwadh Eders Grefl Exells Exeller och det
Kongl Cammar Collegio hafwer här Öfwer att resolvera och höggunstligt
att påminna, och i Öfriget förblifwer
Eders Grefl Exellr Exellenier
och det Kongl Cammar Collegie
Bohuus den 14 Juni 1697
Hörsambste och Tiensteriktigte Tienare
J B Shönleben
Memorial rörande skattläggningen av Bohusläns fiskelägen uppgjord i
Kammarkollegiet år 1697.
Ps 11 Aug Ao 1697.
Ödmiukt Memorial, angående Skattläggningen af Cronans Fiskelägen uthi
Bohus Lähn.
Dhet hafwer högst Sahlige Hans Kongl Majt förekommit, huru såsom
adelen i Bohuus lähn af deras Fiskelägen uthniuta een större Inkombst
och dhet beständigt, än som Cronan af dylika sina conditionerade
Fiskelejen effter den Skattläggning som åhrligen af Cronobetienterna
förrättas, uthniuter:
Hafwandes derföre högst Sahl Hans Kongl Majt tyckt att medh sådan
Cronobetienternes åhrlige skattläggning intet rätt måtte omgås, och
fördenskuld igenom dess Nådige aflåtne brev till Herr General
Schiönleben den 14 februari nestledne åhr befahlt, att alla Cronans
Fiskelegen skulle skattläggias för een viss och beständig åhrlig
Räntta, och sedan jempte Adelens uthi Jordeböckerna införas,
då man och jembwähl deraf uthi Kong Cammar Revisionen när Mantahls,
Lagmans och Häradshövdingslengderna skole revideras, kunna förnimma,
om sådane Räntta af Alla huus åhrligen richtigt blifwa uthgifen, och
såsom wälbemälte Herr General nu är i werket begrepen att ställa högst
Sahlige Hans Kongl Majt Nådige Bref och Befallning uthi sin behörige
fullbordan och honom derwidh ett och annat Möther som han sig icke så
wähl kan finna uthi;
har han fördenskull sådant igenom effterfölliande frågor welat
understella Kongl Collegiet Widare Resolution och gådtfinnande såsom:
Först om icke medh den skatten, som i Jordeböckerna till ett wisst
skall upföras, den grundlega allenast bör förstås som fiskiarne äre
skylldige att betahla åhrligen för dheras Huus, Tompt och Hagar dhe
kunna hafwa uppå Stranden,
Skolandes wara omöjeligt att kunna det samme till ett wisst
skattläggia och införa i Jordeböckerne, som berörde Fiskiare åhrligen
uthan detta warit skattlagde före, och är kallat Fiskareskatt: Ty
sådant skulle Alla Åhr förorsaka ändring uthi Jordeböckerne, och kan
derföre i synnerheet intet till något wisst determineras, eftersom
dhess fiskerie medh Skutor, fara uth på Stora Hafwett sampt af och an
uppå danska grunderna fiskia och intet hafwa lika Wälsingnelse, och
händer offtast att sombliga icke een gång komma tillbaka, uthan medh
dheras Skutor på Siön blefwa bortta och förolyckas.
Hwaröfwer mitt oförgriplige betänkiande, att dett fuller will synes, i
anseende till dhe Andragne Herr Generalens Skiähl, att intet wisst
häruthinnan determineras kan, uthan lär man nödgas låta förblifwa wid
gammal Wahnlighet, förmodandes att Skattläggningsmannerne lära der med
rättrådeligen omgås i föllje uthaf dheras Eedh och som dhe derföre
Kunne till swars stånda efftersom på widrigit fall dhe hafwa ett
sådant Answar att förwänta:
Men alldenstund Högst Sahl Hans Kongl Majts Bref förmehler, att adelen
åthniuta af sina Fiskelegen mycket mehra än Cronan af sina, och dhet
beständigt, hwarföre icke kunna wara richtigt tillgått medh Crono
Betienternas Skattläggningar dhe Åhrligen uthi Orten förrättat, så
wore nödigt att Herr Generalen ännu nermare i orthen behagade härom
låta sigh underrätta, och låta Kongl Collgio weeta, huru Adelen beteer
sig här widh, och hwadh fundament dhe bruka till deras
Skattläggningar, att dhe uppå dheras fiskelägen kunna sättia een
beständig Summa, Innan dess synes uppå denna Herr Generalens frågor
intet något Svar kunna föllia:
Hwilket dock ödmiukeligt Kongl Collegi närmare ompröfwande
Submitteras;
***
För dett andra frågar sigh Herr Gereralen huru medh Skatte Fiskelägen
skall förhållas, emedan skattemannen pratederar grundlegan af dhem,
som dess grund besittia, men fiskareskatten betahlas lika fullt till
Cronan.
Dett Kan fuller intet annars wara än att Skattemannen bör åtniuta
något för dhe Huus och Tompter som stå och äro belägne uppå hans
grund, och därtill Kongl Majt och Cronan skulle betahlas både
Grundlegan och Fiskare-skatten, hade Skattemannen ingenting därföre,
att han lembnar Fiskarne friheet boo på dess Strand och Egor:
Hwarföre iag intett annat kan finna än grundlegan bör höra
Skattemannen och densamma till som grunden äger, dock wore nödigt att
Herr Generalen låter sigh först underrätta af Crono Betiänterne i
ohrten huru härmed förr är practicerat, inkommandes sedan medh sin
wijdare berättelse häröfwer till Kongl Collegi iämpte dess betänkande,
Hwilket dock ödmiukeligt Submitteras Kongl Collegij högmognare
ompröfwande;
***
För dett 3:die och 4:de underställer Wellbemelte Herr General Kongl
Collegij gåttfinnande, huru förblifwa skall medh frellse
Strandsittiarne, Hwilka alltidh för detta hafwa gifwit hela grundlegan
till frellsemannen men 1/2 Fiskare Skatten och allenast betahlt den
öfriga helften aff bemälte fiskare skatt till Cronan som är halfparten
emoot det som Skatte och Crono gifwa:
Desslijkest huru medh Strandsittiarne uppå Insochne Frellsett bör
förhållas, som aldrig hwarken någon grundlega eller Fiskareskatt
betahlt och uthgiort hafwa.
Alldenstund man förmärker att medh dessa Strandsittiare och Fiskare så
beskaffat är att dhe intett fiska uppå någons eenskilte Strand utan
fara uth på Stora Hafwet och Danska grunderne och fiska hwar om annan
Frellse och Crono, så tyckes migh att Frellsemännerne, hwarken utaf In
eller Utsochnet, böra åtniua någon Fiskare skatt,
utan bör densamma hel och hållen utan åtskillndt höra Cronan till, Ty
hwadh merbemälte Strandsittiare intet uppå Frellsemannens enskijllte
Strand och Fiskewatten hempta, synes Frellsemannen intet häller kunna
niuta någon inkomst före:
Men siälfwa grundlegan bör wara dheras i anseende till husen som dhe
effterlåta Strandsittiarne att hafwa och oppbyggia uppå deras grund:
Dock effter hwadh skiähl meromrörde Frellsemän förr detta hafwa
åtniutitt fiskareskatten är mig obekant; Hwarföre wore nödigdt att
Herr Generalen behagade tillhålla dhem uppwijsa sina medfångne Kongl
Bref deröfwer hwar effter dhe till äfwentyrs kunna wijsa, att dhe af
uhrminnes och i dhe danske tijder een sådan förmåhn hafwa nyttiat:
***
Och hemställes fördenskull ödmjukeligt Kongl Collegij gunstlige
ompröfwande om icke först härom Wellbemälte Herr General måtte
tillskrifwas, att han nogare sigh härom låter underretta i ohrten, och
inkommer sedan medh underrättelse deröfwer till Kongl Collegium iempte
dess betänkiande.
Stockholm Junij 1697
L Törne
*** = Tre marginalanteckningar med följande text:
Resolution: Approberas och afgår breff herom till Herr Generalen och
Landshöfdingen Schönleben.
Avskrift av den kungliga förordningen rörande lotsningen av år 1697.
Från kammarkollegiets samling av inkomna kungliga brev.
Kongl Majts Stadga och förordning angående fördelningen uppå samtliga
Lotsarnes Bördor och hwad styrning dem hwar i synnerhet tillkommer,
med bifogad taxa, huru lotspenningarne över allt af de trafikerande
betalas böre. Stockholm den 20 Mars 1697.
XVII
Därnest och hwad de öfrige delarne af Bohuslänska kusterne anbelangar
så äro fullan ännu inga flera ordinarie Lotsar på bemälte kuster
förordnade än i de näst ofwanbemälte orter vid Göteborg och Marstrand,
men som likväl ibland händer att så väl för Kongl Majts egne som
privatorum Skepp och farkoster, hwilka på desse kuster komma att
segla, erfordras någon ledsagning och assistence, ty skola alla de på
Bohus kuster boende fiskare och strandsittare vara skyldiga, när som
påfordras, att bevisa de sjöfarande i gemen vid nödfall all giörlig
tjenst och uppvaktning med lotsande och eljest emot en billig
betalning, som med omaket och farvattnets beskaffenhet enlig är;
och som de icke mindre än andre Kongl Majtts Undersåter äro Kongl
Majtt med trohet och lydnad förbundne, ty äro de och pliqtige att
villigt uppvakta och med ledsagning betjene Kongl Majtts Skepp och
farkåster, när så behöfves, som dock sällan ske plägat, till hwilken
ända dem äfwen åligger så mycket som möjligt är att städse beflita sig
till göra sig informerade och erfarne om farvattnets beskaffenhet med
grund, Hamnar och annat mera, alldestund dem ock särdeles förmåner af
Kongl Majtt därföre i nåder förundte äre, isynnerhet de vid
Klädzholmen, Kiäringö, Gullholmen, Sotehufwud, Hafstensund, Kåster
etz..................
Avskrift av kyrkoherde Peter Bundis bilaga c till utredningen om
skärgårdsskatten i 2 provinskontorets årshandlingar 1732, från
Sandbergska Samlingen F4286.
Pro Memoria. För fiskeriets upkomst wid westre-Siön och annorstädes i
Riket hafwer H:s Kl. Maijt wist serdeles nådig omsorg och utgifwit
1724 ett nådigt Privilegium både i anseende till Tullfriheten af
Cabliau och långer sampt materialers förskiutande till skiergårdarnas
upbyggiande och Fiskare Fartygs förskaffande med mera på wissa års tid
berecknadt. Hwilcken nådiga förordning Högl. Riksens Stender på sidsta
Riksdag ei allenast allmenel. bekreftade till alla sina Clausuler och
dehlar utan och än så många år tillade; bestående uti timber och
wircketz förskiutande af Cronoskougar utan någon afgift, förutan the
förmoner som framgient wid Fiskeriet förblifwa skulle, som Tullfrihet
för wissa Fiskwaror och så myckit inkommande salt som till Fiskeriet
upgå kunne med hwad mera. Hwilcket iag så myckit nogare wet, som iag
ei allenast war förordnad uti Economie och Commercie Deputationen utan
och i utskottet som then saken egentlig. afgiöra och utarbeta skulle
till Högl. Riksens Stenders adpropation. Hwilken Högl. R. Stenders
adpropation ther och war i alla theras Plenis. Hwar af man kan sluta,
at i underdånigst fölie af H:s Kl. Maijtz Nådigste Förordning, både
Riksens Högl. Stender och Kl. Cammar och Commercie Collegierna äro
sorgfällige om Skiergårdarnas uphielpande och Fiskeriens tilltagande.
Hwad angår then så kallade Cronoskatt, som under Souverainiteten af
Skiergårdsborna upbars, ser iag icke kan utan Wederbörandenas
Bewilliande och samtycke på en allmen Riksdag them påskrifwes. Ty
ingen anledning gifwer Jordeboken ell: någon Kl. Förordning ther till
som mig witterligt är. Thesse Skiergårdzboar äga icke heller någon
jordfleck utaf Cronan, Mollösund och nodre-Hermandö, som skattlagde
äro, undantagne, utan klippan som theras hus stå på. At the kunde i
förra och goda Tider en sådan Skatt gifwa utan någon serdeles
kiendsslo, tillstås. Men nu som the efter Kriget och thenna tidens
Dyrhet på alla waror äro aldeles utblottade och mesta dehlen så
fattige som gångande tiggare, hwilcka lika med hemmans åboer nu
contribuera uti extraord: utlagor; Såsom contrib:n och
Betalningzafgift landz och Slottshielp etc, Mantals och matelagz
Pengar. The kunna omöjl. flera pålagor, och knapt the uprecknade tola.
Jag will icke förmoda någon will läggia på them then cronoskatt under
dessa många pålagorna. Thetta förtror iag eder och wellment will med
eder communicera, som i kunna hafwa wid Conferencen med
Cronobetienterna till minnes. Tå iag gör mig aldeles förwissad at
Befallningzmannen och Häradzskrifwaren som icke weta hwarföre then
ofta nembde Cronoskatt uptages och wel komma ihog skiergårdens
tillstånd i Morl. sochn i förra tiden för någre och 20 år tillbaka och
äfwen nu känna thess tillstånd och en merckelig skillnad finna både
angående theras förmögenhet och utlagors justerande; och ther efter
ödmiukast förestella Högl. Landzhöfdinge Embetet beskaffenheten
theraf, hwarpå lärer föllia gunstigt Swar: Hwar ingen skuld är,
blifwer intet fordrat. Skulle något ligga i wägen, fordrar likwel
nödwendigheten, ther man will hafwa thessa arma Fiskiare i landet hos
sig boande, man them ock theras angelägenhet i betsta måtto
recommenderar.
Slätthult d. 30 Julij år 1728 / Peter Bundi
Kammarkollegiets 1 Provinskontor, konvolut nr 66, 20 februari 1730.
Lanshövdingen i Göteborg och Bohusläns svar angående fisket,
remitterad. till 2 provinskontoret den 24 januari 1737.
Hög och Wälborne Herrar Cammar-Rådh.
Det har behagat Högwälborne Herr Baron och Praesi-denten samt
Högloflige Kongl Cammar Collegio, genom dess til mig aflåtne gunstlige
bref af den 4 Julii nästlidne samt 16 januari innevarande åhr
begiähra, det jag wille effter en behörig skedd undersökning, till dem
inkomma med efterrättelse om beskaffenheten af de fiskerier hwil-ka
uti skiären eller wid hafsstranderne och äljest uti stora siöar idkas,
de där såsom Cronan tilhörige Almänningar kunna anses jämwähl af hwem
sliike fiskerier brukas och nyttjas, samt hwad derföre til Cronan uti
afgift erläggas, och där någre sådana allmänning fiskerier skulle utan
afgift til Cronan af Privatis innehafwas, om icke de effter deras
beskaffenhet och lägligheter samt andra förmåner, borde skattläggias
och i Cronans Rächenskaper opföres, sammanledes också huruwida de
skulle kunna bortarrenderas och förauctioneras.
Jag har derå til hörsamst swar och underrättelse lämna skohlat, det
efter så wäl Landscontoirs handlingarne som Crono Befallningsmännernas
infordrade berättelser här uti Giötheborg och Bohuus Lähn, inga
fiskerier, utom dem, som redan skattlagde äro, finnes;
Brukandes wähl skiärgårdsbönderne med krok och snöre förskaffa sig
något litet fisk, att lifnära sig med. Men som de jämwähl der emot
hafwa fiskeränta och hemmanen, hwilka de åbo äro ganska ringa ägor
emot den dem påförde ordinarie räntan, sittiandes likwähl på ett
hemman 7 a 8 Åboer, så finner jag oförgripeligt dem ej tåhla någon
widare beskattning för ett slikt fiske.
Dessutan finnes en dehl skiärgårdszbönder, som pläga om sommaren fiska
Långor och Torsk i Stora Hafwet på Jutska Refwet och Grunderna, som
hörer till Konungariket Dannemarck, af hwilka åter största dehlen äro
sådane, som icke hafwa det ringaste åkerbruk, utan boo uti små koijor
uth på Öijarne i siön om wintertiden, men om sommaren liggia mäst ute
på hafwet och bruka sine fiskredskap;
Dessa senare hafwa wähl 1709 och de föruthgående Åhren, innan kriget
inföll betalt wid deras hemkomst om hösten ifrån fiskandet, en ränta,
som kallats Skiärgårdzskatt, men sedermera intet, i anseende til de
uti mitt till Högl Kongl Cammar och Commercie Collegierne under den 10
febr förledet åhr aflåtne bref andragne omständigheter; Wahrandes här
uti Länet för öfrigt inga sådane Allmänningssiöar tilfinnandes, som af
någre Private innehafwas, men wähl åthskillige små Insiöar, whilka
höra under wisse hemman.
Jag förblifwer med tilbörig wördnad.
Högwälborne Herr Baron och Praesidenten samt Högloflige Kongl Cammar
Collegio
Giötheborg den 16 febr 1730
Hörsambste tienstlydige tienare
Axel Gyllenkrook/ Sivenius
Göteborg och Bohusläns landshövdings brev till Kammarkollegiet
angående skärgårdskatten år 1731. Från andra provinskontorets
årshandlingar 1732.
Remitterad till Törne 15 Novb. 1731
Högwällborne Hr Baron och Praesident
Hög- och Wällborne Hrr Cammar-Råder
Såsom Landz-Cammereraren Carl Åhman, medelst ingifwit Memorial, mig
tillkienna gifwit, huru som han kommit uti ehrfarenhet, wid det
tillfället, at han igenomsedt de wid Landz-Contoiret härstädes
befinteliga handlingar och rächenskaper, at det skulle wara af Crono-
betienterne upburin och i Specialrächningarne debiterad en Ränta under
namn af Skiärgårdz- eller Strandsittiare Skatt alt in till och med Åhr
1709, af Öijebönderne uti Orost och Tiörns Fögderij effter hollen
Taxering, hwilcken Skatt sig det ena Åhret mer och det andra Åhret
till mindre bestigit, men ifrån och med Åhr 1710 har en sådan Ränta
blefwit aldeles förbigången, samt Kongl, Maij:tt och Cronan icke
beräknad, ehuruwähl ingen Förordning upwisas kan, som berörde
Öijebönder der ifrån befriar;
Altså ehuruwähl framledne Landz-Cammereraren Mallmer uti sine öfwer
Oroust och Tiörns Fögderijes Rächenskaper Åhren 1725 och 1727
utfärdade observationer giordt påminnelse om denne i så månge Åhr utan
wederbörligit tillstånd utelåtne Räntan, som de Åhren den beräknadt
wardt skulle bestigit sig till öfwer 100 d:r Smt om Åhret; och de af
Crono Betienterne uti deras öfwer förberörde observationer ingifne
Förklaringar, hwilka här bijfogas under lit: A: B och C, andragne
skiähl och ordsaker så mycket mindre kunna wara ogrundade, som det
allmänt kunnigt är, och iag sedan mitt anträde till Landzhöfdinge
Beställningen sielf ehrfarit, at Fiskerijerne nu för tiden äro i så
slät stånd, at de som dem idka sig der af förwärfwa föga mer än som
behöfwes till deras föda,
i anseende hwar till iag för min dehl håller före, att till
Fiskerijernes uphielpande och deras uppmuntring, som sig beflita at
bringa dem uti fullkomlighet, snarare nogen lindring och förmohn borde
wederfaras, än betunga dem med Skatter och utlagor, har iag likwähl
icke bordt underlåta at gifwa Högwälborne Hr Baron och Praesidenten
samt Höglofl: Kongl. Cammar Collegium sådant här igenom hörsamst wid
handen, med hemställande, eij allenast huru wida wederbörande Crono-
Betienter och Prästen, som enligt Lit: C styrkt och gifwit de förre
anledning att utesluta denne Räntan, utan at sig der utinnan först
hoos Landshöfdingen förfråga, skohla lemnas otilltahlte för de förre
Åhren; som ofta bemälte Ränta icke blefwit beräknat, utan och om icke
ofwannemde Öijebönder i anseende till hwad föruth anfördt är, hädan
effter för denne Räntans utgiörande böre wara frije.
Hwar öfwer afwachtas ett gunstligt swar. Och iag förblifwer
Högwällborne Hr Baron och Praesidentens samt
Höglofl: Kongl. Cammar-Collegii
Hörsamste tiänare
Bengt Ribbing / I Klingborg
Giöteborg d. 10 Novemb. 1731
Littera A till ovanstående brev.
Transumpt af Landz Contoiretz uthfärdade observationer Dat: d: 17
augustij 1726 öfwer 1725 Åhrs ifrån Oroust och Tiörns Fögderje
inkombne Räckenskaper.
6§ Finner iag eij mindre nödigt wara, att hafwa een tillförlåtelig
kunskap, hwad orsaken warit och är; att för 1710 och de senare Åhren
icke är i Räckenskaperne Debiterad någon den ringaste styfwer, af den
såkallade Skiärgårdz eller Strandsittiare Skatten. Hällst den sig för
förra Åhren ansenligt bestigit, såsom för åhr 1709 till 138 d:r 16 öre
Srmt börande till answars undwjkande för een sådan utj 16 Åhrs tjd,
förbigången Jnkomst med hög wederbörlig ordres intygas, denne afgiften
wara och än är, förbuden att upbäras i annorhändelse lärer Kongl.
Maij:t herunderberoende jnteresse noga blifwa Effterfrågat, och sökas
wederbörlig att Refunderas.
A: Malmer
Ödmiuk förklaring öfwer emotstående Anmärkningar.
6. Orsaken hwarföre den så kallade Fiskar Skatt icke är j
Räckenskaperna Debiterad, sedan 1709 är denne som witterligit är, att
emillan Swerje och Dannemarck ifrån den tjden och allt intill 1720
warit ofrid, hwar igenom Skiärgårdsboena som äro enroullerade måste
straxt gå i Kongl: Maij:ts tiänst och öfwergifwa både huus och hem och
således intet Fiskerje fådt idkat, förän Gud gaf oss frid, sedan hafwa
de begynt att förskaffa sig några få Skutor och Båtar och för de samma
satt sig i giälld och skull öfwer öronen, ehuruwähl de ändå hafft och
hafwa frjhet att hugga nödigt werke på Crono Skogar i 4 års tjd effter
Kongl: Maij:ts nådige Förordning d: 17 Martij 1724, på dett de så
mycket bättre måtte sig föra, hwar före och i anseende till allt
sådant, de eij kunnat härtills till någon sådan afgifft taxeras, utan
för tillkommande åhr 1727, så framt man får lefwa med frjd.
Peter Tillroth / E: Fagerdahl
Littera B till föregående brev.
Transumpt af Landz Contoiretz uthfärdade observationer Dat: d: 8
augustij 1728 öfwer 1727 Åhrs ifrån Oroust och Tiörns Fögderje inkomne
Räckenskaper.
3§ Beträffande fiskare skatten som utj anmärkningen af d: 17 augustj
1726 wid detta Fögderjes 1725 åhrs Räckenskaper och 6§ är omnembd, så
ehuru wähl i Förklaringen deröfwer är utfäst, att samma skatt, skulle
för åhr 1727 blifwa observerat likwist finner iag sådant icke ännu
wara skiedt, och som en sljkan efftersättenhet torde meritera answar
att Kongl: Maij:t ocg Cronan dermedelst sedan åhr 1709 bem: te inkomst
eij till godo niutit, hwarföre och innan något härmed kan ågiöras, Jag
först åstundar Befallningzmannens och Häradz skrifwarens uthförl:
Förklaring häröfwer.
A: Mallmer
Ödmiuk Förklaring Emot förestående observationer å Orust och Tiörens
Räckningar pro 1727.
3. Angående Feskareskatten som utj anmärckningen af d: 17 aug: 1726
wed detta Fögderjes 1725 åhrs Räckningar skall wara observerat, och
hwarföre intet een sådan Fiskare Skatt för åhr 1727 blefwen i
acktagen, så swaras derå således,
till det första har man ingen ordros hafft,
2:dra Alldrig Hr Häradz höfdingen in loco derom warit tillskrefwen och
befallt bewista een sådan Fiskeskattläggning, till med har man,
3:o mycke Reflecterat på Kungl: Maijt:ts allernådigste fiskarne
förundte frijhet A:o 1724, förutan jämbwähl,
4:o Högl: Kongl: Riksens ständers uthlåtande på senaste Rjksdag, som
hoos fölljande Memorial uthwjsar, och
5:o är ännu sedan Krigit slöt icke Skiärgården kommen i stånd, och
tilltroendes alldrig kommer; Ty förledit åhr mistes 3:ne fartyg med
redskap man och alt, äfwen nu i åhr, endehl af de fattige Fiskare mist
all Redskap, een dehl hallfparten een dehl mindre, dock ingen utan
skada unsluppit, på
6:o äro de nu förtjden så skattlagde att de eij mera tohla, såsom med
Mantahls penning: Mat:, Contrbutioner, Löhn och Betalningz afgifft,
Landzhiällp och Stockholms Slåtzbyggningzhiälp, förutan mycke mera
utgiffter de äga, som man icke så egentel: kan beskrjfwa, dock
hemställes allt uti höga Öfwerhetens nådiga behag
Peter Tillroth / E: Fagerdahl
Törnes memorial angående skärgårdsskatten i kammarkollegiets 2
provinskontor årshandlingar för år 1732 .
Ödmiukt Memorial angående Skiärgårds - eller - Strand-sittare Skatten
uti Göteborgs och Bohuus lähn.
Det har Hr General Major och Landshöfdingen Ribbing igenienom
Skrifwelse af d: 10 November förledet Åhr, gifwit Kongl: Colleg:m
tillkiänna, huru som Lands Cammereraren Carl Åhman, medelst ett hos Hr
General Major och Landshöfdingen ingifwit Memorial tillkiänna gifwit,
at han kiommit utj ehrfarenhet, wid det tillfället at han igenomsedt,
de wid Lands Contoiret därstädes befinteliga Handlingar och
Räkenskaper,
at det skall wara af Crono Betiänterne uppburin och i Special
Räkningarne debiterad en Räntta under Nambn af Skiärgårds eller
Strandsittiare Skatt, alt in till och med Åhr 1709, af Öijarne utj
Oroust och Tiörns fögderie effter hållen taxering, hwilken Skatt sig
det ena Åhret mehr och det andra Åhret mindre bestigit, men ifrån och
med Åhr 1710 har en sådan Ränta blifwit aldehles förbjgången, samt
Kongl: Maij:t och Cronan icke beräknadt, ehuruwähl ingen förordning
uppwisas kan, som berörde Öijebönder derifrån befrijar;
Altså ehuruwähl frambledne Lands Cammereraren Mallmer utj sine öfwer
Oroust och Tiörns fögderiers Räkenskaper Åhren 1725 och 1727 utfärdade
observationer, skall giwit påminnelse om denne i så många Åhr utom
wederbörligit tillstånd utlåtne Räntan, som dhe Åhren den beräknadt
wardt, skall bestigit sig till öfwer 100:de dahl:r Silfwermynt om
Åhret,
och dhe af Crono Betiänterne utj dheras öfwer förberörde observationer
ingifne förklaringar, hwilka Hr General Major och Landshöfdingen
bijfogar under Litt A, och B, andragne skiähl och orsaker, så mycket
mindre kunna vara ogrundade, som det allmänt kunnigt wara skall, och
Herr Landshöfdingen sedan dess anträde till Beställningen sielf
ärfarit,
at Fiskerierne nu förtijden äro utj så slät tillstånd, att dhe som
dhem idka, sigh deraf skall förwärfwa föga mehr än som behöfwes till
dheras föda. J anseende hwartill Hr Landshöfdingen för sin dehl håller
före, att till Fiskeriernas upphielpande och dheras uppmuntring, som
sigh beflita att bringa dem utj fullkomlighet, snarare någon lindring
och förmåhn borde wederfaras, än betunga dem med Skatter och uthlagor,
och har Hr General Majoren och Landshöfdingen lijkwähl welat gifwa
Kongl: Colleg:m sådant wid handen, med hemställande, eij allenast huru
wida wederbörande Crono Betiänter och Prästen som enligt Litt: C
styrckt och gifwit dhe förra anledning, at utesluta denne Räntan, utan
att sig derutinnan först hos Hr Landshöfdingen förfråga, skohla lemnas
otiltalta för dhe förra Åhren, som offta bemelte Ränta icke blifwit
beräknadt utan och, om icke ofwanbenämbde Öijebönder i anseende till
hwad föruth anfört är, hädan effter för denne Räntans uthgiörande böra
wara frije.
Öfwer denne Skiärgård eller Strandsittiare Skattens utslutande och
förbjgående utj Cronones Räkenskaper sedan åhr 1709 hafwer afledne
Lands Cammereraren Mallmer författadt observationer wid 1725 och 1727
åhrs, ifrån Oroust och Tiörns Fögderier inkomna Räkenskaper, samt
däröfwer infordrat Crono Befallningzmannen och Härads Skrifwarens
förklaringh.
Utj hwilken förklaringh, Crono Befallningzmannen Fagerdahl under Litt
A och B: förklarar orsaken dertill bestå derutj at mellan Swerige och
Dannemark ifrån den tijden och alt intill 1720 warit ofrijd så att
derigienom Skiärgårdsboerne som äro enroullerade, måst straxt gå i
Kongl: Maij:ts tienst och öfwergifwa både hus och hem, och således
intet fiske fått idka, för än frijd blifwit, då dhe sedan skohle hafwa
begynt, att skaffa sig någre få Skutor och Båtar samt för dhe samma
satt sig i giäld och skuld:
Och ehuruwähl dhe skole hafwa hafft frihet at hugga nödigt wirke på
Cronones skogar i 4 Åhrs tijd, effter Kongl: Maij:ts nådige förordning
d: 17 Martij 1724, på det de så mycket bättre måtte komma sig före,
hwarföre och i anseende till alt sådant, de eij förr kunnat för någon
sådan afgifft taxeras utan har man förmodat at sådant Åhr 1727, skulle
kunna låta sigh giöra;
Dock har sådant icke heller det Åhret kunnat blifwa effterkommit,
effter man inga ordres därtill skall hafwa hafft, och Häradshöfdingen
i loco derom icke warit tillskrifwit, och honom befalt bewista en
sådan Fiske Skattläggningh, dess utom och, skall man mycket hafwa
reflecterat på Kungl: Maij:ts nådige Fiskarne förunte frijhet A:o
1724, förutan det har i anledningh af Ricksens Ständers uthlåtande wid
1727 Åhrs Riksdagh som hosfogade Kyrkioherden Bundis Memorial Litt D.
widare utwisar, härmed blifwit innehållit och sedan Kriget slötz,
skall eij heller skiärgården wara kommen i stånd och tilltroendes
alldrig komma lärer;
Ty A:o 1727 skohle där 3:ne Fartygh med Redskap man och alt, hafwa
blifwit förlorade samt A:o 1728 en dehl af de fattige fiskare mist all
Redskap en dehl halfparten och en dehl mindre, så att man tyckt, det
de då förtijden så skattlaggde warit, att dhe eij mehra kunnat tåhla,
såsom med Mantahls penningar, Mantahls Contributioner Löhn och
Betahlningz afgifft, Landshielp och Stockholms Slottz Byggningzhielp
förutom annat mycket mehr.
Nu ehuruwähl af denna Crono Befallningzmannens giorda förklaringh läre
kunna slutas, att för ofreden och krigets skull, Strandsittiarne icke
hafwa kunnat idka dheras nähring och bruka någott Fiskerie j Siön,
jämbwähl icke häller på några Åhr effter kriget sedan freden slötz, så
snart komma sigh före och förwärfwa sigh Fiske Redskap och Fartygh;
Men så hade dock först Hr Landshöfdingen om alt detta lagligen bordt
ransaka låta, huru wida utj alt här medh sigh således har förhållit,
hwarföre man och icke häller sigh något ännu lärer kunna uthlåta till
Hr Landshöfdingens frågan, om Cronobetienterne skohle blifwa
tilltahlte för det dhe uteslutitt denne renttan, hälst och Hr
Landshöfdingen siälf berättar, att dhe af berörde Cronobetienterne utj
Förklaring andragne skiähl och orsaker, icke kunna wara ogrundade;
För det öfrige huru wida Strandsittiarne effter Hr Landshöfdingens
meningh hädaeffter frambgient böra wara befrijade för merbemelte
Rentas uthgiörande, hwilcken dhe förrige Åhren förr A:o 1709 befinnes
åhrligen sigh hafwa bestigit långt öfwer 100 d:r Silwer-mynt, så synes
dertill icke kunna styrkias, utan böra dhe undergå hwad som altijdh
för detta dhem waritt wahnligit, och icke allenast annorstädes utj
Bohus Lähn äfwen brukeligit är, utan jämbwähl utj flera andra
Landsohrter.
Stockholm d. 9 Februarj A:o 1732
L: Törne
Pro Memoria
Utj 1659 Åhrs Giöteborgs och Bohus Lähns Lands Bok, som är den älsta
för Lähnet, så wähl som utj 1662, 1690, 1695 och 1709 Åhrens dito
Böcker, finnes fuller Stransittiare, Husmäns och Backsittiare Skatten
el:r Contributionen uptagen och Debiterad; Men förmäles intet effter
hwad förordning eller Bref berörde Contributioner utgå.
______________________________________________________________________
FRIKÖPANDET AV GULLHOLMEN
Svenska staten ägde på 1600-talet stora jordegendomar. Dessa såldes i
allmänhet inte ut till privata personer annat än till vissa förtjänta
adelspersoner. I början av 1700-talet började dock en stor
utförsäljning för att kunna finansiera Karl XII:s arme.
Det som såldes först var små gårdar och utjordar där kronan endast var
delägare. På Orust berördes kronans fiskelägen på ett tidigt stadium.
Redan år 1710 såldes Vallerön till amiral Strömstjärna och 1722
försökte han friköpa Käringön. Vid samma tillfälle försökte fiskarna
på Gullholmen och Mollösund köpa resp. fiskeläge från kronan. Samtliga
dessa försök misslyckades dock vilket framgår av följande dokument.
Några lotsar och fiskare på Käringön fick år 1747 köpa Vallerön av
Strömstjärnas änka och samma år fick Gullholmens fiskare köpa Lilla
Härmanö från kronan. Det var dålig ordning på Kammarkollegiet som
skötte försäljningen av kronans mark. Därför såldes Gullholmen,
Käringön och Mollösund till flera personer samtidigt!
När Lilla Härmanö såldes 1747 ingick inte Gullholmen, utan denna
skulle vara osåld för fisket bästa. Trots detta beviljade Kungl. Maj:t
försäljning av Gullholmen år 1764 till en saltsjuderiidkare. Som
framgår av efterföljande dokument fullföljdes dock aldrig detta köp.
Förhållandena på Käringön och Mollösund var likartade.
Olof Hasslöf har i boken "Svenska Västkustfiskarna" behandlat försöken
till friköpning av fiskelägen på sidan 508 och framåt.
Följande sammanställning visar tidpunkterna för försöken att friköpa
Gullholmen och Lilla Härmanö:
13.1.1722 Landshövding Nils Posse beordrar värdering av Gullholmen
och Lilla Härmanö för försäljning till strandsittarna.
13.2.1722 Tingsrätten fastställer värdet på Gullholmen och Lilla
Härmanö till 45 daler silvermynt.
30.6.1722 Lantränteriet i Göteborg kvitterar köpeskillingen, 45 daler
smt.
11.1.1723 Landshövding Posse överlämnar ärendet till Kammarkollegiet
utan erinran och påpekar samtidigt att Gullholmen ej är upptaget till
någon jordeboksskatt.
12.2.1723 Föredragning i Kammarkollegiet.
18.2.1724 Memorial upprättat i Kk i vilket föreslås att fiskeläget
Gullholmen, som inte är skattelagt i kronans jordeböcker, först skall
taxeras till en årlig jordeboksskatt och därefter åter värderas,
eftersom den första värderingen var gjord på olaga tid på året.
2.12.1725 Förslaget antags och ärendet återremitteras till landshövd.
Gyllenkrook för verkställande.
29.1.1726 Landshövdingen beordrar ny värdering efter skattläggning.
18.7.1726 Ny värdering. Lilla Härmanö värderas till 27 daler och
Gullholmen till 18 daler, summa 45 daler som tidigare.
27.7.1726 Landshövding Gyllenkrok besvarar remissen.
1.8.1726 Föredragning i Kammarkollegiet.
31.5.1728 Nytt memorial, som avstyrker friköp med motiveringen att en
privatisering av hamnen skulle vara till nackdel för fisket och
hänvisar till att Käringön fått avslag den 17.5.1728.
3.6.1728 Beslut att Gullholmen ej skall säljas. Landshövdingen
beordras skattlägga Lilla Härmanö (som är kronoegendom men tidigare
skattat tillsammans med hemmanet Stora Härmanö) separat samt att
återbetala den erlagda köpeskillingen.
10.11.1741 Landshövding Christopher Stobee beordrar värdering av
norra delen av Härmanö, senare kallad Lilla Härmanö, som Gullholmens
strandsittare vill köpa.
2.6.1742 Syn och värdering företages.
3.6.1742 Tingsrätten fastställer värdet av Lilla Härmanö till 31 dr 8
öre.
18.11.1742 Köpeskillingen inbetalas till lantränteriet och
landshövding Stobee överlämnar ärendet till kammarkollegiet.
11.12.1747 Köpebrev å Lilla Härmanö utfärdas för 20 namngivna
strandsittare.
26.6.1764 En överste Schecta erhåller Kungl. Maj:t tillstånd att
uppsätta saltsjuderi på Gullholmen och Mollösund och likaså att få
köpa dessa fiskelägen av kronan.
11.7.1765 Ortsbefolkningen protesterar mot köpet genom riksdagsmannen
Lars Torbjörnsson. Kammarkollegiets utredning visar att Schectas köp
ej kan fullföljas eftersom Mollösund redan sålts och Gullholmen bör
förbli osåld för fiskets bästa.
10.4.1766 Överste Schecta begär att få köpa Hällesön och Långön i
Skee socken som kompensation för att han inte fick köpa Gullholmen och
Mollösund. Kammarkollegiet finner återigen att berörda öar redan är
sålda och konstaterar att jordeböckerna inte är uppdaterade.
16.2.1781 Tvist om lotsarnas rättigheter till Risholmen.
8.9 1788 Storskiftet av Lilla Härmanö påbörjas, men måste avbrytas på
grund av en tvist mellan ägarna till Stora och Lilla Härmanö. Skiftes-
förrättningen återupptas först år 1813.
18.4.1789 Häradsrätten avgör tvisten som gäller "huruvida förra
kronojorden låg i samfällighet med skattehemmanet Härmanö eller var
därifrån avskild med egenskap av självständigt ursprungligt
skifteslag".
Rätten fastslår det senare förhållandet.
23.9.1814 Storskiftet fastställs av häradsrätten.
22.3.1870 Markägarna på Lilla Härmanö begär i skrivelse till
landshövdingen att Gullholmen skall förklaras ingå i köpet av Lilla
Härmanö år 1747 och alltså vara sökandenas egendom.
11.5.1870 Framställningen avslås. Överklagningar till Kammarkollegiet
och Kungl. Maj:t avslås även, den 28.11.1870 resp. 26.7.1871.
19.8.1941 Vid sammanträde för gränsbestämning föranlett av hamnbygget
bestrider ett par markägare på Lilla Härmanö, Kronans äganderätt till
Gullholmen, vilket föranleder att förrättningen måste avbrytas och
äganderättstvisten hänskjutas till häradsrätten.
24.9.1942 Orust och Tjörns domsagas ägodelningsrätt förklarar Kungl.
Maj:t och Kronan vara rätt ägare till Gullholmen.
Brev från Landshövding Posse till Kammarkollegiet rörande friköpandet
från kronan av Gullholmen år 1723. Brevet förvaras i andra
provinskontorets skatteköps-handlingar för Göteborg och Bohuslän år
1728.
Högwällborne Herr Grefwe Kongl. Maij:tts- och Rijkzråd sampt
Preaesident Så och
Hög- och Wällborne Herrar Cammar Råder
Såsom de strandsittiare och åboer, hwilka uti hosgående tingzrättens
werdering L: A nembdes, lijkmätigt landtränterje qvittencet L: B
clarerat kiöpeskillingen 45 daler sillfwermynt för fiskeläget utj
Oroust Härad Morland sochn Gullholmen med muhlebetet på Hermandöö
Norre Dehlen
för den skull som detta fiskeläge efter jordeboken är purt crono och
utan jordebokzränta eller jndelning
som och att landscontoiret till Kongl. M:ttz tienst wid detta
skattekiöp eij något har att påminna,
har iag eij underlåta bort ofwann:d werdering och qvittence in
original härmed ödmiukel:n öfwersända
förblifwandes
Eders Exellences och Högl: Kongl. Cammar Collegijs
ödmiuka och hörsammaste tienare
Götheborg d. 11 jan: 1723
Nils Posse / Hind. Scharp
Littera A, utdrag ur tingsprotokollet för Orust härad den 13 februari
1722.
I anledning af Högwällborne Hr Baron och Landz-höfdingens Resolution
d. 13 Januatij sidsl: företogs att wärdera till Skatterättz lösen
Fiskeläget Gullholmen Crono med Mullebetet som består af norre delen
utj Hermandöö 1/4 Hemman,
bestående Gullholmen af en Holme allenast en Steenklippa, hwar på
någre Strandsittiare som fölljer
Arfwid Ericsson, Nils Christensson, Håkan Olsson, Nils Olsson, Nils
Olsson Tiörbo, Swän Bartolfsson, Erland Nillson, Påfwel Larsson, Nils
Andersson, Anders Peersson, Anders Andersson, Anders Andersson
Mölnare, Oluf Sörensson, Kiäll Nillsson, Anders Olsson, Rassmus
Rassmusson, Nils Pållsson, Peer Pållsson, Anders Börgiesson
hafwa sine små huus och upodlat någre små Kåhlgårdar genom fylning
Emilan Klipporne
hwilka strandsittiare utj öpna siön med stort besvär idka sitt fiske.
Mulebetet på Hermandöö norre delen, hwarföre Strandsittarne till
Cronan åhrl: betalar 1 dr 16 öre tredie åhrs taga, kan gifwa högst 12
lass Höö och öfwer Sommaren beta 8 Koor, men icke den ringaste annan
lägenheet.
I afseende hwar till så Gullholmen som Mulebetet på Hermandöö
wärderades till 45 dr smt Skatterätts lösen. Hwar till hwar och en som
nu der Koo äger proportionaliteter sine penningar ährlägga till
Skattekiöpet.
Lit. B, landskontorets kvittens på inbetald köpesumma.
Uthi Götheborg och Bohuus Läns landtränterije, är skatterättigheetz
lösen för fiskeläget Gullhålmen beläget på Oroust, Wästre Häradt, och
Morlanda Sochen, af wederbörande åboer lefwereradt efter tingzrättens
wärdering af d. 13:de februarii jnnewarande åhr fyratjo femb dahler
sillfwermynt i Götheborg d. 30:de juni, anno 1722.
B Steefens
Annoterat i landzcontoiret
Hind: Scharp
Kammarkollegiets memorial år 1724, i andra provinskontorets
skatteköpshandlingar år 1728, angående försäljningen av Gullholmen.
Föredragit den
2 december 1725.
Ödhmiukt memorial angående skatterättigheetz försäljande på
efterskrefne lägenheet uti Giöteborg och Bohus lähn, Oroust westre
Härad och Morlanda Sochn.
Gullholmen ett fiskeläger, medh mulebetet som består uti norre deelen
af Hermansöö.
Cronan behållen.
Efter h:r landzhöfdingen Posses remiss af d: 13 janu. 1722 är
föreskrefwne fiskeläger, d. 13 febr. samma åhr till skattekiöp
wärderat för 45 daler sillfwermt. hwilken summa 19 st: åboer eller
strandsittiare betalt d. 30 junii 1722 uti plåtar emot räntemestaren
B. Steffens quittens, som hafwa där sine små huus och där upodlat
någre små kåhltäppor ginnom fyllning emellan klipporna, hwilka
strandsittiare uti öpne siönn medh stoort beswär, skola idka sitt
fiske.
Muhlebetet på Hermansöö norre deel hwarföre strandsitiarne skola till
cronan åhrl: betahla 1 daler 16 öre smt uti tredie åhrs taga, kan
gifwa högst 12 lass höö, och bete för 8 st koor, och skall inge flere
lägenheter wara til detta fiskeläger. Hwarwid h:r landzhöfdingen Posse
berättar uti dess breef af d. 11 janu 1723 att fiskelägret är utan
jordebookzränta el. indehlning, och att landzcontoiret til Kongl.
Maij:tz tienst wid dhetta skattekiöp haar intet att påminna.
Detta fiskeläger finnes intet medh någon skattlagd ränta i Kongl:
Maij:tz och cronones jordeböcker införd, och synes således intet kunna
till skatte försällias, förränn dhet efter wederbörlig laglig
skattlägning blijr till åhrl: ränta taxerat, Hwarefter
skattekiöpzwärderingen bör i laga tijdh förrättas till hwilken ända
dhenna i olaga tijdh förrättade wärdering, synes böra till ortten
åhtersändas, som altt Eeders Exell:z och Kongl: Collegij ompröfwande,
ödhmiukel: underställes.
Stockh: d. 18 Febr 1724
Joh Hadelin
Approbat: och afgåår i föllie af detta memorial till hr landzhöfding
Gyllenkrook.
'
Landshövding Gyllenkrooks yttrande till kammarkollegiet rörande
friköpandet av Gullholmen år 1726.
Högwällborne Herr Baron och Praesident
Så och Wällborne Herrar Cammar-Råder.
Den skattewärdering som d. 13 februarij 1722 warit hållen uppå
fiskeläget Gullholmen meed muhlebetet som består utj norredehlen af
Hermandö utj Götheborg och Bohus lähn Oroust Wästre Härad beläget,
hwilcken frambl:ne h:r landzhöfdingen Posse under skrifwelse tillika
med landtränterjetz qvittence på köpeskillingen d. 11 januarij 1723
till högl. kongl. cammar collegium insändt, har högwälborne h:r baron
och praesidenten af högl: kongl: cammar collegium jembte bref af d. 2
december sidstl:ne behagat återsända med begiäran iag wille låta detta
fiskeläge som i olaga tijd på åhret skall wara wärderat, och dessutan
eij till någon jordebokzränta finnes taxerat, till en wiss
jordebokzränta taxera och sedan derefter till skatte wärdera.
Jag har till hörsamst följe deraf wederbörande anbefalt en ny
wärdering uppå bem:te fiskeläge förrätta sedan det föruth blifwit
behörligen skattlagt till en wiss jordebokzränta, hwilcken wärdering
sub Lit: C tillika med den förra så wehl som qvittencet på
köpeskillingen högwälborne h:r baron och praesidenten af högl. kongl.
cammar collegium här bredwid hörsamst tillhanda sändes.
Hwad skattläggningen af sielfwa fiskelägret angår, så emedan alla
dylijke fiskelägen här i Bohus lähn i stället för jordebokzränta åhrl:
taxeras efter mantalen i propotion af hwar och eens idkande fiskerje
till en wiss afgift som kallas strandsittiareskatten, hwilcken efter
wederbörlige af tingzrätten verifierade längder i rächenskaperne
uptages och beräcknas, så har man emoth förra wanligheten ingen
ständig ränta detta fiskeläget kunnat påföra, eftersom det allenast
består af en bergklippa i hafwet, hwarpå strandsittiarne sig snart
föröka och snart aftaga, och nähringen det ena åhret ansenl:n
differerar emoth det andra, hwilcket dock högwälborne h:r baron och
praesidentens och högl. kongl. cammarcollegijs gunstlige gådtfinnande
hörsamst hembställes, städse förblifwandes,
Högwälborne H:r Baron och Praesidentens och Högl. Kongl. Cammar
Collegii hörsamste tienare
Götheborg d. 27 Juli 1726
Axel Gyllenkrok/ A Mallmer
Lit. C, värderingen av Gullholmen och Lilla Härmanö.
Anno 1726 d. 18 julii efter högwällborne hr generalleutnant
landzhöfding och öfwercommendantens höggunstige requistion och
befallning, genom bref af d. 29 januarii sidstledne, i föllje af högl:
kongl: cammarcollegii skrifwelse af d. 2 december 1725, infunno sig
undertecknade vice häradzhöfdinge och häradzskrifware på fiskeläget
Gullholmen beläget under Oroust Wästre Härad och Morlanda sockn, att
öfwer bem:te fiskeläge anställa en wederbörlig och laga undersökning
på hwad sätt det samma till åhrl: ränta kan taxeras och beläggas med,
jämbwäll och skattewärderingen derefter behörligen för-rätta, men
cronobefallningsmannen hr Petter Tillroth lätt föregifwa dess förfall
af siuklighet, närwarandes häradetz enskylte nämbdemän, Jacob Ohlsson
i Hästekälla, Jon Swänsson i Röd, Swän Claesson i Langeby, Ingebräckt
Christophersson i Skörbo, Per Andersson i Buhråhs och Anders Persson i
Holm.
Efter wederbörl: inkallelse instälte sig jämbwäll åborna på detta
fiskeläge som de nu befinnas till antalet Paul Larsson, Nills Ohlsson
Tiörbo, Håkan Ohlsson, Erick Simonsson, Rassmus Rassmusson, Swän
Bertellsson, Nils Ohlsson, Anders Andersson Mölnare, Kiättel Nilsson,
Anders Persson, Nils Bengtsson, Erland Nilsson, Oluf Mörk, Oluf
Sörensson, Esbiörn Esbiörnsson, Nills Paulsson, Anders Ohlsson och
Anders Börgesson, jämbwäll kom tillstädes åbon på Stora Hermanöö
Johannes Hansson, utj hwilkens närwaro till föllje af förordningen den
19 sept: 1723 undersöktes
1:mo Huru med detta fiskeläge är beskaffat till belägenheten då det
befanns att siälfwa fiskelägetz huus äro belägne på en cronoholme
Gullholmen benämbd.
2:do Huruwida den norra delen af Hermanöö, hwilken desse
strandsittiare innehafwa, är skattlagd eller eij: då Johannes Hansson
på Hermanöö uppwiste en tingzrättzdomb af d. 12 october 1629, hwarutj
dömmes att strandsittiarne på Gullholmen som hade norre parten af Her-
manöö i städe och fäste skulle påtaga sig att af Hermanö skatt utgifwa
och betala åhrl: en tunna skattemalt som räcknas till 3 daler, härhoos
wijsade och häradzskrifwaren 1697 åhrs jordebook, hwarest i
annotationen förmäles att cronan äger norre parten af denna öö som
brukas af Gullholmens strandsittiare och gifwa cronan deraf 3:ie åhrs
taga åhrl: 1 daler 16 öre smt som giör tillsammans i skatt 4 daler 16
öre smt hwilka 4 daler 16 öre smt desse Gullholmens åboer för norre
delen af Hermanö tilljka med åboen på siälfwa gården, den öfrige delen
af skatten, betala till rusthållet Elfwerseröd i Fräkne härad, till
hwilket de med sin skatt äro anslagne.
3:o Husen på detta fiskeläge, en dehl tämmeligen wäll bygde och en
dehl bristfällige, som strandsittiarne efter handen ombyggia och
reparera. Detta fiskeläge är beläget 4 mihl ifrån Marstrand och äfwen
så från Uddevalla, som äro ägta kiöpstäder.
5:o (!) På siälfwa Gullholmen är ingen åker eller äng utan
stransittiarne allenast fylt med jord och giödsell emillan klipporne
till små kåhltäppor, som ändå nästan till ingen eller liten hiälp äro.
6:o På Hermanö norre delen hafwa desse strandsittiare 1:o äng som är
säggwall emillan klipporne till 12 lass höö i medelmåttig åhrswäxt som
kiöres efter ortens sedwana på jordsläde med 2:ne hästar, 2:o hafwa de
muhlebete på samma öö som i medelmåttige åhr kan föda 12 kor till dess
ängen blijr bärgiad, och kiöpa starndsittiarne sig eljest höö för
deras creatur som de hafwa öfwer winteren ifrån landet på Oroust och
Bokenäs.
8:o (!) Fiskiet som är desse strandsittiares endaste näring idka de i
Wästersiön, derest de med 2:ne skutor och några koljebackebåtar fiskia
långor, råckor, torsk, koljor och dylijk fisk. Eljest är wid detta
fiskeläget, hwarken på Gullholmen eller norre delen af Hermanöö, inga
flere lägenheter med trä- eller humblegård, skog, qwarn eller den
ringaste appertinance i någon måtto, hwarföre, och alldenstund intet
fiskeläge är till någon jordebokzränta skattlagt, här på orten, utan
är brukeligt att taxera fiskiare efter som de fiskia till, fast de
samma skatt, sedan sidsta kriget begyntes, sluppet i anseende dertill
att de i ofridzåhren intet fiskie kunnat bruka, utan mästadelen warit
och äro enroulleringz-båtzmän, och de derefter warit utharmade och
således ännu ingen skatt kunnat påskrifwas,
och den äng samt muhlebete som desse Gullholmens strandsittiare nyttia
är med siälfwa gården Hermanöö skattlagd, som befinnes både af åfwan
alligerade domb och 1697 åhrs jordebook, samt det förra wärdiet på
detta fiskeläget och dess underbrukade mulebete och äng öfwerstiger 6
åhrs räntan;
Fördenskull kunde wärderingzmännen nu eij högre till skattelösen detta
fiskeläge Gullholmen wärdera än tillförne för 45 daler smt högst och
således för ängen och mulebetet på Hermanöö norre delen efter 6 åhrs
ränta till 27 daler smt och siälfwa steenmahlen Gullholmen, som är
liten och trång, hwarpå husen stå till 18 daler smt, som dock höglofl:
kongl: cammarcollegii och högwällborne hr generallieutnant
landzhöfding och öfwercommendantens höggunstige godtfinnande
underställes, och detta till bewijs för strandsittiarne till
skattebrefz ährhållande meddelas. Actum ut Supra
På egne och stembans wägnar
Swen J: Wahlborg / Eric Fagerdahl
Kammarkollegiets memorial år 1728, angående försäljningen av
Gullholmen. Föredraget d. 3 juni 1728.
Continuation af föregående i Kongl: Collegio insinuerade Memorial d.
2:re dec: 1725: angående Skattekiöpet på efterskrefwit Fiskeläger uti
Giötheborgz och Bohus Lähn, Oroustz Wästre Härad, Morlandas Sochn.
Gullholmen ett fiskeläger, med muhlebetet, som består uti norra dehlen
af Herrmansöö Cronan behållen.
Emedan som dhetta fiskeläger, intet finns medh någon skattelagd Ränta
J Cronones Jordeböcker, så haar Kongl: Collegium d: 2 Dec:r 1725
gienom Skrifwelse till Ortten, begiärt dhet skulle dhetta fiskeläger,
som i olaga tid blifwit wärderat till Skattelösen, först till wiss
Ränta skattläggas, och sedan wärderas, till hwilken ända dhen i olaga
tid, förrättade Skattekiöpzwärderingen, blef tillbaka sänd.
Här öfwer har H:r General Lieut:n Landzhöfdingen och Öfwer
Commendanten Gyllenkrook med een Skrifwelse af d: 27 Julij 1726 insänt
een ransakning som öfwer fiskelägret blifwit förrättad d: 18 ejusdem,
uti vice Häradzhöf:n Swen Hwalborgs, Härads Skrifwarens Erick
Fagerdahls sampt Nämbdens närwaro,
hwarwidh Häradzfogden Tillroot för opassligheet skull icke waret
tillstädes, icke heller Landt Mätaren; widh dhenna ransaakning hafwa
dhe 19 st: åboer som i ransaakningen upräcknas warit tillstädes, hwar
wid och åboen på Stora Hermansöö Johannes Hanss: sig infunnit och
förmähler ransakningen.
1:o Dhet Fiskelägretz Huus, äro belägne på een Cronoholmme Gullholmen
kallad.
2:o Den gamle Domb af d: 12 Octob: 1629 som Åboen på Store Hermansöö
upwijsat skall wara af dhet innehåll, dhet Strandsittarne skulle
påtaga sigh at uthgifwa åhrl:n enn Tunna Skattemalt, som skulle
uthräcknas till 3 D. för norre deelen af Hermansöö, hwar widh Häradz
Skrifwaren upwijste 1697 åhrs Jordebook uti hwilket är annoterat där
skattehemmanet Stora Hermansöö inskrif-wes, at Cronan äger norre
partten af Herrmansöö, som brukas af Gullholmens Strandsittare, och
gifwa Cronan där af 3:die åhrs Taga åhrl:n 1 daler 16 öre, som med
ofwan b:e 3 daler giör tilsammans i Skatt 4 daler 16 öre hwilken Ränta
betahlas till Rusthållet Elfwerserud i Fräkne härad, jämpte Räntan af
Skattehemmanet Her-mansö, och at Strandsittarne hafwa Eng på Hermansöö
till 12 Lass Höö och Muhlebete för 12 Koor till däss Eng-en blijr
bärgad, medh mehra ransaakningen innehåller.
Och efter som intet Fiskeläger är till någen Jordebookz Ränta på den
Ortten skattlagdt, utan Fiskaren skattläggas som dhe fiska till, fast
dhe sluppet taxeringen sedan sidsta Kriget, af dhe Skiähl som
ransakningen innehåller, och den Engen med Muhlebete som dhe niuta på
Herrmansöö, skall wara medh sielfwa Skattehemmanet skattlagdt, efter
dhen gamla Domb d: 12 Octob:r 1629, så wäll som 1697 åhrs Jordebook,
hwarföre är Skatterätten af Engen och Mulebetet på Härmansö nu som
tilförne icke högre wärderad änn för 27 daler och Fiskelägret
Gullholmen hwarpå husen för 19 strandsittiare äro bygde taxerad för 18
daler som giör tilhopa 45 daler. Här wid har H:r Gen:n och Landzhöfd:n
sig intet yttrat, som brefwet af d: 27 Julij 1726 uthwijsar.
(Med annan stil) Såsom Gullholmen är ett publiqt Fiskeläger hwar af så
månge, emot hambn Ränta, nu och frambledes få sig betiena, så kan dhet
icke heller mehr änn Fiskelägret Kiäringe Öönn till skatte försällias,
som Kongl: Colleg:m 17 Maij sistledne resolverat, ty hem-ställes
ödmiukel: till Kongl: Colleg:m om icke dhetta må H:r Gen: L:n och
Landzhöf:n beswaras, och breef afgå till Ständernas Contoir, at
Strandsittarne må sine 45 daler, som dhe d. 30 Junij 1722 uti plåtar
betalt åhter bekomma.
Elliest som under dhetta Fiskeläger häfdas och brukas een Crono Utjord
el:r Eng, som kallas Norre Deelen af Herrmansöö och kastar af sig
åhrl:n 12 Lass Höö, hwilken Räntar allenast Tredie åhrs Taga 1 daler
16 öre och een Tun:a Malt a 3 daler tilhopa 4 daler 16 öre dhem Åboen
på Skattehemmanet Stora Hermansöö under bem:te hemmans Ränta skall
betahla till ett Dragonne Rusthåll, som synes wara så mycket
Oskieliare, som Herrmansöö är ett purt Skattehemman och A:o 1666
förmedl: i mantahlet till 3/4. Som löper föruthan Skrifware Ortten 3
daler åhrl:n och norra partten af öönn är purt Crone efter
Jordeböckernas annotation,
hwarföre underställes Ödmiukel: Kongl: Collegij gottfinnande, om icke
Cronones Andeel i dhenna Öö, böör apart skattläggas och medh sin
särskilta Ränta i Jordeböckerna införas, däss utan som Skattehemmanet
Herrmansöö är förmedl: från 1 til 3/4 i mantahlet, A:o 1666 så haar
dhet ginom förmedlingen förlijsat sin Skatterätt lijkmäktigt
Resolutionen på Allmogens beswär af åhr 1680 § 19 Kongl: M:ts bref
till Kl: Colleg:m d. 16 jan. 1695 och 17 Apr. samma åhr så frampt
åboen icke will betahla alla åhrens förmedlade Räntor, och antaga
hemmanet igien för full Ränta, emädan dhetta hemman icke är stomb
eller för Militiens beständigheet skull förmedl:t till 3/4. Som alt
Kongl: Collegij bepröfwande Ödmiukel: underkastas
Stockholm d: 31 Maij 1728 / Joh: Hadelin
Approbat: Emedan Collegium faller betenkligt till Skatte uplåta sådane
Öar som tiena till fiskeriens ökande, hwarom bref till H:r Landshöfd:
kom:r att afgå.
Lijkaledes begiäres af H.r Landzhöfding att låta Skatt-läggia denna
Engen med Apart ränta och Documenterne derpå Collegio tillhanda sända,
sampt bref om Kiöpe Skillingens restitution till Ständernas contior
afgår.
Ny värdering av Lilla Härmanö den 2 juni 1742.
Åhr 1742 d: 2 Junij till underdånigst föllje af Kongl. Maij:ts
allernådigste förordning om cronolägenheters försäljande till skatte,
samt i hörsammande af generalmajoren landzhöfdingen och
öfwercommendanten högwälborne herr Lorentz Christopher Stobees
resolution d: 10 november 1741, infunno sig på norre parten av
Härmanö, utj ordinarie häradzhöfdingens frånwahro efter höglofl:
kongl. håffrättens förordnade, underskrefne regementz auditeur och
serskilt dombhafware, samt cronobefallningsmannen, jemte nämbdemännen
Jon Olsson i Kiärra och Anders Christensson i Klefwa, att, emedan
igenom högwälbememlte resolution strandsittiarne på Gullholmen, hwilka
nyttia norreparten af Härmandö nämbl:n
Erich Simonsson, Anders Arfwidsson, Christen Halwardsson, Nillss
Bengtsson, Erland Nilsson, Kiähl Nilsson, Anders Pärsson, Bengt
Nilsson, Peer Andersson, Oluf Sörensson, Pär Erichsson, Essbiörn
Essbiörnsson, Jacob Jonsson, Oluf Andersson, Anders Börgesson, Mårten
Simonsson, och hustruarne Jinger Bengtzdotter, Jnger Andersdotter,
Gunilla Eriksdotter, samt Kirstin Jönsdotter,
är tillåtit få till skatte lösa bemelte ööpart, wärdera then samma
till thess skatterättighetz försäljande, till hwilcken ända synemännen
thenna lilla dehl af Härmandös ägor och lägenheter i ögna sichte togo,
befinnandes norreparten af Härmandös wara belägen på öen Oroust Wäster
härad och Morlanda sochn 3 mihl från Uddewalla och 4 mihl från
Marstrand, jndelt med ordinarie ränttan 4 dr 18 ./. 12 p: srmt till
Bohus lähnss dragoner och rusthållet n:o 54 af Fräkne compagniet.
Bestående thenna öö allenast af äng, som är belägen emillan
bergzklippor, hwarpå eij mer i medelmåttig årsväxt fås kan, än 10 små
sommar lass hö, som bäres med bänne, samt muhlbete öfwer sommaren till
10 st. små kor och 40 st. fåhr.
Flere härligheter finns här till intet. J anseende till merbemälte
lilla önss ringa lägenheter, kunde wärderingsmännen intet högre
wärdera skatte rättighetz lösen på thensamma för strandsittiarne på
Gullholmen Erick Simonsson, Anders Arfwidsson, Christen Halwardsson,
Nills Bengtsson, Erland Nillsson, Kiähl Nilsson, Anders Pärsson, Bengt
Nilsson, Peer Andersson, Oluf Sörensson, Pär Erichsson, Esbiörn
Essbiörnsson, Jacob Jonsson, Oluf Andersson, Anders Börgesson, Mårten
Simonsson, och hustruarne Jinger Bengtzdotter, Jnger Andersdotter,
Gunilla Erichsdotter, samt Kirstin Jönsdotter, än till än till
trättijo en dahl. 8 öre silf:mt, som är öfwer sex åhrs räntta. Hwilken
wärdering högwälborne herr general majoren landzhöfdingen och
öfwercommendantens, samt landzcontoirets höggunstlige och rättwisa
ompröfwande och approbation under och hemställes. Afskiedad som förr
berördt är.
På egna och wärderingz männens wägnar,
Jonas Fägerplan
På embetetz Wägnar,
Sim. Åkerström
Oppå Oroust och Tiörns häraders lagtima ting utj giästgifwaregården
Swansund d: 3 junij 1742, blef föregående wärdering utj närwarande
crono betienters samteliga nämbdemäns och tillstädes warande almoges
närwaro offentiligen uppläsen, tå hwarken wid läns ägors beskrifning
eller sielfwa wärderingssumman något war at påminna; betygar
ut supra
På tingz rättens wägnar
Jonas Fägerplan
Landshödingens yttrande om ovanstående värdering.
Alldenstund norra parten uti hemmanet Hermandö som allenast består af
äng och cronojord af ålder warit förunt samt af lotzar och
strandsittiarne på Gullholmen brukat emot de till hemmanets ränta
skattat och bidragit enligt föregående wärdering 4 d. 18 ./. 12 pgr,
der dock jordeboken utsätter 3:die åhrs taga som för 3/4 mant:
allenast är 1 dr 4 ./. srmt;
så har landzhöfdinge embetet genom resolution af d: 10 nov. 1741
pröfwat för skiäligt att tillerkiänna dem skattelösen af bem:te norra
cronan tillhöriga part fram för åbon på sielfwa hemmanet, hwilken och
sålunda till skatte blifwit wärderad som detta wärderingz instrument
utwisar, hwarwid man icke finner något wara att påminna sedan
skatterättigheten öfwer 6 åhrs ränta blifwit utsatt och härtill inga
andra lägenheter och förmåhner äro än sielfwa ängen:
Ty hafwer landträntemästaren wälbetrodde Erich Strömner att af ber:de
lotzar och strandsittiare emottaga kiöpeskillingen och den härpå
quittera, blifwandes i öfrigt detta skattekiöp till höglofl. kongl.
cammar collegii närmare skärskådande och skattebrefz uthfärdande
hörsamst understält.
Giötheborg d. 17 novemb: 1742.
Uthi gen: maj: landzhöfd:s och öfwer commendanten Stobees frånwaro
Q. Mentzer / E. Lindgren
Lantränteriets kvittens av köpeskillingen.
De i förestående werdering utsatte trettijo en dahl. 8 ./. smt äro i
landtränteriet lef:de som härmed quitteras.
Giötheborg d. 18 novemb. 1742.
E. Lindgren
E. Strömner
Skattebrevet på Lilla Härmanö år 1747.
Kongl. Maj:ts och Sweriges rikes cammarkollegii Wij underskrefne
praesident med samtelige cammarråd; görom witterligt, at såsom Hans
Kongl. Maj:t wår allernådigste konung, genom utfärdad förordning af
den 19. septembris åhr 1723, allernådigst behagat förklara, hwilka
crono-hemman och lägenheter måge till skatte försäljas och huru där
med förhålles bör; samt hwad där wid kommer at i akt tagas, såsom ock
at sielfwa kiöpebrefwen nu som tillförne af kongl. cammar-collegio
skola utfärdas; altså, til underdånigst följe där af, hafwa Wi welat
uplåta och försälja, efter som Wi här med och i kraft af detta wårt
öpna bref, på Hans Kongl. Maj:t wår allernådigste konungs wägnar,
uplåte och försälje till åborne, lotzarne och strandsittiarne på
Gullholmen
Erick Simonsson, Anders Arfwidsson, Christen Halfwardsson, Nills
Bengtsson, Erland Nilsson, Kiähl Nilsson, Anders Pärsson, Bengt
Nilsson, Rear Andersson, Olof Sörensson, Pär Ersson, Esbiörn
Esbiörnsson, Jacob Jönsson, Olof Andersson, Anders Börjesson, Mårten
Simonsson, och hustrurne Jinger Bengtzdotter, Inger Andersdot:r,
Gunilla Ericksdot. samt Kirstin Jönsdotter
efterskrefne lägenhet i Giöth. och Bohus län Oroust wäster härad och
Morlanda sochn, nembl:n Hermandö skatte 3/4 mtl deraf norre parten som
består allenast af äng och cronojord, räntar 4 d:r 18 ./. 12 p:r s:mt
och indelt Bohus läns dragoner til augment på rusthållet n:o 54 af
Fräkne compagnie.
Under skattemanna börd och rättighet at niuta och behålla för trettio
en d:r åtta öre silfwermynt dem de, enligt landträntemästaren Eric
Strömners quittence af d: 18 nov. 1742 richtigt erlagt och betalt.
Afhände fördenskull Hans Kongl. Maj:t samt Sweriges cronor förbemälte
Hermandö norre part som består af äng och cronojord i Morlanda sochn,
Wäster härad och Giöth. och Bohus län samt tilägne det samma förenämde
åboer, lotzar och strandsittiare på Gullholmen, deras hustrur, barn
och arfwingar så och arfwinge etc. i wåto och torro, närby och
fierran, intet undantagandes af alt det, som der till lyder, med rätta
ligga bör, och lagligen tilwinnas kan, at niuta, bruka och behålla
under skattemanna börd och rättighet til ewärdelig ägo, som lag
förmår.
Där ock så skulle hända, at de framledes skulle wilja denne skatte
rättighet försälja, eller på någon annan transportera, så förbehålles
Hans Kongl. Maj:t och cronan, at de skohla wara skyldige, så wida det
kan wara utom rätta börd, detta kongl. collegio den först till lösn at
hembiuda, och så framt den å K:M:ts wägnar skulle inlösas då måge de
hawa möjlighet densamma till någon annan som de bäst med åsämjas
kunna, att frånyttra och transportera.
Skulle och förbemälte lägenhet på hwarjehanda sätt gå kiöparen eller
dess arfwingar ifrån; så wil Hans Kongl. Maj:t och cronan hålla dem
där uti aldeles skadeslöse. Så skal ock merbemälte lägenhet efter
detta brefs datum, ifrån crono til skatte uti jordeböckerna införas.
Där alle som detta widkommer, och för Hans Kongl. Maj:ts och cronones
skull wele och skole giöra och låta, hafwa sig hörsammeligen at
efterrätta, icke giörandes dem, deras husrur, barn eller arfwingar här
emot hinder, meen eller förfång i någon måtto, nu eller i tilkommande
tider. Til yttermera wisso är thetta med Kongl. Maj:ts och riksens
camar-collegii sigill samt Wår egenhändiga underskrift bekräftat.
Stockholm den 11 decemb. åhr efter wårs Herres Jesu Christi nåderika
födelse ett tusend siuhundrade och på det 47.
På dragande kall och embetes wägnar.
C. F. Piper.
J. Wulfenst. P. Drufwa
C. G. Rål. O. Leijonstedt.
L. J. Adlerst. S. Braunerhielm
S. Ehrencrona N. Sandelhielm
O. Lindberg P. Swaan
PM angående försäljningen av bl.a. Gullholmen.
Från Kammarkollegiets andra provinskontor, Original-memorial år 1765.
Föredragit den 11 Juli 1765 och uppsättes i anledning af detta svar
till utskottet.
Hos Riksens Höglof Ständer har Riksdagsmannen Lars Torbiörnsson, sig
öfwer det Kongl Majt genom Resolution, uppå Herr Majoren Magnus
Shectas underdåniga ansökning, till inrättande af ett Saltsjuderi, och
till dess det hunni i stånd äfwen ett Salt Raffinaderi, å nåder den 26
Juni 1764 förundt honom få anlägga dessa wärk på Holmarne Målesund och
Gullholmen i Giötheborg och Bohus Län, Orust Wästra Härad, och
Morlanda sochn, och att efter förgången laga skattewärdering under
skattemannabörd och rättighet dem få inlösa, samt till wärkens drift
och styrka nytia, dock så att ingen af dem som omkring samma holmar
sitt fiske idka något hinder tillfogat warder, det samma så hädanefter
som förut att fortsättia, det bästa de kunna och gitta.
Men bemälte Riksdagsman genom bilagd afskrift no 2 af Högl Kungl
Collegi den 23 Juni 1752 utfärdade skattebref, för åtskillige
strandsittiare will wisa, det berörde Målesund jemte ett annat Hemman
och lägenhet, blifwit till Skatte försåldt, ock således som de
oförwiteligen preterat prestanda, kiöpet gådt laga wägar och wunnit
laga kraft, det enligt Lag 1 Cap 1 para Jordebalken bör stånde, och
med bilagan no 3 att Gullholmens strandsittiare, efter föregångne laga
steg på 1720-talet sökt den till skatte kiöpa, men att Kungl Collegium
ansedt betänkeligt, genom bref till orten den 3 Juni 1728 det
bewillia,
Hwadföre de ock återfått sin nedsatte kiöpeskilling, för fiskeriets
idkande och tilltagande, med det mera han till ändrings winnande
anfördt, Hwilka beswär Riksens Höglof Ständer Cammarekonomie och
Commercie Deputationens Cammarekonomieutskott den 4 Juli sistlidne
wänligen med Höglof Kongl Collegio communicerat, att med utlåtande
häröfwer inom en weckas förlopp, efter inhändigandet, till utskottet
inkomma.
Jag får till föllie af Höglof Kongl Collegi den 5 därpå fölliande mig
lemnade Högunstige Remiss i ödmiukhet berätta, det Höglof Kongl
Collegium gemensamt med Högl Commercie Collegio uti skrifwelse den 11
April åhr 1764, Hans Kungl Majt, ibland det mera i underdånighet
tillstyrkt Herr Majoren Schecta under skattemannarätt skulle Mållesund
och Gullholmen få inlösa till förenämde inrättningen,
men som acten ifrån Commercie Collegium intet hitkommit, hwilken jag
aldrig sedt, samt det underdåniga brefwet äfwen därstädes upsatt
blifwit och endast här i Contoiret till annotation warit, så wet jag
intet hwarken om dessa holmars innehafware förut hörda blifwit eller
om det skiedt uppå Herr Landshöfdingen i orten härom giorde
föreställning,
samt huruwida det nu hwad Gullholmen angår Allergerade Kongl Collegi
bref den 3 Juni 1728, Högl Kungl Collegierne warit bekant och seer
därföre intet något att tillägga, utan låter Högl Riksens Ständers
Cammarekonomie och Commercie Deputationen Cammarekonomieutskott,
endast komma att tillhanda sändas en ifrån Kongl Commercie Collegio
och Actuarien därstädes vidimerad afskrift af detta den 11 April
sidstledet åhr till Kongl Majt afgången underdåniga utlåtande,
på det Högb Utskott deraf må finna de ordsaker Högl Kungl Collegierne
härtill föranlåtit, och i Händelse ej wore anledning af något ifrån
Herr Landzhöfdingen i orten inkommit yttrande som wid handen gifwer
att Mållesund är Crono,
lärer också Högb Utskott berättas, det Mållesund ännu i den sidst för
år 1762 inkomna Jordeboken, för Giötheborg och Bohus Län inskrifwes
och uppföres under osattlagde fiskelägen med dess stransittiare samt
öar, under och uti Crono Columnen derå 26 strandsittiare; Cronan
behållne,
att Höglof Kongl Collegierne således icke annat än trygga sig wid
Cronans Jordeböcker som här utinnan intet bör wara fehlagtige, hälst
efter så många års förlopp alt sedan åhr 1752, då Högl Kungl Collegium
dess Skattebref den 23 Juni å Mållesund som war ett oskattlagt
fiskeläge månde för 29 st strandsttiare jämte Tången 1/4 Hemman och
Mållön som äfwen warit 1/4 Hemman men till mantal förmedlat, utförda,
så att denna i orten af wederbörande begångne wårdslöshet är så mycket
större, som både Tången Hemmanet och Mållön finnes i Jordeboken som
wederböhr uti Skattecolumnen införde, men Mållesund som likwäl war uti
ett ock samma skattebref inbegrepit infördt, uti Cronocolumnen.
Lemnades Högl Kongl Collegum således, genom Cronans Räkenskaper
fehlachtighet förledd att tro, det Mållesund war en pur ock ännu
oförsåld Cronolägenhet, hälst tiden för Kongl Collegium och dess
ganska ringa och otillräckliga betiening, omöjligen kan medgifwa att
genomsee wid hwarje sådane lösn, alle de skattekiöpsmåhl som alt sedan
1700:de-tahlet ifrån Högl Kongl Collegio blifwit expedierade, hälst
däröfwer intet Register finnes att tillgå.
Som likwähl altsammans Högl Kongl Collegii högunstliga godtfinnande i
ödmiukhet hemställes samt hwad Riksens Ständers Cammarekonomie och
Commercie Deputationen Cammarekonomieutskott beswaras må.
Stockholm den 9 Juli 1765
G Bernegau
PM angående försäljningen av bl. a. Gullholmen.
Från Kammarkollegiets andra provinskontor, Original-memorial år 1766.
Föredragit d. 10 April 1766
Ödmiukt Memorial, angående Riksens Höglof: Ständers Fiskerie
Deputation begärte underrättelse, om öarne Hellesöen, Södra och Norra
Långön i Giötheborgs och Bohus län Wätte härad och Skie sokn.
Uti memorial d: 11 sidstledne Martii har Directeuren Herr Thomas
Fehman föredragit Riksens Höglofl: Ständers Fiskeri Deputation, huru
som, sedan Majoren Herr Magnus Schecta genom Kongl: Maij:ts nådige
utslag af d: 26 junii 1764 ärhållit nådigt tillstånd, at på holmarne
Molesund och Gullholmen, i Bohus län och Morlanda sokn belägne, få
inrätta saltsiuderie och salt raffinaderie-wärk, jämte rättighet, at
efter föregången laga wärdering få dem till skatte lösa;
har Herr Directeuren låtit sig berätta, at bemälte Herr Major ifrån
detta för Riket och sillfiskeriernas upkomst nyttiga wärcks inrättande
skall wara sinnad aldeles afstå, af den ordsak at föromrörda holmar
wid hans ankomst til orten och förut innan Kongl: Mail:ts nådige
utslag utföll, redan woro til skatte uplåtne; och som Herr Directeuren
af andragne skjäl och omständigheter ansedt detta wärcks nedläggande
för en så mycket känbarare Rikets och Fiskeriernes förlust, som en
beklagelig ärfarenhet i förflutne tider nogsamt skall öfwertygat, hwad
otalige förluster både Riket och Fiskerieidkarne genom saltbrist måst
widkännas, så har han til högbemälte Deputation, med det mera,
hemställt,
om icke Herr Majoren Schecta borde förmås, at uti denna af honom
tilltänckte och redan priviligierade inrätning fortfara, då honom
istället för öarne Mollesund och Gullholmen, hwilka han ej fått
tillträda, kunde uplåtas öarne Hällesöen, Södre och Nordre Långön i
Wätte härad, Skie sokn och Bohus län, hwilka efter berättelse skola
wara ännu krono och til denne inrättning lika så tjenlige, om ej
tjenligare, än de förre, med mera, hwilket Memorial Högbemälte
Deputation d: 19 sidstl:e Martii med Höglofl: Kongl: Collegio wänligen
Communicerat,
med begäran, at Höglof: Kongl: Collegio behagade meddela skyndes:
underrättelse: om de thärutinnan nämde holmar äro Crono, Frälse eller
Skatte, om de innehafwas af åboar med hemmans ägor af åker och äng
samt til hwad storlek, och sidst om de af Fiskare bebos, jemte på
hwilkens tillstånd och under hwad willkor sådant skjedt.
Till följe hwaraf får jag i ödmiukhet berätta at ehuru desse 3:ne öar
som hwardera bestå af 1/4 mtl: och med räntorna äro anslagne Bohus
läns Dragoner på lön, uti senare årens Jordeböcker upföras för Crono,
finnes likwäl af Contoirets handlingar at Höglofl: Kongl: Collegium å
de samma redan d: 22 December 1738 utfärdat skattebref för åboerne
Jfwar Kamp och Jnspectoren Heman won Seth, så at desse hemman
wärkeligen äro Skatte, fast sådant uti Jordeböckerne icke blifwit
antecknadt.
Eljest finnes af Skattekiöpsacten och en där åberopad Häradsfogden
Engströms berättelse af d: 9 aug: 1726, som Herr Landshöfdingen
Ribbing uti bref d: 16 Febr: 1731 til Högl: Kongl: Collegium insändt,
at Hellesön warit afhyst öfwer 50 år och Södre Långön sedan 1715 el:
1716, men på Norra Långön hade denne sednare tiden städse warit hus,
och ordsaken, hwarföre de 2:ne öar med inga hus, blifwit försedde,
skall wara at på Hellesöen ingen åker warit eller uptagas kan, medelst
ägornes sanka liggande, som och, at fienden de förra husen afbrändt
för närbelägenheten wid norska wallen, hwarföre wederbörande icke
dristat sig byggja, utan betient sig alla 3 öarne af de hus, som warit
på Norr Långön.
Äfwensom uti 1762 års Jordebok pag: 756 för Hellesön och Södre Långön
anoteras : utbruk af madame Kemp i Strömstad, men för Nordre Långön,
Christoffer Amunsson och Swen Eriksson. Dess utom finnes af
skattewärderingen, som wid tinget blifwit hållen d: 20 Nov: 1719, at
därsammastädes ingen åker, skog eller andre härligheter, utom någon
äng, finnes.
Och som ingen widare underrättelse om desse hemman, deras storlek eler
om de af Fiskare bebos, här wid Contoiret kan ärhållas, så lärer
sådant Riksens Höglof: Ständers Fiskeri Deputation, uti bref kunna
beswaras jemte hosföljande remissens återsändande, samt tillika
berättas, at om högbemälte Deputation, oansedt desse hemmans Skatte
natur, skulle åstunda närmare beskied därom, kommer sådant ifrån orten
at först infordras.
Hwilket dock Höglofl: Kongl: Collegii Höggunstliga godtfinnande i
ödmiukhet hemställes.
Stockholm d: 5 April 1766.
G Bernegau
Bifalles, och upsättes Memorialet omständeligen efter detta Memorial.
Utdrag ur Kungl. Kammarkollegii arkivs konceptbok januari-juli år
1930.
1930 den 1 februari.
Memorial, angående holmarna Stora och Lilla Gullholmen i Morlanda
socken av Göteborg och Bohus län.
I anledning av erhållen remiss å en av överlantmätaren i Göteborgs och
Bohus län jämlikt § 27 i jordregisterförordningen gjord anmälan om
upptagande i jordeboken av holmarna Stora och Lilla Gullholmen i
Morlanda socken av nämnda län får kungl. kammarkollegii arkiv anföra
följande.
Gullholmens fiskeläge skall enligt A. E. Holmbergs Bohusläns historia
och beskrivning vara det veterligen äldsta i Bohuslän, i det att Hakon
Hakonssons saga uppräknar bland denne konungs förtjänster, att han lät
bebygga Öckeröarna och "Gullön" jämte flera öde öar i Viken, vilket
inträffade mellan åren 1240 och 1260.
I 1660 års jordebok för länet upptages i Morlanda socken bland hela
skattehemman Erik i Herrmanö med anteckning: "Kronan äger den nordre
part på denna ö med byxeln. Kallas norder Hermanö, som Gullholms
strandsittare brukar."
I slutet av socknen upptager samma jordebok under rubriken:
"Efterskrivne fiskelägen och strandsittare finnes i Morlanda socken,
som tillförne icke hava stått i kronans jordeböcker, förmedelst att de
ingen ordinarie skatt utgöra till kronan, utan allenast
kontributioner, som av mantalslängderna vidare skall förklaras" bland
andra fiskelägen Gullholmen.
I protokollet till en år 1665 förättad jordrannsakning och revision
över Orust och Tjörn upptages.
"Erich i Hermandöö, skattehemman 1: Uthsädhe 5 ½ tunna Landh,
Sandmylla och någon skiähljord, som sällan bähr sääd, höö - 40
stackar. Största dehlen af ängen vid gården ähr dyråsigh måsigh marck.
Muhlbete ibland Bärgen på Öön. skough och Brännemarck finnes ingen.
Noch ähr synt af Hermanöö en stoor dehl af öön till Gulholmen, som 7
persohner bruuka till ängh och fåhr hwardehra 6 stackar höö, blifwer
tillsammans 42 stackar, föruthan muhlebeete nödtorfftt och gifwer
derföre 1 t:a mallt, som gården tillförne hafwer uthlagdt, war
billigdt att Gullholmen ähnnu påladhes att taga ifrån gården någon
skatt, el:r han blifwer sin marck mechtigh. Denna gårdh kan intet
gifwa för heelt mantahl uthi extraordinarie medh mindre att egendomen
blifwer dher till lagdt. Elliest böör han niuta förmedlingh 1/4 uthi
extra ordinarie."
I protokollet har vid hemmanet antecknats:
" för närstående orsaker skulldh pröfwar nämbden skiähligdt, att denna
gård bör niuta förmed: nembl. 1/4 mant: böhr här effter för 3/4
mantahl uthi extraordin: berächnas."
I enlighet härmed har i jordeböckerna därefter antecknats, att
hemmanet förmedlats med 1/4 i extraordinarie. Samma anteckning att
kronan ägde norra delen av ön vilken brukades av Gullholmens
strandsittare, återfinns i de senare jordeböckerna, som också upptaga
Gullholmen i slutet av socknen bland "cronones strandsittiare" såsom
en oskattlagd lägenhet, varvid årligen betaldes fiskarekontributionen
efter taxeringen vid häradstingen. Jordeböckerna därefter till och med
år 1825 angiva Gullholmen såsom krono.
1785 års lotsjordebok för Göteborg och Bohus län upptager i Morlanda
socken Gullholmen med anteckning: "Är ett krono-fiskeläge på en bar
klippa, där lotsar varit från 1700. Enligt höglofl. kungl.
kammarkollegii brev den 16 februari 1781 hava lotsarne bekommit den
bredvid liggande Risholmen till nyttiande, men häremot skall besvär
vara inkomna, som dock icke fås rätt på uti stora kansliet utan lära
genom förra innehavarens åtgärd undanhållas, på det han emellertid får
nyttia holmen. Med själva Gullholmen förfares då enligt § 3, men med
Risholmen enligt § 8. Efter stat bestås här 4 lotsar."
I år 1821 upprättad förteckning över lotsstationerna i länet upptages
Gullholmens lotstation med därunder lydande Stora och Lilla Risholmen,
Högholmen och Korsholmen, Fredagsholmen under Jonsberg, Tvestjärten
och Pelegrimen under Lavö samt Flatholmen, Gräsholmen, Ursholmen,
Grötö, Hvalholmen, Kölholmen och Gråskär under skattehemmanet Gåsö.
Sedermera indrogs emellertid Gullholmens lotsplats på grund av kungl.
kollegii utslag den 19 februari 1828.
Sedan lotsdirektören samt kungl. förvaltningen av sjöärendena yttrat
sig i anledning av länstyrelsens den 30 december 1829 givna och kungl.
kollegii prövning underställda utslag angående å kronoholmarna Stora
och Lilla Risholmen, Högholmen, Korsholmen, Olof Jonssons holme och
Kockaren förrättad skattläggning, lät kungl. kollegium den 24 oktober
1837 bero vid underställande utslaget. Därest emellertid i en framtid
KM:t skulle finna gott anbefalla, att kronolotsar vid Gullholmen
skulle anställas, lotsverket dispositionsrätt till sagda holmar bleve
samma verk förebehållen.
Efter ansökan av en del lotsar och strandsittare på Gullholmen
försålde kungl. kollegium genom skatte-köpebrev den 11 december 1747
till sökande Herrmanö norra part, som bestode av ängs- och kronojord i
Morlanda socken. I skrivelse till länsstyrelsen i länet de 21 mars
1870 anförde O. Österberg m. fl. å Gullholmen boende, bland annat
följande. Det vore omtvistat, huruvida Gullholmen tillhörde kronan
eller enskilda jordägare. Att holmen dåmera icke vore av krononatur
framginge av att kronan icke sedan mitten av förra århundradet gjort
anspråk därpå eller avfordrat där boende fiskare någon avgift för
deras hus eller fiskebodar. Icke desto mindre hade lotsarna städse
ansett holmen såsom en tillhörighet. Visserligen existerade lotsar på
Gullholmen, men de ägde icke någon enskild lotsplats, fastän de vore
boende på holmen, utan sorterade under Kärringön samt disponerade
gemensamt med Kärringön en del kronoholmar och lägenheter, som blivit
åt dem upplåtna och till lönebidrag anslagna.
Sedan man lyckats finna skatteköpsbrevet å norra parten av Herrmanö
tycktes knuten visserligen hava blivit här-igenom löst: men när creti
och pleti likväl ansåge Gull-holmen vara en friplats, som antingen
tillhörde kronan, ingen eller vem som hälst, som därstädes, sökandena
oåt-sporde, behaga nedslå sina bopålar, såge sig sökandena nödsakade
att försöka sätta en gräns emot ett dylikt oskick och olaga maktspråk.
Skatteköpsbrevet utvisade, att åborna och strandsittarna på Gullholmen
eller ställets dåvarande samtliga innebyggare, tillsammans tjugo
personer, förvärvat skattemannarätt till norra parten av Herrmanö,
samt att Gullholmen, som endast skiljdes från Herrmanö genom ett några
alnar brett sund ovillkorligen måste anses inbegripet i detta köp,
enligt vilket skulle medfölja fiske och fiskevatten, torp och
torpställen samt alla andra tillägor i våto och torro, närby och
fjärran, intet undantagandes av allt det, som därtill löde etc. Då
berörda norra part överförts från krono till skatte hade detsamma bort
ske också beträffande Gullholmen, varför rättelse härutinnan borde
verkställas i jordeboken. Sedan nämligen norra parten av Herrmanö med
därtill hörande Gullholmen blivit skatteköpt, hade detsamma såsom
sådan gått i arv arvinge efter arvinge eller också genom försäljning
övergått i sökandenas ägo, varför sökandenas äganderätt till sagda
båda lägenheter syntes vara obestridlig. På grund härav hemställes,
att länstyrelsen måtte officiellt förklara, att Gullholmen såsom
tillhörande norra delen av Herrmanö, varav sökandena vore ägare,
jämväl tillhörande nämnda egendom, som i likhet med huvudlägenheten
Lilla Herrmanö vore av skattenatur, ävensom att Gullholmen genom
länsstyrelsens försorg måtte införas i jordeboken.
I resolutionen den 11 maj 1870 utlät sig länsstyrelsen så-lunda: I
1825 och de föregående årens jordeböcker fun-nes ön Gullholmen införd
under kronotitel och som handlingarna i målet icke kunde anses
innefatta laglig bevisning därför, att nämnda ö i egenskap av
skatteläg-enhet vore sökandenas tillhörighet, samt tvister om bättre
rätt till jordegendom tillhörande domstols handläggning: alltså funne
länsstyrelsen ansökningen för det dåvarande icke till någon dess
åtgärd föranleda.
Efter anförda besvär lämnade kungl kollegium genom utslag den 28
november 1870 besvären utan avseende.
Ärendet fullföljdes hos KM:t, som - efter det kungl. kollegium i und.
utlåtande den 27 februari 1871 meddelat, att skatteköpebrevet den 11
december 1747 liksom den därtill hörande akt, vilken förvarades hos
kungl. kollegium, tydligen ådaglade, att skatteköpet avsåg alldeles
icke Gullholmen utan endast en del eller norra parten av Herrmanö,
ehuru sökandena vore bosatta på Gullholmen - genom nåd. brev den 26
juli 1871 icke fann skäl göra ändring i överklagade utslaget.
I skrivelse den 11 maj 1896, n:r 66 anhöll riksdagen, under
framhållande av önskvärdheten att avhjälpa vissa närmare angivna
missförhållanden, som hade sin grund i den bohuslänska
fiskarbefolkningens osäkra bostadsförhållande, att KM:t måtte låta
verställa och till riksdagens kännedom meddela utredning angående
omförmälda befolknings bostadsförhållanden.
Sedan länsstyrelsen på grund av nådigt bemyndigande tillkallat
sakkunnige för verkställande av utredning i berörda avseende samt
dessa den 21 januari 1898 avgivit förslag i ämnet, överlämnade
länsstyrelsen till KM:t berörda förslag med skrivelse den 5 april
1898, däri länsstyrelsen beträffande de i utredningen avsedda ofria
tomterna under enskild äganderätt förklarade sig vilja till
befrämjande av överenskommelser mellan jordägare och fiskare för att å
de senare överflytta äganderätten till av dem innehavda tomter.
Till följd av nådig remiss angav kungl. kollegium den 30 juli 1903 i
ärendet underdånigt utlåtande, däri i fråga om Gullholmen anfördes,
bland annat, följande. Ön Gullholmen, vars krononatur torde få anses
oomtvistad, hade, åtmindstone delvis, varit i enskild besittning
alltsedan Bohusläns avträdande till svenska kronan genom
Roskildefreden utan att från Kronans sida befogenheten av denna
besittning ifrågasatts. Vid sådant förhållande syntes kungl. kollegium
något hinder från kronans sida icke böra möta för upplåtande åt
husägarne på Gullholmen av äganderätten till deras innehavande tomter,
vadan kungl. kollegium för sin del icke hade något att däremot erinra.
Beträffande sättet för äganderättens upplåtande syntes emellertid
kungl. kollegium kunna ifrågasättas, huruvida kommitterades förslag
vore å ön Gullholmen tillämpligt. Med hänsyn till de förhållanden,
under vilka Gullholmen varit i enskildas besittning och den långa
tidrymd denna besittning fortgått, torde nämligen den möjligheten icke
vara utesluten, att inbyggarne å Gullholmen kunde anses innehava sina
tomter med sådan rätt, att stadfästelse därå kunde vinnas i
överensstämmelse med de om besittning av kronojord i allmänhet
gällande författningar.
Därest sålunda åborätt bleve Gullholmens inbyggare beviljad, torde
något hinder för dem icke förefinnas att efter skedd skattläggning
till skatte lösa sina innehavande tomter: och skulle i sådant fall
äganderätten till tomterna uppenbarligen förvärvas på ett för
tomtinnehavarne vida förmånligare sätt, än de kommitterades förslag
inneburne.
Frågan om genomförandet av berörda förslag syntes kungl. kollegium
därför böra, såvitt detsamma avsåge ön Gullholmen, få bero, intilldess
i vederbörlig ordning blifvit avgjort, huruvida åborätt kunde
tomtinnehavarne meddelas, och som frågan om åborätt syntes böra efter
framställning av vederbörande tomtinnehavare i första hand prövas av
länsstyrelsen, finge kungl. kollegium i und. hemställa, att KM:t måtte
finna kommitterades förslag i avseende å ön Gullholmen icke för det
dåvarande föranleda någon KM:ts åtgärd.
Sedan länsstyrelsen i skrivelse den 22 december 1920 dels redogjort
för de av länsstyrelsen vidtagna åtgärder för överflyttande å fiskare
av äganderätten till av dem innehavda tomter, dels ock förklarat sig
anse behov av ytterligare åtgärder från statens sida i ifrågavarande
syfte icke längre förefinnas, fann KM:t den 13 maj 1921 den gjorda
framställningen icke föranleda någon KM:ts vidare åtgärd.
Den i ärendet omförmälda ön Lilla Gullholmen har icke funnits omnämnd
i de handlingar, som berört Stora Gullholmen och ej heller eljest hava
några upplysningar, om Lilla Gullholmen kunnat erhållas. På grund
härav synes det icke uteslutas, att Lilla Gullholmen utgör ett invid
Stora Gullholmen beläget mindre skär, som genom landhöjning tillkommit
på senare tider.
Genom kungl. ämbetssrivelse den 26 januari 1928 har förklarats, att
Gullholmens kapellförsamling skall i jordeboken redovisas såsom
särskild socken.
På grund av det anförda får arkivet hemställa, att i jordeboken för
Gullholmens socken införes bland kronoegendomar under enskild
disposition, jordlägenheter, Gullholmarna n:r 1, ett fiskeläge.
Avskrift av skattläggningsinstrumentet rörande norra delen av Hermanö
bifogas.
Stockholm den 1 februari 1930
A: M. Lindgren
______________________________________________________________________
FRIKÖPANDET AV KÄRINGÖN
Fiskarna på Käringön försökte, vid samma tidpunkt som fiskarna på
Gullholmen, att få friköpa ön från kronan.
Utvecklingen på Käringön tog dock en annan väg än på Gullholmen då det
Stockholmsbaserade fiskeribolaget år 1751 fick köpa ön.
De flesta dokumenten rörande försöken till skatteköp av Käringön,
finns i Kammarkollegiets 2 provinskontors skatteköpshandlingar för år
1751. Det finns dock många dokument rörande Käringön, i flera olika
arkiv, eftersom det pågått en tvist om skatteköpet av Käringön ända in
i våra dagar. (Pågår fortfarande år 1994!)
På sidan 44 redovisas "Berättelse om fisket på Käringön" som är hämtad
från den Sandbergska samlingen F4274. Det framgår inte av berättelsen
vem som författat denna mycket intressanta berättelse om fisket. Den
är undertecknad med O L, vilket sannolikt står för adelsmannen Olof
Leijonstedt, assessor vid Kammarrevisionen och delägare i den
Aspegrenska fiskerisociteten i Stockholm. Att döma av innehållet i
dokumentet, är det mest sannolikt att det är skriven under sommaren
1727.
Den Aspegrenska fiskerisociteten tycks ha startat sitt sillfiske med
att fiska i Kalmarsund 1725. Då detta inte vari lönande begärde man
att få börja fiska utanför Skagen år 1726, vilket framgår av
Kommerskollegiets registratur för mars och april 1726, då de fick
vissa tullfriheter. I december 1726 fick fiskeribolaget kungligt brev
på rätten att driva fisket från Käringön och detta bolag med
efterföljare spelade en stor roll på Käringön under resten av 1700-
talet.
År 1751 fick den Arfwedssonska fiskerisociteten friköpa Käringön på 20
år från kronan men bara på villkor att de själva bedrev fiskeriet.
Därför upphävde kungen 1777 det efterkommande fiskeribolagets rätt
till Käringön, då det ansågs att fisket inte längre bedrevs av det
ursprungliga bolaget och att utrymmet på ön borde räcka för att alla
andra yrkesgrupper som exempelvis lotsar och fiskare skulle kunna
bedriva sin verksamhet.
Olof Hasslöf har i "Svenska Västkustfiskarna" behandlat försöken till
friköpning av Käringön på sidan 508 och framåt. Följande
sammanställning visar tidpunkterna för försöken att friköpa Käringön
och Vallerön.
11.5.1710 Kapten Olof Knape (adlad år 1715 med namnet Strömstierna)
köper Vallerön med Tornö och Vedholmen för 20 daler smt.
16.1.1722 Landshövding Nils Posse ger order om värdering av Käringön
för försäljning till amiral Olof Strömstierna.
17.2.1722 Tingsrätten fastställer värdet av Käringön till 40 daler
silvermynt.
10.5.1722 Amiral Strömstierna betalar in köpeskill-ingen, 40 daler,
till lantränteriet i Göteborg.
21.2.1724 Kammarkollegiet konstaterar att ön inte utlysts till
försäljning i laga ordning och att strandsittarna ej blivit hörda, och
beordrar landshövding Axel Gyllenkrook att ordna detta enligt gällande
författningar.
16.6.1724 Tingsrätten konstaterar att 26 strandsittare begärt att få
lösa sina andelar av ön.
4.9.1724 Strandsittarna betalar in 40 daler silvermynt i köpeskilling
till lantränteriet.
25.1.1725 Landshövdingen svarar kammarkollegiet med utdrag ur
tingsrättens protokoll och meddelar att amiral Strömstierna disponerar
3/8 och strandsittarna 5/8 av ön och undrar om köpeskillingen skall
fördelas mellan parterna i proportion härtill eller om amiralen skall
få köpa hela ön.
6.12.1726 Kungl.: Maj:t medger interimistiskt att den Aspegrenska
fiskerisociteten får nyttja hamnen på Käringön och bygga några små
kojor till förvaring av fiskeredskap.
14.2.1727 Fiskerisociteten ansöker om vissa privilegier och ber
Kungl.: Maj:t skänka dem Käringön och Gåsö.
17.5.1728 Beslut att Käringön ej skall säljas. Återbetalning beordras
för den köpeskilling som amiral Strömstierna har betalt.
12.8.1745 Den Arfwedssonska fiskerisociteten får privilegium på fiske
i Öster- och Nordsjön.
9.12.1749 Sociteten ansöker om att få friköpa Käringön och påstår
samtidigt att kapten Joseph Rouell på den Aspegrenska socitetens
vägnar tidigare erlagt 40 daler i köpeskilling för ön.
29.3.1750 Kammarkollegiet underställer ärendet Kungl. Maj:ts
prövning.
30.4.1750 Kungl. Maj:t förordar friköpning efter sedvanlig prövning.
29.5.1750 Landshövdingen underrättas och vidtager åt-gärder för öns
skattläggning och värdering .
6.6.1750 Fiskerisociteten betalar köpeskillingen till räntmästaren
vid Riksens Ständers kontor. (Märkligt, eftersom värderingen ej är
gjord.)
23.7.1750 Värdering av ön utförs. Öborna visar fram kvittot på
köpeskillingen av den 4 sep. 1724 och åberopar brevet av den 21 feb.
1724.
25.10.1750 Värderingen fastställs av tingsrätten.
3.11.1750 Landshövdingen redovisar skattläggningen och värderingen
till Kammarkollegiet utan erinran, och avvisar strandsittarnas anspråk
på Käringön med motiveringen att de inte fått något köpebrev och inte
bevakat sin rätt
vid tingsrätten, när värderingen fastställdes där.
27.3.1751 Kammarkollegiet föreslår att skattläggningen och
värderingen godkänds och att köpebrev utfärdas för fiskerisociteten
och vidare att strandsittarnas den 4 september 1724 inbetalade 40
daler silvermynt återbetalas. Likaså föreslås att landshövdingen skall
ombedjas undersöka, om kapten Rouell gjort den påstådda inbetalningen,
och, om så är fallet att dessa pengar återbetalas.
17.10.1751 Förslagen godkänds av Kungl. Maj:t och köpebrev utfärdas.
I detta står att sociteten får behålla Käringön på 20 år så länge
soci-teten med flit och idoghet bedriver fiskeriet.
5.8.1757 Den Arfwedssonska fiskerisociteten, som upphört med fisket
på Käringön, säljer Käringön på auktion.
17.2.1766 Lotsarna på Käringön anhåller genom sin arbetsgivare
Amiralitetskollegiet att Kam-markollegiet återtar sin försäljning av
Käringön till sociteten då den inte längre bedriver verksamhet och
försäljning skett till andra än de ursprungliga köparna. Dessutom
åberopar lotsarna att de inte fått tillbaka köpeskillingen från 1724
och att detta köp därför bör fullföljas.
4.7.1768 Befallningsman Ljungwall på Orust utreder förhållandena på
Käringön. Hans slutsats är att sociteten inte har gjort något fel, och
att lotsarna kommit med flera oriktiga beskyllningar mot sociteten,
bland annat att denna försvårat för lotsarna att bedriva sitt yrke.
27.11.1774 Lotsarna på Käringön skriver till Kungl. Maj:t och begär
att få friköpa ön.
28.2.1776 Amiralitetskollegiet yttrar sig över ärendet.
6.5.1776 Landshövdingen begär svar från alla parter inom 6 månader.
26.11.1776 Fiskarna på Käringön yttrar sig genom sitt ombud
Borgmästare Ekström i Marstrand, varefter Kungl. Maj:t beslutar att
tillsätta en kommission som skall utreda ärendet. Denna, som består av
representanter från Amiralitets ock Kammar Kollegierna, arbetar under
1777, men kommer inte fram till något enhälligt uttalande.
11.12.1777 Kungl. Maj:t förklarar att Käringön återgår till Kronan i
sitt ursprungliga skick och att någon friköpning inte får ske.
18.7.1797 Kammarkollegiet beordrar landshövdingen att föra in i
jordeboken att Käringön återgår till att vara ett kronofiskeläge och
att fiskeribolaget skall betala årlig avgift för sin del på Käringön.
Avskrift av del av skatteköpshandlingar för Bohuslän 1704-1720
förvarade i Kammararkivets andra provins-kontoret, Riksarkivet.
PM den 28 Januari 1709 från skrivaren Henrik Scharp i Göteborg till
Kammarkollegiet.
1/.......
2/ Anbelangande Crono öen eller Hollmarne Wehollmen och Törnö hwilka
Herr Capitein Knape sökt tillika med Walleröön att få lösa till
Skatte,
bestående dhe bägge förre af Bergh och Backar allena till några fårs
bete, som warit nyttiade under Walleröen och dess Skatt tillsammans,
alla Obebodde, och för dheras ringa nytta skull äre dhe uthi Cronans
Jordebook eij blifwit nembde eller införde mehra än Walleröhn allena,
som tillijka med dhem årligen skattat 1 Daler som i Jordebooken är
infört, och dessutan efter apart Specification på Strandsittiarne 3
Daler som gör tillsammans 4 Daler Silfwermynt,
hwillket och således uthi 1703 åhrs Cronans Jordebook är infört och
observerat.
3/...........
Giötheborg den 28 Januarij 1709.
Hind Scharp
(Senare i samma källa räknas upp vilka gårdar som skatteköpts. Där
framgår att Vallerököpet varit uppe i Kammarkollegiet första gången 11
November 1708. Därefter har Sjöblad i Göteborg inkommit med en
skrivelse 1 December 1709. Köpet av Vallerön fastställs den 11 Maj
1710 varvid Olof Knape betalar 20 daler. Dessa handlingar har ej
kunnat återfinnas i Kammar-arkivet.)
Avskrift av mål 60 på vintertinget på Orust år 1722.
Till föllje af Högwällborne Hr Baron och Landshöfdingens remiss af den
16 Januarij sidstlidne uppå Ammiralens Wällborne Herr Olof
Strömstiernas ansökning företog sig Tingsrätten till skatterättslösen
att wärdera Fiskeläget Kiärringöhn, Hwarstädes Herr Ammiralen haar
sina Huus, tillika med några kringliggande holmar benämnda Moskiär,
Fulskiär och Åhrskier,
hwarwidh som på denna Öö och holmar inga andra förmåner eller
lägenheter finnes, eller äro att beskrifwa, än att de bestå af
stenklippor och allenast på Ön äro några små Kåhltäppor mellan
bergsklipporna, af fiskarne som sig der nedsatt, anlagde och uppfylde,
utan folket som der boo nära och föda sig med fiske uti stora
saltsiön;
Fördenskull emedan Wällbemälte Herr Ammiral åtstundar samma Öö och
holmar till Skatte kiöpa så blef af nämbden denna Öö Kärringeöhn
kallad med Öfwanberörde Holmar eller skiär till 40 Dr Silvermynt
Skattelösen Wärderad.
Avskrift av Orust häradsrätts protokoll den 16 juni 1724 angående
friköpningen av Käringön från kronan. Lit. C till 1777 års kommission
om Käringön.
Extract af Orust Härads Tingsrätts protocoll hållit uti Krono
Befallningsmannen Wälbetrodde Peter Tillroths närwaro wid Swanesund
den 16 Juni 1724.
Efter Höglof Kongl Cammar Collegie skrifwelse af den 21 Febr 1724,
till Högwällborne Herr Baron General Leutnanten Landshöfdingen och
Öfwer Commendanten, samt Högbemälte Herr Barons och Generals därpå
fölgde skrifwelse till Häradshöfdingen af den 17 de Mai nästledne,
wore åborne på Kiäringeöhn inkallade att höras om de åstunda sielfwa
att lösa fiskeläget Kiäringeöhn, då på samtlige åbornes wägnar infunno
sig Lars Anderssson, Pehr Swenssson, Truls Helgesson och Jöns
Andersson, med fullmagt till känna gifwandes, att de som åboer willja
lösa skatterättigheten på detta fiskeläget, efter den före Aproberade
wärderingen 40 dr srmt; jämnwäl ifrån Amiralen Wälborne herr Olof
Strömstierna ingafs skrifwelse för Rätten, däruti anhåller, att äfwen
blifwa ansedd att få lösa en del för sig på samme Ö, efter han der
hafwer hus, gård ock sjöbodar, som allom är bekant, samt ännu tänker
der fiskeriet der anlägga, hwarwid de från Käringön fullmäktige sig
utlåto, att de woro lika nögde dermed, att Herr Amiralen skall få lösa
en del, allenast de få för sine andelar och Skatterättighet.
Warandes jämte Herr Amiralen desse efterföljande åboer, på detta
fiskeläget Kiärringön nämbligen:
Pehr Larsson, Olof Christensson, Nils Nilssson, Olof Pehrsson, Mårten
Olsson d.y, Mårten Olsson d.ä, Jon Germundsson, Tolle Andersson, Nils
Olsson Garsson, Erik Bohman, Jon Andersson, Änkian Carin Olsdotter,
Hans Jönssson, Tohl Jönsson, Jöns Persson, Cornelius Nilsson, Anders
Jönsson, Trulls Helgesson, Anders Torkelsson, Pehr Rassmusson Horn,
Rassmus Rassmusson, samt Jon Eriksson, och pigan Annika Andersdotter,
som tillsammans med Herr Amiralen giör 27 (!) åboer.
Efterfrågades om icke kiöpeskillingen med högre utsättas än den förr
blifwet wärderad till, nämblig 40 D Smt, då nämden betygade, att de ej
kunna wärderingen utsätta för detta fiskelägets skattelösande emedan
de sittja på kala stenbärget, och icke hafwa så mycket som en
kåhlgård, widare än 3.ne små täppor till kåhl äro upsatte uti willde
bergsklipporne. För öfrigt och i kraft af Högbemälte Kongl Cammar
Colliegie skrifwelse, det ehuruwäl denna Ö blifwer till skatte
försåldt, det bör likafult den afgift eller den så kallade Silfskatts
Contributionen, som fiskareskuterne åhrlig betalar efter Taxering
äfwen hädanefter komma Kongl Maytt och Cronan tillgodo, jämwäl och,
att den orten likmäktigt Kongl Maytts förordning af den 14 December
1721 förblifwer Quarantänsort wid påkommande smittosamma sjukdomar
eller Päst, hwilket de närwarande åborne förklarade sig ej kunna
emotsäga.
Fördenskull blifwer detta till bewis åborne meddelat, herefter hos
Högwälborne Herr Baron Generalleutnanten, Landshöfdingen och öfwer
Commendanten de sig i ödmiukhet hafwa att anmäla och detta insinuera,
sedan de köpeskillingen 40 D Smt emot wederbörande Landt Räntmästarens
Qwittens aflewererat hafwa till Kong Cammar Collegium köpe och
skattebrefs ärhållande.
Actum ut Supra
På Tingsrättens Wägnar
Swen F. Wahlborg
ex vidimato vidi
Joh Th Grundell
Secret: och Not: Publ:
i Marstrand
Den Aspegrenska fiskerisociteten fick den 6 december 1726 frihet att
bygga bodar på Käringön av kung Fredrik. Avskrift från
skatteköpshandlingarna för Käringön år 1751.
Till General Lieutnanten och Landshöfdingen Gyllenkrook.
Hoos oss hafwa handelsmännerna här j staden Olof Appelroot och Carl
Aspegreen i underdånighet andragit huruledes de äro sinnade at utj
Norrsiön inrätta et Cabiliau och sillfiskerie, anhållandes fördenskul
at få till skatte kiöpa en utj Norrsiön emellan Uddwalla och Marstrand
belägen hållma Kiäringöen kallad, i anseende till den där warande
mycket beqwämliga hambn och eljest fördellachtiga belägenheet i öpne
siön, jämbwäl at af skiärbönderna på den sidan få tillbyta sig färsk
fisk emot salt, spannemåhl, hampa, tågwärcke och fiskeredskapp, och at
fahrtygen må lämbnas i frihet ifrån merbemälte hambn wid Kiäringöön gå
till siös och löpa in, enär wäder och wind fogar, utan at först löpa
till någon tullcammare at sig där angifwa, och därmedest blifwa
uppehåldne, med mehra.
Öfwer detta ärendet hafwa wj infordrat wåra Cammar och Commercie
Collegiernes underdåniga utlåtelser; hwilcka berättar sig med Eder
därom hafwa corresponderat och jämwäl hört Göteborgs stads fullmäcktig
wid närwarande riksdag, borgmästaren Nerzelius; men att de sig eij
fullkoml: sig deröfwer yttra kunna, innan Göteborgs borgerskapps
ytterligare utlåtande inkommit;
dock som åfwannämnde handelsmän andragit, att de redan i åhr till en
begynnelse med berörde fiske giordt anstalt om et fahrtygs afsändande
till Norrsiön med anhållan, det måtte dem nu, innan för winterens
infallande, fahrten genom Sundet blifwer hindrat, tillstånd lämbnas,
at få nyttia hambnen wid Kiäringöön, ock där bygga några små koijor
till fiskeredskapens förwarande till des wår nådige resolution öfwer
deras sökte frieheter kunde undfalla, och wj till befordr: af et så
nyttigt ock berömmeligt upsåt, i nåder för godt funnit därtill widare
at samtycka.
Altså är härmed till Eder wår nådiga befallning, det J förfogen den
anstalt, at merber:de handelsmän må lämbnas den begiärte frieheten at
få nyttia hambnen wid Kiäringöön, och där byggia någre små koijor,
till åfwannämnda fiskeredskapps förwarande, börandes dock därwid noga
i ackt tagas, at de ingen handell eller ombyte emot fisk få idka med
skiärbönderna hwarken af salt, spannemåhl, fiskeredskapp eller andra
wahror, såsom hwarutinnan Götheborgs borgerskapp förnämbligast finna
sig praejudicerade, till des wj framledes sedan collegiernes
ytterligare betänckande däröfwer inkomma, måge oss öfwer altsammans j
nåder yttra kunna.
Hwarmed p.p.
Stockholm i RådCammaren den 6 Dec: 1726
Friedrich p.p.
Sammandrag av skrivelse den 14 december 1727 från Aspegrenska
fiskerisociteten till Konungen, angående Käringöns upplåtande till
skatteköp, som remitterats vidare till Kammarkollegiet den 6 februari
1728. Dokumentet finns i andra provinskotorets skattehandlingar från
år 1751.
Föredragen den 6 feb. 1728 remitterad till Törne och Walker
Fiskerisociteten påpekar att kungörelsen år 1724 angående friheter och
förmåner för fiskeriets befrämjande, har lett till, att de bildat
sociteten. Denna säljer andelar för endast 50 daler för att alla skall
ha råd att investera.
Magistraterna i Göteborg, Marstrand och Uddevalla har tillskrivits med
inbjudan till dessa städers innevånare att investera i socitetens
verksamhet, men de har visat sig kallsinniga.
Sociteten tackar konungen för att han ställt Käringön till deras
förfogande och omtalar att man redan kommit igång med fiske med egna
fartyg och anställda, och att även fiskarna på orten engagerat sig.
Uppbyggnaden av verksamheten har dock visat sig vara mycket kostsam.
För att verksamheten skall kunna utvecklas, fordras därför vissa
privilegier, vilka närmare preciseras i följande åtta punkter.
Punkterna 6 och 7 är återgivna bokstavstrogna i sin helhet, medan de
övriga endast återges i sammandrag.
1. Tillstånd för sociteten att själva importera salt med fartyg
direkt till Käringön
2. Tillstånd att frakta inköpt spannmål direkt till Käringön.
3. Tullfrihet från Lilla Tullen för hampa och lin.
4. Sex års förlängning av den 4-åriga friheten från importtullen på
sillfiskeredskap.
5. Frihet från besiktningstvång i Marstrand för fartyg som seglar med
fisk från Käringön till Stockholm.
6. Alldestund Käringöön består af idel skallota berg och aldeles inga
slätter, så att hwarken åker eller äng där är, eller göras kan, utan
hwem, som sätter sig der neder, måste lefwa för contant af den
provision, som annorstädes ifrån djt kan anskaffas, och likwäl för den
tiänliga hamnen skull, är nödigt, att denna öö blifwer af fiskare
upbygd och bebodd, hwilket med stoor omkåstnad måste ske emedan der
omkring är mycket ondt effter allehanda till byggnad tiänliga
Materialer, och icke det ringaste till nödtorftig wedebrand der att
finna.
Så skulle det tiäna till en treffelig upmuntring och lindring för dem,
som sig der kunde willia nedersättia, om Eders Kongl. Maj:tt i nåder
täcktes förunna, så wäl de fiskare, som sig där redan med några små
kojor försedt, som dem, hwilka hädan effter djt flyttia willia, några
åhrs frihet för ordinarie och extra ordinarie contributioner och
utlagor.
Sociteten förmenar i underdånighet, at det lilla, som Cronan härigenom
kunde afgå, skulle rikeligen warda ersatt, om denna öö, genom detta
medlet blefwe med Siöfarit och till fiskade tiänligt folck bebodd, som
sedermera kunde bringa Publico långt större nytta.
7. Sammanledes skulle det lända till Socitetens nytta och säkerhet,
samt det föresatta ändamåhlets erhållande, om Eders Kongl: Maij:t i
nåder täcktes skiäncka Sociteten Kiäringöön och Gåsöön bägge i Orost
Wästra Häradh och Morlanda Sochn belägne, ingendera af någon synnerlig
storlek, och wärde, icke heller till något annat, än fiskares tillhåld
tiänlige;
Men Sociteten winner härigenom den fria mackten att kunna efter behag
och godtfinnande utdela platzerna och sättia de skickligaste fiskare
på de lägligaste ställen, och på de mindre lägliga dem, som mindre
tiänst och nytta kunna giöra, förutan det at både Sociteten och dess
folck blefwo härigenom förwissade att blifwa orubbade i besittningen,
sedan de der sine medel och arbete nederlagdt;
Hwaremot de åter löpa den fahran wjd infallande krig, det Gudh
nådeligen afwände, att mista både huus, fartyg, redskap och annan der
befintelig egendom.
8. Sociteten påpekar att företaget står öppet för vem som helst som
vill investera och ber Kungl. Maj:t om ensamrätt (protektion) på
fiskeriet. Fiskeriintresserade bör hänvisas att ingå som delägare i
Sociteten.
Vidare önskar Sociteten få i sina privilegier inskrivna de förmåner,
som är allmänt bevilljade i 1724 års fiskeriordning och att de till
sin tjänst får ta ut båtsmän vid amiralitetet, som då omedelbart
skulle få permission från sin tjänst.
Följande fördelar ansåg sig Sociteten uppnå om privilegierna erhålls:
1. Kronan får tillgång till övat sjöfolk om så skulle bli nödvändigt
2. Utkomstmöjligheterna förbättras för folket.
3. Tillgången på fisk till försäljning ökar.
4. Importen av fisk från utlandet kan minska.
Till sist ber Sociteten att utfärdandet av privilegierna påskyndas och
att Sociteten får tillfälle att yttra sig muntligt, ifall någon punkt
i de begärda privilegierna skulle anses tveksam.
Undertecknat av
J Sandberg Olof Leijonstedt C H Törneblad Johan Spalding
Herm Grevesmuhl Carl Aspgreen
Klagomål till kammarkollegiet år 1729 från Aspegrenska
fiskerisociteten över Strömstiernas förbud att fiska vid Käringön.
Från 1751 års skatteköpshandlingar.
Högwälborne H:r Baron och Praesident samt Hög- och Wälborne Herrar
CammarRåder.
Thet hafwer fiskerij Socitetens tillförordnade betiente capitainen
Joseph Rouel medelst skrifwelse af den 11 majus gifwit oss wid handen,
huru som Ammiralen H:r Strömstierna igenom sitt bud till honom skall
låtit förstå, det han will förbiuda oss fisket emellan holmarne
omkring Käringöen, emedan de skola wara honom tillhörige, ifall han
intet får 1/3 del af all sådan fisk som hoosgående transumpt närmare
utvisar;
Nu som af 1718 åhrs landzbook, hwilken är ifrån orten sidst inkomna,
ingen holme finnes i Orust Wästra Härad och Morlanda sochn, hwarest
Käringöen ligger, tillkomma H:r Ammiralen och oss witterligit är
huruwida någon holme eller lägenhet sedermera kan till skatte wara
försåld och wederbörande derå erhållit högwällborne H:r Barons och
Praesidentens samt Kongl. CammarCollegii skattebref; Alt fördenskull
är wår hörsamme begiäran, det högwällborne H:r Baron och Praesidenten
samt högl: Kongl: CammarCollegium gunstigast täcktes i wederbörande
contoir undersöka låta, hwilka holmar och lägenheter uti förbenemde
Morlanda sochn och Orust Wästra Härad wärkel: äro blefne till skatte
försålde och hwilka derpå bekommit Kongl: CammarCollegii skattebref,
samt huruwida fisket wid skattläggningen blifwit beräknat och ansedt,
så wäl på desse holmar som de derstädes af Cronan utbytte lägenheter,
på det wij sedermera kunna hafwa tillfälle wid handen af gifwa, om
Kongl. Maij:t härutinnan något woro för när skedt;
För öfrigt anhålle wij i all hörsamhet, det högwällborne H:r Baron och
Praesidenten samt Kongl: CammarCollegium gunstigast intet wille
tillåta någon holme i skiärgårdarne till skatte at försälja, innan
fiskerie Sociteten föruth der af fått communication, så at wij igenom
dylika skatteförsälgningar och der under påstådde rättigheter intet
måge blifwa förhindrade att inrätta det, som till rikets nytta och
wälfärd dubbelt der emot tiena och lända kan. Eljest och beträffande
förbudet H:r Ammiralen fiskerij Sociteten hotat med, i fall han ei
skulle få 1/3 dehl af fisket emellan holmarne som föregifwes honom
skola tillhöra; Så emedan fisket derstädes, så wida oss witterl:t är,
altid warit hållit för fritt och ingen likmätigt hoosgående Kongl.
Placat af 1545 lärer kunna wara förbudit allestädes hwarjehanda fiske,
som der fiskas och fångas, at idka och drifwa fast en och annan
osterfisket sig welat tillägna, men med hwad rättighet är oss ännu
obekant, och Adelens Previlegiers 15 § förmår, at, om någon hafwer
lust och wilja at använda möda och omkostnad på sillfiske eller annat
som drifwes på diupet, hwarigenom ingen annan på des strander och
wanl: fiskerier förolämpas, så må han det obehindrat giöra;
Ty hafwe wij hörsammast welat begiära thet H:r Baron och Praesidenten
samt Kongl: CammarCollegium gunstigast wille genom skrifwelse till H:r
Baron GeneralLieutnanten och Landzhöfdingen Gyllenkrook så begå, at wi
fisket måge niuta fritt och obehindrat, som wi desse 2:ne förflutne
åhren brukat, hwarom H:r Ammiralen ingen påminnelse förr än nu giort,
samt at H:r GeneralLieutn: Landzhöfdingen och ÖfwerCommendanten
emedlertid wille giöra sig underrättad om den förra wanlige friheten
uti fisket uti denne och de öfrige skiärgårdarne och med sitt
utlåtande deröfwer så wähl som öfwer den åberopade förordningen af åhr
1545, inkomma, på det skiärgården nu mera icke må sättias uti något
twång och förlora des förra wahn- och brukel: frihet uti fisket, under
någon förment rätt. Derjämte skulle wij ock åstunda bem:te H:r
GeneralLieutnantens Landzhöfdingens och ÖfwerCommendantens betänkande
huru wida han förmenar diupet till de utbytte och till skatte försålde
holmar och lägenheter emellan och wid Käringöen sig till sielfwa
holmarne sträckia kan, hälst som wij för wåra delar intet annat weta,
än at diupet hwarpå fisket nu idkas, går till de till fisket nyttigast
och beqwämligaste holmarne.
Wij förblifwe i det öfrige Högwälborne H:r Baron och Praesidenten samt
Kongl: CammarCollegium hörsamme tienare
Gustaf Rålamb Olof Leijonstedt Johan Spalding H: Enström
Stockholm d. 5 Maji 1729
Kungligt brev 30 April 1750 till Kammarkollegiet angående Käringöns
upplåtande till den Arfwedssonska Fiskerisociteten.
Friedrich etz
Wår ynnest etz
Uti skrifelse af den 29 sistlidne Mars hafwer I hos Oss i
underdånighet andragit, huruledes Landshöfdingen etz Broman hos Eder
anhållit, det honom i afräkning å egande 200 Dr Smt Frälse räntor af
Torstenssonska sterbhusets Liquide fordran måtte lämnas immission uti
Cronoöarne Mållesund, Gullholmen och Kiäringön, belägne i Bohus län,
Orust och Tjörn Väster härad och Morland socken,
hwarjemte I berätten, det Fiskeri Direktionen äfvenledes sedermera
till Eder inkommit och å det af Oss uti Öster och Nordsiön
Priviligierade Fiskeri Compagniets vägnar föreställt huru angeläget
det vara vill att hafva en ort, der de kunna för sitt folk och
utlänningar, hwilka eljest om hösten dels begifvit sig till Holstein
dels här i landet om vintertiden förfallit i liderlighet, Compagniet
till skada och hinder, låta inrätta nödiga hus och derstädes med
garnspinning och nätbindning eller dyligt gifva dem öfwer vintern
någon förtienst samt med dem hålle en för det allmänna nyttig
disciplin,
hwarföre och som Kiäringön i anseende till dess goda hamn är ganska
beqwäm till nederlag för salt samt andra för fiskeriet oundgängliga
nödtorfter och redskap, så har Fiskeri Direktionen anhållit det
Sociteten måtte till dess styrka och bestånd få berörda Ö till skatte
köpa, erbjudandes sig icke allenast straxt att deponera de 40 Dr Smt
köpeskilling, som förut skola blifwit i Landtränteriet insatta utan
ock i fall en benämnd Rowel, som ön redan till skatte begärt, ej
skulle annorlunde kunna ställes tillfreds till honom betala 6 procent
årligen för den tiden penningarne varit för honom fruktlöse.
Hwad nu ofannämnde 3:ne öar eller fiskelägen, Mållesund, Gullholmen
och Kiäringön angår, så anförer I huru som för detta hållit betänkligt
att försälja Gullholmen, såsom ett fiskeläge till skatte och att åter
åborne på Mållesund och Kiäringön borde framför Landshöfdingen Broman
vara närmast berättigade till bemälte lägenheter emedan vår förordning
af den 28 Mars 1735 lemnar den preferencen som sig först anmäler,
antingen frälseman till byte eller åboen till skatteköp, så framt inga
andra omständigheter i vägen ligga, så att Landshöfdingen Broman i
slik händelse intet mer kunde undfå än blotta Räntan;
Men som dessa lägenheter eller fiskelägen intet stå för någon årlig
Ränta i jordeboken, utan betala de derstädes sig nedsatte
starndsittare allenast personelle afgifter såsom Matlags och
Mantalspenninger samt Contributioner och bevillningar; Så kan i
anseende härtill ej heller någon ränta deraf till ersättning gifvas,
hvilket Landshöfdingen Broman sjelf tycktes hafva funnit och ity
begifvit sig ifrån dess förra ansökning hwad Kiäringön vidkommer,
medelst det han Fiskeri Direktionens ansökningsskrifvelse
underskrifvit.
Ty hafwer I, så i anseende dertill som de flera härvid andragna
orsaker wårt nådiga välbehag underdånigst hemställt om icke
Fiskerisociteten kunde lemnas tillstånd att lösa meromnämnda Kiäringön
till skatte och densamme till obehindrad hamn och nödige hus
uppbyggande för dess folk behålle så länge Sociteten enligt dess
undfångne nådige priviligium samma fiskeri med all flit och idoghet
idka.
Detta allt hafve Wi hos Oss uti Öfwervägande komma låtit och som Wi
för godt funnit hwad af Eder i förenämnda måll blifwit andraget och
hemställt till alla delar att gille och bifalla. Så varder Eder sådant
härigenom till svar och vederbörandes efterrättelse i nåder
tillkännagifvet hwarmed Vi befaller etz
Stockholm i Rådskammaren den 30 April 1750......../Friedrich
Lantmätare Anthelius beskrivning och tingsrättens värdering av
Käringön år 1750. Bilaga till Befallningsman Ljungvalls utredning år
1768.
Kiärringön, ett oskattlagdt fiskeläge uti Morlanda Sochn och Oroust
Wäster Härad, belägen uti saltsiön, ifrån städerne Marstrand, 4 mil,
Uddevalla, 4, och Götheborg 8 mil; hwilken cronolägenhet, som Hans
Kongl: Maij:t i nåder tillåtit Fiskerie Societeten få till skatte
kjöpa, äger följande och icke flere förmåhner:
1:mo. Sjelfwa öen består, uti längden sydwäst och nordost 1100 alnar
och bredden sydost och nordwäst 600 alnar öfweralt af skallota berg
och klippor med ganska få och ringa gräsfläckar, af föga wärde, som
kunna öfwer sommaren underhålla högst några och trättijo st: fåhr.
2:do. På nordostra ändan af öen, hafwa fiskare upbygdt sig manhus och
bodar til förnödenheter hwilka några och 20 mil uti hafwet wid
juthiska grunden, fånga torsk, och långor samt uti fjolarne näromkring
öen, koljor, hwitling, hummer och flundror med mera.
3:o. På södra sidan om öen, kunna stora fahrtyg fritt och obehindradt
passera, men eljest rundt omkring allenast skutor och mindre fahrtyg,
hwilka ock å nordostra sidan kunna hafwa någorlunda god hamneplatz.
Kjärringön d: 23 Julii 1750.
Sam: Anthelius
År 1750 d: 23 julii infant sig underteknade skattläggningzmän vice
häradshöfdingen och af kongl: hofrätten särskilt tilförordnade
domhafwande, Cristian Willhelm Wallcke kronobefallningzmannen Simon
Åkerström, häradsskrifwaren Anders Rathe, samt följande af Oroust och
Tjörns häraders tingslags nämnd, nembl:
Bengt Christophersson i Stordahl, Olof Jacobsson i Hästekjälla, Jon
Jonsson i Tyfta, Pär Jonsson i Björneröd, Anders Olsson i Hals, Simon
Rasmusson i Skjepstahla, Jon Persson i Toggestala,
uppå öen och fiskeläget Kjäringeön, belägit i Oroust Wästre Härad och
Morlanda Sochn at tilfölje af Bohus lähns respective
befallningzhafwandes skriwelse af d: 4 i denna månad wederbörligen
skattlägga samma öy och fiskeläge, som uti förflutne tider icke någon
wiss skatt til Kongl: Maij:t och Kronan af sig kastadt, utan allenast
såsom ett fiskeläge, hwilket af åtskillige fiskare bebos uti
jordeboken utan ränta är uptagit.
Thenna ö och fiskeläge, hafwer enligt then refning och å andra sidan
stående beskrifning, som landtmätaren Anthelius therpå förrättadt,
icke några härligheter af åker eller äng, skog och qwarn, hwarföre
then skattläggas eller til något wist hemmantals utgjörande, enligit
1690 åhrs skattläggningz methode för thetta lähn, utföras och beräknas
kan, utan äro the endaste förmåhner, som ön widhängande äro, at hon
til sommar muhlbete kan underhålla några och trättijo stycken fåhr
samt at hon för thess åboer är beqwämt liggande til fiskes idkande, så
wäl til husbehof, som salu til näst wid belägne städer Marstrand och
Uddevalla; J anseende til hwilka thenna Kjärringöhns befinteliga
beskaffenher skattläggningzmännen, til följe af 5 och 9 puncten af
förberörda Bohus lähns skattläggningz methode, skjäligt funno at
skattlägga samma ö och fiskeläge för bemälta sommar mulbete til
trättijo stycken får, samt beqwämlighet til fiskes idkande, til sex
dahler silfwermynt. Bestält som förut skrefwit står.
Å egne och nemndens wägnar C, W. Walcke
Å embets wagnar Simon Åkerström Anders Rathe
Dessa förestående twenne afskrifter äro lika lydande, med then af mig
under d: 4 sistwekne julii ingifna berättelse, betygar
A. Liungwall
Kammarkollegiets memorial över försäljningen av Käringön till
fiskerisociteten år 1751. Hänvisningarna i vänsterkolumnen till olika
folienr. står för diverse bilagor som finns i 2 provinskontorets
skatteköpshandlingar år 1751.
Upl. d. 17 October 1751
D:o resol. ut infra
d. 5 martij 1751 är sielfwa skattläggningz instrumentet comunicerat
med h:r öfwer directeuren Faggot:
Kunnandes med detta memorials föredragande at anstå till dess öfwer
directeurens yttrande inkommer.
Ödmiukt memorial angående skattläggningen och skattekiöpet på en crono
ö eller fiskeläge Kiäringöen benämd i Göteborg och Bohus lähn utj
Orust samt Wäster Härad och Morland sochn belägen, som fiskerj
societeten förmedelst sitt utj Öster- och Nordsiön den 12 aug: 1745 af
Hans Kl. M:t i nåder privilegierade fiskeri, sökt få till skatte
inköpa.
Sedan Hans Kongl. Maij:t, uppå Kongl. Collegii underdånige hemställan
under den 29 martii 1750 om icke fiskerj societeten kunde lemnas
tillstånd at lösa denna Kiäringön till skatte, och den samma till
obehindrad hamn och nödige hus upbyggande för dess folck behålla, så
länge societeten enligit dess undfångne nådige privilegium samma
fiskerj med flit och idoghet idkar, igenom nå-
fol: 56 digt descript af den 30 april samma åhr behagat sådant till
alla delar gilla och bifalla. Så har höglofl: Kongl: Collegium utj
skrifwelse af den 29 maii berörde åhr det samma h:r landzhöfdingen
Kaulbars behörigen kundgiöra låtit. J anseende dertill, så wäl som
ock, at denne lägenhet tillförene eij warit skattlagd, utan besutten
af strandsittiare som betalt sine personlige skatter, har h:r
landzhöfdingen låtit samma ö skattlägga, at skattewerderingssumman
derefter måtte kunna, efter 1723 åhrs skattekiöps förordningen,
utfinnas och sedermera den af landtmätaren Samuel Anthelius derå
författade ref- och beskrifningen, samt af wederbörande förrättade
fol: 63 skattlägg- och skattewärderingen af den 23 julii 1750, uti
skrifwelse af den 3 november samma åhr insända.
fol: 70 Utj landtmätarens beskrifning förmäles cronoöen eller
fiskeläget Kiäringön wara belägen utj saltsiön ifrån städerne
Marstrand 4 mihl, Uddewalla 4 och Göteborg 8 mihl, bestående uti
längden sydwäst och nordost af 1100 alnar, och bredden sydost och
nordwäst 600 alnar, öfwer alt af skallota berg och klippor med ganska
få och ringa gräsfläckar af föga wärde, som kunna öfwer sommaren un-
derhålla högst några och 30 st: får. Och på nordostra ändan af öen
hafwa fiskare upbygt sig manhus och bodar till förnödenhet, hwilka
fol: 72 några och 20 mihl uti hafwet wid juthiska grunden fånga torsk
och långor, samt utj fiolarne när omkring öen, kolier, hwitling, hum-
mer och flundror med mera, samt på södra sidan om öen, kunna stora
fartyg fritt och obehindrat passera, men eliest rundt omkring allenast
skutor och mindre fartyg, hwilka ock å nordostra sidan kunna hafwa
någorlunda god hamneplats.
fol: 73 J stöd af denna beskrifning, at denna ö och fiskeläge icke
hafwer några härligheter af åker eller äng, skog och qwarn; hwarföre
then skattläggas eller till något wisst hemmantals utgiörande, enligit
1690 åhrs skattläggnings methode för detta lähn, utföras och beräknas
kunde, utan äro the endaste förmåner som öen widhängande äro, at then
till sommar muhlbete kan underhålla några och 30 st: får, samt at then
för thess åboer är beqwämt liggande till fiskerjes idkande, så wäl
till husbehof, som sahlu till nästwid belägne städer Marstrand och
Uddewalla; hafwa skattläggningsmännen till fölie af 5:te och 9:de
puncterne af förberörde Bohus Lähns skattläggnings methode, funnit
skiäligt at skattlägga denna ö och
fol: 74 fiskeläge för bemälte sommar muhlbete till 30 st: får samt
beqwämlighet med fiskes idkande till 6 daler srmt.
Uti skattewärderingen anföres at fiskarena och åboerna på
fol: 78 Kiäringöen instält sig och framwist afledne
landträntemästaren B. Steffens quittence af den 4 septemb: 1724 på 40
daler srmt i
fol: 79 plåtar som de till skatterättighetens winnande utj Giöteborgs
landtränterje deponerat, och förmodat, at dem, enligit Högl: Kongl:
Collegii skrifwelse af den 21 februarii 1724 blifwit förundt den
förmånen, at få denna ö till skatte, framför någon annan, emot samma i
ränterjet insatte skattekiöpeskilling inlösa, hwarwid de ock påstådt,
at wid sine boställen och hus der på öen bibehåldne och odrefne
förblifwa. Hwaremot assessoren utj cammarrevisionen h:r Elias Magnus
Ingman som är en interessent och directeur uti fiskerj societeten, och
af ett tillfälle då warit på Kiäringöen andragit, det han förmodar att
bem:te åboers påstående, så mycket mindre kan winna bifall, som Hans
Kl: M:ts allernådigste resolut: af d. 30 april 1750 som tillagdt
fiskerj societeten skattelösningsförmånen, utj denna omständighet, får
wara ett rättesnöre hwarifrån ingen bör eller får träda. Men skatte-
fol: 81 wärderingsmännen hafwa icke ansedt det som af fiskarena
blifwit påstådt för något hinderligit till skattewärderingens
företagande, utan som denna Kiäringöen icke äger den minsta åker och
äng eller skog, utan består af blotta och skallota berg, samt är
belägen 4 mihl från närmaste stad Marstrand, och icke hafwer någon
annan förmån än endast den, at åboerna derpå upsatt några wåningshus
och bodar samt kunna hafwa på öen muhlbete för några och 30 st: får
och beqwämligen nyttia fiske utj saltsiön; Så hafwa wärderingsmännen
icke kunnat wärdera denna Kiäringöen högre än till 4 daler
fol: 82 srmt öfwer sex åhrs ränta eller 40 daler srmt som skall wara
det högsta öens skattekiöpare skiäligen derföre till Kongl: Mait:t och
Cronan böra erlägga. Wid hwilken skattewärdering som den 25 october
1750 på Orust och Tiörns häraders hösteting blifwit upläst, hwarcken
wid the öens therutj beskrifne lägenheter eller sielfwa
wärderingssumman något warit at påminna.
fol: 65 H:r landshöfd: Kulbars har uti dess bref af d. 3 nov: 1750
yttrat sig, att han wid skattläggningen och skattewärderingen icke har
något att påminna; och hwad beträffar det, uti skattewärderingen
uptagna åboernas förbehåll, att de tillförne betalt skatte-
kiöpeskillingen och i anseende därtill förmena sig wara närmast till
skattekiöpen, Så förmenar h:r landshöfds det lärer wara en
omständighet, som nu mera icke lärer kunna bidraga till deras
fol: 67 förmån, sedan Hans Kl: M:t förundt fiskerj societeten
lösningsrätten, och åboerna hwarken åtniutit kiöpebref, eller wid
tingsrätten då wärderingen blef upläst, sin förmente rättighet
bewakat. ./.
Hwad skattläggningen på Kiäringöen angår, så gifwa de åberopade 5:te
och 9:de puncterne utj 1690 åhrs skattläggnings methoden för
Giöteborgs och Bohus Lähn ingen anledning och fundament till hwad
ränta en sådan cronoö må utsättias, utan innehåller den 5:te puncten
allenast, at till ett hemmans synes wara ett temmeligit skiähl, om en
gård kan föda öfwer winteren och sommaren 10 a l2 koor, och oxar med
ungboskap äfwen så många, samt 30 st: får och 4 st: öker eller häst-
creatur, och om ett hemman eij kunde så mycken boskap underhålla och
likwäl haf:r annan härlighet såsom fiske i saltsiön etz: som deremot
kan giöra fyllest så synes det ändå kunna giöra skiähl för ett helt
mantal. Och 9:de puncten at fiske som till en gård eller by är så
beqwämt liggandes, at det antingen till sahlu eller hushållets
märckeliga understöd nyttias kan bör skiähligen considereras och i
acht tagas, antingen at särskilt skattläggas eller till någon
proportion emot åker och ängs brist och felacktighet beräknas.
Skattläggningen approberas; warande densamma af Landtmäterij Contoiret
nu mera öfwersedd
Och som intet fiske synes kunna anses och under Kiäringöen
skattläggas, emedan fiskerj societeten är priviligierad at idka
fiskeri utj Öster- och Nordsiön; utan allenast öens beskaffenhet i
anseende till dess ringa muhlbete samt beqwämlighet, at nyttia den för
fiskeriet, både till hamn och hus upbyggande derå för folcket; Altså
synes Kiäringöen icke med skiähl widare kunna till räntan förhöjas än
hwartill den af skattläggningsmännen blifwit taxerat som är 6 daler
srmt åhrligen, dock såwida det må wara nödigdt, eller eij, att först
communicera skattläggningen med h:r öfwerdirecteuren Faggot, lämbnar
iag ödmiukel: till Högl: Collegii ompröfwande.
fol: 59
fol: 55
Approbatur och utfärdat i anledning häraf behörigt skattebref
Beträffande åter skattekiöpet på denna Kiäringöen, så hafwa
wärderingsmännen icke kunnat wärdera den samma högre än till
4 daler srmt öfwer 6 åhrs ränta, och således det högsta som öens
skattekiöpare skiäligen derföre böra erlägga 40 daler srmt hwilcka ock
fiskerje societeten emot commissarien och räntemästaren uti riksens
ständers contoir Lars Aschlins quittence af den 6 junii 1750 betalt.
Och i anseende dertill synes sedan skattläggningen blifwit faststäld
skattebref för fiskerj societeten på cronoöen eller fiskeläget
Kiäringöen benämd kunna utfärdas; Dock lärer derutj kunna införas,
enligit Hans Kongl: Maij:ts ankomne nådige descript af den 30 april
1750, at societeten får behålla then samma till obehindrad hamn och
nödige hus upbyggande för dess folck, så länge societeten, enligit
dess undfångne nådige privilegium, samma fiskerj med all flit och
idoghet idkar.
Dessutan synes ock komma at öfwerwägas huru wida de hus och bodar som
strandsittiarne och fiskarena der på öen innehafwa och bebo, böra
inbegripas under skattekiöpet, och således nämnas utj skattebrefwet,
eller ock derutj uteslutas.
Jag har derföre bort anföra, at denna ö redan den 17 febr: 1722 blef
werderat till skatte för framl:ne ammiralen h:r Olof Strömstierna till
40 daler srmt som han lefwererat emot landträntemästaren Berendt
Steffens quittence af den 10 maii samma åhr; Men efter öen icke war
efter kongl: förordningen utbuden, eij heller woro strandsittiarne
hörda, så afgick Högl: Kongl: Collegii bref til1 framl: h:r
landzhöfdingen Axel Gyllenkrok den 21 februari 1724 at dermed låta
förfara efter kongl: förordningar. Och sedan h:r landshöfdingen utj
swar af den 25 januarii 1725 insändt tingsrättens extract af
protocollet under den 16 junii 1724 derutj åboerna till antalet 26 st:
sielfwa begärt få lösa sine andelar. men h:r landzhöfdingen berättadt
at h:r ammiralen i anseende till sine der ägande hus och bodar ansågs
för åboe af mer än 3/8 utj öen, och hemstält huru wida åboerne borde
för 5/8 utj öen, ärlägga den wärderade kiöpeskillingen i proportion,
eller h:r ammiralen lemnas tillstånd den delen jemwäl sig tillhandla;
har Höglofl: Kongl: Collegium i anseende till de omständigheter som
contoiret derwid då andragit låtit afgå bref till riksens ständers
contoir den 17 maii 1728 at 1åta h:r ammiralen Siöstierna (!) få sine
insatte 40 daler srmt tillbaka. Och lärer altså h:r ammiralen, om icke
redan förut, då hafwa försåldt sin andehl utj husen, hälst det
befinnes, at handelsmännerne här i staden Olof Appelroth och Carl
Aspegren som woro sinnade at i Nordsiön inrätta ett cabiliau och
sillfiskerje samt erhöllo Hans Kongl: Maij:ts nådige resol:n
fol: 28 den 6 decemb: 1726 at få nyttia hamnen wid Kiäringöen och der
upbygga några små koijor,
hafwa sedermera jemte de flere interessenterne som äfwen kallades
fiskeriesocietet, förordnadt capitain Joseph Rowell till direction på
Kiäringöen och en bokhållare, för whilka antingen blifwit kiöpt hus af
andra eller ock upbygde för dem och fiskeredskap, hafwandes samma
societet, utj 6:te puncten af dess hos Hans Kongl: Maij:t den 14
decemb: 1727 giorda underdånige ansökning om privilegium på samma
fiskerje, anhållit at fiskare måtte befrias för contributioner och
utlagor till upmuntran at derstädes bygga och bo, hälst stor omkostnad
dertill erfordrades, emedan deromkring woro mycket ondt efter
allehanda till byggnad tienlige materialier och icke det ringaste till
nödtorftig wedebrand. Hwaraf synes at om strandsittiarne eller
fiskarena på Kiäringöen som den 4 september 1724 lefwererat 40 daler
srmt kiöpeskilling i det hopp at winna skatterättigheten derå, och
iemwäl nu wid skattewärderingen
fol: 79 den 25 julii 1750 påstådt at bibehållne och wid sine
boställen och hus odrefne förblifwa, nu skulle nödgas gå ifrån sine
huus, och lämnas andra i händer, woro kåstnaden för dem som kiöpt,
eller upbygt hus, till skada och afsaknad.
fol: 81 Utj bemälte skattewerdering synes wäl husen wara ansedt under
skattekiöpeskillingen efter som derutj förmäles, det öen ingen annan
förmån hafwer än endast den at åboerne därpå upsatt någre wåningshus
och bodar etz: och at wärderingsmännen altså pröfwat skiäligt wärdera
öen till 40 daler srmt; Men fiskerie societeten, synes uti dess i
Hoglofl: Kongl: Collegio den 9 december 1749
fol : 21 ingifne ansökning icke haft afseende på de redan upbygde
husen, utan warit angelägne at få en ort derest de kunde låta för sitt
folck inrätta nödige hus, och derstädes med garnspinning, nätbindning
eller dylikt gifwa dem öfwer winteren någon förtienst samt med dem
hålla en för det allmänna nödig disciplin; Och altså håller jag före
at inga hus utj skattebrefwet böra nämnas, och
Approbatur således icke betagas åboerne på Kiäringöen at flytta sine
hus derifrån, så wida de eij wille sielfwa begifwa sig under fiskerii
societetens betiening eller afstå husen emot skiälig betalning, till
fiskerie societeten, ifall samma societet hade dem af nöden. Nu skulle
ock följa at åboerne Jöns Andersson och Lars Andersson som på egne och
samtel: sine medcammeraters wägnar lefwererat emot afledne
landträntemästaren Berendt Steffens quittence af
fol: 37, 78 den 4 septemb: 1724 för fiskeläget Kiäringöens
skattelösen 40 daler srmt, böra undfå samma summa tillbaka; Men efter
man icke kunnat finna at original quittencet derpå blifwit hit
insändt, så
Approbatur synes bref kunna afgå till h:r landzhöfdingen Kaulbars at
låta det samma infordra och till Höglofl: Kongl: Collegium insända.
Och som fiskerj societeten utj dess i Höglofl: Kongl: Collegio den 9
december 1749 giorde ansökning, om Kiäringöens lösande till
fol : 23 skatte, berättadt, det directionen warit bekant at en benämd
Rowel på Kiäringöen redan begiärt den till skatte, och derföre, efter
försiggången skattewärdering erlagt 40 daler srmt skattekiöpeskilling,
dock har man här icke kunnat finna någon underrättelse at capitein
Joseph Rowell som förra fiskerj societeten förordnat till direction på
Kiäringöen hwarcken för sig sielf eller å societetens wägnar
lefwererat någon skattekiöpeskilling för samma ö, altså lärer h:r
landzhöfdingen äfwen kunna anmodas at till Höglofl: Kongl: Collegium
insända originalquittencet derpå i fall det i orten finnes och
kiöpeskillingen woro lerwererad, på det wederbörande måge kunna få
sine penningar tillbakars.
Approbatur Hwilket alt Höglofl: Kongl: Collegii ompröfwande,
ödmiukeligen underställes.
Stockholm den 27 martii 1751
J. Swaa
Avskrift av protokoll från Stockholms auktionskammare år 1758 rörande
försäljningen av Käringöns och Lysekils fiskelägen till den Grothska
fiskerisociteten.
Uppå Auctions Kammaren i denna Kongl. Residence- och Hufwud Staden
Stockholm, är den 5:te September År 1757 enligit ingifwit Memorial den
5 Aug samma År, af Swenska Fiskerie Socitetens Respective Herrar
Interessenter, til den mäst bjudande uti upp- och afslag uplåtit och
försåldt, Fiskeläget Lysekil, belägit wid Hafwet, i Bohus Län,
Stångenäs Härad, och Lyse Sochn, 2:ne Mil ifrån Kieringö, har en god
hamn och några 60 Åboer,
samt Skattefiskeläget Kieringö belägit i Bohus Lähn, Orost, Wäster
Härad, och Morlanda Sochn, ligger 4½ Mil ifrån Uddewalla, har en god
Skieppsredd och Hamn;
Thesse Skatte Fiskeläger, efter uppläste beskrifningar och Jnventarier
sattes in uti uppslag för Adertontusende daler Kopparm:t hwaröfwer ei
någon böd, samt uti afslag för 18 000 daler dito mynt, som minskades
intil Fyratusende Sexhundrade daler samma mynt,at Kjöpesumman således
uti upp- och afslag blef Tugetwåtusende Sexhundrade daler Kopparm:t;
Och som Handelsmannen Nils Modin samma bud, såsom mästbjudande haft,
samt till Auctions Kammaren betalt ofwanberörde Kiöpeskilling Tiuge
Twå Tusend Sexhundrade daler Kopparmynt;
Altså warder merofwanbemälte Kiöpeskilling 22 600 daler kopp:rm:t,
Handelsmannen Nils Modin härmedelst wederbörligen qvitterad.
Till yttermera wisso hafwa wi underskrefne Directeurer detta med wåra
Namns samt Auctions Kammarens wanliga Sigills undersättiande bekräfta
welat, som skedde uppå Stockholms Stads Auctions Kammare År efter Wår
Frälsares Nåderika Födelse Ettusende Sjuhundrade och på det Femtionde
Åttonde den 24:de dag uti Januarii Månad.
H.J. Helleedaij Carl Joh. Ekeroth
Carl F: Hulling
notarius
Med originalet likalydande intygar
A. Gus. Groth
Originalet stämplat med 17 daler srmts Charta Sig:
Avskrift av en, år 1766, av Amiralitetets lotskontor uppgjord och till
Amiralitetskollegiet överlämnad promemoria, som därefter översänts
till kammarkollegiet, rörande lotsarnas önskemål att få köpa Käringön.
Från 2 provinskontorets nummerserier, lotshandlingar 349:10
Ödmiukt Memorial
Uti bref af innewarande månad hafwa Kiäringeö lotsar gifwit wid
handen, huru Kiäringeön från urminnes tider warit en kronolotsplats,
men lotsarne år 1724 welat kiöpa den til skatte, och til den ändan
insatt 40 d:r srmt uti landtränteriet, men de skola icke hafwa
ärhållit något kiöpebref, emedan deras comissionär riksdagzmannen från
Orust Anders i Klefwa genom wådelig händelse blifwit död i Stockholm
och documenterne förkommit, widare skal Kiäringön 1751 d: 17 october
wara försåldt för ofwannembda kiöpeskilling til fiskeriesocieteten med
sådane willkor, som de eij weta wara i akt tagne af kiöparen,
ytterligare har fiskeriesocieteten år 1757 såldt thenna öö til andra
herrar i Stockholm som sig tagit therå fasta, och som nu åter samma öö
skall sälljas till andra, så bönfalla lotsarne i ödmiukhet at höglofl:
kongl: collegium täcktes skyndesamt och kraftigt föranstalta, at
antingen kronan skielf inlöser samma lotsplats, eller och lotsarne
owägerligen få wara närmast till lösen.
Nu ligger Kiäringö gamla lotshemman ytterst i hafsbandet, och är et
ganska angelägit lotsställe både för fartyg som komma från Nordsiön
och gå Sundet igienom, såsom och de hwilka äro distinerade til
städerne i Halland och Bohus Lähn, samt för flåttan och kronofartygen.
Höglofl: kongl: collegium har sig och bekant huru med lotshemmanen i
Giötheborg och Bohus lähn och at de merendels äro i främmande händer,
och lotsarne icke utan trång och mycken möda qwarhållas.
J så måtto hemställes i ödmiukhet om icke höglofl: kongl: collegium om
denna sak täcktes först tilskrifwa höglofl: cammar collegium och
begära all nödig underrättelse häruti, samt giöra förbehåll enligt
kongl: brefwet d: 17 mars och 22 julii 1760 och sedan, om så nödigt
pröfwas föredraga Kongl: Maijt hela saken, då jag emedlertid skall
giöra anstalt at lotsarne icke öfwergifwa lotshemmanet, utan lemna mig
de documenter och bewis som till äfwentyr än torde wara öfriga, detta
lotshemman rörande.
Carlscrona och Amt:ts LotsCont: d: 17 Febr 1766
Chr. Ulr. Wallman
Lika med originalet intygar
Samuel Wederbor
Avskrift av Befallningsman Ljungwalls utredning år 1768 angående
lotsarnas önskemål att få friköpa Käringön.
Från 2 provinskontorets nummerserier, lotshandlingar 349:10
Högwälborne Herr Grefwe, Ammiral, Landshöfdinge ÖfwerCommendant och
Commendeur af Kongl: Maij:ts Swärdsorden.
Til at ernå tilräckeligit ljus och kundskap om sanningen och
egenteliga beskaffenheten af the beswär, som kronolotzarne å
Kjäringeöhn hafwa uti Kongl: Maij:ts och Riksens Höglofl:
AmmiralitetsCollegio therutinnan andragit, som skulle
skatterättsinnehafwaren af Kjäringeöhn h:r hofqwarteremästaren Groth
låtit tilfoga lotzarne therstädes hinder uti then angelägna
lotzningen, och at hafwa upsagt lotzarne ifrån sina åbygnader uppå
Kjäringeöhn; så har jag, efter sluten upbördsstämma uti sistleden
månad, til fullgjörande af högwälborne Herr Grefwens, Ammiralens,
Landshöfdingens, ÖfwerCommendantens och Commendeurens under d: 16
sistwekne junii til mig affärdade höggunstiga befallning, sökt gjöra
mig uppå thet nogaste underrättad om rätta sammanhanget af lotzarnes
beswär, och således har jag följande, rörande thetta ährende, at aldra
ödmjukaste föredraga:
1:mo. Sedan lotzarne til närwarande dag icke kunna sägas hafwa
lagligen blifwit ifrån Kjäringeöhn, hwarå the bo, utsagde, icke eller
at h:r hofqwarteremästaren Groth, som är boende uti Stockholm och har
sin betjening uppå Kjäringeöhn, någon tid lagdt lotzningen något thet
aldra minsta hinder uti wägen; så hafwa lotzarne, förmodeligen
handledde af någon blind ledare, ej allena ganska otidigt beswärat
Kongl: Maij:ts och Riksens Höglofl: AmmiralitetsCollegium med
klagomål, som hade the warit förolämpade; utan ock tillika förtegadt
at gifwa, om thetta så ganska nödiga, som angelägna lotzställe,
omständelig och sanfärdig berättelse; hwarföre thet mig nu bör åligga,
at så tydeligen som opartiskt, härigenom remonstrera thetta
lotzställets sanskyldiga beskaffenhet.
2:o. Åhr 1710 d: 11 maji, har förutwarande coopvaerdie capitainen Olof
Knape; men sedermera til ammirals heder och wärdighet avancerade, samt
adlade, nu framledne, h:r Olof Strömstierna, hwilken warit född uppå
Kjäringeöhn, af Kongl: Maij:tt och Cronan sig tilhandlat skatte och
besittningzrätten, endaste för tjugu dahler silfwermynt, af the
bredewid Kjäringeöhn belägne lotzlägenheter, Walleröhn, Wedhållmen och
Tornö, hwilka lotslägenheter äro skattlagda och utgjöra til Kongl:
Maij:tt och Kronan årlig jordeboksränta fyra dahler silfwermynt.
Thessa lotslägenheter, som dels warit bebodde och dels äfwen kunna
bebos, har åter wälbemälte h:r ammirals framledna enkefru för några
och tjugu åhr sedan försåldt til då uppå Kjäringeön boende lotzar för
4 eller 600 dahl:r srmt, hwarom jag icke så noga kan blifwa
underrättad.
Wid dessa lotslägenheter, som utgjöra, förmedelst lä för storm och
sjögång, hamn för större fahrtyg, som anckra wid Kjäringeöhn, finnas
utom god lotsutsickt, lotsinlopp för smärre fartyg, hwilka endaste
under them hafwa god hamn, jämnwäl friskt watten, så at nu i sommar,
då torckan här å orten warit långwarig, har friskt watten therifrån
måst afhämtas til Kjäringeön; utom dess finnes å thessa lotslägenheter
godt boskapsmulebete, brännetorfs skjörd samt äng at bärgja, hwarmed
flera kor kunna winterfödas, hwilka förmohner saknas uppå Kjäringeöhn,
så at lotzningen ingalunda kan äga bestånd med mindre at lotzarne få
innehafwa och nyttja dessa lägenheters förmohner; och blifwer thet en
nödwändighet at alla skatteägare af dessa lotslägenheter warda ålagde
at uprätthålla lotsningen, just therföre, och at wara Kongl: Maij:tt
och Cronan helt och hållit answarige för lotsningen, så wida
skatteägarne skohla kunna blifwa bibehållne wid Walleröhns,
Wedhollmens och Tornös skatterättighet, enligit med hwad kongl:
förordningen af d: 19 sept:r 1723 uti 1:sta och 4:de §§ stadgar för
påsthemman och gjästgifwaregårdar;
ty thet kan ej annat än uppenbart synas, at wid nödwändigheten af
första lotzinrättningarne uti thetta fögderie, har til lotsställe och
til lotsningens uprätthållande Walleröhn, Wedhollmen och Tornö blefwit
anslagne, lika som Lilla Herrmandö til Gullhållmen och hemmanet Tången
och Mållöhn til Mållösund, hwarutom swårighet wore för at någon tid
kunna erhålla kronolotzar uppå thessa trenne angelägne lotzställen;
men at skatteägarne af förutnemnde lägenheter, då the icke sjelfwa
kunna förrätta then betydande och högst angelägna lotsningen, förmehna
andre til lotzningen tjenlige strandsittjare, at antingen få deltaga
eller emot lego nyttja sådanne lotzningen i synnerhet tillagda
lägenheter, hwars innehafware äro endaste förplicktade at underhålla
och bestyra lotzningen; sedant är thet, som förordsakar hinder
therutinnan och sådant missbruk, då thet skjer, betarfwar laga
åtgjärd.
3:tio. Hwad nu Kjäringeöhn beträffar, så är med thenna lägenhet then
beskaffenhet, som härhos i afskrift bislutne landtmätningz och
skattläggningzhandlingar omförmäla.
Af Kongl: Maij:tt och Cronan är thenna lägenhet kjöpt til skatte d: 17
october 1751 af thet år 1745 priviligerade FiskerieCompagniet, samt
efter förut åberopade handlingar skattlagd åhr 1750 til sex dahler
silfwermynt åhrlig jordeboksränta, hwilken ränta FiskerieCompagniets
innehafware alt sedan betalt, hwarutinnan hwarcken lotzar eller
Kjäringeöhns strandsittjare någon tid participerat, ej eller welat
eller kunnat förmås, förutan oskjälig betalning och dagspenning, at
gjöra skatteägarne någon serskild handräkning; utan då sådant warit
yrckadt, til icke något thet aldra minsta hinder wid lotzningen, hafwa
skatteägarne å Walleröhn, Wedhållmen och Tornö påstådt, samt upwiglat
flera strandsittjare uppå Kjäringeöhn jemte sig, at icke göra någon
handräkning eller skjutsfärd, sedan the äga förutnemnde sina egne
lägenheter at tilflytta.
4:o. Nu emedan Kjäringeö lotzars andragne beswär, synes icke kunnat
skje, förutan någon anledning, som klagomålet förordsakat;
Förthenskull har jag äfwen sökt therom, at gjöra mig underrättad och
således uti djup ödmjukhet bör följande thy angående andraga:
Förleden martii månad har thet händt, at h:r hofqwarteremästaren
Groths eller FiskerieCompagniets ombud h:r kammereraren Westbeck warit
på Kjäringeöhn och gjordt strandsittjarne föreställningar: at sedan
strandsittjarne så många åhr, förutan afgift bebodt skattelägenheten
Kjäringeöhn, samt utom des haft then förmohn, at the undgådt föhra
then fisk the fiskat til långwäga orter, hwarwid the annars som bo
uppå så långt aflägsen ort uti hafwet, skolat nödwändigt förspillt
mycken tid och gjordt kostsamma resor, samt ofta fådt förskjämda
fiskewahror: men nu af FiskerieCompagniets rättsinnehafware och
betjening genaste på stället undfådt contant betahlning för all sin
fisk, som Compagniet färsk låtit bereda til långt bättre
kjöpmannawahra, än the sjelfwe förmådt åstadkomma, hwarwid
strandsittjarnes egne barn och tjenstefolck, som brukats til fiskens
gjällning, saltning och ans hafwa ägdt ansenlig näring och förtjenst,
hwaraf Kjäringeöh strandsittjare wärckeligen hafwa brackt sig uti
förmögenhet; så böra samtelige Kjäringeö åboer i anseende thertil och
til nu reducerad courss, hwarigenom penningar kommit uti wärde, som
har så mycken influence å wahrupriserne uti FiskerieCompagniets
händer, hwilket nedlagdt så betydande capitaler therwid, at therå nu
nödwändigt måste gjöras proportionerat afslag, begifwa sig til at ingå
följande högst billiga wilkor,
nembl:
1:mo. At lämna å theras fisks försälgning modererat och eftersom uti
städerne fiskewaror gå och gjälla, lämpadt pris, då berednings och
transportomkostningarne afdrages, och thet i anseende til närwarande
tiders beskaffenhet.
2:o. At å dagswärcksbetahlningen til fiskeberedningen, hwarföre
Kjäringeö strandsittjares och lotzars barn och tjenstefolck förut
erfordrat och undfådt högre betahlning än allmänt uti städer och wid
salterien uti lähnet warit gångbar: såsom åtta öre srmt för en tunna
sills gjällning, som å andra ställen icke betalts med mehr än 5 å 6
öre srmt; måtte gjöras skjäligt afslag, i afseende uppå arbetslöhners
å alla orter i riket minskning, proportionerat efter penningewärdet.
3:o. Likaså å skjutsfärder, hwarföre Kjäringeö åboer äfwen förut
erfordrat oskjälig betalning, såsom sexton öre silfwermynt för en
tunna fisks transport ifrån Kjäringeöhn til Brunskjär 4 å högst 5 mil,
samt tolf dahler silfwermynt för en rodarebåt med twenne man
theremillan; ther likwäl, til underdånigst följe af 8 § uti Kongl:
Maij:tts nådige förklaring, angående gjästgifwareskjuts och hwad til
hämmande af hwarjehanda therwid inrotade missbruk och skadande
olägenheter bör i ackttagas, Häradstingsrätten uti Orousts och Tjörns
fögderie, hwilket består af öijar, har wid förrättade undersökningar
uprättadt en med billigheten öfwerensstämmande skjutsordning och taxa
för them af fögderiets strandsittjare som blifwit ålagde at med båt
befordra resande och fohror sjöledes, hwarefter en dahler silfwermynt
milen är utsatt för en rodarebåt med en person: en dahl:r 16 öre milen
för flera personer och högst twå dahl:r srmt milen för större båt med
fohror.
4:o. At, förutan hinder eller uppehåld, hwarken wid lotzningens eller
fiskeriens bedrifwande, gjöra FiskerieCompagniet såsom
skatteinnehafware af Kjäringeön, genom sine barn och tjenstefolck
några få dagzwärcken wid fiskeberedningar, förutan betalning.
5:o. At änteligen Kjäringeö åboer såwäl til egen wälfärds
conservation, som til FiskerieCompagniets säkerhet af sina anseenliga
åbygnader och ägendom, måtte åtaga sig at undergå inrättning af en
wiss brandtordning, så at theras eldstäder åhrligen måtte öfwerses,
och hwad som synes kunna wid besicktningar åstadkomma fahra och
äfwentyr af eldswåda, tidigt warda af them sjelfwa, eller, om the
tredskas, emot lego botadt til förekommande af olyckor.
Sådant med mehra, til god ordnings winnande och skjärgårdsmännens å
Kjäringeön christeliga sammanlefnad inom sig sjelfwa, som icke synes
wara stridande emot lotsprivilegierne, har blefwit them förehållit:
och har föreställningen blefwit beledsagad med then tilsäijelse, at om
någon häremot tredskas eller uti hamnelaget icke skickar sig som
Kongl: Hamnordningen af åhr 1726 omförmäler, sedan fyra ordinarie
lotzar och fyra lotsdrängar som Kronan uppå stat lönar, til sin bättre
utkomst icke bedrifwa lotzningen allena, utan såwäl idka fiske med
fiskeskutor uti Wästersjö, som the öfrige strandsittjare therstädes,
hwilka the ofta bruka för sig wid lotzningen; så skall en sådan blifwa
lagligen utwunnen och ifrån sin åbygnad utsagd.
Häraf hafwa endaste lotzarne, som til en del äro sjelfwe ägare af
Walleröhn, Wedhollmen och Tornö, tagit sig förhastad och oskjälig
anledning til sina klagomål, lika som the hade warit utsagde och lika
som lotzningen hade varit lagde werckelige hinder uti wägen, hwilket
såsom helt och hållit ogrundat the aldrig, som h:r hofqwateremästaren
Groths betjening berättar, skola kunna leda uti bewis.
Med djupaste wördnad framhärdar städze, Högwälborne Herr Grefwens,
Ammiralens, Landzhöfdingens, ÖfwerCommendantens och Commendeurens af
Kongl: Swärdsorden
Toggestad d: 4 Julii
1768.
Aldra Ödmjukaste tjenare
And: Liungwall.
Ammiralitets och Kammarkollegierna om skatterättig-heten å Käringö
fiskeläge.
Från sammansatta kommittéers arkiv: Kommissionen
år 1777 om skatteköpet av Käringön
Stormägtigste Allernådigste Konung
Drottningholms Slott den 5 september 1777 och Stockholms Slott den 11
December 1777
Thetta mål föredragas i Rådet enär dhe Herrar Rikets Råd äro
tillstädes, som öfwervarit thet den 11 April förledet år härutinnan
fattade beslut.
Genom nådig Remiss, af den 28 November nästledet år, har Eder Kongl
Mayt behagat infordra dess och Rikets Amiralitets och CammarCollegiers
underdåniga utlåtande öfwer åtskilliga åboers å Käringö Fiskeläge i
Götebrgs och Bohus Län Orust Härad och Morlanda sochn, genom theras
antagne Fullmäktige, Borgmästaren Ekström, giorde underdånige
ansökning, att gemensamt med the therstädes boende Lotsar, i anledning
af then 1724 deponerade skattelösen, erhålla thenna ö under
skattemanna rätt; Och sedan Cammar Collegium theröfwer hördt the
tilförne sökande lotsar och jämwäl öfwer altsammans infordrat Eder
Kongl Mayts Befallningshafwandes underdånige yttrande, så få nu
Collegierne äfwen afgifwa detta i nåder anbefalldta underdåniga
utlåtande;
Hwarwid Cammar Collegium först får berätta, huruledes Collegium af
handlingarna i thenna sak inhämtat, att sedan twist i så måtto
upkommit emellan de å Käringön boende lotsar och skatteägaren af
thetta fiskeläge, Hofqwartermästaren Groth, att Lotsarne af andragne
skiäl påståt, uphäfwande af det å denna Ö för ett fiskeri-Bolag
utfärdade Skattebref, och deremot, att emot then af theras förfäder år
1724 deponerade Skattelösen å thenna Ö erhålla Skattebref; så hafwa
äfwen the öfrige å öen befintelige åboer, såsom mellankommande parter
sig inställt, och anhållit att som icke mindre theras, än Lotsarnes
förfäder denna Ö från urålldriga tider bebodt, och jämwäl bidragit
till den här förut omrörde deponerade Skattelösen, det måtte altså, i
den händelse af sådan grund någon ändring i Fiskeribolagets skatterätt
ske skulle, de ej mindre än lotsarne uti ett sådant af desse sednare
sökt skatteköp blifwa lika delaktige; hwilket åter af lotsarne är
wordet bestridt, med påstående, att skatterätten dem ensamt måtte
warda tillerkänd, särdeles, som dhe nu sökande trettionio hushåll uti
Lotsningen skola wara okunniga, och icke eller bidit til, att therom
förwärfwa sig den ringaste kundskap.
Hwad nu thenna företrädes twist angår så finna Cammar Colligium, för
thess underdånige del, så mycket mindre therom någon fråga kunna
upkomma, att ju then år 1724 deponerade skatteskilling, blifwit för
öens samtlige Invånare och åboer i Ränteriet insatt som den wid orten
bifogade afskrift af Orust Härade Tings Rätts Protocoll den 16 Julii
1724 intygar, att Lars Andersson, Pehr Svensson, Trulls Helgesson och
Jöns Andersson, efter fullmagt, på samtliga Åboernes wägnar, begärt få
lösa denna Ö till skatte, efter den derå skjedde wärderingen med 40 D
Smt, och Ränteri quittencet jämwäl innehåller, ett twänne af desse
fullmäktige, Jöns Andersson och Lars Andersson den 4 September samma
år, efter ordens lydelse, å egen och samtlige dess kammeraters wägnar,
desse penningar derstädes nedsatt. I följe hwaraf och som Lotsarne
sielfwe uti dess förklaring medgifwa, att 20 af de nu sökande
hushållen härstamma från förenämde äldre åboer, som denne
Skatteköpskilling nedsatt.
Hwaremot åter Lotsarne icke med ringaste skiäl bewist, att det warit
deras förfäder, som denna skatteskilling nedsatt, utan twärtom genom
Eders Kongl Mayts Befallningshafwandes medföljande underdåniga
utlåtande blifit uplyst, att en del af de nu sökande Lotsar werkeligen
äro födda på andra ställen, och en del åter redan blifwit för
afskiedade, så att theras rätt hwarken kan grunda sig på förfädernas
åboskap, eller then år 1724 erlagde skatteskilling;
Och hwad the sökande Åbornes okunnighet i Lotsningen angår, den
omständigheten nog uppenbart therigenom blifwit wederlagd, att Eders
Kongl Mayts Befallningshafwande förmält, utom Lotsarne, finnas sådane
som werkeligen både förstå och kunne wara answarige för lotsningen,
samt att till fem för fiskeriets behof nödiga skutor fordras 45 man
dugligt Sjöfolk, emot hwilka således någon okunnighet eller
oförfarenhet i sjöwäsendet icke eller rimeligen kan inwändas; thy, och
wid så satta omständigheter lärer Eders Kongl Mayts i nåder finna, att
om och någon fråga om skatteköp till denna Ö nu wara ägde rum,
Lotsarne som hwarken från förfäders åboskap eller theras delaktighet i
den deponerade skatteköpskillingen dertil kunna leda den ringaste
rätt, icke eller med något skjäl kunna påstå en sådan förmon framför
de öfrige sökandene, som i dessa delar sin rätt bewisst, ej till någon
lösen äro berättigade.
Hwad dernäst sjelfwa hufwudsaken angår, och huruwida thet å thenna ö
redan för ett fiskeibolag utfärdade Skattebref må återgå, och
skattemannarätten sökanderna uplå-tas, då ehuru Lotsställen, enligt
författningarne, böra oförryckte hållas til deras behof, som
Lotsningen besörja, kan och bör likwäl icke, efter Cammar Collegii
underdåniga tanke, deraf dragas den fölgd, att de platser som å sådane
ställen för Lotsarne ej kunna behöfwas, ju icke på annat sätt måge
till Rikets förmon och gagn nyttige giör-as och användas: Och
althenstund Eders Kongl Mayts Befallningshafwande, General Majoren och
vice Lands-höfdingen Baron von Salltza, som alla omständigheter både å
lotsarnes och Fiskeri Bolagets sida nogast undersökt och utredt, icke
allenast förmält, att utrymme är till-räckeligt både för Lotsarne och
Fiskeriberedningen, utan och uttryckligen förklarat, att den Fiskerie
Compagniet updragne skatterätt å detta ställe icke på något sätt lagt
hinder i vägen för kronolotsningen, utan fast mera såwäl
kronolotsningen som fiskerien genom Compagniets be-redningsrörelser
blifwit uprätthållne och Åboerne i wäl-måga försatte, wid hwilket
förerettande, på hwad Lotsar-ne deremot anfört icke kan lemnas minsta
afseende, sär-deles som utom alt detta, både lotsningens bestånd under
den förflutna tiden, oansedt den Compagniet förundta skattemanarätten,
och Skärgårds Allmogens genom fisk-eri handteringen wundna bättre
utkomst, derom böra de ojäfacktigaste bewis, att desse ehuru skilda,
handteringar kunna gemensamt å thetta ställe bestå och trifwas;
Förthenskull, och som af sådan grund all den anledning förswinner til
rubbning uti det för Bolaget utfärdade skatte Bref, som Lotsarne sökt
therifrån leda, att skattemanna Rätten skulle wara hinderlig för
lotsningen, och thy förutan als intet skjäl gifwes, utan twärtom de
betydande omständigheter å Bolagets sida sig förete, att theras
äganderätt grundar sig på ett uppå Ständers tillstyrkande utfärdadt
Skattebref och att nuwarande Intressenter denna egendom å offentelig
auction inlöst, samt ändteligen, att the under förhoppning att wid en
sådan å lagligt sätt förwärfad egendom blifwa bibehållne, therstädes
nedlagt stor kostnad och fiskerie beredningen til Rikets och egen
förmon och nytta therigenom utwidgat och i stånd bragt,
ty och wid så fatta omständigheter, samt då rubbning uti denna deras
skattemanna rätt skulle försätta Intressenterne uti ett ganska
kännbardt, och oskyldigt lidande, och osäkerheten om besittningen, som
med förlust af skatterättigheten kunde anses oskiljaktig, torde gifwa
anledning dertil, att inskränka både förlag och sielfwa rörelsen,
hwarigenom ej mindre Riket, än ortens innevånare en betydlig skada och
förlust tillskyndas, då deremot äganderätten utgiör ett nog kraftigt
skjäl, att så wäl hädanefter, som hit intil, hafwa all Kostnad som til
näringens och handteringens bestånd och förmonligaste utöfning kan
bidraga;
Altså i betraktande af alt detta, så wäl som den betydeliga winning
som Riket af fiskerie handteringen tilflyter, hwilken aldraminst i
detta fall bör äfwentyras, då lotsningen icke desto mindre kan hafwa
ett säkert bestånd, och Intressenterne jämwäl sielfwa medgifwit, att
för lotsarnes bostäder, såsom det enda Lotsningen kräfwer, nödigt
utrymme gifwas,
finner Cammar Collegium sig äga fullkomlige skäl, att Eders Kongl Mayt
i underdånighet tilstyrka, det måtte Intersenterne wid then them
förundte skattemanna rätt å detta fiskeläge i så måtto warda
bibehålne, att wäl the platser som för Lotsarnes hus nuwarande hus och
bostäder nyttjas, för framtiden til enahanda behof förbehollas och
undantagas; men at at Bolaget må den öfrige delen af Öen, såsom deras
skatte egendom, behålla.
Och som förenämde år 1724 af dåwarande Käringö Åboer deponerade
Skatteköpeskilling icke kan hemfalla Kronan, såsom någon ersättning
för den då obetalta så kallade silfskatten, i synnerhet som
efterräkningen för obetalte utlagor för så long tid tilbaka ej äger
rum, Så lärer Eder Kong Mayt i nåder finna rättwisst, att the i sådant
afseende nedsatte 40 D Smt, må til dem återställas, som kunna wisa sig
wara rätta arfwingar af förenämde Käringö äldre åboer, som denna samma
i ränteriet nedsatt.
Men Amiralitets Collegium får åter härwid underdånigst åberopa dess
omständeliga underdåniga utlåtande af den 29 Febrruari nästlidne år,
rörande den då upkomna twist uti samma ämne, imellan berörde Lotsar
och Hofqwartermästaren Groth, som blifwit innehafware af Skatterätten
till denna Ö och Lotsplats.
För dess del kan Amiralitets Collegium wäl icke närmare, än genom
berörde underdånige Bref skiedt, omedelbart ingå i det, som rörer
bättre skatterättighet mellan den nu i fråga komne trenne parter,
nemligen bemälte Hofqwartermästare, Lotsarne och de öfrige åboer,
såsom ett ämne, hwilket Eders Kongl Mayts Cammar Collegium lärer
utreda, i fall emot hwad Collegium förut underdånigst anmärkt, någon
sådan fråga än kan äga rum;
Men hwad Amiralitets Collegium ej kan undgå, att å nyo underdånigst
ehrindra, är den för sjöfartens säkerhet skadeliga omständigheten, att
Skattebref i förra åren blifwit til myckenhet utgifne å sådane Cronan
förbehållen Heman och andra slags lägenheter, som för det angelägna
Lotswerket warit och äro af största betydenhet, hwilket och händt med
den nu i fråga warande Käringö, ehuru den samma enligt alla i
ofwanberörde Collegii underdåniga bref upprepade äldre och nyare
handlingar, warit uptagen såsom Lotsplats, och ehuru Lotsarne sielfe
före än någon annan redan för 50 år sedan erlagt den åsatte
Skatteköpsskillingen, 40 daler Smt, som än i denna stund för deras
räkning i Cronans Cassa.
I stället för en laglig frukt af denne utgift, äro Lotsarne nu icke
allenast skillde wid all skattemanne rätt utan ock, til märkelig skada
för sielfwa Lotsinrättningen på öen, äfwentyra de nu att rubbas af
Skattemannen uti sine tillständige rättigheter af tjänlige boningsrum
för sine personer och hushåll, platser till skjul för sine Lotsbåtat
och redskap, frihet att idka fiske och själfwe försällja sine
fiskewahror, med mera som dem i Lotsprivilegierne förunnas, och
hwarigenom denne lägenhet nödwändigt måste förlora sin naturliga
egenskap af en lotsplats, til säkerhet för Eders Kongl Mayts
Örlogsflotta och den private handelsfarten; men i det stället
förwadlas till ett enskildt näringsställe och fiskeläge.
Detta måste så mycket wissare befaras, som redan största swårighet sig
företer i hela Götheborgske och Bohuslänske Skärgården, att erhålla
skicklige Lotsar, sedan wid Fiskerierna derstädes winnes långt
förnonligare utkomst och upmuntran, än genom de inskränkte
Lotspriviligierne äro att förwänta, och Collegium äfwen i dess
ofwanberörde underdånige Bref anmält att Lotsarne på Käringö under
de dem tryckande omständigheter, ifrån den tid Öen blef under skatte
uplåten, anhållit att blifwa utur Lotstjensten lösgifne.
En händelse så mycket mera wådelig för sjöfarten, som det är longt
ifrån, att hwar Sjöman är en skickelig Lots, häldst den sedermera,
utom sjömannaskapet, bör äga den särskildta och answariga kännedom om
grund, inlopp, hamnar, farwatten, prickar, remmare, tullbewakning och
många flere ämnen, som icke winnas annorlunda än genom egen och
långelig öfning och erfarenhet, hwarföre och Lotsmans sysslor icke
anförtros andre, än de utlärde Lotsdrängar, som genom ordentligt
förhör dertil pröfwas skicklige.
Amiralitets Collegium äger altså den underdånigsse förhoppning att
Eders Kongl Mayt nådigst lärer täckas hafwa afseende på merberöde
dess förra underdånige Bref i detta ämne, och af, de deruti andragne
skjäl pröfwa med Rikets rätt och tienst inträffa, att denne Ö
försättas uti dess första egenskap, såsom Lotsplats och
quarantaineställe, och att jämwäl ej allenast Hofqwartermästare Groth
uppå de af Collegio uppgifne skjäl lärer finnas oberättigad, att
widare innehafwa denne Ö under skattemanna rätt, utan ock, att de
flera nu sökande åboer, så wäl som Lotsarne måge återfå deras
deponerade Skatteskilling;
Men derest Eder Kongl Mayt i nåder anser någon i fråga eller twist om
skatterättighet än äga rum och kunna tillåtas, samt att Öen än widare
i en sådan natur skal bibehållas; så, i händelse Skatterättigheten då
icke tilfaller Lotsarne, såsom de förste, hwilka sig dertil anmält och
deraf synes sig mäst berättigade gjordt, blifwer det åtminstone en för
sjöförswaret ganska angelägen sak, att den å Öen, i wederbörande
Lotsofficerares öfwerwaro inrymmes så tilräcklige platser, til
boningsställen, betesmark, hus och bodar för deras redskap, samt flera
förmoner, enligt Kongl Brefwet den 18 April 1738, och flere stadgar,
att Lotsinrättningen på detta wigtiga ställe må möjeligen äga bestånd,
hwilket ej kan ske så länge Lotsarne, emot alla Kongl författningar,
på något sätt stå under någon enslildt Persons lydnad och beskattning.
Den Kongl Remissen återföljer härhos, och Kollegierne framhärda med
djupaste wördnad
Stormäktigste Allernådigste Konung
Eder Kongl Mayts
allerunderdånigste tienare och undersåtare
C Falkengren
J Nordenankar
Fred Chapman
Philip Rothlieb
A Bolin
Carl Bunge
P Mutzow
Zac Lönberg
D Dahlin
A Welchman
Joh Liedbeck
Käringöns fiskares ombud, borgmästare Ekström i Marstrand, skrivelse
till Kungl. Maj:t rörande skatterättigheten till Käringön.
Stormäktigaste aller nådigste Konung
Kongl Mayt will häröfwer i nåder hafwa infordrat thes Rikets
Amiralitetets ock Cammar Collegiers underdånige utlåtande.
Stockholms Slott den 26 November 1776
Uppå nådig befallning
C Wallenstierna
Genom Eders Kongl Maytts Befallningshafwande i Giötheborgs och Bohus
Län, är jag, det underdånigt hosfogade dess Höggunstliga skrifwelse
styrker underrättad worden, det Eders Kongl Maytt aller nådigst
förunnat dem af Käringeöns åbyggare för hwilke jag, efter fullmagt,
deras rätt bevakar, att innan sex månader få i underdånighet wisa sin
jämngoda rätt med en del lotsar, som samma Ö till Skatte winna söka.
För att nyttja denna Kongl nåd och för att icke sidosätta de
skyldigheter, som mina fattiga Comittenters förtroende af mig fordrar,
har iag warit angelägen, att inhämta alla de styrkande handlingar som
stådt att winnas, och får med dem i diupaste underdånighet framträda.
Grunden till Lotsarnes förmente rätt, lärer hufwudsakligen bestå
deruti, att deras förfäder redan år 1724, för att winna Ön skattemanna
förmån, skola nedsatt 40 Dal Smt lösen.
Så wisst detta är, att nämnda 40 D Smt då blifwit såsom Skatte lösen
deponerade, efter bewiset Lit B, så ostridigt lärer det blifwa, att
icke Lotsarnes, utan alla inbyggarnes förfäder widkändts denna utgift
i enahanda hopp.
Ett utdrag af protokollet wid Orust och Tjörens Tingslag, som och
göres Supliq Littra C underdånigst följer, wisar nogsamt, att icke
lotsar utan alla öns åbyggare, uti ansökningen och lösen deltagit, så
att ordet kamerater som uti Landtränteri räkningen, här ofwan bilagd,
blifwit nyttjadt, icke kan eller bör lämpas till lotsarne allena, utan
till åbyggarne i gemen.
Då altså häraf torde klarligen finnas, att alla öens åbyggare 1724,
löst gemensam rätt, och följaktligen alla deras efterkommande, hwad
förmån som deraf kan hämtas; så är wäl ändå intet utredt lotsarnes
egenskaper för dem som öen nu innehafwa.
Endteligen hafwa ej mer lotsarne än ej styrkt sine släktlinier, såsom
sig ledande från dem, som första lösningsskillingen utfgifwit; men om
såsom medgifwit anses skulle, att härom ingen twist wara; så är ändå
af tiden och släkternas blandning oundwikeligit, att en och en annan
mindre berättigad är.
Det skulle wäl tyckas underligit wara, om en utwidgad släkt, efter
sista hufwudledet finge räkna lotsar, och från en få multiplicera sin
rätt till 50, lika som det i motsattsen skulle tyckas strida emot en
länd rättwisa, om någre lotsar skulle få upswälja sine medbröders lika
förvärvade rättigheter.
Detta har icke i owisshet om hufwudfrågans utgång, kunnat de sökande
emellan slitas, utan får blifwa för framtiden ett twisteämne, dock
hafwer nödwändigheten fordrat, att icke lemna det obemält, lika som
med full wisshet det kan tilläggas, att då utredandet af war och ens
rätt blifwa hufwudmål, de sökande lotsarnas andelar, dels förswinna
dels blifwa mer än måttelige.
Med dem giöra dock mina Commitenter derutinnan ett, att fiskerie
Compagniet, som skatterätten nu äger, försäkras en fullkomlig fri
besittningsrätt af deras tomter, byggnader, bryggor och inrättningar
utan någon slags afgift.
Härutinnan är ei något eftergifwit, utan en anständig wedergällning,
sedan öens innewånare till dem icke nogot ärlagt. Hwarförutan mine
Commitenter icke kunna eller willja frångå den sanning, att den detta
Compagnie med täta understöd och förlager icke underhållit
fiskinrättningarne, hade länge sedan de flästa fiskeskutlagen warit af
uselhet förgångne, och anse de Compagniet som en säker Lombard de alla
tillfällen försträckningar kunna winnas.
Med all undersåtelig trohet och Zele framlefwer
Stormäktigaste Aller Nådigste Konung
Eders Kongl Maytts
Allerunderdådigste och troligste tienare och undersåte
Peter Ekström
Littera A
Ädel och högacktad Herr Borgmästare
Uti nådig skrifwelse af den 6.te nästldna månad, har Hans Kong Maytt i
nåder mig tillkänna gifwit, att sedan dess och Riksens Amiralitets och
Kammar Collegior afgifit deras underdånige yttrande, öfwer
Lotsåldermannens Mårten Jönsson, Lotsarna Matts Svenssons, Henrick
Hanssons och Olof.......Thor Helgessons samt lotsdrängarnas Pehr
Mårtenssons och Anders Gunnarssons underdånige ansökning, rörande
Skatterättigheten af den så kallade Käringön här i länet;
Så skall Herr Borgmästaren å flera åboers på bemälte Ö, wägnar genom
en till Kongl Mayttt ingifwen skrift, i underdånighet anfördt att
dessa wore lika berättigade till skattelösen af öen, med ofwansökande
lotsar, och att de endast anhållo om något rådrum, att få bewisa sin
talan.
Som nu Hans Kong Maytt wid öfwerwägande häraf i nåder funnit skäligt,
att lemna desse nya tillkomne sökanden, sex månaders tid, att fulltyga
deras rätt; efter hwilken tidsförlopp Kongl Maytt will, uti detta
ährende meddela sitt nådiga utslag, Altså har jag uppå nådig
befallning, härmedelst skolat underrätta Herr Borgmästaren om hwad
Hans Kong Maytt således i nåder förordnat.
Förblifwer
Ädel och Högaktad Herr Borgmästaren
Under Herr General Majorens och Landshöfdingen Duritz frånwaro
Hörsamme tienare Af Winklerfeldt
Giötheborg af Landscontoret den 18 Juni 1776
Nils Törneqvist
Lika lydelse med originalet intygar
Joh Grundell
Secret. och Not. Publ. i staden Marstrand
Lotsarnas på Käringön skrivelse till Kungl. Maj:t
år 1776, angående skatterätten till Käringön.
Stormäktiggste, Allernådigste Konung.
Sedan igenom Eder Kongl Mayts Befallningshafwande här i Götheborgs och
Bohuslän, underskrefne Lotsar på Kiäringeöen til förklaring afgifwande
blifwit tilstäld Borgmästaren i Marstrand Herr Peter Ekström, såsom
fullmäktig för öfrige åboerne å berörde Ö underdånigste ansökning at,
jemte oss få til Skatte lösa nemnde ö, hafwer wi wår aller
underdånigste förklaring härmedelst skola aflämna.
Ehuru likwäl Eder Kongl Maytt, genom aller nådigst Utslag under den 6
Maj 1776 wåre wederpater låtit wederfaras den stora nåd, at them
blifwit lämnad 6 månaders tid, at therå förskaffa sig sådane bewis,
som bestyrka theras förmente rättighet till Skattelösen å merberörte
Ö, hafwa thessa dock icke på minsta sätt nu mera än förr, en sådan
föreburen Rättighet Kunnat i bewis leda.
Uti then aller underdånigste ansökning, som en del af oss år 1774 hos
Eder Kong Maytt andragit, huruledes wåre förfäder å denna Ö, såsom
gammal Lotsplats, sökt skatteköp wisas, at the som then tid warit
Lotsar, år 1724 uti Götheborgs och Bohus Läns Landt Ränterie Deponerat
Skatteköps Skillingen 40 Dr Smt i Plåtar, med flere skiäl til wår
berörde ansöknings bestyrkande, hwilken aller underdånigste ansökning
jemte det betänkande, som Eder Kongl Mayts och Riksens Höglof
Amiralitets och Cammar Collegier då aflämnade, äfwen nu i underdån
ödmiukhet åberopas, med det alle underdånigste tillägg, at ifrån
början, har denna Ö egenteligen warit bebodd af Lotsar, sedan samma,
såsom en oumbärlig plats och ställe för Lotsar, blifwet utsedt,
hwilket bestyrkes med de flere handlingar, som utnämna berörde Ö för
Lotshemman, efter then är i yttersta Hafsbandet belägen.
Och aldenstund flere Glorwärdigste i åminnelse Konungars för
Lotswärket, utfärdade Priwilegier och förordningar, Lotsarne förunna
frihet å slike Hollmar, Öar och Skiär, som til Lotswärkets
widmagthållande äro nödwändige, fri Disposition, så hoppas, och hwarom
aller underdånigst anhålles, det Eders Kong Maytt oss derwid
allernådigst bibehåller.
I från detta Seculi början, har Kiärringeöen warit, såsom
högstnödwändig Lottsplats utsedd, och hafwa wåra för-äldrar och
förfäder til den ändan samma bebodt och är ostridigt at ju the warit
the samma, som år 1724 Skatte-köpsskillingen 40 D Smt i Landt
Ränteriet lefwererat, och kunna wi icke frångå, at af de derstädes nu
boende fiskares, som äro 20 hushåll, förfäder, äfwen dheruti stå warit
delaktige, med the öfrige af them äro utan bröstarf-wingar aflidne,
och en del til andre orter bortflytte; Hwarför utan thesse 20 hushåld
äro til lotsningen dels oduglige dels okunnige, lika som the öfrige 19
hushåll som jemte nästnemnde idka fiske, och sedan år 1724 dit flytte
äro, hwilka nemnde 39 hushåld hafwa alt til thenna tid icke welat
budet til, at ernå någon kundskap och erfarenhet i Lottswärket.
Tå hos Eder Kongl Maytt uti aller nådigst och ömt öfwerwägande tages
Lotswärkets nöderwändighet, och det stora äfwentyr wi, som det
förrätta skola wissa tider och tilfällen underkastade äro til folck
och skiepps-bärgning och räddning, och at thenna Ö från äldre tider,
som bäst belägen, til Lotsplats blifwet anslagen, samt som omrört är,
af wåre förfäder bebodd warit, så hoppas wi och hwarom aller
underdånigst anhålles, at å merberörde Lotsställe få skattekiöp för
oss, wåra barn och efterkommander, hwilka ej mindre, än wi, dagligen
komma at uppammas i Lottsningen, at med tiden man efter man blifwa
wåre Efterträdare wid Lotswärket.
Åhr 1751 har wäl et fiskeri Compagnie, utom Lotsarnes wetskap, löst
skatterättigheten för 40 D Smt och utwärkadt Kongl Cammar Collegie
Skattebref, emot wissa wilkor, som allenast i de 5 påföljande åren
blifwet fullgiorde, men sedermena tå thetta Compagnie afstådt Öen til
andre, har wilkorens fullgiörande aldeles blifwet åsidosatt.
Thetta Compagnie har på intet sätt befattadt sig med Lotsningen eller
deraf haft minsta kiänning och tunga, i det ställe wi, måst som oftast
eftersätta fisket och lotsningen bewaka, til kiänbar afsaknad i wår
näring, då likwäl the öfrige åboer genom lotsningen icke den ringaste
mistning i fisket widkiänts.
Then år 1751 af fiskeri Compagniet erlagda Skattelösen erbiuda wi oss
återbetala, samt årligen utgiöra then sedan omrörde år Kiäringeöen
påförda Jordeboksräntan sex Daler Smt.
Thet anförande, som desse fiskares fullmäktig giör i det han förebär,
at then fiskeriesocitet, som omrörd är, och å Käringeöen Skattekiöp
sig förwärfwat, Inwånare, ther-städes understött och från uselhet
befriat, är och blir, så widare ogrundadt, at the för then tid
soutinerade sig lika så wäl som nu, och ännu bättre, ty the åren
sedlar i mera ymnighet wore gängse, än nu, och fiskare hade lätt
tilgång på Credit hos Sociteten, hafwa en del mindre försicktige
fördiupat sig i skuld, men ej til sin förmohn, emedan the theraf
sedermera och nu, då penningar mera skattas, hafwa en dryg kiänning,
det inses och tydeligen, at sådane förskotter icke satt fiskarne i
bättre stånd nu än före, derigenom, at närgränsande fiskelägers åboer,
som icke haft med berörde Compagnie at giöra, äro lika och dels än
bättre wälmående, än dessa Kärringeö-fiskare.
Stormäktigste allernådigste Konung!
Hos Eders Kongl Maytt, som ej mindre, än dess glorwärdigste
företrädare, skyddar Lotswärket, Bönfaller wi ytterligare
allerunderdånigst, thet tänktes Eder Kongl Maytt underskrefne lotsar
Skatterättigheten af thenna Ö emot 40 D Smt lösn, til bättre utkomst
och understöd, allernådigst tillägga.
Afwackte allernådigste Bönhörelse, och med aller underdånigste wördnad
til dödsstunden framhärde.
Stormäktigste allernådigste Konung
Eder Kongl Maytt,
Allernådigste och Troplicktigste undersåtare
Mårten Jonsson, lotsålderman, Maths Swensson, lotts
Hen: Hansson, lotts, Olof Torkelsson, lotts
And. Gunnarsson , lotts, Pehr Mårtensson, lotsdräng
lotsdrängarna Johan Swensson och Erik Pehrsson yngre lotslärodrängarna
Simon Hansson, And: Swensson,
Mårt: Mathsson, And Engebrechtsson,
Abrah. Mårthensson, Olof Jacobsson Trygg ,
Lars Jacobsson Trygg
Efter begiäran allerunderdånigst författadt af
E Enberg, Fotificats Bokhållare
Avskrift av Kungl. Maj:t beslut år 1777 angående köpet av Käringön.
Kammarkollegiets kansli, EIa1:166
Gustaf med Guds nåde, Sweriges, Giöthes och Wendes Konung, Arfwinge
til Swerige samt Hertig till Shleswig och Holstein.
Wår synnerliga gunest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig, Tes
män Herr Baron, wårt och Rikets Råd, president och Commendeur med
Stora Korset af wår Svärds Orden; President; Så ock samtelige
ledamöter uti wåre och Rikets Amiralitets och Cammar Collegier.
Wi hafwa i nåder låtit oss föredragas, så wäl Edert Wårt Cammar
Collegie serskilta underdåniga utlåtande af den 27 November 1774 öfwer
utskillige Lotsares underdåniga ansökning, rörande Skatterättigheten
af den så kallade Käringön i Morlanda sochn, Orust wästra Härad samt
Götheborgs och Bohus Lähn, jemte Edert wårt Amiralitets Collegie under
den 29 februari förledet år däröfwer afgifne underdåniga yttrande, som
ock det underdåniga betänkande I under den 12 Juni innevarande år,
gemensamt afgifwit, uppå åtskillige Åboers å berörde Ö, genom deras
antagne Fullmäktig Borgmästaren Ekström, gjorde underdåniga ansökning,
at gemensamt med de dem boende Lotsar, i anledning af den år 1724
deponerade Skattelösen, erhålla denna Ö under Skattemannarätt:
Och som wi af de skjäl ock omständigheter I wårt Amiralitets Collegium
underdånigst anförd i nåder finna, at det skattekiöp å denne Ö, år
1751 på 20 års tid blifwit bewilljat dåwarande priviligierade
Sociteten på Sill och Torskfiske i Öster och nordsjön, med wilkor så
länge de med flit och idoghet idka saltsjöfiskeriet, redan dels
upphört, dels blifwit förwärkat; Så har nu hos oss i nådigt
öfwervägande kommit huruwida denne Ö, kan ock bör til Skatte få
inlösas, ock i sådant fall, hwilken der till wore närmast berättigad,
antingen Fiskerisociteten, Lotsarne eller de öfrige Åboer.
Nu emedan Lotswärkets bestånd är af betydande angelägenhet, både för
Örlogs ock Handels sjöfarten, hwilket ändamål swårligen kan winnas så
länge Lotsarne stå under enskilt mans lydne ock beskattning, wi
jemnwäl icke allenast genom bref till Edert wårt Cammar Collegium af
den 8 September 1773 inhiberat alla Boställs Hemmans försäljande till
Skatte, utan ock under den 28 derpå följande October befalt, at
tillswidare med alla Skattekiöp skulle innehållas;
Ty pröfwe wi i nåder bäst wara at icke något Skattekiöp å merbemälte Ö
bewilljas, hwarken Hofqwartermästaren Groth, såsom innehafwaren af
fiskeri Socitetens rätt, ej eller Lotsarne eller de öfrige Åborne,
utan bör Ön försättas uti dess första skick ock natur af Lotsplats ock
quarantainesställe, sådant som den war, innan skattebref för Fiskeri
Bolaget utfärdades;
Ock alldenstund af handlingarne ock i synnerhet General Majoren och
vice Landshöfdingens i orten Baron Saltzas afgifne berättelse
befinnes, at utrymme på Ön är tillräckeligt både för Lotsarne och
fiskeriberedningen;
Fördenskuld finne wi, i ansende til den betydande winning Riket af
fiskeriehandteringen tillflyter, så mycket mera skiähl at förordna,
det både fiskerisociteten ock lotsane måge på Ön bibehållas ock
qwarblifwa, som cronolotsningen icke desto mindre kan hafwa säkert
bestånd:
Till föllje häraf anbefalle wi nu Landshöfdingen i Orten, at enligt
Lagen ock förordningar så utstaka fiskeri Bolagets rättigheter, at
Lottswärket derigenom ej blifwer lidande hwarjemte wi till winnande af
mera säkerhet för framtiden å ömse sidor i nåder finner nödigt at
ålägge Landshöfdingen, det han efter widtagne åtgärd härutinnan, derom
inkommen til Eder med berättelse hwarefter Eder åligger at den samma
til wår egen nödiga stadfästelse i underdånighet avvakta; Hwilket Eder
härmed till underdånig efterrättelse länder; Och Wi befaller Eder Gud
Allsmäktig synnerligen nådeligen
Stockholms Slott den 11 Decomber 1777
Gustaf
Utslag angående grundlegans erläggande för tomter å fiskeläget
Käringön givet i Kammarkollegiets protokoll den 18 Juli 1797.
Kronofogden Eiserman yrkande hos KB åläggande för Brukspatronen och
Grosshandlaren Bengt Björkman, att för dess å Käringöns fiskeläge
anlagde Sillsalteriverk med dertill hörande skär och lägenheter,
betala 16 Rdr 32 Sk i årlig grundlega till Kungl Majtt och Kronan.
Genom utslag den 7 Okt 1796 som KB med åberopande af 2§ i Kungl Majtts
nådiga försäkran och stadfästelse å svenska och finska allmogens fri
och rättigheter af den 4 April 1789 och i Art 1½ i Kungl Reglementet
för Nord-sjöfiskerierne samt salterierna i Göteborgs och Bohuslän den
21 Juli 1774 skäligt blifvit beviljde befrielse från en sådan
grundräntas erläggande, men att deremot honom ålägga att med de öfriga
åboerne proportionaliteter deltaga i den ränta hwartill holmen finns
skattlagd;
Kronofogden fullföljde talan hos Kollegiet som uti sitt utslag enär
den ränta, hwilken fiskeläget Käringön nu, efter ett förbättrat
myntvärde, till två Riksdaler, årligen drager, blifvit efter
föregången ref- och skattläggning af Kammar Collegium gillad och
fastställde KC lika med KB, fann att kronoholmar och dylika
lägenheters skattläggning, då därmed metoden och författningarne
likmätigt blifwit förfaret, borde åtfölja samma säkerhet, som för
kronohemman är utstakat, ty pröfvade KC skäligt att denna grund och
vid ett sådant förhållande KB:s öfverklagande utslag gilla och
fastställa.
Brev till Landshövdingen den 18 Juli 1797. Kollegiet överlämnade en
bestyrkt avskrift av sitt utslag och anför:
Och som Kungliga Kammar Collegiet vid detta besvärsmåls avgörande
förekommit det Kongl Majtt uppå åtskilliga Lotsars och inbyggares å
Käringön i underdånigst gjorda anhållan, uti nådigt bref till dess
Amiralitets och Kammar Collegier af den 11 Dec 1777 förordnat, att
Skatterätten å denna ö, som uppå 20 år vore bevilljad den år 1745 i
nåder priviligierade Fiskerisociteten i Öster och Nordsjön skulle
såsom förverkad uphöra och samma ö sättas i det stånd den war innan
skatteköpet derå bevilljades, samt att hwarken den ene eller andre
borde derå erhålle skatterätt, utan KB ålåge att enligt Lagen så ut-
staka Fiskeribolagets rätt att Lotswerket ej blifwe lidande, hwarefter
sedermera den härom hållne förrättning borde till Kongl Collegium
insändas och till Kongl Majtts nådiga stadsfästelse i underdånighet
anmälas,
men denna förändring med öns natur icke finnes vara i jordeböckerna
annoterad, så har Kungl Kammar Collegiet ansett nödigt anmoda KB att
här om draga behörig försorg och ställa sig detta Kungl Majtts nådiga
förordnande till underdånigst efterrättelse.
Kammarkollegiets utslag den 25 oktober 1831 angående Lotsregleringen
på Käringö lotsplats.
Kongl Majts och Rikets Kammar Collegii Utslag uti det af Kongl
Collegium till Kongl Majts Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus
Län återförwiste och derefter genom Dess Utslag den 30 December 1829
samt till Kongl Collegii widare pröfning hemställte mål, rörande ej
allenast de förmåner, som böra tillkomma Fiskeri Bolaget och Lotsarne
å den så kallade Käringön i Morlanda Socken och Orust Wästra Härad,
utan ock huruwida de holmar inom Käringöns Lotsstation, hwilka Lots
Directeuren Herr Comendeur Capiteinen och Riddaren N. Bruncrona
påstått böra Lotswerket underläggas, måge anses wara dertill behöflige
samt lagligen kunna för sådant ändamål anwändas;
Hwaröfwer Kongl Majts Befallningshafwande genom ofwanberörde Dess
Utslag, sig utlåtit, på så sätt här nedan förmäles; I anledning hwaraf
Lots directeuren blifwit hörd och yttrande afgifwit, deruti
Förvaltningen af Sjö Ärendena instämt;
Kongl Kammar Collegium har de till detta Mål hörande handlingar sig
föreläsas låtit och inhemtat hurusom, efter det Kongl Majt, genom
Nådigt Bref af den 11 december 1777 till dåwarande Amiralitets- och
Kammar Collegierne, i anledning af wäckt fråga, huruwida Käringön
borde få till skatte inlösas, sedan det befunnits, att det skatteköp å
denna ö, som år 1751 på Tjugo års tid blifwit bewiljadt då warande
priviligierade Sociteten på Sill och Torskfiske i Öster- och Nordsjön,
med wilkor, så länge de med flit och idoghet idkade saltsjöfiskeriet,
dels uphört och dels blifwit förwerkadt, täckts förklara, det något
skatteköp å ön icke finge bewiljas, utan att densamma borde försättas
uti dess första skick och natur af Lotsplats och quarantainesställe,
sådan som den war, innan skattebref för fiskeribolaget utfärdades;
I sammanhang hwarmed och då utröndt wore, att utrymmet på ön war
tillräckligt både för lotsarne och fiskeriberedningen, Kongl Majt, med
afseende å den betydande winst Riket av fiskerihandteringen
tillskyndades, i Nåder förordnat det både Fiskeri Sociteten och
Lotsarne skulle få på ön bibehållas och qvarblifwa, helst
kronolotsningen icke destomindre kunna hafwa säkert bestånd, samt
såsom följd deraf jemwäl i Nåder anbefallt Landshöfdingen i Länet,
att, enligt Lag och förordningar, så utstaka Fiskeribolagets
rättigheter, att Lots Werket derigenom ej blefwe lidande;
Och Kongl Majts Befhde, sedan undersökning blifwit hållen i afseende
på Lotsregleringen inom Länet och deribland wid ifrågawarande Käringö
Lotsplats, genom Utslag den 10 September 1823, icke allenast, med stöd
af Käringöns skatteförsäljning år 1751, lemnat utan afseende Lots
District Chefens wid undersökningen framstälde påstående, dels att
tagesedlar till nya åbyggnaders uppförande å Käringön för fiskare
derstädes ej måtte därefter, utan Kongl Majts Nådiga tillstånd
utfärdas och dels att inga andra än Lotsarne måtte få begagna det å Ön
warande kreatursbete, utan ock, i anledning af Districts Chefens
yrkande tillika, att nedannämde holmar måtte åt Lotsarne wid
ifrågawarande Lotsstation uplåtas, nemligen -
1:o/ Fågelskär och Måskär, 2:o/ Stora och Lilla Oxskär eller Orskär,
Kalmerholmen, Stora och Lilla Manskär och Jonholmen, 3:o/ Stora och
Lilla Anderholmarne, Rörholmen, Björnskär, Koskär, Stenskär och
Mågholmen, 4:o/ Kråkholmen, 5:o/ Stora och Lilla Danholmen, 6:o/ Saltö
och Svanholmarne, 7:o/ Rörholmen,
8:o/ Toggesär, 9:o/ Wickholmen och 10:o/ Assholmen,
wäl förklarat de uti 1:sta, 2:dra och 8:de puncterna upräknade holmar
för Kronans tillhörighet, men deremot ansett de öfrige holmarne icke
kunna, i anseende till urminneshäfd, skiljas från de hemman, till
hwilka de begagnas;
Men Kongl Collegium, i anledning af häröfwer anförde beswär utaf så
wäl Lots Directeuren och wederbörande Lots District Chef, som äfwen
Kronofogden i Orusts och Tjörns Fögderi I. F. Hellberg, genom utslag
den 12 Nowember 1827, på grund af Högstberörde Kongl Bref den 11
December 1777, såsom icke af Kongl Majts Befallningshafvande
fullgjort, uphäft Dess berörde Utslag af den 10 September 1823, i hwad
detsamma Kronan emotgått och återförwist Målet till Kongl Majts
Befallningshafwande, för att Kongl Majts Nådiga Beslut till
werkställighet befordra, och i sammanhang dermed, efter wederbörandes
hörande, ånyo sig utlåta ej allenas i frågan om de förmåner, som borde
Fiskeri Bolaget och Lotsarne tillkomma, utan ock, huruwida de holmar
inom Käringöns Lotsstation, hwilka Lots Directeuren påstått böra
Lotswerket underläggas, måtte anses dertill wara behöflige samt
lagligen kunna för sådant ändamål uplåtas;
Hwarefter och sedan Kronofogden i Orten erhållit befallning af Kongl
Majts Befhde att i laga ordning så utstaka Fiskeri Bolagets
rättigheter å Kronoholmen Käringö, att Lots Werket ej derigenom blef
lidande, bemälte Kronofogde en slik förättning werkställt och i
deröfwer afgifwet utlåtande föreslagit Käringöns fördelning på det
sätt, att till Boställstomter åt nuwarande och blifwande Lotsar borde
af den andel, som Priviligierade Fiskeri Sociteten fordom innehaft och
Handlanden Fryckholm sedermera påstått sig äga,
uplåtas hwad som låge Öster om Skeppershamn, dit Lotsarne altså måtte
få flytta sina hus samt opåtalt bygga och bo, med rättighet för de
Lotsar, som hade egna hus ibland fiskares och icke wille flytta dem
till den nu utsynte platsen, att obehindradt njuta de tomter och
landningsplateser de nu innehade samt för framledes blifwande Lotsar
att bygga å Käringön, hwarelst de åstundade, då annars bättre rätt
dermed icke förnärmades;
hwarförutan Lotsarne tillades ensamt allt Muhlbete å Käringö, likasom
rättighet at gemensamt med fiskare begagna Skepperholmen till
fisktorkningsställe och Skeppershamn för sina båtar;
att deremot nu warande fiskeri Bolag och Capellförsamling borde
oförkränktt få bibehålla de tomter och det utrymme, kyrkan,
kyrkogården och Prästhusen innehade, så att icke någon inom ett område
af minst 200 alnar derifrån måtte få upföra byggnad samt denna
församlings innevånare tillåtas att, med undantag af hwad Lotsarne
såsom Boställstomter blifwit tillagde, disponera hela öfriga delen af
Käringö och till undwikande af en kostsam rubbning oförändradt begagna
sina nu innehafwande tomter till In- och Uthus, med förbehåll att, der
nybyggnad komme i fråga och i laga ordning blifwit bewilljad medelst
Taga, afståndet borde till närmaste byggnad minst utgöra 100 alnar;
hwarjemte till fisktorkning borde uplåtas till gemensam nyttjorätt för
fiskare och lotsar Skeppersholmen och andra wanliga
fisktorkningsställen, likasom Skeppers- och andra hamnar;
Och sluteligen att någon andel af Käringö destomindre kunde Handlanden
Fryckholm emot Capellförsamlingens och Lots Ombudets bestridande
tilläggas, som hans förmenta rätt grundade sig på öfwerlåtelse af
Fiskeri Sociteten, hwilken likwäl, enligt 1777 års Kongl Bref, icke
ägt öfwer denna Kronans tillhörighet disponera;
så har Kongl Majts Befhde, medelst Dess förstofwan förmäldte dag den
30 December 1829 meddelte utslag, Kronofogden berörde Utlåtande, såsom
fullständigt och rigtigt, till behörig efterrättelse gillat, samt i
afseende på Lots Werkets påstående, att de under skattehemmanen
Svanwik, Barrewik, Hällewik, Hästekälla och Stensbo lydande och i
Morlanda Socken belägne holmar;
Stora och Lilla Andreholmarne, Rörholmen, Björnskär, Koskär, Stenskär,
Mågholmen, Kråkholmen, Saltö, Swanholmen, Wickholmen samt Stora och
Lilla Danholmen jemte den under Kronohemmanet Dahle Prästgård liggande
Rörholmen måtte Lots Werket underläggas och till Lotsarne å Käringö
uplåtas, förklarat samma påstående, såsom åsyftande ett bestridande af
ofwannämde hemmansägares skatterättighet till holmarne, tillhöra
Domstols uptagande och altså böra af Lots Directeuren, derest detsamma
widare wille fullföljas, i laga ordning göras anhängigt wid Härads
Rätten i orten för alla här förut upräknade holmar,
utom den under Dahle Prästgård liggande Rörholmen, hwarom Kongl Majts
Befallningshafwande, enär denna holme utgjorde en del af Boställets
utmark och således wore af Krono Natur samt frågan härom, jemlikt 10
cap 26 parag Rättegångs Balken, tillhörde Kongl Majts
Befallningshafwandes uptagande, sig utlåtit och funnit berörde holme,
som wid ett år 1786 förrättadt och fastställt storskifte, hwaremot
klander i laga tid och ordning icke ägt rum, blifwit tillagd Dahle
Prästgård, numera ej kunna Prästgården fråntagas, hwadan Lots werkets
anspråk derå ogillas.
Detta med hwad mera handlingarne innehålla har Kongl Collegium i
öfwerwägande tagit;
Och finner Kongl Majts Befhdes understäldte Utslag af den 30 December
1829, i hwad det rörer Käringöns fördelning emellan Lotsarne och der
bosatte fiskare samt bestämmandet af deras ömsesidiga rättigheter
skäligt och wälgrundadt;
i följd hwaraf Utslaget i denna del warder af Kongl Collegium gilladt
och Fastställdt;
Och som Lots Directeuren, å Lots Werkets wägnar, frånträdt allt
anspråk å lägenheterne Stora och Lilla Andreholmen, Rörholmen,
Björnskär, Koskär, Stenskär, Mågholmen, Kråkholmen, Saltö, Svanholmen,
Wickholmen samt Stora och Lilla Danholmen, äfwensom den Dahle
Prästgård tillerkände Rörholmen, sedan uplyst blifwit, att den
sistnämnde redan år 1786 wid förrättat storskifte blifwit Prästgården
underlagd, samt öfrige holmar, efter urmindes häfd, utaf
skattehemmanen innehafwas;
så låter Kongl Collegium derwid bero;
Hwaremot Kongl Collegium finner holmarne Fågelskär, Måskär, Stora och
Lilla Oxskär eller Orskär, Kallmerholmarne, Stora och Lilla Mannskär,
Jonholmen och Toggeskär, hwilka genom Kongl Befhdes Utslag den 10
September 1823, som wunnit laga kraft, blifwit Kongl Majt och Kronan
tillerkände, böra af Lotsane wid ifrågawarande Käringö Lotsplats få
disponeras, emot den ränta som för dem erlagd blifwit.
Det wederbörande etc
Cederstöm, Julin Cassel
af Rolen Sundius Törnqvist
Kungliga kammarkollegiets memorial den 30 juli 1903 angående Käringöns
ägoförhållanden.
K ä r i n g ö n s f i s k e l ä g e
å ön Käringön i Morlanda socken och Orusts västra härad utgör en
särskild kapellförsamling enligt Kungl. bref den 19 November 1795.
Ön upptages i jordeböckerna från och med 1659, i hvilket års jordebok
den förekommer under rubrik "Cronones strandsidere", af hvilka ingen
ordinarie skatt utgjordes utan allenast den s.k. kontributionen enligt
mantalslängderna. I 1700-1750 årens jordeböcker förekommer ön såsom
krono bland "oskattlagda fiskelägen med dess strandsittare samt öar",
som årligen erlade fiskarekontributionen efter taxeringen vid
häradstingen.
Sedan amiralen Olof Strömstierna anhållit att få skatteköpa Käringön
och för sådant ändamål efter förrättad skattevärdering den 10 Maj 1722
i länets ränteri nedsatt 40 dlr smt såsom skatteköpeskilling,
öfverlämnade landshöfdingen Nils Posse med skrifvelse den 21 November
samma år ansökningen till Kollegii pröfning under förmälan att han
icke hade något att erinra mot det ifrågasatta skatteköpet, då
strandsittarne ej anmält sig till skattelösen af ön.
I skrifvelse den 21 Februari 1724 anmodade emellertid Kollegium
landshöfdingen att, enär strandsittarne icke blifvid hörde och ön ej
heller till den mestbjudande utbjudits med ärendet författningsenligt
förfara och därefter ånyo underställa frågan Kollegii pröfning; i
sammanhang hvarmed Kollegium fann skäligt att, "ehuruväl denna ö
blifver till skatte försåld", den afgift eller s.k.
sölfskattekontribution, som för fiskareskutorna årligen betalades
efter taxering, därefter lika fullt skulle komma Kungl. Maj:t och
Kronan till godo äfvensom att ön, likmätigt Kungl. Maj:ts nådiga
förordning den
14 December 1721 skulle förblifva karantänsort.
Till följd af Kollegii berörda skrifvelse blefvo åborna å Käringön
inför domaren i orten hörde den 16 Juni 1724, därvid de förklarade sig
vilja lösa skatterättigheten till ön "efter den förr aproberade
värderingen 40 dlr smt".
Sedan jämväl amiralen Strömstierna yrkat att få skatteköpa andel i ön,
eftersom han därstädes ägde hus, gård och sjöbodar samt hade för
afsikt att å ön anlägga ett fiskeri, och åborna förmält sig icke hafva
något att häremot erinra, blott de själfva finge skatterättighet för
sina andelar och hus, hänvisades parterna att anmäla sig hos Kollegium
för erhållande av skatterätt, sedan de i behörig ordning nedsatt
skatteköpeskillingen.
Sådan köpeskilling levererades härefter den 4 September 1724 af åborna
till landsränteriet i Göteborg med 40 dlr smt, men skattebref å ön
utfärdades dock hvarken för dem eller Strömstierna.
Uti und. skrifvelse den 29 Mars 1750 anmälde Kollegium för Kungl.
Maj:t dels att landshöfdingen Broman hos Kollegium anhållit att i
afräkning å honom tillkommande 200 dlr smts frälseränta af
Torstenssonka sterbhusets likvidfordran erhålla immission i, förutom
andra kronoöar, äfven Käringön och dels att fiskeridirektionen, å det
privilegierade fiskerikompaniets vägnar, sökt att mot en redan erlagd
skatteköpeskilling af 40 dlr smt få till skatte köpa samma lägenhet
såsom en i anseende till dess goda hamn särdeles bekväm nederlagsplats
för salt och "andra för fiskeriet oundgängliga nödtorfter och
redskap". Under anförande, bland annat, att Käringön visserligen
enligt 14 paragrafen i Kungl. Maj:ts nådiga förordning den 14 December
1721 angående handeln och sjöfarten ifrån utrikes orter på Sverige och
dess underliggande provinser utsetts till karantänsort, men att denna
bestämmelse upphört att gälla genom Kungl. Maj:ts förklaring den 22
April 1723, paragraf 2, att de skepp och fartyg, som ämnade sig till
"vestersöiske" hamnarna borde stanna vid Kalsund, hemställde härvid
Kollegium, att Kungl. Maj:t täcktes lemna fiskerisocieteten tillstånd
att lösa Käringön till skatte och ock densamma till obehindrad hamn
och nödiga hus uppbyggande för dess folk behålla så länge societeten
enligt dess undfångna nådiga privilegium samma fiskeri med flit och
idoghet idkade.
Sedan Kungl. Maj:t enligt nådigt bref till Kollegium den 30 April 1750
funnit godt att till alla delar gilla och bifalla hvad Kollegium
således hemställt, förrättades skatteläggning å Käringön den 23 Juli
1750, därvid ön skattades till en ränta af 6 dlr smt, hvarefter
Kollegium enligt skatteköpsbref den 17 Oktober 1751 för en
köpeskilling av 40 dlr smt till "den af Kungl. Maj:t den 12 Augusti
1745 privilegierade societeten på fiskeriet i Öster- och Nordsjön"
försålde Käringön, "en kronoö eller fiskeläge", att enligt
skattebrefvets lydelse "njuta, bruka och behålla under skattemanna
börd och rättighet till evärdlig ego så länge societeten efter dess
undfångne nådige privilegier fiskeriet med flit och idoghet idkar till
en obehindrad hamn och nödige hus uppbyggande.Ther och så skulle hända
att fiskerisocieteten framdelses skulle vilja thenna skatterättighet
på annan transportera, så må det icke annorledes skie än till dem, som
kunna blifva efterträdare uti denna fiskerisocietet; men eljest förbe-
hålles Kungl. Maj:t och Kronan att societeten skall vara skyldig
thetta Kungl. Collegie denna lägenhet först till lösen att hembjuda".
Till följd af denna upplåtelse upptogs Käringön med ofvannämnda ränta
i 1752 års jordebok under skattetitel och förekommer på enahanda sätt
i jordeböckerna till år 1797, därvid i 1777 års jordebok tillika
antecknats, att Käringön vore "lotshemman".
I skrifvelse till Kammarkollegium den 1 Maj 1766 anförde
Amiralitetskollegium, att fiskerisocieteten, ehuru den långt förut
upphört att med flit och idoghet idka fiske, år 1757 utan hembud till
Kronan försålt Käringön till enskilda personer, som i sin ordning hade
för afsigt att afyttra lägenheten; att lotsarna å ön med anledning
häraf anhållit att antingen blifva befriade från lotstjensten eller
att ön måtte af Kronan återlösas eller ock att lotsarna, som
förmenade sig hafva år 1724 för 40 dlr smt skattelöst Käringön, ehuru
fiskerisocieteten sedermera dem ovetande undfått skattebref, måtte
varda tillerkända skatterätt till densamma.
Sedan härefter dels lotsarna hos Kung. Maj:t gjort und. framställning
om upplåtelse åt dem af skatterätt till Käringön dels ock åtskilliga
åbor å ön för sin del framställt enahanda anspråk på grund af den år
1724 levererade skatteköpeskillingen 40 dlr smt, förklarade Kungl.
Maj:t i nådigt bref till Amiralitets- och Kammar-kollegium den 11
December 1777,
att det skatteköp å Käringön, som år 1751 allenast på tjugu år
beviljats dåvarande fiskerisocieteten, så länge den med flit och
idoghet idkade saltsjöfisket, dels redan upphört dels blifvit
förverkadt; att något skatteköp å ön icke kunde beviljas utan densamma
skulle försättas i sitt förra skick och natur af lotsplats och
karantänställe sådan den var innan skattebref för fiskeribolaget
utfärdades;
samt att, då utrönt vore att utrymmet på ön vore tillräckligt både för
lotsarna och fiskerihandteringen, Kungl. Maj:t med afseende å den
betydande vinst riket af sagda handtering tillskyndades funne godt
förordna, att både fiskerisocieteten och lotsarna skulle få på ön
bibehållas och kvarblifva helst kronolotsningen icke desto mindre
kunde hafva säkert bestånd; i följd hvaraf landshöfdingen i länet
anbefalldes att enligt lagar och förordningar så utstaka
fiskeribolagets rättigheter att lotsverket ej därigenom blefve
lidande; efter verkställande hvaraf det ålåge landshöfdingen att med
berättelse därom till Kammarkollegium inkomma för att genom Kollegii
försorg hos Kungl. Maj:t till nådig stadfästelse i und. anmälas.
Ehuru Käringön sålunda förklarats hafva återgått till Kronan, upptogs
densamma, på sätt ofvan nämnts, under skattetitel i jordeböckerna ända
till år 1797, då Kollegium
-- efter det i anledning af väckt fråga om skyldighet för innehafvaren
af ett å Käringön anlagdt sillsalteri att för detta verk med därtill
hörande skär och lägenheter betala årlig grundlega till Kronan Kbfhde
genom utslag den 7 Oktober 1796 förklarat, att sådan grundränta icke
skulle erläggas men att verkets innehafvare hade att med övriga åbor
proportionsvis deltaga i den ränta, hvartill ön blifvit skattelagd, --
i sammanhang med ogillande af häremot anförda besvär och fastställande
af Kbfhdes berörda beslut i skrifvelse till Kbfhde den 18 Juli 1797
meddelade föreskrift om öns omföring i jordeboken samt tillika,
enär verkställighet icke följt å Kungl. Maj:ts förordnande i nådiga
brefvet den 11 December 1777, erinrade Kbfhde att ställa sig samma
förordnande till efterrättelse. Enligt Kbfhdes order den 18 September
1797 omfördes häruppå Käringön i jordeboken från skatte till krono och
lotsplats.
Vid undersökning, som med anledning af nådiga brefvet den 20 Juni 1820
ang. ny reglering av lots- och båkinrättningen i riket den 4 Augusti
1821 förrättades i afseende å lotsregleringen vid Käringöns lotsplats,
yrkades från lotsverkets sida att tagasedlar för nya åbyggnaders
uppförande icke vidare måtte utan Kungl. Maj:ts tillstånd för fiskare
utfärdas samt att inga andra än lotsarna skulle få begagna det å ön
varande kreatursbete, som till följd af öns sterila och bergiga
beskaffenhet endast räckte till sommarföda för sex kor.
Med stöd af Käringöns skatteförsäljning år 1751 lämnade emellertid
Kbfhde genom utslag den 10 September 1823 berörda yrkanden utan
afseende, men efter det Kollegium i anledning af häröfver å Kronans
och lotsverkets vägnar anförda besvär genom utslag den 12 November
1827 på grund af högstberörda Kungl. bref den 11 December 1777, såsom
icke av Kbfhde fullgjordt, upphäft berörda utslag af den 10 September
1823 och återförvisat målet till Kbfhde för att Kungl. Maj:ts beslut
till verställighet befordra och i sammanhang därmed ånyo sig utlåta i
fråga om, bland annat, de förmåner som borde fiskeribolaget och
lotsarna tillkomma, anmodade Kbfhde kronofogden i orten att i laga
ordning så utstaka fiskeribolagets rättigheter å kronoholmen Käringön,
att lotsverket ej därigenom blefve lidande.
Till följd häraf verkställdes af kronofogden undersökning i berörda
afseende, hvarefter han i afgifvet utlåtande hemställde att Käringön
måtte på följande sätt fördelas, nämligen, att till boställstomter åt
dåvarande och blifvande lotsar skulle af den andel af ön, som
privilegierade fiskerisocieteten fordom innehaft, upplåtes hvad som
låge öster om Skeppershamn, dit lotsarna alltså skulle få flytta sina
hus och därstädes opåtaldt bygga och bo med rättighet för de lotsar,
som hade egna hus ibland fiskares och icke ville flytta den till den
utsynta platsen, att obehindradt njuta de tomter och landningsplatser,
de då innehade, samt för framdeles blifvande lotsar att bygga å
Käringön hvarhelst de åstundade, såvidt annans bättre rätt ej däraf
förnärmades, hvarförutom lotsarna skulle hafva uteslutande rätt till
allt mulbete å ön äfvensom rättighet att gemensamt med fiskarna
begagna Skeppersholmen till fisktorkningsställe och Skeppershamn för
sina båtar; att däremot dåvarande fiskeribolag och kapellförsamlingen
borde oförkränkt få behålla de tomter och det utrymme, kyrkan,
kyrkogården och prästhusen innehade, så att icke någon inom ett område
af minst 200 alnar därifrån finge uppföra byggnad: samt att
församlingens invånare skulle äga att, med undantag af hvad lotsarna
såsom boställstomter blifvid tillagdt, disponera hela öfriga delen af
Käringön och till undvikande af en kostsam rubbning oförändradt
begagna sina då innehafvande tomter till in- och uthus, med förbehåll
att, där nybyggnad kommer i fråga och i laga ordning blifvit beviljad
medelst taga, afståndet borde till närmaste byggnad minst utgöra 100
alnar.
Genom utslag i fråga om lotsregleringen vid Käringö lotsplats den 30
December 1829 fann Kbfhde, bland annat, skäligt kronofogdens berörda
utlåtande såsom fullständigt och riktigt till behörig efterrättelse
gilla, hvilket utslag Kbfhde i skrifvelse den 16 Juli 1830
underställde Kollegii pröfning.
Enligt beslut den 10 Maj 1831 fann Kollegium Kbfhdes underställda
utslag, i hvad det berörde Käringöns fördelning emellan kronolotsarna
och där boende fiskare samt bestämmande af deras ömsesidiga
rättigheter välgrundadt, i följd hvaraf Kollegium i denna del gillade
utslaget men med stöd af Kungl. brefvet den 11 December 1777 ansåg sig
böra, innan utslag härom för vederbörande utfärdades, förhållandet med
målet till Kungl. Maj:t i und. inberätta, på det att hvad däruti
blifvit åtgjordt måtte vinna nådig fastställelse.
I anledning af Kollegii i sådant syfte den 10 Maj 1831 aflåtna und.
skrifvelse förklarade Kungl. Maj:t i nåd. bref den 24 Sept. 1831 sig
tillåta Kollegium att uti ifrågakomna lotsregleringsfråga utfärda
behörigt utslag med vanlig hänvisning till besvärs anförande för den
som åt beslutet icke nöjdes, och utfärdade till följd häraf Kollegium
den 25 Oktober 1831 utslag i fråga om lotsregleringen vid Käringö
lotsplats, genom hvilket utslag Kollegium i öfverensstämmelse med sitt
förberörda beslut den 10 Maj samma år fann godt Kbfhdes underställda
utslag af den 30 December 1829, i hvad det rörde Käringöns fördelning
mellan kronolotsarna och därvarande fiskarebefolkning, samt
bestämmandet af deras ömsesidigare rättigheter, gilla och fastställa.
De genom Kollegii berörda utslag fastställda bestämmelser rörande
dispositionen af Käringön äro ännu gällande, på sätt ock framgår af
Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 1 Mars 1901,
hvaruti Eders Kungl. Maj:t på en af medicine kandidaten Fredr.
Lindskog i underdånig gjord ansökning om upplåtelse åt honom af
nyttjanderätt till vissa för af honom uppförda ett varm- och två
kallbadhus m.m. erforderliga områden på Käringön täcks i nåder
förklara, att hinder från Kronans sida icke mötte för bemälde sökande
personligen att, så länge han vore på Käringön kyrko- och
mantalsskrifven, för oförmälda ändamål disponera och bebygga berörda å
en vid ansökningen fogad kartekopia på angifvet sätt utmärkta områden
med enahanda rätt, hvarmed Käringö församlings invånare i allmänhet
jämlikt Kammarkollegii utslag den 25 Oktober 1831 ägde att disponera
och bebygga tomter på ön.
Genom nådigt bref den 29 Januari 1886 har Eders Kungl. Maj:t täckts
förordna, att hvad i helsovårdsstadgan för riket föreskrifves om stad
skall tillämpas för Käringöns fiskeläge, men har Kollegiums veterligen
något förordnande om tillämpning å samma fiskeläge af byggnadsstadgan
för riket eller öfriga municipalförfattningar icke meddelats.
Mot tillämpning af kommitterades förslag å ifrågavar-ande fiskeläge
med det område, detsamma jämlikt Kollegii ofvanberörda utslag den 25
Oktober 1831 till-kommer, har Kollegium för sin del icke något att
erinra; men, då härigenom den enligt berörda utslag lotsarna
tillerkända rätt till mulbete inom fiskelägets område skulle komma att
upphöra, torde, därest vederbörande sådant påkalla, vid bestämmandet
av löseskillingarna för tomterna jämväl böra beräknas ersättning för
förlusten av omförmälda förmån, hvilken ersättning synes lämpligen
böra efter uppskattning bestämmas till visst belopp att af
tomtinnehafv hvar och en med den del som å hans tomt löper, för all
framtid gäldas.
Kammarkollegiet den 30 juli 1903
______________________________________________________________________
FISKERIUTREDNINGARNA 1752 OCH 1774
Vid mitten av 1700-talet började myndigheternai Stockholm att på
allvar intressera sig för fisket i Bohuslän. Trots att det fanns fisk
i överflöd på västkusten importerades en stor mängd fisk till Sverige.
För att förbättra fångsterna tillsattes ett flertal utredningar med
uppgift att komma med förslag till åtgärder för fiskeriets
upphjälpande.
Härnedan presenteras utdrag från två av dessa utredningar; dels
kommerskollegiets av år 1752; dels hovrättsnotarie Ture Turessons av
år 1774.
En översikt av fiskeriutredningarna från denna tid, finns i
avhandlingen, "1766 års allmänna fiskestadga" av Sigbrit Plaenge
Jacobson.
Den 8 september 1752 sände Kungl. Maj:t. ut ett förslag om fiskeristöd
på remiss till kommerskollegiet. Detta förslag vidarebefordrades under
hösten till samtliga landshövdingar för yttrande. Från landshövding
Kaulbar i Göteborg vidarebefordrades förslaget till samtliga
befallningsmän i länet.
Befallningsmannen Anders Ljungwall på Orust sammankallade allmogen
under november 1752 och redogjorde för myndigheternas förslag.
Enligt förslaget skulle de som bedrev sill och torskfiske i Nordsjön,
bland annat skulle få årliga fiskepremier som utbetalades efter båtens
storlek. För sillfiskare 40 dr smt per läst och för kabeljofiskare 30
dr per läst. Syftet med dessa premier, var att de skulle uppmuntra
fiskarna att skaffa nya och större båtar, så att de kunde salta in
fisken till sjöss. Av förslaget framgår att de båtar som dittills
fiskat på Nordsjön, högst kunde stanna i 8 dagar ute till havs, för
fiskens hållbarhets skull.
För kustfisket föreslogs en premie på 4 dr per tunna småtorsk samt 2
dr smt per tunna med sill eller makrill.
Enligt Anders Ljungwalls rapport till landshövding Kaulbar, den 24
november 1752 (Kommerskollegiet, Huvudarkivet, Utredningar om
fiskeriet, F IV:37), gav allmogen följande svar på myndigheternas
förslag :
Alla samtlige närwarande Oroust och Tiörns Fögderiers inwåhnare, efter
dem giord föreställning, förklarade sig med underdånig wyrdnad
erkiänna Hans Kongl. May.tts Höga Nåd och befallning härutinnan och at
the skohla wara högst förpliktade then samma såsom trogne undersåtare
åtlyda, samt at ju förr des häldre anträda uti intressantskap till
fiskefartygens upbyggande och utredande, enär the förut kunna blifwa
underrättade uti följande omständigheter, som the påminte och androgo,
såsom:
1 mo.
Hurulång tid the af Hans Kongl. May.tt aller nådigst utlåfwade
Praemier komma at undfås, emedan om the nu anwända sin egendom til
fiskefartygs byggande och praemie tiden innan fahrtygen kunna hinna
blifwa färdige, som kan ankomma på twenne och flera åhrs tid, skulle
imedlertid uphöra, så woro the i mistning af the nu försäkrade
förmohner och således alt för mycket skulle komma at lida till sin
egendom, emot them som nu hafwa fahrtyg färdige och therföre kan komma
at genaste undfå premium för fiskeriens idkande.
2 o.
Om Swänska inwåhnare skulle förunas idka sillefiske under Engelska
wallen af England som på alt sätt torde söka sådant at hindra, hwad
ersättning för sitt skadestånd the som uti sillefisket intressera
kunde komma at åtniuta?
3 o.
At emedan medellöshet hos skiärgårdsmännen har warit then
mästbidragande orsaken ther till at fiskerien legat i lägerwall och
icke insaltningen har skiedt i siön, så föredrogos til at i
underdånighet underställa, om icke halfwa premie Summan kunde om
wåhren, då fiskefartygen gå till siös undfås, hwar med fiskarne kunna
sig utreda till siös och fornera sina hushåld hemma,
annars kunna the icke wara i stånd, at så långe fisketiden är
uppehålla i siön til fiskeriens idkande, ei eller förskaffa sig salt
med thet mehra som erfordras till saltningen i siön, utan woro the,
som berättades, i annor händelse nödsakade at öfwergifwa fisket, till
thes the fådt försålt then fisk the en eller twenne resor fiskat till
sin widare utredning och sina hushålds understöd, och på thet sätt
skulle theras fattigdom förresaka ei allena hinder at under hehla
fisketiden idka fisket, utan ock, at the ther igenom kunde giöra sig
förlustige af the utlåfwade praemier.
4 o.
Anhöll the at likmäktigt Hans Kongl. May.tts Nådiga försäkran erhålla
utsyningar uppå tienliga Ekar til fiske fahrtygers byggande, förutan
så dryg betahlning till the wid utsyningarne tillförordnade
Ammiralitets Officerare och Betiente, hwilkas skiutz lega och
dagtractamente påbrackt the som förut utsyningar undfådt anseenlig
kostnad.
5 o.
Som Eke och boketrän, hwilka Kongl. May.tt och Cronan äro allena
förbehållne, the som uppå Skatte och Crono ägor finnes, ofta nedhuggas
af wederbörande hemmans åboer som therå förunnas utsyningar och till
wedbränne anwändas, så påminntes af fögderiernas inwåhnare i
underdånighet om icke then dehl af sådane trän som äro tienlige till
klapphålt, tunne och fierdingestäfwer och ej kunna wara allmänheten
till större nytta, må blifwa, af Kongl. May.tt och Kronan innan the
fällas, fiskerie idkarne hembudne för billigt pris,
hälst brist på trän och nödige fiskekärill, är ett hufwudsakeligit
hinder, för then högst angelägna insaltningen i siön, som ofehlbart
skier, om icke thenna eller någon annan utwäg tages till nödigt wirkes
erhållande, hwaraf tillräckelige tunnor, fierdingar, åttingar och
flere slagz fisketrän efter Hållanske sättet till insaltningen kunna
tillwärckas af fiskarne sielfwe, som förstår böckare handtwärcket,
hwilket arbete the wintertiden kunna förrätta.
Thet redan priviligerade fiskerie Compagniet har thenna swårighet
förnummint och warit nödsakat förskaffa sig klapphålt med serskilte
fracktade fahrtyg från andre afläghsne orter.
6 o.
Blef frågat om fiske buyssarne skohla byggas efter särskilt ritning
och Modelle och om icke fiskarne undfå Praemium för the fiskeskutor
the nu äga, hwilka dels äro bygde på Klink och dels på Cravell samt
under Jutska wallen så wäl som Compagniets buysser förra åhren hafwa
fiskat, men icke brukat insaltningen i siön, hwilken the nu wilja
förrätta.
7 o.
Likaså om skiärbåtarne, hwilka äfwen fiska under Jutska och Norska
wallen, långor och torsk, undfå praemium efter båtarnes dräcktighet,
enär the insalta i siön någon dehl af then fångade fisken, eller om
the allena undfå praemium efter tunnetahlet af then fisk som i siön
warder insalltadt, och om the tå i then senare händelsen icke undfå
praemium för the långor, kolljor och torsk the fiska och färska kunna
hemföra, hwilken the oförskiämde kunna insalta och efter förra bruket
spihla och salta till torr fisk?
8 o.
Huru buyssernes mätning bör ske, antingen efter swårare läster eller
efter tolftunnor till lästen, och af hwilken mätningen bör förrättas,
samt huru the skohla betahlas som mätningen förrätta?
9 o.
Som uppå musslor och skiähl, som brukas till agn på koljebackorne,
hwilken fisk bör nödwändigt förut fiskas till krokagn, innan långor
och torskebackorne kunna utsättjas, finnes här i skiärgården så stor
brist, att fiskarne nödwändigt förut måste från Norgie afhemta sådane
skiähl innan the kunna begynna något annat fiske, hwilken the ther hit
intill fådt afhemta förutan ringaste betahlning, så förmena
skiärgårdmännen få samma förmohn åtniuta i Swänske Skiärgårdarne,
såsom uti Askims Härad och Götheborgs Elfwen, hwarest skall wara sådan
myckenhet musslor, i synnerhet wid nya Ammiralitetets warfwet, at the
stå sig sielfwa til hinder och icke kunna wäxa: widare androgo
skiärgårdsmännen:
10 o.
Thet saltet stiger öfwer thet pris som Städernes handlande försäkrat
thet anskaffa för, samt at nederlag salt och tullfriheten therå efter
förra Kungl. resolutioner, må dem förundt blifwa.
11 o.
Lika så att hampan icke må stegras til alt för obilligt pris, och at
uppå tågwircke som reparebans ägare försälja, icke må tagas oskiälig
avance.
12 o.
Som uti the uti Giötheborgs och Bohus lähn warande städer icke finnes
någon krokmakare, utan at skiärgårdsmännen äro nödsakade kiöpa sine
krokar utomrikes och ofta icke i rättan tid them kunna bekomma, så
androgo skiärgårdsmännen thet wederbörande Magistrater må blifwa
anmodade at infördrifwa tillräckeliga krokmakare.
Widare än förbemält är, har icke warit at påminna.
Datum Bärg den 24 nov. 1752 A. Liungwall
Utöver den föregående skrivelsen skickade kommerskollegiet den 30
oktober 1752 ut en frågelista på 11 punkter till landshövdingarna.
Härnedan redovisas först svaret från befallningsmannen på Orust,
Anders Ljungwall och därefter det som avgavs av Marstrands magistrat.
Högwälborne Herr Baron General Major och Öfwer Commendanten samt
Commendeur af Kongl. Swärdsorden.
Nådige Herre.
Till allerödmiukaste följe af Eders Nådes till mig den 18 sistledne
november aflåtne höggunstlige befallning, har jag i anledning af
Kongl. Maj.tt och Riksens Commercie collegie till Eders Nåde aflåtne
skrifwelse under den 30 sistvekne oktober uppå sochnestämmor och andra
sammankomster låtit föreställa Oroust och Tjörns fögderies inwåhnare
the ellofwa stycken frågor, rörande fiskerien, hwaröfwer högbemelte
Kongl. Collegegium äskat swar.
Af här hos Allerödmiukaste under Num.s 1, 2 a 3 bislutne berättelser,
som hwarje Häradz inwåhnare särskilt ingifwit, täckas Eders Nåde
höggunstligt intaga innewåhnarnas utlåtande och swar öfwer hwarje
fråga.
Och emedan Eders Nåde äfwen höggunstligt behagat befalla mig, jemte
innewåharnas swar, ingifwa mina egne tankar, angående fiskeriens
uphielpande och utwidgande; för then skull har jag till fullgiörande
theraf, allerödmiukaste bordt öfwer hwarje punct särskilt afgifwa the
påminnelser, som jag efter nogaste undersökning tillförlitligen kunnat
samlat.
1 mo.
Oroust och Tiörns skiärgård, är i anseende till fiskefånget wäl
belägen, och utom the uti No. 2 a 3 ombemelte hamneställen finnes
ganska många wid siökanten belägne hemman hwars ägor gå till siön, och
äga god hamn, samt efter then tid som hemmans brukens skiötande lemnar
them, äfwen idka fiske, utom thes finnes uti Tiörns Härad följande
fiskeställen; Kiällkerön, Staffansholmen, Härön, Limhall, Skaboholmen,
Biörholmen, Dyrön, Klädesholmen, Tiörnekalfwen, och uti Öster Härad
Hwalöhn.
2 do.
Huru många slags fiskesorter med thet mera hwarom uti thenna punct
erfordras underrättelse, therom förmäla inwåhnarnas ingifne
berättelser, dock finnes ännu många slags fiske sorter, som icke äro
omnemnde, hwilka fås inuti skiären, såsom lax och lax-öron, hafkatter,
knotar, ulker, piggewarfar och saltsiöåhl, så ock iser eller marswin,
samt Siählar som brukas till tran, med flera slag, hwilka fiskesorter
inte fås till någon myckenhet.
3 tio.
Öfwer 15 000 wåhlor långor och torsk fiskas uti thetta fögdries
skiärgård uti goda fiskeåhr, förutan alla andra fiskesorter, som
säljas dels insaltade, dels torkade, till pris som är anfördt, och
högst till 5 dr. smt. wåhlan långor, och 3 dr. smt. wåhlan torsk.
4 to.
Inga widare Bolagor äro inrättade, än at Skärgårdsmännen äro
intresserade uti redderie 4, 5, 6, 7 a 8 man om hwart fiskefartyg och
skiärbåt, samt fiskeredskapen der till då the dela fisken genom
lottning sins emillan: insaltningen har icke hittils skiedt i öpna
siön eller på holmar i hafwet, utan är fisken hwarje gång hemförd till
fiskelägen.
5 to.
Om såwäl Kiöpmans- som fiske fartygs och större samt smärre båtars
byggande äro allmogen uti thetta fögderie ganska wähl kunnoge, så at
en stor del af Öster och Wäster Härads inwåhnarne äro Skiepe- och
Båte- byggare samt timmermän. Skiärgårdsmännen äro och sielfwa utlärde
at tillreda fiskeredskapen, samt på en del ställen, at tillwerka
Bulldan till segelduk, och at wara repeslagare.
6 to.
Therigenom at fisken icke rensas och saltas i siön, blifwer han på
långt när icke så wählsmakande, hwaröfwer i förledit åhr, som fisket
warit ymmogt, utan skutorne warit länge i siön sommartiden, har
förmärkts klagan: ty skutefisken i synnerhet har warit så brunnen, at
han warit hwit i fisken, jemwäl uncken, både then torkade och till
Cabelljou samt hwåhllångor saltade.
7 mo.
Sill och makrill, samt någon torsk och långor till cabelljou insaltas
i halftunnor, fierding- och åttingz tunneträn, hwilcka Kärill fiskarne
sielfe tillwerka; men i brist af werke till täta trän af Ek eller Bok,
warder mycken fisk förskiämd, hwarföre thet som förut uti 6:te
puncten, af den 24 sistledne November insände undersökningen om
fiskeriens uphiälpande, andragit är, äfwen nu blifwer nödigt at
påminna; ty förutan at fiskarne af Kongl. Maj.tt och Cronan, emot
betahlning som kunde wärkeligen föröka fiskerifonden, komma at undfå
nödigt werke till klappholt af then Ek och Bok, hwem wederbörande
Skatte och Crono hemmans åboer undfå utsyningar, till rödning för åker
och äng, hwaraf rotändarne kunde nyttjas till klapphålt, men förut
icke warit till annat brukande än till wedbrand, så kan icke then
högst nödiga och nyttiga insaltningen i siön i brist af nödiga
Kiärille blifwa befordrad, hwilken likwäl till thet alldra mästa
skulle ther till kunna bidraga, at saltsiöfisket blefwo både
fördelaktigare och ymnogare: i anseende såwäl ther till at icke fisken
i siön då blefwo förskiämd, och at fiskefartygen kunde uthärda wara
längre i siön; ty med fartygens ofta hem och utgående försummas mycken
fisketid.
8 no
Afsättningen skier till städerne Götheborg, Uddewalla, Marstrand och
Wahrberg, emot contant betalning och icke emot byte af wahror, mindre
än at betalningen för wahrorne som fiskarne hafwer nödigt köpa,
decorteras uppå betalningen för fisken, enär någon handlande i staden
kiöper hela laddningen, men på landet kiöper landtmannen husbehofs
fisk för contant, och lika så skärgårdsmännen säd och matwahror af
landtmannen.
9 no.
Fiskefångsten är olika, somlige åhr ymnog och somliga åhr ringare,
hwartill wäderleken och winden, som förmenar fartygen gå ofta ut till
siös, är orsaken.
Öfwer okunoghet om fiskeriens skiötande hos thetta fögderis
skiärgårdsmän, som therwid äro öfwade från barndomen, och äro duktige
siömän, samt till en del warit förhyrde uppå Hållandska Sille och
fiske Buyssor, kan icke någon skähligen klaga; men thet blifwer
oförnekeligit, at brist på förlag till fartyg, skiärbåtar, salt,
fisketräns werke och redskap är en hufwudsakelig orsak, att mästa
delen icke förmå rätt bruka och nyttia fisket efter thet begrep the
therom äga.
10 no.
The af Hans Kongl. May.tt aller nådigst utlåtafwande uppmuntringar,
hafwa werkat hos detta fögderies skärgårdsmän både hog och lust at
anträda uti fiskeriens flitiga idkande samt at bruka insaltningen i
siön, hwilka äro, blandt alla the mäktigaste förslager till fiskeriens
uphielpande. Som och brist uppå tillräckeligit manskap till fiskeriens
idkande oförnekligen är then mäst hindrande orsaken uti inrättningens
werkställande, så understår jag mig at allerödmiukaste underställa om
icke thesse förslager wore nyttige;
1 mo. at the som willja anträda uti fiskerien och them idka, borde
åläggas at ther till sig än genaste angifwa, samt at på dem som sig
angifwa kunde komma at hållas Roulla, hwaruti, tå the årligen niuta
befrielse från Crono utlagors erläggande the synas böra tillkienna
gifwa och intyga i nährwaro af Crono Betiente och edsworne hamnefogar,
at the hafwa fiske idkat, så ock, om icke åhrligen wid samma tillfälle
borde skie undersökning och annoteras uti Roullan om någon fiskare
genom döden afgådt, eller hwarthän the som äro upptagna i Roullan
förra åhren, tagit wägen;
2 do. them som en gång låtit sig, uti Roullan för fiskeri införas och
frihet för Cronoutlagor med flera förmohner åtniutit,borde icke
olåfwande få resa utur Riket; ty thet sielfswåldet brukas mycket, både
hos allmogen och skiärgårdsmännen at the enär theras söhner blifwa 18
a 20 åhr gamla, utskicka them till Hålland eller England at idka
siöfart, samt sällan återkomma, hwarigenom folket som äro så högst
nödige för Riket äfwen wid denna fiskerie inrättningen warder
förminskat,
3 tio. Så kunde ock skiärgårdsmännen, som sig till frihets åtniutande
angifwit wid hårdt straff förbiudas at flytta utur Riket, till
förekommande theraf, at the icke afflytta härifrån till Norrige,
hwarest wid the nära wid gräntzen belägne städers skiärgårdar, arbetas
uppå fiskeriinrättningars upkomst och till then ändan hafwa Swenske
fiskare, som warit therstädes at afhämta musslor till krokagn, af
Norrske undersåtare ansenlige friheter blifwit försäkrade om the
willja dit flytta, helst folket therstädes äger ingen kundskap om
saltsiöfiskets rätta idkande, ändock the hafwa nog fördelacktig
belägenhet ther till.
11 no.
Rätta kundskapen om fiskande är detta fögderies skiärgårdsboer wäl
bekant, och hafwa fiskerie compagniet, som allena idkat fisket med
några få fartyg, inga bättre fiskare än thesse, hwaraf the sig
betient, kunnat utsöka.
Med diupaste wyrdnad till grafwen framhärdar.
Eders Nådes
Aller ödmiukaste tjenare A Liungwall
Torp d. 9 februari 1753
Till ovanstående skrivelse är bifogat tre bilagor. Nr 1 från allmogen
på Tjörn, nr 2 från fiskarna i Morlanda socken och nr 3 från Daniel
Bildt på Morlanda säteri. Medan bil. 1 och 3 innehåller samma
information som i Ljungwalls skrivelse, finns det mer fakta i bil. 2,
och den redovisas därför nedan. Det finns dock en notis i svaret från
Tjörn som inte framgår av något annat dokument. En ny fiskebåt som
tidigare kostat 140 dr smt, hade på grund av prisstegringarna stigit
till det dubbla.
No 2. Wäster Häradz och isynnerhet Morlanda Pastorats Skiärgårdz
Inewåhnares i underdånighet lemnade swar uppå the Nådigste förestälte
fråge-puncter, angående fiskeriet.
På 1:sta frågan
Thenna Skiärgård, i henseende till fiskefånget, består af tämmelig
widd och myckenhet, 11 fiskelägen, Mållesund, Hällewikstrand,
Störrdahlen, Ellös, Ståcken, Rågårdzwik, Wärbo och Fiskebäcks Kihl
belägne på yttersta uddar wid Salthafwit af Oroust och Skaftöland,
sampt Käringöö, Gullholmen och Råön uti Siön belägne. Hwarest till
fiskeri idkande finnes 14 Skutor, 11 större Backe båtar med halfdäck
uti och 26 stycken mindre dito. som erfordrade behållit manskap på
hwar Skuta 8 a 9 man, samt de större Backebåtar 7 a 8, och mindre 6 a
7 man, ringaste 356 man i stadig rörelse, ifrån första början om
wåhren till höstetiden med detta fiskerie, som i 2 frågan utföres. Wid
alla fiskelägen af de 10 förutan Störrdalen finns behåldne
skiepshamnar.
2 Dito
Här wanckar fölljande fiskesorter, Långor och Cabelliou-Torsk, som
fångas med de så kallade Backor hwilka på hwarje Skutelag bestiger
till 32 hundrade Krokar, och på hwarje större Båtelag 18 a 20, samt
mindre 16 hundrade dito, 3 famnar mellan hwar krok uppå linan. Detta
fisket tager sin början uti Martio eller Aprill och Continuerar till
September eller Octobris Månads slut, alt som wäderleken sig fogar.
Desse fiskeslag äro wid ofwanemde tid stedze af lika fetma. Makrill
fångas Sommar tiden till Mattis Mässo, och ju längre lider mot hösten,
ju fetare. Fångsten sker med notar och dörg. Sillen som fångas om
höst- och wintertiden, dehls med noth och dehls med garn, är
höstetiden fetaste.
Råckor fångas äfwen med Backor, isynnerhet höst- och wintertiden, Till
desse fiskeslag brukas Spanskt Salt, men Råckorne icke saltes.
Hwitling så wähl som små torsk fångas med dörg, samt flundror med garn
eller näth, hwilka slag äga altid lika fetma. Hummer fångas höst- och
wintertiden med dertill inrättade kupor. Ostron fångas wid samma tid
med äfwen der till inrättad kass, och så kallade Oster skafwe.
3 frågan
Denne härstädes fångade fisk säljes, långorne dels först saltade och
der efter torkade, dehls osaltade utspihlade och torkade, det förra
slaget kallas salt- och senare Spihlelånga. Hwitling och Flundror
saltas ganska lindrigt och torkas. Torsk Cabbelliou med sill och
makrill saltas och nedlägges i richtige kärill. Men at röka något
slagz fisk, är här icke mycke brukeligt. Priset är lika som ymnogheten
på fiskefångsten och priset på spannemåhlen, samt på hwad till wår
fiskeredskap, och annan för nödenhet tiena kan, stiga: 3 dr, 3 dr 16
öre och 4 dr smt undgefärl. mer eller mindre för wåhlan af den saltade
eller spihlade långe fisken.
Hwilkens myckenhet från detta Härads Skiärgård kan undgefärligen uti
medellmåttlige fiskeåhr stiga till tijotusen femhundra och trettio
wåhlor. Priset på Cabbelliou till 12 a 13 dr smt tunnan, hwilken
myckenhet är ungefärligen 200 tunnor, föutan then som i brist på salt
sälges, en ansenlig myckenhet fersk till städerne Marstrand och
Uddewalla.
Flundror sälges för 1 dr smt 100 samt hwittling 6 öre d:o, makrillen
till 10 a 12 dr smt tunnan alt som den feth och fångste är till, och
äfwen sillen till lika pris. Men till hwad pris den nu i åhr fångade
sillen stiga kan, wet man icke så noga, emedan hon emot wanligheten
både större och fethare är. Råckor till 1 dr 24 öre a 2 dr smt wåhlan.
Uppå desse senare fiskesorter kan ingen myckenhet utsättias, widare än
nu i höst hwad sillen angår, hafwer här wäl warit fångad några hundra
tunnor, som ock i brist på trä och salt måst fersk till städerne och
landz inewåhnare föryttras för 16, 20 och högst 24 öre smt fierdingen.
på 4 dito
Bolagor äro här inrättade, som drifwa fiskeriet, dehls på denna och
dehls på andra sidan Skagen. Insaltningen har härtills icke skiedt i
öpna siön, ei heller på holmar, som uti hafwet, der fisken fångas,
icke finnes, utan hwarje gång förd hem till wåra åboende fiskelägen
och i synnerhet hwad Backe båtar angå , straxt efter den är fångad, at
han warit lika så god af oss hemma på fiskeläget inlagd, som hadde
thet skiedt uti siön, emedan wi med wåra öpna båtar der högst 2 dygn
liggande blifwa kan.
på 5.te dito
Om wåra fiskefartygz byggnad och inrättning, äro wi så wida kunnoge,
at byggmästaren wid theras byggnad, af oss tillräckeligen blifwer
underrättad, huru han den till wår beqwämlighet byggia skall, fast wi
medelst wårt trägna näringz sätt, just der wid icke stadigt får
tillstädes wara. Ehuru och medelst det wi dem ei sielfa bygga kan,
faller de nu alt mer och mera hos landtmannen så dyra, at wi nå länger
efter utseendet dem lösa mächtar. Men alla de slagz fiskeredskap som
af oss här uti wästersiön brukas, wi sielfwa, genom öfnad ifrån
barndomen med egna händer tillwärka, krokar undantagna.
Dito på 6.de
All här i siön fångad fisk, ränsas straxt den är fångad medan den
lefwande är i fartyget. Och den del som till saltning i kärill
anwändes, saltas och packas aldehles efter hamnordningens 17§, och det
så förswarl. at ingen af oss till thenna tid warit för något befunndt
fehl i thet måhlet tilltalt.
7.de dito
Fisken inlägges i ricktige kerill, hwilka jämwäll ock af några få af
oss till eget behof förswarl.n tillwärkas, fast werket dertill aftager
och dyrheten deremott tilltager, så mycke, at i bland annat detta är
och en ordsak i hwarföre icke mer fisk till denna dag insaltad
blefwen, och än swårare faller det dem, som är en större möckenhet,
som icke sielf dem kan tillwärka, och änd längre från skogbygden
boendes äro.
på 8.de dito
Afsättningen med fisken skier uti städerne emot redbar betahlning, men
ei emot byte af andra waror å landet. Ty wår handtering skulle wara
mycke ringa, om den icke högre skulle stiga, änd till omkring boende
landtmannnens behof, då han en liten dehl theraf emot redbar
betahlning sig tillhandlar.
9.de dito
Ehuruwäl man af fiskefångstens till och aftagande, af hwilket, senare
wi ofta haft nog dryg kiänning, lärer, framför all flit, wörda then
gudomel. försynen, som stundom tilldehlar mer och åther mindre, så
till fiskarne som landtmanns hwilket rönes, thå man ofta, med samma
fartyg, lika redskap, lika försichtighet och flit samt på en och samma
fiskegrund söker sin näring, thet ena åhret så wäll som dhet andra,
men med långt olika winning.
Så är och detta derjämte nog kiänbara och otwifwelachtige ordsaker
till thenna näringens aftagande, som wärkel. och mer än ofta af oss
förfarne blifwit, såsom: thå then fattige fiskaren medelst et
påkommande stormwäder alldehles uti siön bortmister sin redskap,
hwaruti thes ägendom, och än mer står i skuld före, består, icke på
lång tid förmår sig annan åtherigen förskaffa, utan måste uplägga
fartyget och hela sällskapet sökia sin näring på hwad annat sätt the
kunna, till thes de åther på ny räckning af skuldsättning med stor
swårighet och tidzens långa utdräckt, kunna i så måtto komma sig före
igen.
Äfwen och tå fattige som största dehlen af fiskarna äro, fast the icke
på förut nämt sätt försättia fiskeredskapen, dock genom långliget bruk
honom så förnöka, at han till fiskefång litet eller intet tienlig är,
då kroken är med råst öfwerdragen förthenningen afsleten, samt
flåståcken af saltwatten aldehles genomdrucken och linan försleten,
samt alt på thet sättet onyttigt.
Men förmå sig, medelst brist af medell, icke annan redskap ägen
förskaffa, så snart den behöfwes, hwilket senare är den allmenaste och
swåraste ordsaken, som jämwäl hwart åhr försökes, at 1 skuta med
behållen redskap i siön kan ligga och få öfwer siuttio wåhlor, har
andra liggat derjemte med förut beskrefwen redskap och icke fådt mer
än 13 a 16 wåhlor och så redare med större och samma fartyg.
Hwilket ock så mycket swårare allmänt förefaller, när en del af de
ting som till fiskeredskap behöfwas såsom, flåstockar och krokar,
hwilka senare till införsel äro förbudne, stå sällen här i omliggande
städer at få kiöpa, och då de, i händelsewis, kunna fås, äro altför
dyre och en del odugl.
Hör och hampa, wäl altid fås, men på somlige ställen för nästan
obilligt pris. Uddewalla är oss närmast beläget, och utan twifwel, för
samma orsak hör och hampa, till så högt pris ther stigit, at tå wi uti
Giötheborg, hwarest wi sällan få tid och tillfälle at komma, för wår
näring skuld, som altid wid öpet watn behöf.r en noga och trägen
uppassning, kunna få hampa för 3 dr smt £tt, måste wi uti Uddewalla
ther betala 4 dr 16 öre a 5 dr smt. Hwilket wi nödgas at gifwa för det
beswär skull, som oss förorsakas, medelst den långa wäg wi hafwa till
Götheborg.
Förlag uppå saltet efter förordningen af den 17 Mart. 1724, som warit
för wår näring ej ringa understöd, der den blifwit wärkstäld, hafwer
wi aldrig nutit till godo. Hwad förordningarne så af 1724 d. 17 Martii
som af 1748 den 10 Maji om frit ekhygge till wåra fiskefartygs
byggnad, innehålla, hafwa wi wäl åtniutit; men beklaga derjämte, at
medelst Ammiralitets utskickandens och Jägerie- betiäntens betalning
för upsyningar, hwilken skier på så långt ifrån oss aflägsne orter, at
ekarnes framskaffande till byggningsplatsen, komma på stor kostnad,
fartygen äro oss nu dyrare än någon tid tillförne.
10.de Dito
I största underdånighet erkiänna wi den högst beprisl. nåd och ömhet,
som Hans Kongl. May.tt till wår wälgång nådigt har oss, tid efter
annan låtit wisa;
I underdånighet hemställes om oss icke på fölljande sätt kunde än
hielpas; Tå wi finge de oss allernådigst förunte ekar, på then oss
närmaste skog the finnas, wårt nederlagssalt; billigt pris uppå hör
och hampa, en krokmakare, som sig nedsatte antingen i närmaste stad,
eller och uti skiärgården, jämte tillräckl. flåstocks införsel. De af
Hans Kongl. May.tt allernådigst utlåfwade upmuntringar har redan
wunnit, det både en och annan uti skiärgården som tillförne inga egne
fartyg haft, begynt sig dem förskaffa, fast de dertill måst låna
penningar, och för de samma betala åhrl. ränta.
Samt at samtel. fiskare fåresatt sig, på Hollänska sättet, insalta i
siön, så stor myckenhet af den fångade fisken, som för dem möjel. wara
kan och tilltror sig den här warande skiärgården, genom dens Högstes
bistånd och wälsignelse, med sitt fiskerie idkande, tillskaffa
Fäderneslandet så store quantiteter af de här i siön wankande fiske
slagen, som Fiskeri Compagniet, ja långt större.
11.te Dito
At uti Fiskeri Compagniets tjänst sända wissa skickel. ämnen, till
kundskapens och handalagits nogare inhämtande i denna handtering,
skola wi icke finnas obenägne, när wi först i sielfwa wärcket blifwa
öfwertygade, at Fiskeri Compagniets sätt, at fånga fisken i något mål,
öfwerträffar den kundskap och det handalag, hwaruti wi altifrån
barndommen äro uplärde och genom långl. bruk öfwade. Kunnandes wi icke
finna, hwadan det kommer, at tå en af Socitetens fiske Byssor och en
utaf wåra skutor ligga på ett och samma fiskewatn, kan på lika lång
tid, den fisk som på Byssan fångas, icke till halft swara emot den,
som på skutan indrages.
Detta är det wi samtelige wäster Härads Skiärgårds Inewåhnare, uti
Herrar Stånds Personernes närwaro och thes förreställningar, på the
oss nådigt förestälta frågor i enfaldig- och underdånighet hafwa at
swara och påminna, med lika underdånig anhållan, i samma måtte i
nådigt betraktande taget blifwa.
Datum Ellös d. 15 December 1752
Å samtel. skiärgårds Inwåhnares wägnar
Marcus Torgersson på Ellös
Anders Jonsson och Bengt Svensson i Fiskebäckskihl
Erik Swänsson i Rågårdswik
Erik Simonsson på Gullholmen
Per Christensson i Wärbo
Lars Jönsson i Stocken
Jöns Pärsson wed Hällewikstrand
Pär Andersson på Kiäringön
Christen Andersson i Mållesund
Att samtelige Skiärgårds Inewåhnare och fiskarena här i wäster häradet
med H.rar Ståndspersonerne sådane swar och berättelser på de nådigt
förestälte frågor angående fiskerierne lemnat.
Bewittnar ut supra
And Ahlroth
Marstands magistrats svarsskrivelse till landshövding Kaulbar,
angående fiskeriet, den 12 februari 1753.
Högwälborne Herr Baron General Major, Landzhöfding och Öfwer
Commendanten samt Commendeur af Kongl. Swärdsorden.
Till ödmiukt fölie af Högwälborne Herr Baron General Major och Öfwer
Commendanten samt Commendeurens gunstige befallning, at afgifwa swar
uppå några föreställta frågor angående fiskerierna, har Magistraten
hördt denna Stadsens Inwåhnare, som tillika med Magistraten funnit
fölliande ödmiukhet böra yttras, nembligen:
1 mo.
Hwad först angår skiärgården, hurudan den är i anseende till
fiskefångst, och hwilka fiske eller hamneställen?
Så kan samma skiärgård med alt fog, nästan öfweralt kallas rik,
besynnerligen i anseende til småfisket, såsom små torsk, makrill,
flundror hwitling, kolljer, hwagiäll och råckor, och understundom
något gråsidor, utom sill som gudi lof nu några åhr i synnerhet wisat
sig här i söder skiärgården til ansenlig myckenhet, hwilket icke
skiedt nästan på 70 åhr tilbaka, tå staden och skiärgården theraf hade
rikelig wälsignelse;
At namngifwa fiske och hamneställen, så finnes de häriempte bifogade,
nembligen de som staden gifwer förlag, både till fartygs byggande,
samt deras fiskeredskapz iståndsättiande, med mehra hwarwid och är
antecknat, huru många skutor och båtar på samma ställen finnes.
2 o.
The uti första puncten omnämnde fiskeslagen utwisa nogsamt huru många
i skiärgården wankas, som kunna till handelswahra, ehuru ännu
åtskilliga andra slag finnes, såsom hay, åhlkusser, smörboltar,
bondglysser, qwappso, hwaraf kokas trahn, stenbit, pigghwarf, knot,
krabbetaskor och små krabbar, hafskuser, hafmus, blåkiärsor,
bergsnultror, och ullkar, som tiena til de fattigas föda utom at det
sidsta slaget brukas af fiskarne uti kuporne at fånga hummer, som
likaledes i skiärgården wankar.
Af skiärgårdsborne fångas wäl Cabbelio och långor, iemte hälleflundror
som är en stor fisk ifrån 2 a 3 till 10 och högst 12 lispundz wigt,
men icke i skiärgården undantagandes hälleflundror, som fångas med
storsnöre, utan åtskillige mihl i öpna siön ifrån Swänska sidan, under
Schagen på Juttska refwet, uppå fiskeskutor eller så kallade
backebåtar, med linor, hwarpå äro fästade många så kallade känsor med
krokar uti, och therwid bundna flan.
Then omtalte småfisken fångas öfweralt med snöre och krok, som kallas
dörg, utan det at kolljorne tages jemwäl uppå så kallade småbackor,
brukandes fiskarne sedermehra kålliorne til agn för Cabellio och
långor,
men för kulljorna tillika med den andra småfisken, musslor sill och
räkor. Sillen theremot fångas med not til 120 famn lång, och 9 famn
diup uti bröstet, samt garn.
Wåren och sommaren är beqwämlig tid nästan för alt fisket, uti
februari månadz slut brukas backebåtar at gå ut med. Skuterne gå ut i
Maii månad som continuerar till slut af September, som åhrstiderne
äro. Doch fångas i December, Januarii och Februarii månader,
hälleflundror med andra små flundror och kolljor, men hwad sillen
angår, så har hon i synnerhet wisat sig uti de 3:ne sidsta månaderne
af åhret.
Makrillen begynner i Maji månad at wisa sig, tå tages han fast med not
och bottengarn, men i Junii månad med stora båtar i öpna siöen, 5 a 6
mihl ifrån landet, som skier med dörg, under det båten seglar.
Bloosaltningen af fisken har merendels skiedt med Franskt salt, men
den andra insaltningen med Spanskt, ehwad godhet fisken ägt.
3 o.
Beträffande fisken, om han sälljes insaltad, torkad eller rökt, till
hwad pris, samt till hwad myckenhet ungefärlighet?
Så har ankommit af de större sorterne, som Cabellio och långor,
ansenligit, dels färsk och saltas härstädes, dels saltad, dels och
torkad, som långor i hela och halfwa wåhlor, små torsk och makrill
införes äfwen så wäl hit, som till de andra städerne, insaltad.
Hwittling och flundror, som icke färsk fångas till dageligit behof,
sälljes elliest i buntar, men rökt fisk föres icke hit till staden, ei
heller är skiärgårdz allmogen wahn der med at ungå, mindre at
rätteligen ansa och salta den sill, som nu i synnerhet någon tid
wankat, hwartil fiskarne hwarken hafwa käril, eij eller äro så
manstarka, at the sillen kunna ränsa och insalta, utan införas
densamma färsk hit til staden, hwarest hon af Borgerskapet til 2, 3, a
4 öre smt tioget kiöpes och ansas.
Priset uppå alla fiskewahror, har emot förra wahnligheten ansenligen
stigit, i synnerhet sedan fiskerie Compagniet i Stockholm, genom sin
utskickad r. i skiärgården, begynt dels för contant, dels för wahror,
at handla sig till fisken, Hwarigenom thenna staden i synnerhet, i
anseende til fiske och förlagshandel, som flera andra ansenligen
lidit, hwilket och föranlåtit städerne, wid sidst öfwerståndne Rikzdag
sig i underdånighet beswäran, och Hans Kongl. May.tt allernådigst
lofwat särskilt theröfwer willia sig yttra.
4 o.
Utaf then under no. 1 åberopade och häriemte fölliande förteckning kan
gunstigast inhämtas, at åtskillige bolager finnes, som drifwa fisket
långt uti hafwet, men hafwa icke then inrättningen, at insaltningen på
deras skutor eller backebåtar, kan skie uti öpna siön, utan sedan the
fådt så mycken fisk, som the bärga kunna, komma the seglandes, dels
hit till staden, dels och begifwa the sig sina hemwister, hwarest
thenna stadsens inwåhnare emottaga fisken och ansa honom behörigen,
begifwandes båtar och skutorne sig genast ut i siön igen, at fisket
widare fortsättia.
I anledning af Hans Kongl. May.t denna staden gifne och allernådigt
förlänte föremohner äger staden frihet, at besöka Bohus Lähns
strandsittiare, och med them handla, samt förse them med sallt och
andra nödige wahror, till fiskerietz underhållande, at icke deras
fisk, af brist på sallt, må skiämmas, men strandsittiarne deremot är
all handel betagen, utan böra de allenast idka fisket, och stadens
jnwåhnare giöra dem förlag, på hwad som behöfwes; Kongl.
Resolutionerne af den 3 September 1664, § 9, 15 och 22 samt af den 30
september 1668 § 3, intyga sannigen häraf, och hade denna staden
förmodat, at få wara orubbade uti thesse rättigheter, som fiskeri
Compagniet i sielfwa wärket nu några åhr, sedan det fådt Kiäringöen
til skatte, sökt at bestrida genom then handel, Compagniet med
skiärgårds allmogen om deras fisk idkat, staden til ganska stor skada
och afsaknad.
5 o.
Innebyggarne här i orten hafwa altid warit wahne at bygga deras egne
så kallade Backebåtar och skutor, och tilreda sielfwa sine
fiskeredskap, som the til then förromnämnde fiskens fångande behöfwa,
hwartil the så hwäl här, som i andra städerne undfå hwad som fordras,
nemb. Krokar, hampa, kork, och Polniskt flarn, eller så kallat flå;
men hwad nätz bindande angår, så emedan sillefisket en lång tid icke
kunnat idkas, så torde hända at thertil i förstone fordrades någon
kundskap.
6 o.
Rensas insaltas och inpackas härstädes all then fisk, som ifrån
skiärgården hit til staden ankommer, hwarom stadsens inwåhnare, som
idka fiskehandel hafwa fullkomlig kundskap, så at om fisken en eller
annan gång icke warit fullkomligen god, har sådant härrört deraf, at
fisken warit gammal, innan ränsningen och insaltningen skiedt, som
understundom händer, tå fiskefahrtyger af storm och owäder blifwa
länge uppehåldne i siöen, eller när thet icke särdeles will lyckas,
och det drager något längre ut innan the kunna få något, som lönar
theras möda.
7 o.
Til Cabellio, långor, små torsk och makrill brukas riktiga kiäril af
furu och gran, som til största delen i Rommelandz sockn här i Bohus
Lähn förfärdigas. Cabellio och långor hålla sig icke giärna i längden,
om the skulle insaltas i täta kiärill, utan som theras mästa
conservation består i torrsaltning, så måste och kärillen wara
derefter.
8 o
Afsättningen af fisken skier här i staden, dels emot contant dels emot
allehanda slagz nödige waror som staden enligit sine nådigst undfångne
privilegier har frihet at försee skiärgården med.
9 o.
At icke fiskefångsten haft sine omskiften både i af- och tilltagande,
thet kan icke nekas; ty wid sidsta ofrid med Dannemark, uti högst
Sahlige i åminnelse Konung
Carl XII:tes tid, blefwo månge fiskebåtar och skutor, så wäl thenne
staden som skiärgården tilhörige, befraktade at öfwerföra nödige behof
til Armen, wid Norska grentzen och wid samma tilfällen råkade uti de
danskes händer, hwaraf både staden och skiärgården hade stor kiänning,
sedermera har dock skiärgården, genom thenna stadens inwåhnares giorde
förlag, både at bygga skutor och båtar, såsom och af andra
nödwändigheter, tämmerligen repat sig uti det stånd, som skiärgården
nu befinner sig, hwilket dock kunde wara större, om icke så mycket
folk ifrån skiärgården bortgingo til utrikes orter, hwarest the till
myckenhet skola uppehålla sig.
Sedan sillfisket, som i förra tider till myckenhet wankade, uphört
hwaraf thes idkare hade mycken förmohn, så har det senare, förmedelst
medellöshet aftagit. Ett besynneligit fehl at denna näringen är mindre
lönande, består therutinnan, at the som kunna och willia idka
fiskerier här i orten, nödgas altför mycke betala det folk som dertil
skola brukas, om the eliest willia hafwa them så at idka någon
särdeles utkomst dermed är.
Okunnoghet at fånga fisken kan icke skiärgården skyllas före, ei eller
är någon brist på förlag.
10 o.
Huru aftagandet med fiskefångster må kunna botas och hielpes, synes
oförgripeligen i ödmiukhet kunna föreslås 18 a 20 åhrs frihetsåhr för
alla dem som här uti staden, hwilken är nu en ganska beqwämlig ort til
fiskeriens utöfwande, tillika med Götheborg och Strömstad willia sig
nedersättia, ifrån alla kronoutlagor, tull och accis hwarunder mantal
äfwen borde inbegripas, för dem, hustrur och barn, utan inqvartering
och service för Garnizonerne, then samma må wara Luthersk eller
Reforme, och at honom lemnades något understöd af penningar, och wirke
til byggnad;
Detta skulle, torde hända, locka folk at sättia sig neder tå the också
wore försäkrade, at inga wärfningar, pressningar eller utskrifningar
woro tillåtne utan om någon skulle förlora sitt förswar, at then samma
tå måtte lemnas til någon båtzmansrota.
Det skulle och icke litet bidraga till upmuntran för fiskarne, om all
slagz fisk woro befriad för tull och accis, på hwad sätt den woro
ansad, iemwäl och att tullfriheten hädan efter, som för detta,
lemnades på det sallt som til fiskerierne anwändas, insaltningen måtte
skie i städerne eller skiärgården.
Thet skulle och ganska mycket bidraga til fiskeriernes uphielpande, om
åtskillige i riket wid siökanten boende allmoge blef betagen och
förbuden at idka och bruka siöfarten, såsom utom flere Lysekilsboerne
här i Bohus Lähn som bruka at handla och föra kalk i stället at the
borde idka fisket, som the anse för mindre drägtigt, men i sig sielf
är stor skada, ty therigenom ligger fisket under, som the kunde och
borde idka.
11 o.
Rätta kundskapen om fiskande är denna staden, så wäl som
skiärgårdzboerne nog bekant, så at det således synes onödigt, at sända
något ämne i fiskerie Compagnietz tienst, som i så satte
omständigheter icke skulle löna mödan.
Framlades Magistraten med tilbörlig wördnad städje.
Högwälborne Herr Baronen General Majoren, Landzhöfdingen och Öfwer
Commendanten samt Commendeurens ödmikaste tienare
Marstrand den 12 februari 1753
Anders Wiggman
N. Danell
Jöns Holzt
H. Frisch
Swen Rosenberg
Börge Meurman
Bilaga till Marstands magistrats skrivelse angående fiskeriet av den
12 februari 1753.
Förteckning uppå the fiskeskutor och backebåtar, som fiska uppå stora
Saltsiöfiske, här mellan Jutska och Swänska skiären, samt under
Juttska wallen och refwet hwilka äro boendes 4 mihl nordan om
Marstrand på fölljande ställen och åhrligen niuta förlag här af the
handlande uti staden, så til theras fartyg byggande, som theras
fiskeredskap i ståndsättiande.
Nembligen: Skutor Båtar
Tiörn:
Rösselwik 1
Rönängen och Standswik 1
Morig 1
Klädsholmen, fiskelägret 2
Toftenäs och Nohlwik 3
Sunnan 1
Hellene 2
Kyrkiosund och Härön, en Jagt 1
Limhall 2
Skaboholmen 1
Biörholmen 3
Wahlön 1
Kielkeröhn 1
Skutor Båtar
Oroust:
Lyr 3
Mollösund, fiskelägret 7
Tången 1
Hellevigstrand, fiskelägret 2 3
Stocken, dito 3 1
Råöhn, dito 1
Kiäringön, dito 3 1
Gullholmen 5
Ellöes och Rågorswik 3
Grunsund och Wärbo 1 4
Fiskebäckskihl 10
Stångenäs:
Lysekihl 1 3
Summa 21 51
Uppå skutorne far the 8 man: 168 man
Dito båtarne 6 man 306 man
Summa 474 man
Nordan för Lysekihl fins wäl en dehl fiskare hwilka merendehls fiska
hela föråhret hummer och små torsk, samt med not eller wad, stundom
någon som bruka stora backor högsta sommartiden.
Utan alt detta så fins en dehl folk uti skiärgården, som allena fiska
med hummerkupor, makrill, hwittling, små torsk med dörg, och flundror
med garn, som the föra till städerne at försälja. och äfwen fiska med
Råcke och koljebacker. Kusse- och Åhlekupor och äfwen med backor tages
samma fisk.
År 1774 överlämnade hovrättsnotarie Ture Turesson sin fiskeriutredning
till kungen, rörande fiskeriförbättringar på väst- och ostkusten. Han
hade tillbringat en lång tid på Orust och denna del av utredningen
redovisas nedan. Utredningen förvaras i riksarkivets ämnesserie
"Fisket".
Den tryckta skriften "Afhandling om fisket i Bohuslän" från år 1778 är
sannolikt författad av Ture Turesson.
N:o 21 Ink d. 14 Maji 1774
Till Handels Exped:n d. 14 Julii 1774
Stormägtigste Allernådigate Konung
Eders Kongl. Maij:tz betygade Allernådigste wälbehag emot dem, som
genom nyttiga rön i fiskerierna och andra handteringar winlagt sig,
giör mig äfwen försäkrad om Eders Kongl. Maij:tts nåd, då jag efter
ett sex åhrs wistande i Giötheborgs och Bohus, så wähl som Elfsborgs
Lähn nu inför Eders Kongl. Maij:ts höga person wågar genom bifogade
blader yttra mina allerunderdånigste tankar om fiskeriförbättringarna
i riket.
Min naturliga böjelse har under mitt upwäxande wid lediga stunder
wärkat begiärelsen til denna handteringen; en mig timad olyckelig
eldswåda, då lagmansbostället i Södermanland i aska lades åhr 1764
bragte mig at til någon tid häraf giöra profession; och min åtrå at
komma uti Eders Kongl. Maij:ts allernådigste åtanka och at tiena
allmänheten har nu öfwer 6 åhrs tid drifwit mig at arbeta i ämnet, och
altid lättat de många swårigheter mig wid utöfwandet heraf träffat.
Mina wilkor hafwa eij tillåtit mig at inrätta så kostsam redskap, icke
eller har jag, som fallit på den tanke at förskaffa mig en någorlunda
städad fiskerisystem uti alt det som denna rörelsen tilhörer, och jag
kunna öfwerkomma och upfinna, welat eller kunnat hålla mig wid något
enda sätt, för at deraf hafwa någon ständig usum fructuum utan när jag
funnit probabiliteten af det ena, har jag gripit til något annat,
emedlertid har det ena räckt det andra handen, så at jag til
närwarande tid medelst Allmagtens bistånd i en främmande ort likwäl på
egen bekostnad hunnit om eij mera mätta min egen lystnad genom de
försöker jag här nedanföre i pennan författadt, hwilkas wärkelighet
jag med flere beedigade intygander skall åtaga mig bestyrka, men för
en oförmodad resa eij kunnat åstadkomma.
Allernådigste Konung
Mitt ändamål är eij at genom blinda förslager bringa mig til
förtienster, jag är nöjd at arbeta i rättegångsämnet och förswara
rättwisan i de längre från konungasätet belägne landsorter, äfwen och
at å egen räkning kring Giötheborg under mina ledigheter practicera
mina fiskeriprinciper, genom hwilka bägge näringsfonder jag medelst
Försynens tilhielp, under Eders Kongl. Maij:ts allernådigste hägn och
beskydd hoppas kunna bereda mig en sällare framtid. Men skulle Eders
Kongl. Maij:tt lika nådigt täckas utse mig til ett redskap at widare
härutinnan tiena allmänheten, wil och skall jag efter yttersta
förstånd wisa min allerunderdånigste plikt och i öfrigit med all
undersåtelig tro och lydno til mitt yttersta framhärda.
Stormägtigste Allernådigste Konungs
Eders Kongl. Maijestäts
allerunderdånigste och tropliktigste tienare och undersåte
Thure Thuresson
extr: Not: uti Höglofl. Kongl. Swea Hofr:
Tankar och Rön om Fiskeriförbättringarne i Riket.
Om Nordsiöfisket
§1
Sillefångsten, såsom en bland rikets drägtiga handteringar, hafwa des
idkare nu mera bragt til tämmelig högd, sedan de mägtat sig så kallade
sillewader til 50 a 60 famnar på hwarje arm, och med ett diup af 10 a
12 famnars slingor obodda, som efter en trediedels inboning wakar på 7
a 8 famnar med hwilka de kunna inswepa en ansenlig widd i de inre
fiordarne med 2 a 300 famnar tåg eller något deröfwer. En sådan
kostsam redskap tyckes naturligitwis böra kunna återbära en ansenlig
afkomst enär den med flit och försiktighet af förfarit folk brukas.
Men härvid har jag under mitt wistande i Bohuslänska skiärgården
giordt den anmärkningen, at änskiönt sillen til en mängd warit innom
drättet, wid deras wanliga försök med så kallad dörj, har dock wid
örningen fångsten warit ganska liten eller alsingen wid en dehl
sillewader, hwilket jag tilskrifwer följande hufwudskiäl.
Förfarenheten witnar, at alla sillewader på det sättet inrättas, at
hwarje slinga som innehåller 10 tiog maskor och 10 a 12 famnars höjd
eller längd för at formera diupet i noten, resas upp och ned, dels
derföre at när sillwaden skall dragas på räckor, hindrar en slik
ställning en mera slitning och nötning, dels obtineras härigenom ett
lättare bindningssätt, dels förwaras waden härmedelst bättre för
refwer och axeldragning wid träffande fäste i bottn; men orsaken
hwarföre icke alla sillewader äro lika fiskejäfwa är den, at dese
slingor bindas ofta af ungt och owarsamt folk, och frågas eij så noga
efter om det stycketals på slingan fattas 10, 15 a 20 maskor endast
hon wid bägge ändar håller sitt masketal 200 stycken.
När nu en så märkelig minskning af maskor infaller merendels i hwarje
slinga, hwilka annars böra formera en barmning eller skunk i hwilken
fisken eller sillen under dragningen bör stadna, så följer
owedersäjeligen, at noten eller sillewaden aldrig kan få annan
ställning i wattnet än at hon måste gå såsom en wägg eller brädskrank,
och at telnarne dymedelst hopdrages, då sillen så wäl som annan fisk
går öfwer.
Således är det högst angelägit at eij förminska maskorna, så wida
barmning eller skunk i dylik fiskeredskap skall kunna erhållas; men at
ännu giöra denna inrättning mera drägtig, wore efter min tanka
rådeligast at emellan de 5 eftersta slingor, som mitt på böra wara
öpna, så at de i stället för 5 utgiöra 10 st, skiuta en kihl. Hwad
härmed winnes är lätt at finna, ty derigenom formeras ett större diup
och genom maskornas ökning och minskning ett större skunk, just på det
stället där sillen under örningen kommer at stadna, och där hon under
hela dragningen skall hafwa sin samlingsplats. När sillen under
örningen blifwer stött wid det tiärade garnet, händer altid at en stor
dehl falla förvirrade til bottn, och där blifwa döda liggandes, men om
skunken wore större, måste ofehlbart en större mängd däri rymmas och
eij så mycken sill wid detta fallet gå til spillo.
Härförutan händer ofta at man är nödsakad öra wid sådan strand där
noten eller sillewaden, som med stenteln städse bör följa botn, eij
kan flarna då sillen gemenligen går öfwer; til hwilkets förekommande
fiskarena genom roning och pulsning söka förmå henne til botn, som
dock eij så lätteligen låter sig giöra, och hwarföre jag äfwen håller
detta sättet wara bättre. Finnandes til denna förändring eij upgå
öfwer 25 marker hamp häklad, såsom en ringa kostnad emot den nytta
deraf kan flyta. En sådan slinga bör man börja at binda mitt på 200
maskor, och så proportionaliter minska henne til en maska i hwar ända,
tils hon hunnit den längd som dese 5 slingor i bredd utgiöra, då de
äro sträckte.
Än ett skiähl hwarföre en not eller wad, som öfwer alt äger lika diup
eij kan waka så diupt mitt på, som på armarna, eller wara så fiskejäf
såsom den, hwilken i hugget är diupare är det, at wattntyngden
oemotsägeligen trycker mera i hugget än på armarna, så mycket mera som
maskorna där äro finare, och hwarföre hon eij kan formera ett så
tilräckeligit diup som wederbör, då tilökning af diupare garn i hugget
saknas. Häremot torde wäl inwändas at ju diupare garn, ju mera
resistance af wattntyngden i hugget, men när flarn och sten äro
proportionerade efter garnets diup och des groflek, det en fiskare bör
förstå, betages wattnets kraft i den dehlen.
§2
Om Backefisket i Nordsiön
Det så kallade storfisket med backar föröfwas wäl öfwer hela
Bohuslänska skiärgården, dock med mer och mindre drift.
J Morlanda skiärgården hafwa inwånarena på Mollsund, Kiäringöen,
Hälwikstrand, Råön, Stocken, Gullholmen, Ellös, Rågårdswik, Grönsund
och Fiskebäckskihls fiskeläger enkannerligen winlagt sig härom, af
hwilka större dehlen äro försedde med tienliga fiskeskutor, med
hwilka, så wäl som deras storbåtar, de egendteligen under danska
wallen idka sin handtering. J anseende til sättet kan det efter mitt
begrep wäl eij förbättras, om eij deras så kallade känsor, i hwilka
kroken är häftad, och den der är wid sielfwa linan eller refwen fäst,
borde förwaras med cantillietråd, at de eij kunna bitas af.
Fiskarena hålla wäl före, at så snart en långa slukat ett sådant angn,
och slitit af känsan skall hon eij återwända förän hon å nyo upsöker
ett annat, och så gradatim, tils hon ändteligen warder fångad, det de
förmena sig bestyrka därmed, at uti en och samma långa ofta kunnat
finnas 2, 3 a 4 krokar afbitna.
Men sådant låter något paradoxt, ty ofehlbart måste hon under och
efter arbetet innan hon hunnit afklippa en 10 a 12 garnakiänsa,
widkännas någon sweda där kroken häftat, hwarföre hon eij så hastigt
kan sluka; utom des är bekant, at så snart långan mer eller mindre
blifwer skadad i tarmen, så at hon blifwer sprängd, som fiskarena
kalla, börjar hon at flyta och följer gemenligen strömen åt alt längre
och längre från botn, tils hon ändteligen når wattnbrynan, sådane
fiskar både af långor och torsk har jag under mitt wistande i
Bohuslänska skiärgården om somrarne 1767 och 1768 funnit flera, dels
aldeles döde, dels halfdöde. En gång träffade jag en sådan, som wid
mitt annalkande sökte skygd wid en stor sten med hufwudet neder til
bottn och sierten upp åt;
Lifskrafterna kunde eij länge hindra naturens ordning med denna sårade
fisken, utan började hufwudet småningom lätta sig upp i watnbrynan, då
hon åter tog diupet in, och flere gånger på detta sätt mattade sig
tils jag med en wanlig fiskekäx skilde henne från sitt naturliga
hemwist; i denna långa fant jag 2:ne krokar, den ena i sielfwa swalget
och kunde eij så särdeles förmärkas denna wara magrare än andra. Alla
dylika komma ganska sällan tll någon nytta, hwllket genom
öfwerspinning af cantillietråd lätt kan botas.
I Holland skall efter berättelse brukas mässingstråd emellan kroken
och flarnet, men han må glödgas huru wäl han wi1, så är han ändock eij
pålitelig, ty det har händt, at sådane krokar äfwen funnits i långor
här under danska wallen. Utom dess skulle de eij med den beqwämlighet
å deras backetråg kunna nyttias, hwarest krokarne böra ligga i en
särskildt ordning; således måste öfwerspinning af cantillietråd blifwa
det säkraste och torde ett medel härvid ännu böra i akt tagas.
Man wet at så snart nytt tåg otiärat kommer i wattnet blifwer det
hårdt, som härörer efter min tanka deraf, at hampen i wattnet mera
swäller och giäser, men i anseende til twinningen eij kan få swälla
ut, och derföre hårdnar och knorras;
men at förekomma en sådan hampens egenskap, blef jag tilfälligtwis af
en holländsk coopvardie capitain förständigad at om man lägger hampen
i små dockor och lakar dem med skarp lut hwilka sedermera i warmt
wattn uttwättas samt uphänges upsnodda i ett warmt rum eller i sohlen
at torka, och hwilka åter wridas tilsammans hårdt och wäl bultas med
en trädklubba mot en stock, låts tågorna sig klyfwa, så at deraf kan
spinnas finare garn, hwilket blifwer långt starkare och segare, som
wattnet sedermer eij hårdnar,
detta har jag försökt til min insiö fiskeredskap och funnit dess
riktighet, och sådant garn til kiänsor waxat och öfwerspunnit håller
jag före wara det säkraste wid storbackar, äfwen för dem som dörja
långor och annan storfisk, såsom wid fiskelägren Grafwarna, Smögen och
Fisketången med flera hwilka eij hafwa storbackar.
§3
At förskaffa sig angn til desse storbackar bruka fiskarena dels
koljebackar,
dels en mindre not den de kalla makrillnot hwarmed fångas makrill,
gråsik, småtorsk, skäddor eller flundror medmera; dels små notar,
skiäddegarn och kusetjnor och beror det hufwudsakligaste derpå, at de
kunna sortera sig med sådan i brist hwaraf de flere gånger eij kunna
begifwa sig til siös, hwilket at uphielpa jag tycker wara högst
angelägit.
Deras så kallade koljebackar kunna wäl förändras och förbättras at
bruka i öppna siön, men ett widtagit bruk hos en allmänhet låter eij
häfwa sig utan öfwerflödig och åsyna öfwertygelse, deras sätt är och
nog behändigt på dessa backar, ty de läggas så redigt under angningen
at om och båten som gemenligen ros af 2 personer har sin starka gång
skall ändock eij något blifwa traslat, hwilket eij så lätteligen utan
särskildt öfning låter sig giöra, om denna fiskeredskapen på
annat sätt skulle blifwa stäld.
Jag har wäl under mitt wistande i Bohuslänska skiärgården äfwen
inrättat koljebackar til 200 st: krok efter det sätt jag nyttiar i
färska wattn, dock en miniature och med dertil lämpelig krok, dem jag
kastadt länk om länk med fiskarena och städse kunnat räkna så mycket
efter 100 som de efter 2-300, men at nyttia den redskapen i öppen siö
i storm och swall lät sig ei; så lätt giöra, efter jag eij hade några
backetråg dertil inrättade utan brukade fiskarenas wanliga.
At dermed om wåhrtiden fånga små torsk och kasta dem öfwer stengrund
och bergskiär, där deras wanlige koljebackar eij kunna nyttias, som
följer bottn åt, har jag funnit bästa interesset, och hwarmed
fiskarenas barn och pigor som annars dageligen sitta med en dörj eller
snöre med mera fördehl kunna sysselsättas. Med samma inrättning af små
backar fast med någon förändring af förhållen för hwarje tafs, och
andre backetråg tiltror jag mig med lika färdighet som de, kunna
kasta i öpna siön.
§4
Ibland alla sorter angn som till detta storfiske nyttias, är wäl intet
som öfwerträffar makrill, hwilken efter des storlek klyfwes i halfwor
eller fierdedehlar, då ryggbenet uttages.
Denna fisksort fångas antingen på snöre eller dörj, eller med en wad
emellan 30 a 40 famnar på hwarje arm eller något deröfwer, til
hwilkens bearbetande fordras till det minsta 6 a 7 man, såwida den
snällhet skall kunna observeras som härvid reqvireras, ty denna fisken
är den snällaste och warsammaste i wattnet, så at wid klart wäder
låter han sig skräma af en enda molnfläck som öfwerskyggar sohlen, och
efter honom kastar men eij not eller wad förr än han wisar sig i
wattnbrynan. En not stäld til makrildrägt får eij nalkas bottn på
diupare wattn än notens diup innefattar från watnhorizonten. Des
ordinaire gång är i branten på 2, 3, 4, 5 a 6 famnar, ja mera.
Åhr 1768 om wintern, lät jag på Fiskebäckskihls fiskeläger i Morlanda
sochn arbeta upp ett halft skeppund hamp til twenne notar med sina
tåg, den ena efter wanligit sätt i Södermanland at bruka såsom ronot,
och den andra til landnot i färska wattn; til bägge dese lät jag
häckla hampen och spinna honom så grann enfängd som han til detta
behof kunde tiena.
Jag lät och binda något gröfre mask än annars är brukeligit dels
derför at eij redskapen skulle blifwa för tung, hwarken i wattnet
eller under transporten siöarne emellan, dels at derigenom obtinera
större diup, så at hwarje slinga hålt circa 26 bohl i alnen, då 2:ne
sådane slingor, som fördes långs efter telnarne utgiorde 10 tiog och
formerade ett diup efter mitt boningssätt 7/4 aln not, på 1 aln telnar
til något öfwer 4 famnar.
Denna redskap så wäl som en särskildt inrättning af långref, nyttiade
jag några weckor emot ansenlig fångst hos wälborne herr Daniel Bildt
på Morlanda herregård, tils jag straxt efter pingst besökte de öfrige
siöarne på Orust men i anseende til begiärligheten på nordsiöfisken
want eij särdeles härmed, emedan jag i Uddewalla måste sälja min
grofwa fisk för 2, 3 a 4 öre silfwermynt marken, hwilket jämte en
difficil transport under sommarhetan eij kunde stoppa min möda;
emedlertid wiste mig folket i orten som under denna rörelsen mig
betiente flere stimar makril i en infiord emellan Uddewalla och Orust
och när jag granskat möjligheten at härvid kunna nyttia min landnot
begaf jag mig kort derefter at bedrifwa denna handteringen, då lyckan
i första drättet tildelte mig något öfwer 500 st. stundom mer och
stundom mindre.
Det största drätte jag med denna not om 25 famnar på hwarje arm giorde
war något öfwer 1800 st. wid en holme Skorstensholmen kallad. Ryktet
om detta fisket bragte en dehl af strandsittiarena wid fiskelägren,
som öfwer 2 mihl derifran woro belägne at äfwen draga sina stora
makrillwadar dit upp, med hwilka de wäl stundom kunde träffa, men för
redskapens och båtarnas swårighet, kastade de flere gånger och med
mera möda förgäfwes.
Emedlertid sorterade de nästgränsande sig äfwen med mindre
makrillwadar, så at i stället för 2:ne stycken, som åt den dehlen af
Orust funnes, kunde man åhret derpå räkna öfwer 24 stycken.
Ehrur ostridigt det är, at tiärad not är mera durabel för röta, wille
jag dock eij för tyngdens skull hafwa mina notar sådane, utan heldre
genom en ordentelig torkning söka bewara dem.
När således min landnot genom ständigt bruk blef upmiukad så at garnet
blef lent, kunde tillfälligtwis hända, at jag kastade på diupare wattn
än han kunde bottna och at makrillstimmen som nalkades noten började
sticka diupare men likwäl garnade sig till 3, 4, 5, 6 a 7 tiog i
sänder, hwarefter jag eij war så sparsam at kasta på diupt wattn
endast jag wid fiskens annalkande til noten hade stenar til hands at
dermed bringa honom til färmare anlopp på noten, och härigenom hände,
at då denna fisk emot hösten begaf sig til siös, då han håller diupet
de ordinaire sunden igenom likwäl i wattnbrynen, kunde jag lika fult
bruka min lättare redskap, som sällan kastades forgäfwes, ehuru han
den tiden på åhret eij går i så stora flockar. Detta bragte mig på
andra tankar om makrilfångsten, som jag likwäl ännu eij hunnit
försöka, men hwars probabilite af följande ....ligen kan intagas.
Bewis at denna fisk låter fånga sig genom garning felar eij, således
fordras endast at upfinna en sådan redskap som med minsta kostnaden
passar till ändamåhlet, och behändigast til en så snäll fisks fångande
kan nyttias och tillika bära frukt.
Till ett ordinairt makrilgarn at bruka för stimmakril, upgår circa 2
skålpund god hör eller ljn ohäkladt som häckladt spinnes och twinnas
til fin tråd, hwilken genom stark lakning och bykning giöres len och
miuk, hwaraf slingan bindes 10 tiog öfwer en kafle som i 1/4 aln til
det högsta utgiör 6 bohl eller warf och i en hel aln 24 dito, hwilken
sedan han blifwit frambunden 52½ famn, samt sedermera nätt och wäl
sträckt på det sättet at hon til en famns höjd från marken warder wäl
wåt utsträckt på en slät plan, och sedermera genom styltor af bräder
understödd, då emellan hwar stylta wid 4 famnars distance lägges en
liten stock eller wedkubb eller ett bräde med proportionerad tyngd til
circa 1½ skålpund.
Hwarigenom hwarje knut under torkningen blifwer hoppräsad och
följakteligen garnet starkare och mera fiskejäft. Sedan det således
blifwit torkat ganska wäl, har det wist i längden ökat öfwer 2 famnar,
som endast sker under torkningen, ty om det och hängde där wått i 2
dagar, skall näppeligen märkas knutarnes mera hopdragning icke heller
at slingan skall blifwa längre, härefter bindes hon i bägge staderna 4
maskor wid hwart h... med gröfre twinnat garn af hamp öfwer samma
kafle, äfwen wid ändarne at derigenom bewara det finare garnet för
stenarnes och flarnens nötning.
Telnarna härtil äro de tienligaste af storbackelinor, dem bohusländska
fiskarena casserat, af orsak at genom deras proportionerade hårdhet,
garnet wid utläggnlngen eij så lätteligen traslas, icke heller af
wattnet knorras; wid boningen observeras det förr omnämde
boningssättet om 7/4 aln not på 1 aln telnar, då längden häraf skall
blifwa emellan 31 och 32 famnar, längre behöfwes det eij.
Til flår brukas mogen furubark och til sänken ringar af bly, eller
aflånga sandpåsar. Med en sådan redskap tror jag i stöd af mitt förra
försök med landnoten mig lätteligen kunna obtinera en mera fördelaktig
fiskebragd i ämnet, ty denna kan med beqwämlighet brukas af 2:ne
personer och en liten känningsbåt, med hwilken endast sillen upsöken
genom dörj under sillefångsten, hwarigenom folkbesparing winnes, äfwen
långt mindre kostnad än at til en ordinair makrilwad som
strandsittiarena bruka anwända 12, 14 a 16 skålpund hamp.
Ett sådant garn kan man föra med sig utan någon incommodite på alla
sina siöresor och det slipper man äfwen at släpa i stenar eller på
landet, ty när det giordt sin tienst wid hwarje kast, hämtar jag det
åter in i fahrkosten, hwarigenom det är lika redigt til nytt drätte,
sedan det är urgarnat; men at giöra det ännu mera durabelt, är
rådeligit at bruka den i Östersiö skiärgården wanliga lätten eller
färgen, som tillika hindrar at fisken eij så lätteligen skyr för
garnet i wattnet.
Det torde wäl tyckas, at jag härutinnan warit nog rik på förslag, dels
för at utan fullständig experience giöra så säkra slutsatser om
fångsten dels at upgifwa hwad som åtgår til redskapen, men i den förra
dehlen kan jag trygga mig wid mina försöker med min landnot 1768 under
makrilfångsten, och i den senare, skall jag eij heller fehla enär jag
jämförer hwad som upgådt til min nyare pulsnot beskrefwen i 9§ om
insjöfisket, som war af lika sort garn, men grannare mask det yttra.
Sättet at kasta ett sådant nät, lärer förfarenheten, at det hälst
formerar en semicirculus eller halfmåne a det ställe dit makrilen
tenderar sitt lopp under stimmandet.
Denna fisk nyttias så wäl färsk som salt til storfisket, och hwartil
all den upgår som backefiskarena kunna öfwerkomma, eij at förtiga des
godhet när han wid slutet af augusti och septembris månader fångas och
rätt blifwer saltad til spiken utom flere sätt. Den öfriga fiskesorten
till angn fångas til en dehl med dörj hwartil jag på försök åhr 1768
om wintern utlämnade 12 st: finare krok jag förfärdigat af framledne
herr inspektor Prises sort, dem de gofwo godt loford; och resten med
förr omrörde fiskebragder.
§5
Hummer och ostronfångsten tror jag eij kan förbättras, men om det norr
i skärgården brukeliga sättet at förwara hummer lefwandes i sumpar,
hwarigenom han blifwer mera tom och mager, på något sätt hindrades,
wore önskeligit, eller och, ett mig äfwen obekant sätt at under
stierten borttaga wisa fähn blefwe mera landtkunnigt, kunde han eij
tära sig sielf; at hålla honom i tiuder på tångbottn är det bästa.
§6
At fånga räkor, såsom oungängelig angn för dörjemakril, äfwen bäst för
småtorsk och wittling, brukas i gemen en håf, som nedantil är twär,
med hwilken man släpar öfwer tången utåt bottn och som i wackert wäder
ger något igen, men wore til försökande, om eij de på samma sätt i
Nordsiön kunde erhållas som i Östersiön, med färskt granris lagt på
sandbottn, dit de gerna ställt sig, och sedan man sakta lättat busken
från bottn, rister honom öfwer en grann håf, det jag i Östersiön
funnit wara långt bättre än wanlige räknotar.
§7
Om Östersiö- och Insiö Fisket
........
(Denna del av utredningen berör östersjöfisket och insjöfisket och är
därför inte medtagen i denna skrift)
------------------------------------------------------
------------------------------------------------------
DEL 2
Allmogens besvärsskrivelser till Riksdagarna 1664-1746
År 1664
Menige allmogeens af Skatte och Crone uthi Oroust och Tiörn boendes i Bahuus
lehn, underdånigeste postulater och besuers poster, dom dee igienom dess
uthskickedhe herredagz män, nu på tilstundande rijkzdagh, Hans Kongl: Maij:tt
och den Kongl: Regieringen i underdånigheet hafwa at låta ahndraga, ähr som
effterfölger
1
Emädan såsom allmogen uthi desse nästförflutne och nu / Gudj loff / wäll
ändadhe beswärlige krijgz- och feijde tijdh, af åtskillige så wåre egne som
Fijendens af och till marcherade partijer, store giärder och inqwarteringer,
ähra så uthblottade och förarmadhe, så dee icke kunne förmå uthstå och draghe
dee månge och store skatter som åhrligen påbiudes; Altså supplicerer och
underdånigst begiäre wij fattige undersåtar, att högstbem: Kongl: Maij:tt
och den Kongl: Regieringen allernådigst tächtes wår fattige lägenheet och
ringe wilkohr med nåder ansee och behierta, och der mögeliget wore, förunna
oss någen förskoningh och lindringh på någet af dee extra ordinarie ränttor-
ne, synnerligen at den 5 rijkzdahljrs contribution eller sillfskatt som uthi
någre åhr haf:r uthgådt af huar full gårdh, måtte uthi noget modereras och
lindras, och i serdelisheet, att den sålunde måtte proportioneras och beläggies,
som uthi dee danskes tijdh skedde, nembl: at dee som hafue små gårder och
ringe bruuk, och icke kunne giöre tillfyllest, förmedelst dess ringe ägor
och afwel, för hele eller halfwe gårder, måtte efter sinne bruk och bolige blifwa
taxerade elliest ähr dem ömögeliget sådan tunga lenger att kunne uthstå.
2
Desslijkes begiära och allmogen underdånigat, att när så hendher nogen uthfattigh
bondde som sitter for gårdz: bruk, och förmedelst stoor armod och fattigdomb
skuld, icke förmår tillfyllest at betahle dee extra ordinarie hielper, uthen
medh noget theraf kunde resterra och jnnestå, att den eller dee, anten han är
skatte- eller cronebonde måtte tillåttas at gifua sig an på häradtztingen
och derom sin armod och fattigdomb taga tingzwittne, och sedan när samma
tingzwittne af Gouverneuren ähr gillat oeh godt kiänt, den förarmade då
dereffter uthi cronones rekninger måtte blifua till afkortningh förd,
hluilcket också alltid uthi dee danskis tijdh, hafir warit brukeliget.
3
Beklager sigh och allmogen och serdelis dee som åboe någre hemman huaruthi
Någre kiörckiejorder finnis, att af dem nu, sedan den ny förordningen a:o 1662
uthi Oddewald af Kongl: Maij:ttz hijtskickadhe commissarier blef oprättat,
fordras af huart öresbohl jord 8 öre silf:rmynt i tage till cronen, oansedt
att allmogen tilförn och ännu, af slijke jordher hafue gifuet landskyld till
kiörckiorne; Begiäre fördenskuldh underdånigat, efftersom det faller dem
förbeswärliget, att skatte både till cronan och kyrkiorne af sådanne ringe
jorder, at dät anten måtte blifwa widh huadh som af gammell tijdh warit
haf:r, eller och derför enthera parten, anten cronans eller kiörckians kraf,
nådigat måtte förskonas.
4
Allmogen som wijdh siöösijden och stranderne ähre boendes, och tillförende hafwa
drifuet sin näringh medh seglatzen och siöfarten, begiära underdånigst ännu,
att få niuta samma willkohr, och medh nogen ringa trälast aff timmer, lechter
och spärrar, måtte få segla och fahra på dee jnrijkes orter, huarigenom dee kunne
förtiene sigh någre skillinger, till cronones skatter och uthlagors afbetalandhe.
5
Öijeboor och strandsittiare som uthi skiährgåxden ähre boendis, och ingen annen
bruck eller nähringh hafwa, uthan allenast brucka sinne fiskerijer;
Supplicere och aller underdånigst begiäre, att när gudh welsigner dem medh någon
ymnogheet af fisk, dem då måtte efteriåtes, effter richtigh förtullande, at
fahra på dee orter jnrijkes, huarest dee bäst konne få selgia och yttre sin
fisk, och seden få hempte medh sigh hem något till spannemåhl och slijkt,
som dee kunne lefua af, jembwäll huadh dee till deres fiskeredakaps
widmachthållande, konde betarfwe, och icke så strängat wara förbundne till
desse twenne stapelstäderne Marstrandh och Giöteborg at föra dheras fisk,
huarest dee intet mehra konne få för sitt godz, ähn kiöpmänderne medh en
godh willie wela unna dem, huar medh dee icke konne wara belåtne, seden som
hamp och redskaph huadh dertill behöfwes at hålla fiskerijet uedh macht medh,
nu ähr dobbelt så dyr som tillförn, det dee alt uthi stapelstäderne måste
borgia och hempte, och betahle dhet lijke så högdt och dyrt som kiöpmännen
sielfur begiere, konne fördenskuld omögeliget hålla sinne fiskerjer widh macht,
medh mindre dertill någen bötter kan skaffes.
6
Sammaledis beswährer sigh och allmogen, när dee hafue nogre wahrur at föra
till kiöpstäderne, som dee wille selgia och wända i penninger till skatter
och uthlagors afbetahlande; Så tlifua dee strax af tullenährer och visiterer
antastedde, och twingedde at förtulle sinne warur, anten dee få selgia dem
eller icke; Begiäre fördenskuldh underdånigate, när så hendher, dee icke få
selgia sinne wahrur, uthen måste före dem hem igien, dee då för tullens
erläggiande af det osålde, nådigst måtte förskonas.
7
äfwenså beklager sigh allmogen öf:r det orätte måhl och wicht som brukas i
landet, och begiäre underdånigat att sådan olagh måtte afskaffes, och ett
måhl och een wicht både i städerne och å landzbygden bruket.
8
Dee af allmogen som åboe cronehemman, beklaga och icke mindre den tunge dem
pålegges med tredie åhrs tagen som Hans Högh Grefl:gh Excelli Htr Rijkzdrottzen
ähr forlän t, at dee i stellet för 8 dr silf:rmynt som förordningen lydher af
huar heel gårdh, måste åhrligen gifwa 1½- rijkzdahl:r in specie, eller och
om specie rijkzdahl:r icke kan bekommas, måste dee på swenske croner och 2 dr
stöcke, gifwa 5 öre silf:rmynt i opgelt på huar rijkzdahl:r, huilkett faller
dem alt förbeswärligt; Begiära fordenskuldh underdånigst, at dee måtte
handthafwas wedh huadh skähligt och ret ähr uthi samme tredieåhrstagas
ährläggande, sampt för slijk opgeldt förskonade; Item at de måtte få ytha
och lefwerera på sinne uthlagor såden myt (mynt?) som i landet ähr gångbar,
och dee kunne åstad komma.
Öfwer alt detta afbijder gemene allmogen Kongli Maijtttz nådige och hognelige
resolution, och förblifwa deremoot effter skyldigheetz plicht
Hans Kongl: Maij:ttz
Underdånige, troskyldige undersåtter och
Skatdragare så lenge wij lefwa
Menige Man och Allmoge
Af Skatte och Crone uthi Oroust
och Tiörn i Båhuus lehn
Noteringar
Vid punkterna 4,5,6 finns anteckningen: Remitteras till Kongl: Commereie Collegium
Vid punkt 4 finns även anteckningens Resol: Finns tillförende häröf:r resolverat
widh Norwijgen (?) 4 punct.
--------------------------------------------------------------------
År 1680
Stormächtigste Konungh
Allernådigste Herre.
E:s Kongl: Maij:tt hafwe wij j alldjupasrte underdånighett fattige bönder och
Allmoge uthi Orousrt och Tiöhrn boendes, näst Gudh och Eders Kongl: Maij:tt
Högeligen at betacka för een önskeligh fredh, och roligheet, som oss fattige
Almoge genom Eders Kongl: Maij:tz allernådigste tilhielp och höga omsårgh
hafwer oss tilbracht. Och önska den samma måtte continuera. Altså böönfalle
wij j alsomstörste underdånigheet, till E:s Kongl: Maij:tt, Eders Kongl:
Maij:tt allernådigst tächtes oss fattige undersåthar på underbem:te poster
böönhöra som effterföllier;
1
Såsom fienden hafwer någre åhr bortåth bemächtigat sign detta Oroust och
Tiöhrn och dhess krigsfolck upboret mehra af wåre åboende hemman än som
skatten kan importera och sigh bedraga j desse nästförledne ofredztijdher;
Beståendes j redha penningar, gärder och inquarteringar, som Hans Exeell:z
Högwälborne Herr Feldt Marskalcken sampt General Gouverneuren Asschenberg in
loco wähl kunnigt ähr, om landetz rat ta tillståndh; J dedh een deehl af almogen
ähr ifrån röffwade deras bästa förmåga, begäres därföre af E:s Kongl: Maij:tt,
j allsomstorsta underdån:a ödhmiukheet oss allernådigst kunde åthniuta förberörde
ofredzåhrens innestående skatter frij att förbliffwa.
2
Emädan Bahuus slått och fästningh af fienden ähr ganska ruinerat och nu för
warande tijdh behöffwer een stoor reparation; Och endoch af allmogen uthgiffwes
af hwart heehlt hemman, nembl: Tree (?) dahler sölf:r mynt åhrligen, uthi arbetz
penningar, wälforståendes skatte och crohne; hwilka nu till militiae staten
ähr anslagne, altså ähr till E:s Kongl: Maij:tt wår underdånigste begiäran,
E:s Kongl: Maij:tt allernådigast, tächtes oss der emot låta oss åthniuta någon
frijhet och förlindringh på wåra åboende hemman för Bahuus slotz arbethe;
J synnerheet om höste och wåhr tijder emädan wij brukar wår affwell.
3
Anlangande om den landtmat tninghen, som in anno 1666, här uthi fögderiet
bleff på crohne och skatte påöökt, och ännu är blifwen beståendes; Och synes
fuller igenom samma landtmat ningh skulle sökias E:s Kongl: Maij:tz interesse:
Men som wij fattige allmoge kunne förstå, så befinnes nu lljkawähl dher emot
een deehl af samma hemman förmedelst samma påöökning liggia alldeles ödhe
och j wahnmacht kåmbne.
4
I lijka måtto haffwa wij fattige allmoge E:s Kongls Maij:tt uinderdanigst
att betacka för den höga infödda Kongl: nådhe och mildheet, som oss fattige
underaåthar wederfahret ähr j dette fögderij, så wähl som annorstädhes här
uthi Bahuus lähn. J dedh oss allernadigst ähr bewilliat medh een frij segla-
tion medh trälast att åthniuta till godha; Och på dedh landet kan komma till
macht igän; Och wij wåra uthlagor j rat tan tijdh kunna betahla; Beder wij
E:s Kongl: Maij:tt underdåhn: o ödmiukligast att wij fattige folck samma seg-
lation måtte frambdeehles obehindrajdhe få till godha behålla.
5
Och som nembden af forna tijdher, hafwa för deras dageliga hafda möda och
beswähr åthniutet någon lööhn; Som ähr ett lisspundh. Smöör j jempte skiutz och
arbetz pen:r fritt af deras påboende hemman. Hwar emot ähr samma dheras ehrliga
deputat sedermehra wordet anslaget till militiae staten; Altså beder wij
allerunderdåhnigst E:s Kongl: Maij:tt, dedh oss allernådigst bem:te räntta här
effter måtte pro officio bekomma; eller och j stället effter lagh åthniuta
saaköhren till godha. På desse öffwanbemelte postulater , afwachta wij af
E:s Kongl: Maij:tt j diupaste underdånigheet een nådigh och huggneligh
resolution, medh förbliffwande.
Eders Kongl: Maij:tz
Allerunderdåhnigste och höörsamme troe undersåthar;
Menige man af skatt» och crone uthi Oroust och Tiöhrn
J Bahuus lehn.
----------------------------------------------------------
År 1682
Stormächtigste Konungh
Allernådigste Herre
Eders Kongl: Maij:tt förorsakas wij fattige allmoge och skattedragare uthj
Oroust och Tiöhrns härrader boendes j underdånige te måtto medh denna wår
ödhmiuka suplique j effterfölliande måtto att gifwa tilkänna;
1.
Att efftersom wij fattige almoge hafwa sädan Gudh oss medh den goda freden
gagnat, warret beswärat medh ryttare och dragouner, af hwilka een deehl hafwa
hustrur och barn och lagt sigh in uthj gårdarne :/ doch effter reglementet /:
hoos oss till trengsell och taget gårdzbruuk medh oss; Sampt gifwa dem af
wåra åboende hemman deras åhrliga skatt, som wij uthgöra böör; Och dessuthan
taga dee fulla båtzmanspenningar som är begynt in anno 1679: Då wij blefwo
förskonade för wår fattigdomb skuldh medh halfwa åhrs ränttan, och halfwa
båtzmanspenningar, och sädan der medh continuerat in till denna tijdh, som
wij nu åter igän är pålagt hålla fult båtzmansholdh. Och när wij för och
effter täncker, hwadh för een särdeles högh nådh, E:s Kongl: Maij:tt oss på
sistholdne rijksdagh in anno 1680 den 14 april hafwer Bahuus lähn nådigst förundt
att få förbliffwa widh båtzmanshållet; Hwarföre wij j underdånigste måtto
Eders Kongl: Maij:tt betacka. Dy böönfalla wij yttermehra underdååhnligen
till Eders Kongl: Maij:tt, Eders Kongl: Maij:tt allernådigst tächtes oss fattige
almoge få förbliffwa widh samma resolution, och undergå båtzmanshållet, som
för detta wahnligit waret, så wij der emot kunde libereras och frijkallas
för offwanbemalte ryttare och dragone inquartering,.
2.
Eders Kongl: Maij:tt gifwa wij j lijka måtto fattige almoge j all underdånigh
ödhmlukheet till att förnimma, hurusom wij af hwart heehlt hemman gifwa åhrligen
skiutz och arbetzpenningar, nembligen Fyra rijksdahler lijka widh Sweriges
rijkes inbyggare; Och emädan wij hafwa undergådt swänsk lagh; Dy förmoda
wij j detta fallet att åthniuta samma rat t; Så att oss icke emellan rixdagarna
pålegges oss något osedhwahnligit arbethe, som här till dagx skedt är;
Och lijckwehl måste wij göra arbethe till fästningarna, både medh skogzhugge
och timmer flåttars införande till fästningarna. Och kommer oss slijckt på,
mäst j den tijden, som wij skola wara hemma och arbeta widh wåra gårdar;
Endoch mästeparhten aff oss som j dessa herrader boendes ähro, hafwa icke så
mycket till bränne att wij kunna koka wår egen maath medh till wårt huusholdh,
uthan sådant måste långwäga ifrån fremmande skogar för penningar köpas; Ehuruwähl
oss wohre tarffweligit att kunna förskaffa oss så mycket byggningztimber,
som wij förnöden hafwa att reparera och förbat tra wåra huus och hemman medh,
som wij uthj föregångne ofredeliga tider äro wordne ruinerade och af sig kåmbne.
Alltså beder wij E:s Kongl: Maij: tt i diupaste underdånigheet, E:s Kongl: Maij:tt
allernådigst tächtes oss häruthinnan nogon forlindring giöra.
3.
Eders Kongl: Maij:tt foga wij fattige allmoge j all underdånigheet till att
förnimma, att endoch fierdepartten af desse herrader, som kunna hafwa någon
små skogh. Till salu; Att wij kunna få försällia spärrar och lächter oss till
skatt och nödtårfftigt underhåldh; Efftersom wij ähro pålagd att betahla wåra
skatter j reda penningar och inga andra wahrur. Alltså böönfalla wij fattige folck
j diupaste underdånigheet till Eders Kongl: Maij:tt, E:s Kongl: Maij:tt oss
nådigst måtte förundt blifwa att få segla medh wåra små fahrkåster på inrijkes
ohrter medh smått timmerwärcke, som ähr medh spärr. och lächter: Doch widh nästa
tullplatz der af gifwa dess tilbörliga tull, hwilcket stappellstäderna här uthj
till ingen praejudiiz och förfångh skedde emot deras wälfångne privilegier.
4.
Wijdare kunna wij fattige undersåthare Eders Kongl: Maij:tt uthj all under-
dånigheet eij oförmält låtha, hurusom wij tillförende på åthskilliga rixdagar
hafwa giordt ansökningh hoos E:s Kongl: Maij:tt att erhålla detta; Angående
den landtmat tning som in anno 1666 uthj dessa herrader äro blefne på crohne
och skatte påöckta; Hwarigenom är wordet förorsakat att een deehl af hemmanen
äro kåmbne j wahnmacht och ödesmåhl, J synnerheet anhålla wij skattebönder,
att efftersom wij åhrligen måste uthgifwa wår fulla skatt; Och deremot ingen
förmedlingh åthniuta, att wij måtte få förbliffwa widh wår gambla frijheet,
som af uhrminnes tijder waret och j cronones jordeböcker finnes wara upförda.
Hwarföre länder till Eders Kongl: Maij:tt wår underdåniga böön ocn ödmiuka
begäran, Eders Kongl: Maij:tt allernådigst tächtes oss fattige folck sin höga
infödda kongl: nådhe och gunst j detta fallet påskijna låta; Och een sådan
nådigh dissposition anordna här uthj landzorten, som kunde oss tiäna till
uprättellse och förkåffringh..
5.
Och som Den Högste Gudh oss in anno 1679 förlänte medh een önskeligh fredh
och rooligheetj Doch som wij fattige folck för dee danskas starcka inquartering
skuldh, waaret mycket af oss kåmbne, are vij lijkwähl pålagde straxt effter
samma fredzsluttningh af wår egen swänska Öffwerheet, af hwar heehl behållen
gårdh skulle gifwa aderton dahler eilfwermynt uthj contribution och lijkwähl
tilförende hafwer fienden i fyra åhrs tijdh, mäst hållet sin inquarteringh här
på Oroust och Tiörn; Och när de inthet kunde bestå sigh annorstädes här i lähnet,
så lade de sigh an till quarteer på dessa .öyar, och hade sina skärbåthar och
galleyer widh färgeställen, så ingen af wåra krigxfolck kunde tillfoga dem nogen
skadha. Och j fall E:s Kongl: Maij:tt nådigst tächtes oss någon ny pålaga
påläggia; Alltså böönfalla wij fattige almoge till Eders Kongl: Maij:tt, att E:s
Kongl: Maij:tt allernådigst tächtes oss ansee wår hafda tora presur, som i
synnerheet dessa öyar hafwa j krigxtijden uthstådt, att wij j consideration inte
kunna draga så stor tunga, som andra Sweriges rijkes undersåthare kunna tåhla som
boendes äro långt ifrån gräntzen.
På dessa offwanbemälta postulater affwachta wij j all underdånigheet af E:s Kongl:
Maijttt een nådigh och hugneligh resolution medh förbliffwande.
Eders Kongl: Maij:tz
Trooplichtigste undersåthare Menige Man och Almoge af Skatte och Crohne, som
boendes ähro uthj Oroustoch Tiörns härrader j Bahuus lähn intill wår dödh.
--------------------------------------------------
År 1695
Stormecktigste Allernådigste Konungh
Een så stor och högstbeklageligh sorgh, som den alldrahögste Guden igenom sin
outhransakeliga försyn Eders Kongl: Maij:tt wår allernådigste Konung har behagat
medh heemsökia, igenom dess högst älskeliga Kongl: Gemåhls dödeliga
frånfälle, ähr fast större än att wij Eders Kongl: Maij:ttz ringaste undersåtare
och skattdragare kunna betänkia, mindre som sigh böör beklaga; utan som wij
beklageligst der hoos måste befinna och uptaga för ett atoort syndastraf att Den
Högste Guden, wår allernadigsta och mildaste Drottning så hastigt, och uthj dess
blomstrande ålder haar behagat oss ifråntaga, så finnes för oss intet rådeligare,
än att medh wåra böner, och af innersta hiärtan, anropa wår nådiga Gudh att han
medh sin hugswalelses anda wille styrkia och trösta Eders Kongl: Maij:tt wår
allernådigate Konung, och igen ansee oss fattiga underså tare medh sina nådes
ögon, medh straffet uphöra och nådeligen bewara wår allernådigsrte Konungh och
heela dett höga Kongl: Huset ifrån allskiöns wijdare olyckor, på dett Eders Kongl:
Maij:ttz wij fattiga undersåtare städze måtte få lefwa under E:s Kongl: Maij:ttz
och dess Höga Kongl: efterkommande nådigsta regemente och beskydd.
Här näst hafwa E:s Kongl: Maij:ttz samptl: ringaste undersåthare och skattdragare
uthi Oroust och Tiörns härader stoor orsack medh en allunderdånigst wyrdnadh
ehrkienna och berömma den höga nåden som oss fattiga undersåtare ähro kallade
till den nu tillstundande Rijcksdagh sampt wår för detta allernådigsta nu
hoos Gudh ewinnerl: Sal: Drottningz. Begrafningzact, och dett medh ett så
nådigt löfte; att oss och der widh tillståndh gifwes f å andraga hwadh beswär
man kan hafwa, Men som Eders Kongl: Maij:tt wår allernådigste Konung,
den allernådigate försorgh för wåre och alla sina undersåtares wällståndh
städse dragit; att wi näst Den Högstes biståndh, der igenom få hugna oss af
ett fredeligit och roligit tillståndh, och således för tijden intet behöfwa medh
några särdeles beswär Eders Kongl: Maij:tt att förekomma, helst att wår gunstige
H:r Landzhöfdinge effter E:s Kongl: Maij:ttz allernådigste förordningh,
hwadh små beswär wij kunna hafwa oss der uthi altijdh bönhörer och hielper;
Utan allenast bönfalla att Eders Kongl: Maij:tt wille här effter som här till
allernådigst skiedt är, ansee wårt fattiga tillståndh, och som allom noch är
bekant, att här uthi wårt landh några åhr på radh, en stoor missväxt warit,
E:s Kongl: Maij:tt allernådigst behagade detta åhr som tillförenne förunna oss
att få låhna någon spannemåhl utur Eders Kongl: Maij:ttz magasiner den wij
af den wällsignelse, som Gudh tillkommande åhr oss gifwer, skola wara
så williga som skyldiga uthi pertzedler (?) att betala och igen införa.
Här hoos bönfalla en dehl skattebönder, att när uthi en gårdh halfparten är
Crono och den andra halfwa parten skatte, och skattebonden intet haar crono-
jorden medh sin i bruck, att han då kunde niuta sin skatterat t till goda,
som är tagan af samma sin skatteiordh, denna ansökning ähr och på sidsta
rijksdagh i underdånighee t föredragen och remitterat till H:s Höghgrefl:
Excell:tz General Gouverneuren, men som ingen resplution af honom för dess dödh
har kunnat ehrhollas, ähro supplicanterna föranlåtna blefna E:s Kongl: Maij:tt
om en nådigh bönhörelse där uthi å nyo att beswära.
Eders Konglj Maij:ttz wår allernådigste Konungz
Allerunderdånigate och trooplichtigst undersåtare och skattdragare uthi Oroust och
Tiörns herader i Bohuus Lähn.
---------------------------------------------------------
År 1697
Eders Kongl: Maij:ttz wij fattige ringaste undersåtare och skattdragare uthj
Qroust och Tiörns härader, hafwa högsta orsak hiärteligen beklaga, att wij,
medh dhe öfrige E:s Kongl: Maij:tz undersåtare, så stoorligen syndat emoot
wår Gudh, och dhär medh förorsakat honom, att så hårdeligen straffa oss och
heela landetj Dhär medh att Gudh oss fråntagit, E:s Kongl: Maij:tz Höghsal:
herr Fader, wår fordom allernådigaste, nu högst prijswärdigst i åminnellse,
Konungh, hwars siähl Gudh uthj sitt himmellska rijke ewinnerligen frögde;
Hwillcket syndestraff oss swårare öfwerkommit ähr, än wij betänckia, eller
som wij böra, beklaga kunna; Så att Gudh synes, nästan som han oss i sin wrede
alldehles förkastat och öfwergifwit hade; När han i dhessa sidsta swåra tijder
ifrån oss så allt för hastigt kallade wår nådigste, rattwijsaste, milldaste
sampt trognaste Konungh, Hufwudh och Förswar; Dhär icke wår Gudh oss erf (?)
konungh och säcker tillflygt; Den samma nådige Guden anropa wij nu och
hiärteligen bidia, att han af nåde wille giöra Eders Kongl: Maij:tz regements-
tijdh, långwarigh, fredeligh och uthj all E:rs Kongl: Maij:tz företagande,
lyckeligh, att wij dher af måtte få röna dett Gudh oss igien ähr blefwen nådigh.
Dher näst betacka Eders Kongl: Maij:tt wij aller underdånigst, för den stoora
nådh, och att Eders Kongl: Maij:tt allernådigst oss wärdige hållet att anbefalla,
dett wij fattige allmoge, en af hwart häradh,. Skohla infinna oss till wår
fordom aller nådigate nu glorwyrdigst i åminnellse Konungz höga begrafningzact,
sampt den af E:s Kongl: Maij:tt för uth berammade och uthskrefne Rijksdagh,
hwilcken E:s Kongl: Maij:tz nådigste willia, wij och således bordt effterlefwa,
att wij Eders Kongl: Maij:tz allmoge uthi Oroust och Tiörns härader, här medh
och i krafft af detta, fullmäcktige dettas innehafware, den beskiedelige danneman
Hans Mattsson i Kiärra och Tegneby sockn på Oroust, att icke allenast på wåra
wägnar bijwista wår fordom nu höghsalige allernådigste Konungz begrafningzact,
uthan och widh den af E:s Kongl: Maij:tt till d: 3 November uthskrefne och
berammade rijksdagen sigh aller underdånigst infinna. Hållandes wij sampteligen
hans hemmawarande medhbröder för godt, och giärna underdånigst effterlefwe,
allt hwad som denne wår fullmäcktige på wåra wägnar giör och samtycker.
älliest borde wij, widh detta högstbeklagelige sorgelige tillfället, hafwa
försyn och fördraKongli Maij*tt aller nådigst blefwet befrijade för wäge redningen
på Inlandh, h, att för E:rs Kongl: Maij:tt före komma medh några beswär,
dåck som E:s Kongl: Maij:tt alltijdh haar sina nådige ögon uplåtne för sina
beträngde undersåtare, Och uppå den nådigsrte tillåtellsen som E:s Kongl:
Maij:tt och nu dher till gifwer, bönfalle wij aller underdånigst om en nådigh
hielp och bönhörellse uthj föliande 3:ne puncter.
1.
Dhessa häraders allmoge, hafwa uppå 1689 åhrs rijksdagh, af H:s Höghsalige
Kongl: Maij:tt aller nådigst blefwet befrijade för wäge rödningen på Inlandh,
emedan dhessa härader bestå af öier i salta siön, och Inlandh dher emoot ähr
på fasta landet beläget, så att dhessa häraders inwånare, icke uthan stoor
kostnadh och beswär, kunna medh kiärror och hästar, uppå färier öfwer komma,
till dhe wägestycke, som dhe för detta hafft på Inlandh, då och H:s Kongl:
Maij:tt aller nådigst förordnade, att dhessa öiar skulle dher emoot, för en och
annan händellse och nytta skull, så som widh durckmarcher och älliest, rödia
och förfärdiga sina egna wägar. Och som dhe sedan den tijden inttet åthniuttet
denna Hans Kongl: Maij:tz nådigste resolution, hwar igienom dhe och inttet
förmådt wägarna uppå dhessa öiar sedan den tijden dett ringasta uprödia och
förfärdiga, så att nu här på landet sådanna beswärliga vägar finnas,
att man om höst och wåhr, icke uthan största beswär och långsamheet,
kan komma öfwer landet till kyrckior, tingh, etc: För hwillcken orsak skull,
så wäll som dhe händellser af durckmarsher dhesse öiars inwånare yttermehra
bönfalla, att blifwa för wägarna på Inlandh befrijade, på dett dhe sina egne
wägar, kunde få tijdh och willkor att rödia och förbättra.
2.
Dhe af allmogen uthi dhessa härader, som skatte äga uthj dhe gårdar, som
cronan äger halfparten eller mehr uthj, då E:s Kongl: Maij:tt äger böxellen,
och bonden måste gifwa städzlen för sin skatte iordh medh cronans, bönfalla nu,
som äfwen på 1686 och 1689 åhrs rijksdagar skiedt ähr, att när bonden som
skatte i en sådan gårdh äger, inttet af cronoiorden haar bruuk, uthan den
medh särdehles åboe ähr försedd, att dhe då måtte niuta sin skatte eller
odells rat t till goda, och blifwa för tagans afgifft befrijade; Dher hoos
bönfalla skattebönderna i gemeen, att emedan dhem inttet tillåtes någon
förmedlingh, dhe dher emoot kunde förskonas för: påökningh.
3.
Så som detta åhr, så wäll som några tillförenne, dhessa härader af Gudh ähro
Straffade medh stoor misswäxt och till största dehlen gårdarna ähr ringa af
åker, så att till wåhren befaras icke allenast stoor hungersnödh hoos dhe
fattige, uthan och att i många gårdar mycket osådt blifwer, för den skull
dhe aller underdånigst bönfalla, dett dhem allernådigst måtte tillåtas få lösa
crono och kyrckie tijonden medh penningar. Och att E:s Kongl: Maij:tt och dett
tillkommande åhr tullen nådigst efftergifwa wille på dett spannemåhlen, som
redan mycket dyr ähr, icke måtte blifwa så högdt upsatt, att dhe fattige den
eij skulle förmå lösa.
Afwackte öfwer dhessa wåra allerunderdånigste bönepuncter Eders Kongl: Maij:tz
allernådigste bönhörellse, och dher emoot så länge wij lefwe
Framhärda Eders Kongl: Maijt:tz
Aller underdånigste och trooplichtigste undersåtare och skattdragare uthj Oroust
och Tiörns härader
-----------------------------------------------------------
År 1714
Stormechtigste Allernådigste Konung.
Wijd den uthi Eders Kongelige Maij:tz höga namn anbefallte ständernes allmänna
sammankombst skulle wij fattige dock trogne undersåthare af Oroust och Tiörns
härader högst önska, att kunna hugna och lijsa Eders Kongl: Maij:tz stora
omwårdnadt och bekymber med en angenäm berat telse om ett gådt tillstånd på wår
ort men Gudi och Eders Kongelige Maij:t klagat, nödsakoms wij att med tårar
föredraga, huruledes wij här på gräntzenorten uppå öijar och hafzklippor boendes
af detta långsamma kriget som råkade uthi ett fast miserabelt tillstånd,
Ity:
1:mo hafwa desse härader; som består af små ringa lägenheter, icke däss mindre
under warande tijdh, måst uthgiöra allehanda stora gärder af spannemåhl,
boskop, victualie persedlar och fouragie, hwilcket tillsamman räcknat bestiger
sig till en fast större summa, än man kunnat troo och wänta af en så släth ort,
hwarest uthsädet wijd gårdarne högst kan räcknas till 6: a 8:a tun:r uppå de
större öijer, och ingen annan uthwäg finnes till deras bergningh af bergzbruk,
skough elxr annat uptänckeligit näringzmedell, mehr än af fiskeriet uthi
Wäster Siön, från hwilcket de
2:do af fiendens creutzare och capare icke allenaste alldeles warit stängde;
uthan jämbwähl hehla skiärgården så åffta uthplundrat, att de nu alldeles äro
uthblåttade, folcket mästadels fångne, fiskebåtarne och redskaperne bortförde,
och resten, som är enrullerade af Eders Kongl: Maij:tz tienst alldeles hindrat,
att kunna bijdraga något till deras egen förkofring och husuppbyggiande, för
uthan detta.
3:tio hafwa de måst uthhålla den ena inquarteringen effter den andra a£ dragouner
och infanterie,
4:to Wijd fästningarne och Uddevalla skantz giort många daxwärcken och stort
arbete hwilcket allt desse härader godwilligt undergått och dragit aå länge de
kunnat förmå, men måste nu beklaga att största dehlen af sådanne tyngder som
de till denna tijden uthstått, nu äro blefne så förarmade, att de intet wijdare
förmå några stora pålagor uthgiöra, så frampt de skola längre kunna sina
gårdzbruuk wijd macht hålla, dock undandraga de sig intet alt hwad drägeligit
är och deras wilckohr tåhla kunna, att undergå och draga, allenast att emoth
de extraordinarie besvär, som ett och annat härad här uthi gräntzeorten påbördat
blifwer, de uthi andra allmänna pålagor må blifwa anseddeoch förskoningh niutha,
så att tyngan för alla må hafwa en lijkheet,
5:to Kunna desse Oroust ochTiörns härader icke heller förbijgå, att wijd handen
gifwa, att wijd contributionsskattningen som förledet åhr skiedde, en stoor dehl
gårdar som warit till andra för penningelähn uthsatte, äro af dem som skattningen
skrifwit, dubbel contribution påförde, och att possessorerne, som intet kunna
sägas äga andras pant full contribution derföre hafwa måst uthgifwa, och
pantemännerne, som samma gårdar hafft i pant, för sina pantepenningar äfwen
lijka fullt betahla måst, hwilcket, såsom de icke kunna finna alldeles med
patentet sampt andra der uthi giorde förordningar enliget och elliest på ingen
annan ort dem witterliget är skiedt, bönfalla de, som sådant händer, att de måge
en sådan för en gård uthgifwen dubbel contribution åther bekomma.
Dhe kunnom nogsampt befinna, det rijketz stora tarfwor fordra anseenlig
understödh, de draga sigh icke heller vindan att giöra de 11 yttersta de förmå,
men hålla dock före att deras plicht icke mindre är, att uptäcka för höga
öfwerheeten deras armod på dät genom dhen ene ortens undergång effter dhen andra
hehla wäsendet icke må ställas i yttersta fahra, innan man täncker på remedium
till des förekommande; som de nu eij annat medell kunna där till föreslå, än af
innersta hierta och andacht bedia, den allzmächtige och rat tfärdige dock altijd
nådige Guden wllle icke allenaste unna och förlähna den länge effterlängtade
glädien, att de snart måge få see deras allernådigste Konung utj dess rijke, uthan
jämbnwähl den ädela fredens härställande, och att de sedan måge hafwa den glädien
att få emoth honom och hans effterkommande så länge wärlden står uthi frijdh och
samdrächt betyga deras underdåniga plicht, det som wij af hiertadt innerligen
önska och till wår dödzstund lofwe.
Stormechtigate Allernådigste Konungz Eders Kongl: Maijstz
Allerunderdånigste och troplichtigste undersåthar samptel: allmogen utj Oroust och
Tiörns härader i Bohus lähn
År 1714
Stormächtigs;te Allernådigste Konung.
Oroust och Tiörns härader i Bohuus lähn giora en underdånig ansöckning, at i
nåder bli ansedde med giärdernes lindring, hälst och wij öfwer förmögenheten
contribuerat här till, ty sedan otta tun:r spannemåhl af hwar hel gård äro
uttagne, och ett slachtnöt, och annat samt alla skatter och utlager äfwenledes
blifwa igenom spannemåhls förytrande guldne, så skall Gud wetta att intet är
öfriget förmodandes för den skuld at allernådigst för widare giärdera påbördande
förskonas, än som wij redan öfwer ämne utgiort hafwa, och andre wåre wederlickar
i gamla Swerige pålagde blifwa fylla hwad som widare ehrfordras; på det en
lickhet må skie, och icke den ena undersåtaren lida mer än den andra, som
elliest skulle förorsacka någon eftertanoka, at den ena woro licka som
förskuten ifrån all nåd och destinerad till större undergång än den andra;
men när bördan blifwer lika, så är hon lättare til at bära.
Bedie och underdånigst at det inrullerade manskapet i Bohus lähn, eij må i
påkommande nöd anwändas till annan milice än siöfolck och för all annor
utskrifning befriade blifwa.
Hwar med iag förbl:
Eders Kongl: Maij:tz
Allerunderdånigste tiänare
Jacob Olsson på Oroust och Tiörns häraders wägnar
--------------------------------------------------------------
År 1719
Ibland den stora sorg, bedröfwelse och afsaknad, vår för detta allernådigste
nu hoos Gudh ewinnerligen högst sahl: tappre och milde Konungs alt för hastiga
dödzfall, i alle des trogne undersåtares hiertan medh ewigt ähreminne lämbnat,
är oss den aldra största tröst, hugnad och glädie, att Eders Kongl: Maij:tt,
som af den dyra konungzliga bloden den aldra närmaste, medh så stoor mildheet,
nådh och ömheet om des trogne undersåtares wählgång, på den konungzliga
thronen upstjgit; wj knääfalla medh hiertans innerliga böner och suckar in för
den store Guden dett han täckes giöra Eders Kongl: Mait:tz regemente sällt
och lycksahligt,. Och att af den höga kongl: ätten aldrig må fehla en nådig,
mild, rättwjs och af Gudh wählsignad öfwerheet, den kongl: thronen till evig
befästelse, och alla des trogne undersåtare till skydd,, hugnad och beskiärmelse:
Och som Eders Kongl: Maij:tt allernådigst tillåtit des trogne udersåtare med
sina underdånigt bööner och påminnelser för des kongl: thron att inkomma,
så böönfalle wj samptel: fattige allmoge i Orost och Tiörns härader af
Bohuus lähn om en allernådigste bönhörelse i effterfölliandde måhl.
Nembl:
1:mo
Såsom till Eders Kongl: Maij:ttz allernådigste öfwerwägande och betänkiande
wj underdånigst lämbne, om icke dette lähnet, som långz uthmedh siösjdan af
Wästerhafwet ett smalt streck allenast belägit, endast till båtzmanshåll, rjketz
siömackt till styrkia och ärsättning, /: dertill och alt manskap antecknat är :/
allra bäst kunde anslås, så kunne wj på den händelsen Eders Kongl: Maij:tt
någon widare indehlning till häst än dett der stående dragoune regemente
skulle behaga, icke underlåta i diupaste underdånigheet att föredraga,
dett rusthållen i gemeen, som af ganska ringa ägor och hööbohl bestående,
sig ingalunda bähra kunna, medh mindre de något ansenligit blifwa tillökte
och förbättrade, uthom hwilket mehr än många ofehlbart lärer blifwa obrukade
och i ödesmåhl lagde.
2:do
Böönfaller samptel: så rusthållare aom båtamanshåll i gemen att blifwa för
sochneknecktars och wahrgierningzkarlars anskaffande i nåder befrijade, emedan
alla drängiar ifrån 14: ja 12: och 13: åhr, i befahrande derföre, låta sig
till båtzmän för siöwahnan skuld anteckna, hwaraf föllier att ingen dräng fast
till dett ständiga manskapet till häst i hehla lähnet står att finna, uthan
bönder och flere som sina låflie nähringzmedell idkat; iämbwähl wjdh sielfwa
kyrkiorne och gudztiänsten, blifwit i järn låste och dertill bortförde, hwilket
icke annaras kan än draga landetz ofehlbara ödesmåhl effter sig; och som ett
båtzmanshåll före åhr 1688, altjdh bestådt af 4: hemman, men allmogen, emoth
Kongl: Maij:tz Konung Carl den XI: allernådigste försäkring att aldrig hwarken
i fridz eller ofrida tjdh blifwa medh fördubbling beswärade, sig af godh willia
påtagit af tree hemman att hålla en båtzman, så böönfalles underdånigst att
blifwa wjd högstbem:te Konungz bekräftelse deruppå, af den 18: maij 1689
allernådigst skyddade och handhafde.
3:tio
Beklaga sig allmogen af båtzmanshållet dett h:rar officerarne,af dem till
båtzmäns beklädning dett ena åhret 27 d:r silf:mt, ett annat 22 d:r mehr eller
mindre uthtaga, anskaffandes derföre mycket ringa, och när swårt är effter
att få därtill dett som betarfwas, pålägges rothen äntå, sedan penningarne äro
uthgifne, sådant i persedlar att anzkaffa, och sedan deröfwer att giöra medh
H:rar officerarne afräckning, förr än dhe någon penning få tillbakers; hwilket
som dett är ett dubbelt, och än större beswär, kåstnad och äfwentyrligheet,
så böönfalle dhe att nu som förr sielfwa få löhna och bekläda sine båtzmän.
4:tio
Dett är beklageligen allmänt kunnigt att detta ringa och swaga lähn i några åhr
tillbakars:
1:mo medh swår miszwäxt af Gudh den högste blifwit straffadt och hemsökt.
2:do wjd hehla krigzrmachtens fram- och återtågande medh ganska store gierder och
inqvarteringar, /:hwarigenom dhe dels all sin sädh och höö uthan betahlning mist:/
så uthblåttat, att ganska få äger en betha brödh mehr att släckia sin hunger medh,
mindre sin åcker att besåå, siukdommen sig och
3:tio ganska swåra inristat, sampt
4:to boskapen af gierder uthödd, och hästcreaturen
5:to af otahlige och långe skiutzninger döde, förderfwade och borttagne,
fördenskull och högst sahl: Hans Kongl: Maij:tt några åhrs frjheet, iämpte en
någorlunda iämkad betahlning allernådigst des trogne allmoge i lähnet täckts
tillsäja, men som sådant i hans alt för kårta lifztjd icke nådt sin wärkställan,
så böönfaller ännu derom allerunderdånigst, sampt att spannemåhlen i förrådz-
huusen, för billigt prjs må blifwa uplåten, så frampt allmogen skall kunna
uppehålla wjd ljf, och jorden mehra brukad eller besådd blifwa.
5:to
Och som ett sådant häradernes och des allmoges utblåttade tillstånd för ögonen är,
bedia wj allerunderdånigst Eders Kongl: Maij:tt wedh contributioners påläggiande
allernådigst täckes oss och wårt usla tillståndh medh konungzlig nådh och
barmhertigheet ansee, särdeles att wj medh inqvarteringar som oss aldra swårast
och aldra odrägeligast faller, i nåder måge blifwa förskonte.
6:to
När någon ringa brist eller rest kunnat hoos rusthållarne eller rothen warit,
äre officerare och dragouner i huusen komne som alt på dett aldraswåraate medh
militairisk execution uthsökt, och för sitt omak iämbwähl uthprässat och för
sig sielfwa tagit, fördenskull som ordinarie cronobetienter nogsampt i lähnet
äre, så böönfalle wj underdånigst en sådan swår militairisk execution hädan
effter att undslippa, och att i den så wähl aom andra måtter wjd dhe wanlige
betienterne få förblifwa.
7:mo
Allmogen af lähnets södre dehl andraga i underdånigheet;, att dem blifwit på
lagt att åhrligen försee alla fästningarna Bohuus, Giötheborgr Marstrand och
Elfzborg medh brännewedh, der dock dehls ingen dels ganska ringa förrådh och
tillgång på skog är, blifwandes och uppå weden ett fast ringa prjs och wärde
satt, mehrendehls till hälfften emoth dett han elliest kundes försällias före,
ty böönfallea underdånigast, att, där sådant emoth alt bättre hopp och förmodan
skulle blifwa en oundwjkel: pålaga, en sådan förrdehlning då måtte skiee, att
Elfzborgz lähn som på skog bättre ymnigheet och tillgång hafwer, sampt sin
skog till saltsiuderi icke brukar, till större dehlen måtte giöra tiilförssel,
sampt att weden så måtte betahlas, som man elliest wjd fritt kiöp och handell
till en annan den kunde föryttra och afsättia, så att afnähmaren, mindre
borgerskapet i städerne effter ett sådant exempel, icke må wara tillåtit
att sielf sättia prjs på landtmannens wahra.
8:vo
När allmogen förer någon spannemåhl till sahlu, förplichtas han sällia den
medh rågat måhl,. men när nöden är att han den igenkiöpa måste, niuter han
allenast strukit måhl, ty anhålles i underdånigheet att derwjd en ljkheet må
stadgad warda, som och ljkaledes skieer medh tjonden att den medh rågat måhl
uthtages, men medh strukit och myket knapt igen uthmåhles.
9:mo
Såsom nämndemännen wjd lagmanae och häradstingen icke allenast upwachta måste,
uthan och wjd alla syner, executioner, giärdaers och skiutz uthdrifwande medh
alt dett mehra nästan hehla åhret ifrån sina huus wara måste, så böönfalles
underdånigst att dhe åthminstone en dräng för rothering och enroullering frj
behålla måtte,, uthom hwilket deras hemman och åkerbruuk nödwändigt måste blifwa
öde, warandes och denna nåden i förra allernådigaste resolutioner dem gifwen
och bewilliad. Anhålla och underdånigst att få wärkeligen niuta den andehl
af häradz saköhren som effter lagen och kongl: förordningar dem tillkommer,
och att wederbörande måtte giöra dem derföre redo och räckning.
10:
Såsom uthaf hehla lähnet så skatte aom crono säterjer och prästegårdar, fyra
dahl: silf:t äre påbudne och upburne till en gästgifwaregårdz upbyggande wedh
Kiärra på Hjsingen, som sig till en ansenlig sxunma af hehla lähnet belöper,
så emedan hwart härad des uthan hafwa sine egne gäatgifwarehuus att byggia
och wjdmachthålla, anhålles i underdånighee t att de åse upburne penningar måge
allmogen återställas, eller i andre crono uthlagor dem godtgiöras.
11:
Ifrån dett stämplade papperet eller så kallade charta sigillata hafwer allmogen
altjdh för detta warit frj, ty böönfallés underdånigst att dhe och hädan effter
derföre må wara befrjade, så wähl som och
12:
för uphandlingz afgiften emedan mantahlen så ewårt och skrifwas, att ingen
förlammad och skröplig slipper, uthan i dett alldra yttersta uthtages så länge
dett aldraringaste in till sielfwa kråppen i huuset finnes att tillgå,
13:
Allmogen af deasa härader gifwa i synnerheet klageligen tillkiänna dett föruthan
att dragounerne medh deras hästar dem medh en ganska swår inkvartering beswärlige
falla, tages ändå en myckenheet af höö uthaf dem till annan giärd, den dhe twingas
att föra till Strömstad och Sundzborg 14 a 16: mihlar, hafwandes då dhe till landz
fahra skola twänne beswärlige sundh, och till siöös sådan leja af fahrkåster,
så att mången för blotta förstlen måste gifwa 26 d:r silf:mt och deruthöfwer,
så böönfalla dhe underdånigat Eders Kongli Maijitt deras hårt tryckande nödh
allernådigst behierta wille, och deras i så måtto öfwerhängiande aldra ytterste
ruin och undergång i nåder afwända, förblifwandes altjdh medh trognaste njt intill
dödzstunden
Eders Kongl: Maij:tz
Wår Allernådigste Drottningz
Ållerunderdånigste och troplichtigaste undersåtare
Samptl: allmoge af Orost och Tiörns härader, och på deras wägnar
Jacob Olofsson i Hästkjäll, nämbdeman på Orust. .
År 1719
Underdånigst Memorial att bifoga wgd allmogens af Bohuus lähn särdeles häradernes
Oroust och Tiörns underdånigate beswärs puncter wjdh 1719 åhrs Rikzdag.
1:mo
Största dehlen af detta lähns och i synnerheet förbemtte häradera hemman och
gårdar, äro för fiskerjet skuld af hwilket dhe mehrendels sin föda haft och sin
skattepenning förwärfwat, ansedde och skattlagde, hwilket som dett nu förmedelst
kriget blifwit dem betagit, och deras fisketyg och fahrkåster dehls af fienden
borttagne, dels på landet upbrände och förruttnade, ägandes dhe ganska ringa åcker
eller äng desuthan att försörja sig uppå, uthan allenast små ensädes åckrar och
lyckior så böönfalle dhe underdånigst om någre frjheetzåhr, in till des fjskerjet
som nu så i grundh för dem ruinerat är, någorlunda må kunna komma i sitt förra
bruuk och ståndh igen.
2:do
Stahla, Tegneby, Mårlanna och största dehlen af Röör sochn äro förledne winter
af fienden som der landsatt röfwade och plundrade, och sammaledes är uppå
Oroust åhr 1716 af herrar officerer medh en hoop gemeena till skiutz uthtagne
så många hästar der funnitz, hwilka dhe behållet till Norige, på hwilken marge
Oroust härad förlorat till 90 st:n hästar. På ljka sätt äro2:ne skutor här ifrån
Oroust den ena tillhörig lon Ingesson i Tårp, wärderat för 300 dahl:r silf:mt,
och den andra Ohluf Nillsson i Stinshålt, wärderat för 150 d:r silf:mt, när dhe
efter befallning skulle färdas till Saltkiällan att intaga bräder och föra till
Strömstadh, under wägen af fienden borttagne, för hwilka erledne skador veder-
börande allerunderdånigst böönfalla att benådas på något sätt medh ärsättning.
3:tio
Dhe hemmans åboer som efter skedd syn och refning om nådig förmedling förtröstade
äro, beklaga sig i diupaste underdånigheet att dhe af höglåfl: Kongl: Cammar
Collegio efter allerödmiukaste giorde ansökningar intet sluth kunna ärnå,
fördenskull dhe och gårdarne afflyttia och öde efter sig lämbna högst nödsakade
warda, ty anhållas i underdånigheet att förmedlingzfbrefwen af högbem:te Kongl:
Collegio måge uthgifne warda, eller och att allmogen må få till godo niuta höga
herrar Gouverneurernes och Landzhöfdingarnes förmedlingar, uthan att wjdare sökia
högbem:te Collegium.
Efter de hemmawarande medbrödernes begiäran af samptl: allmogen i Boohuus lähn
Oroust och Tiörns s härader underskrifwes detta af
Hennes Kongls Maij:tz
Wår Allernådigste Drottningz
Underdånigaste och trooplichtigste underersåtare
Jacob Ohlsson i Hästkiäll ifrån Bohuus lähn Oroust och Tiörns härader
nämnde- och herredagzman
År 1719
Eders Kongl: Maij:tz högst prisliga nådh, som Eders Kongl: Maij:tz ringaste under-
såtare och skattdragare uthi Oroust och Tiörns härader så wäll af Eders Kongl:
Maij:tz allernådigste resolutioner uppå almogens almänna beswär, som de aller-
nådigste tillsäielser, som dessa Oroust och Tiörns härader i henseende till deras
utj förfluten krigztijdh uthståndne stora tynger, med den ena gierdens efter den
andras utgiörande, i spanmåhl, höö och victualie pertzedlar, samt siussferder och
inquarteringar, widh sidsta rijckzdag fådt sig öfwer hugna, att de deremot, efter
som de lidet, skola blij förskonte utj extraordinarie pålagor och inquarteringar,
och der iempte få efter giord liquidation betalning för sina uthlefwererade
gierder etc: eller och att blifwa dem derföre utj deras skatter godtgiordt,
ährkienna allmogen i desse härader utj diupaste underdånigheet och än allerunder-
dånigst bönfalla
1:mo
Det täcktes Eders Kongl: Maij:t allernådigst behierta största dehlen inwånarnes
utj desse häraders stora fattigdoom och älende, som de ike alenast igenom stora
pålagor af gierder och inquarteringar äro utj bräckte, utan och att de der till af
fienderna, som en lång tijdh detta Oroust och Tiörns landh inspärrit, stora
swårigheeter lidet. Hwar till och en stoor olycka dem påkommet, som swårast ähr,
att många gårdar uppå detta Oroust och Tiörns landh af en Gudi klagat smittosam
boskaps siuka mistat all sin boskap, så att dhe som detta swåra straffet, iempte
det förra drabbat, äro utj större elende brackte än de sig deröfwer klaga kunna:
Hwarföre och dease härader allerunderdånigst bönfalla att de af Eders Kongl:
Maij:tz wid sidsta rijkzdagen dem giorde allernådigste tillsäielser om
förskonning, det som till denna tijden intet ähr skiedt, måtte wärkeligen
få hugna sigh, och äfwen för sina gierder och inquarteringar niuta betalning eller
ut j deras skatter blifwa afräcknade.
2:do
Besvärar sig och Oroustz härad att dem ähr pålagdt till palisader kring Uddevalla
dijt skaffa en quantitet grofwa trän, och derföre än efter låfwen ingen betalning
åthniutet, bönfallandes att wederbörande måtte tillhållas dem, icke allenast för
timbret, utan och för fördzlen i den blötan som då war och den beswärliga
flåtningen till Uddevalla betala, hälst de gårdar på detta landet som hafwa någon
skogh, till dem är mycket ringa åcker och ängh, och de för skogen skull ändå högdt
äro skattlagde, som der igenom och att dhe dessuthan hugget och framkiört en
quantitet timber till batterierna wid Swansundh och Uddevalla ähr mycket blefwet
förringat och på sombliga ställen mäst uthödh.
3:tio
Eders Kongl: Maij:t haar och waret så nådig och almogen i gemen försäckrat det
militairske exeecutioner skulle uphöra; Men Gudh bättre oss, der utj hafwa wij
här på orten ännu intet funnet någon lijsa, utan wid alt som denna för flutna
tijden af oss fattiga fålck är fordrat, där wid ähr den militairske excecutionen
brukadh, och de som giort excecutionen, föruthan sisas och underhåll, aftwunget
dem penningar eller i ställe andra pertzedlar oss fattige undersåtare som föruth
blefwet ruinerade till största förtryck.
4:tio
Giöres en allerunderdånigst påminnelse om hemmanens klyfning utj mindre delar,
hwarom wid sidsta rijckzdagen utj almogens almänna beswär ähr andraget, och
då blefwet till Högl: Kongl: Cammar Collegium remitterat, bönfallandes desse
härader att förordningen om skattskyldiga iordz delning af åhr 1684 den 10 junij
måtte stå wid macht och hemmanenes bruck intet till mindre delas, än som der uthi
ähr förordnat, hälst här på orten inga rödningzplatsar uppå almänningarna finnes,
hemanen och mäst öfwer alt äro till ägor helt ringa och intet uthrymme äga, som
till åcker och ängz uprödning tiäna kan.
5:tio
Beklaga sig almogen i desse häraderna att de 2:ne åhr uthgifwet till beklädningz-
penningar det första åhret 28 d:r och det andra 23 d:r för hwilcka penningar deras
båtsman första åhret något ringa till kläder bekommet men det sidsta altzintet,
bönfalla att wederbörande derföre må giöra redo, och äfwen för de penningar,
som för slussen till bleck pontonerne förnimes af H:s Kongl: Maijzt wara uthgifne
och almogen intet åthniutet.
Allernådigste Drätning inblincka oss förarmade fattige undersåtare här på gränse-
orten med nådige ögon och hugna oss med en nådig bönhörelse, som efter yttersta
krafter altijd waret och än till wår dödzstvmd skola finnas allerunderdånigst
willige att giöra och undergå alt hwad som wij förmå, och altijd lofwa
Eders Kongl: Maij:tz
Wår allernådigste Dråtningz
Allerunderdånigste och troplichtigste
undersåtare och skattdragare
Samtl: almogen utj Oroust och Tiörns härader
År 1719?
Ibland andre förmåner hwaraf Hennes Kongl: Maij:tz rijke har at hugna sig, är
eij fiskeriet det minsta, hwilket uti Bohus Lähn för krigets begynnelse war i det
stånd att skiärgårdz innebyggarna kunde försee hela landet med nödige fiskewahror,
till hwilken ända de ock derpå anwände stor omkostnad, och idkade det samma eij
allenast med båtar uti skiärgården utan ock med skutor långt uti Nordsiön på andra
sijdan Jutska refwet, dit de åtskillige resor om åhret giöra kunna, i hwilket
anseende de wid siön och uti skiärgården belägne hemman äfwen efter fiskeriet i
forna tider blifwit skattlagde men sedan kriget påkom, är eij allenast fiskeriet i
siön aldeles uphäfwit och skutorne förrutnade och aldeles oduglige, utan och uti
skiärgården så af sig kommit at fiskaren i stället för det han till förene genom
sitt fiskerie kunde wara både landet och sig till tienst, nu mera eij förmår sig
och de sina nödigt lifsuppehälle förwärfwa.
Orsaken är först osäkerhet i siön och skiärgården för fiendens ströfwande,
af hwilka den förra eij utan fredens emellankommande lär kunna förekomwärfwa.
Orsaken är först osäkerhet i aiön och skiärgården för fiendens ströfmas;
men hwad den senare angår så emedan med båtar, redskap och all annan ägendom
lefwat under fiendens siellfzwåld som alt bortröfwat; dy anholler allmogen
allerunderdånigst at sådant efter all möijeligheet hädan efter nu hindraas
på det de måtte få sittia i roo och beholla deras fåå öfrige båtar och redskåp
som är det endaste medlet hwarmed de sig nära kunna och bijbeholla deras
hemman ifrån ödesmåhl. Dernäst har genom den allmänna siömanskapz enrollering
och upfordring till Hennes Maijttz siötienst och timmerarbete utan åtskillnad
landet besynnerligen siärgården, som mäst beståt af siöwahnt manskap och timmermän
så utblottat at det på manshielp merendels är öde, och gubbar och kiäringer,
enckior och små barn allenast öfrige; Hwarföre allmogen i underdånighet anholler
det den ständige båtzmans indelningen må blifwa hädanefter wid förekommande
tillfällen brukad och det extraordinarie manskapet från upfordring befrijat,
på annor händelse blifwer ingen utwäg öfrig hwarken till fiskeriets eller
hemmanens uprättelse. Och på det de öfrige fåå af skiärgårdzboerne måtte med
tijden kunna bringia sig sielfwa och fiskeriet på fötterna igen, så bönfalla de än
yttermera i diupaste underdånighet, att dem måtte i nåder bewilljas uti skogarne
få fälla så många af de åhr 1708 och 9 af den starka winteren förfrusne eekar som
de kunna hafwa nödige till fiskeskutor och båtar.
2:do
Såsom samtelig allmogen uti Orost härad icke allenast uti de förflutne åhren
hafwa måst dragas med stora och starke inquarteringar och durchmarcher, utan
ock i nästförledit åhr af fienden som wårt egit krigzfolck nästan alldeles
blifwet ruinerade; ja som alldra beklageligast och, att sedermera hafwer sig den
fahrlige så kallade fänadsiukan inrotat i landet, så att mästedelen bortmist all
sin boskap och dymedelst äro kommne i ödesmåhl; ty anholle wij uti allerdiupaste
underdånighet det tächtes Eders Kongl: Maij:t allernådigst behierta wårt usle
tilstånd och i detta och någre åhr befria oss ifrån contributioner samt andre
extraordinarie utskylder.
3:tio
Anholler allmogen uti lika underdånighet at blifwa befriade ifrån de så kallade
wägepenningar som de måste utläggia 12 öre silf:mtt på hwar hel gård och att
wederbörande som samma penningar upburit, måtte derföre tillhållas at giöra
räckning hwar till de äro anwände.
4:tio
Att såsom wij uti förra åhren ofta högel: betungas af den swåra förhöjning
som oss med cronotiondens betahlande påbiudes att erläggia, ty anholle wij
samtel: uti äfwen lika underdånighet at oss måtte i nåder efterlåtas betala wår
cronotionde i föllje efter contractet till 5 R:r s:mtt tunnan i god och ond tijd.
5:tio
Såsom Orost blefwit twugne denna winteren att underhålla dhe uti samma province
stående ryttare och dragoner med deras hästar officerare och betienter, oachtadt
att dhe sine ständige rusthåll och boställen hafwa, och det bewisligen är giordt
att rusthållarne som skuddat denna bördan ifrån sig in på båtzmanshållit,
warit förmögnare båd med höö och säd än båtzmanshållit af frälse crono och skatte,
som dragit rusthållarnes last, hwarwid och denna olägenheet i synnerheet trycht
landet, att inquarterningen som i sig sielf obillig jämwäll warit så olijka i
länet reparterat, att somlige härader warit frie, och somlige med en alt för stor
och odrägelig inquartering belastade; Hwarföre begiäres underdånigast, att här
öfwer nu noga och opartisk ransakning måtte anställas, så att
1:o liquidationerne skier snörrätt efter inquarterningz ordningen och betahlningen
i gemen exequeras af wederbörande rusthåll och boställen.
2:do att undersöktas måtte huru så wäll officerare som chronobetienter wid
inquarterningz dragning ifrån rusthållarne och boställen in på båttzmans hållit,
som och wid repartitionen af inquartärningen fölgd sina ordres och rättwisan.
3:io huru Kongl: Maij:tz förordningar och billigheten i alt detta är observerat,
uthan sielftagen myndigheet och militaire execution.
4:to att dhe som med rätta intet warit befogade til att niuta någon inquarterning
och lijkwäll der med graverat landet, måge derföre ansees och tilhållas att
betahla efter markgången eller undergå execution.
6:tio
Att lagmannen må tilhållaa att wistas i provincen, på det man icke behöfwer
med omak och bekåstnad sökia honom i fierran belägne provincer.
Uppå samtel: allmogens uti Orost Tiörens häraders wägnar
Jacob Ohlsson
Heredsman från Båhus Län .
------------------------------------------------------------
År 1723 den 25 juni
Wid den af Hans Kongl: Maij:t allernådigst påbudne och berammade allmänne rijckz-
dagen som kommer att hållas och utj Stockholm begynnas will Gudh d: 16 näst
kommande januarij bönfalla samtel: Hans Kongl: Maij:tz ringaste undersåtare och
almoge ut j Oroust, Tiörn, Nordre och Fräckne härader uthi Bahuus lähn det Hans
Kongl: Maij:t sig allernådigst af deras fullmechtige och härredagzman ehrlig
och förståndig Jacob Olhsson i Hästekiälla, föredraga täcktes deras bönfallan
utj fölljande måhl, och dem hugna med en allernådigst bönhörelse.
1.
Samtel: rusthållarne i Nordre och Fräckne härader, som de förnummet en ny indel-
ning skola skie med rusthållen och de i stället för ryttare få dragoner, bönfalla
underdånigast, att om en sådan ny dragone indelning måste skie i stället för
ryttarne, att de lickmätigt högsal: Konung Carl den XII:s glorwyrdigst i åminnelse
nådige bref d: 31 maij 1718 måtte få 60 d:r smtz ränta till hwarje dragone rust-
håll, emedan deras hemman äro af ringa willkor och lägenheter, och dragone munder-
ingar skall wara wäll så kostsam som ryttare munderingar; men om de ut j denna sin
underdånigste ansöckning icke skulle kunna willfaras, och en ny indelning måtte
oundwickeligen skie, bedia de lika underdånigst, att få indelning på rusthållen
till bådzmän äfwen som andre deras grannar i orten som bådzmanshåld hafwa.
2.
En del rusthållare I Präckne och Nordre härad, som hafwa contante augmentz räntor,
dem de af regementz skrifwaren skola undfå, beklaga sig att ibland dragas med
samma augraentz räntor långt på tijden uth, och stundom få de af regementz skrifw-
aren räckningar derföre, som de eij wäll förstår, supplicera altså samma rusthåll-
are att regementz skrifwaren må pålagd blifwa desse contante augmentz räntor till
rusthållarne wid hwart och ett åhrs slut i contante penningar lefwerera, och icke
med räckningar, utan de willja sielfwa betala hwad af rusthållen bör uthgå.
3.
Såsom rusthållarne beklaga sig att de i ofredzåhren måst upsättia kostsamma
munderingar och kienna nog svårigheter der wid, som eliest på åthskeligt sätt
af kriget; Altså anhålla de underdånigat att nu i fredztijden blifwa frigiorde
hålla tråtzdrängar och tråtz munderingar, på det de måge derutinna af Hans
Kongl: Maij:tz nåd kiänna lisa och lindring till uprättandet.
4.
Almogen hembär underdånigste tacksäielse till Hans Kongl: Maij:t som nådigt
behagat forordna att både skatte och cronohemman blifwit refwade och efter deras
willkår och lägenheter skattlagde, och som de efter samma skattlägning ännu icke
blifwit ansedde, så bönfalla almogen underdånigst att de af Kongl: Maij:tz höga
nåd må hafwa sig att hugna der utinnan, att hemmanen både i rusthåld, bådzmanshåld
och andre räntor och uthskulder efter den nyligen skiedde skattlägningen må
ansedde blifwa.
5.
Samtel: almogen i desse härader anhålla underdånigst att som de wid gräntzeorten
mycket i krigztijden måst lida, de måge hädan efter ifrån contribution, durtogz
gierden och fridzhielpens ährläggande fritagas.
6.
Lickaledes almogen underdånigst bönfaller det Kongl: Maij:t nådigst täcktes
förordna att för de myntetekn som för dem blifwit indragne och de på hwart
myntetekn måst redan eftergifwa 16 öre sm:t, de så wäll som kyrkior och omyndige
barn kunna få dhe 14 öre sm: t som de för hwart inlefwererat myntetekn hafwa
försäkringz zedel uppå, eller och att de med samma försäkringz zedlar måge få
betala deras skatter och uthlagor till Kongl: Maij:t och Cronan.
7.
Som i desse härader mästa delen almogen kiöpt deras åboende cronohemman till
skatte och redan efter behörig wärdering betalt skattelösens penningar, samt
richtige quittencer blefwet der öfwer höglofl: Kongl: Cammar Collegio tillstälte
men ännu inga skattebrefwer ährhållit, altså bedia almogen underdånigst det
Kongl: Maijtt nådigst täcktes förordna att almogen måtte deras skattebrefwer nu
med härredagzmanen undfå.
8.
Beswärar sig almogen i desse härader, att de skola pålagde blifwa lefwerera deras
cronotjonde i qwarntor spannemåhl när den in natura till magazinen måste uthgå,
hwarföre de underdånigast bönfalla, att så framt de icke skola tillåtas betala
cronotjonden efter cronowärdering, de måtte få den samma då uthgifwa i den bästa
och renaste spannemåhl som deras gård kan gifwa sådan som han af loen måhles, utan
att giöra den qwarntorr; äfwenledes bönfalla almogen undernigst, att när de föra
deras cronotjonde spannemåhl till magazinens förnödenheet de måge då nådigst
befrias att för den samma ährlägga tull som de nu en dehl af dem måst giöra.
9.
Almogen anhålla äfwenlicka att på deras wedh som de föra till Giötheborg och
annorstädes till sahlu icke må sättias någon taxa utan de der med få en frj
handel, och den till borgarne sälja som de med hwarannan bäst kunna åsämjas
om kiöpet, och att den taxa som giöres på weden till fästningarnes förnödenheet
icke må sträckia sig till privat handel emillan borgaren och bonden. .
10.
Andraga almogen huruledes för en dehl skiutser, gierder och inquarteringar som
de i krigztijden uthgiort, af Kongl: Maij:t och Cronan ännu icke någon betalning
till dem uthfallit, utan cronobetienterne föregifwa, att derföre ingen ährsättning
är bestådd; Anhålles fördenskull underdånigst, att till sådane obetalte skiutzer,
gierder och inquarteringer måtte nådigst förordnas och bestås betalning,
besynnerligen som almogen i kriget här på orten fram för andra mycket lidit.
11.
Anförer almogen att de efter befallning åhr 1719 uthgiort och fört en hoop
fambne wedh både till crono skippen, bagerien i Uddevalla och fästningarne
Giötheborg och Carlsten, samt timber till Uddevalla skantz och prommar, men
lickwäll derföre icke bekommit betalning, hemfalla altså underdånigst att
ährsättning må bestås, och de med betalning för samma wedh hugnade blifwa.
12.
Beklaga sig almogen i Fräckne och Nordre härader att de måste hålla på landzwägen
både för sig och Oroust samt Tiörns härader wägstycken, och deremot Oroust och
Tiörn pålagt är 12 öre sm:t af hwar heel gård och så proportionaliter af mindre
som de i Nordre och Fräckne härader derföre af dem till ährsättning skulle
bekomma, men samma 12 öre sm:t af hwar heel gård dem aldrig kommit till godo, utan
i landtränteriet influtit; altså anhålla almogen i bem:te härader, de måtte
allenast få sina egne wägstycken på landzwägen, och Oroust och Tiörn, som
utj gambla tijder warit sina andelar der af lika med dem uppehålla, eller och
att de måtte få samma 12 öre sm:t af hwar hehl gård från Oroust och Tiörn, samt
som de här till måst wägarna således laga och wid macht hålla att de måtte hugnas
med de penningars undfående och åthniutande som för förledne åhren sedan de
blifwit uthgifne, således i landtränteriet blifwit incasserade; Hwarwid almogen
i Oroust och Tiörns härader äfwenlikaledes anhålla att blifwa befriade
ifrån landzwägars uprättande på Oroust och Tiörn, om de dessa 12 öre sm:t på
hwart hemman skulle uthgifwa, emedan och alt förswårt skall wara landz eller
wagns wägar på desse öjer inrätta, utan de allenast få så mycket giörligit är
uprödia nödige ridwägar.
13.
Beswära sig almogen af Tiörns härad huru som åhr 1719 då de danska innehade
fästningen Carlsteen och öjan eller landet Tiörn, upbar den danska fougden af
dem för samma åhr fierdeparten af hwart och ett hemmans skatt, och sedan landet
efter fredsfördraget kom tillbacka under swänska cronan betalte de hela det åhretz
skatt tillfullo, anhålla altså i underdånigheet, det de måtte nådigst hugnas att
blifwa förskonte för tillkommande åhr från fierdeparten af hemmans skatten och
räntan, eller för så mycket, som de på förbem:te sätt dubbelt uthgifwit,
hugnas med ährsättning derföre .
14.
Griästgifwarne och påstbönderne i Oroust, Nordre och Fräckne härader andraga att
de under krigztijden mycket måst lida, giästgifwarne der med att de måst för
hästelejor och mattwaror samt annan förnödenheet till resande, emottaga myntetekn,
som sedan blefwet devalverade, och påstbönderna för den stora leja de måst till
påstknecktar i krigztijden uthgifwa; Anhålla derföre till uprättning blifwa i
contributionerne nådigst lisade.
15.
Allmogen i desse härader anhålla underdånigst, att Kongl: Maij:t efter aller-
nådigst gifwen försäkran, samt resolutioner på allmogens allmänna besvär af åhren
1719 och 1720 i de första puncterne nådigst täcktes confirmera och stadfästa den
förordning som Hans Kongl: Maij:t Konung Carl den XI:te glorwyrdigst i åminnelse
nådigst förundt Bohuuslähns almoge En fri Seglation med trä och stenvarors
uthförande till uthrickes orter, samt spannemåhls igen införande på sätt och wijs
som högstbemtte kongl: förordning daterad Liungby d: 4 decemb: 1679, hwilken genom
en vidimerad copia underdånigst medfölljer, förmälar, och att den på landet som
äger eget fartyg icke må förmenas på det samma wara skippare när det anten med
egen last eller för fracht uthgår,
Utj föreskrefne måhl bönfalles än yttermehra om en aller nådigst bönhörelse af
Eders Kongl: Maij:tz
Wår Aller Nådigste Konungs
Aller underdånigste och ringaste undersåtars och skattdragare.
Samtel: Almogen utj Oroust, Tiörn, Nordre och Fräckne Härader i Bohuus Lähn.
Bilaga till allmogens besvär år 1723
Kongl: Maij:tz
Förordning öfwer the Farkoster som i Bohuus lähn skola niuia frij Seglation
1.
Kongl: Maij:t will allernådigst efterlåta alle thess trogne undersåtare som boo i
Bohuus lähn att byggia tienlige och wäll beseglade fahrkoster, af sådant bestick
och storlek som hwar och en sielf behagar, warandes jämbwäll efterlåtit att sådan
skipsbygnad må ske utj theras egne eller främmande hamnar i städer eller på
landet.
2.
Samma farkoster måge om wintren ligga hemma i böndernes egne hambnar, på thet
the så mycket bättre må kunna achtas och repareras
3.
Skole the hafwa friheet med bem:te fahrkoster att segla på uthrijkes orter med
fracht eller med theras egen last.
4.
På det städerna icke måtte praejudiceras; Ty blifwer wederbörande förbudit med
inga andra waror att handla än trää och steen waror, samt inkommande spannamåhl,
dock skall under trää wahror intet eekewärke, som till skipstyggerie tienligit
ähr, wara förståndet.
5.
När någon fahrkost will segla på uthrikes ort, tå måste skipparen eller kopp-
mannen, först och innan han begynner lasta, angifwa sig wid nästa tull-cammare,
på thet en tullbetient må förordnas som inlastningen biwistar och tillseer att alt
richtigt tillgår, skolandes sedan en specification öfwer alla the wahror inlastade
äro, till tull-contoiret ingifwas, ther efter tullen skall beräknas och klargöras,
sedan bekommer skepparen sitt siöpass, och kan således fortsättia sin resa thit
han sig är ämbnadt.
6.
Wed uthgående må wäll thessa farkoster, sedan the som bemält är, äre wederbörligen
visiterade, clarerade och förpassade, uthsegla ifrån sine egne hambner, men wid
inkommande efterlåtes ingen ehoo then ock wara må wid skip och godz förbrytelse,
att taga något annat inlopp än på stapel städerne. Ther sammastädes hwar och en
strax wid ankomsten skall wara förplichtad sig på tull cammaren angifwa och efter
vanligheten sitt pass och rulla från then orten ther ifrån han ankommer,
öfwerlefwerera, ther efter han Kongl: Maij:tz och stadhens rätigheter skall
clarera och sedan thess innehafwande ladning i städerna låssa.
7.
Kongl: Maij:t will jämwäll allernådigst förunna thesse fahrtyg, anten the löpa
uthrickes på fracht eller med last för främmande eller inhemske half frij skips
tull aldeles som andre Kongl: Maij:tz undersåtare på theras omonterade skepp
och farkoster niuta pläga. Sammaledes haar Kongl: Maij:t till en behagelig tijd
efterlåtit them frijheet för skepps umgelderne som are siörättz-last, pass och
armpenningar, jämbwäll förblifwer tullen på theras trää-wahror efter then här
till brukelige taxa uthräcknadt.
8.
Sammaledes måste lilla tullen efter tullordinantien när någon fahrkost på landet
uthur böndernas egne hambner på uthrikes ort seglar, först clareras och tull-
zedelen wid stora siötullen upwisas, men när någon fahrkost löper inrikes,
tå betalas landtmans tullen efter ordinantien i staden thit han länder.
9.
Om någon fahrkost blifwer af borgare frachtad att löpa till jnrikes städer med
något godz, särdeles wijn och kramgodz, som stora siötullen underkastad är, tå
skall skipparen wara förplichtad att taga frij zedel wid stora siö tull cammaren,
efter hwilken frij zedel godset ther thet anländer visiteras skall.
10.
Och såsom förfarenheten haar wist hwad underslef sig theraf förorsakar att en
dehl farkoster taga pass att löpa på jnrikes orter, gåendes likwäll sedan med
theras ladningar uthrikes, och således Kongl: Maij:tz siötull försnilla;
Altså blifwer theta här med alfwarligen förbudit, så kärt hwar och en är att
undwijka confiscation af skip och godz.
11.
Och på thet hwar och en må weta hwilka hambner som tillåtelige, äro, ty blifwa
the här under uthnämbde och specificerade nembligen
Mastrand, Uddevalla, KongElf , Strömstad - uthgående och inkommande hambnar
Saltkälla - uthgående hambn.
Befalles förthenskull alla Kongl: Maij:tz general gouverneurer, landzhöfdingar
och magistraterna i städerna, samt tull och andre betiente som wederböre att
the thenne förordning tillbörligen maintinera, handhafwa och befordra, samt
ställa sig till hörsam rättelse. Till yttermera wisso är thetta med Kongl: Maij:tz
egen hand och secret bekräftat.
Datum Liungby d: 4 decemb: 1679
Carolus
Medh siälfwa Kongl: tryckta förordningen wara lika lydande attesterar
Eric Simmingschiöld
------------------------------------------------------
År 1727
Kongl: Maij:ts nådigste willie och befallning är, at CammarCollegium,
sedan wederbörande blifit hörde, inkommer med des skyndsamma underdånige
utlåtande öfwer den 2, 3, 7 och 10 §§ härutinnan; då det tillika återsändes.
Stockholm i RådCammaren d: 25 febr: 1727.
Uppå nådigste befallning
Stormechtigste Allernådigste Konung
Den rolighet och frid som Eders Kongl: Maij:tz underdånigste undersåtare sutit
utj under Eders Kongl: Maij:ts högst hugneliga och nådigste regering, hafwer
allmogen i Oroust och Tiörns härader ifrån Bohuus lähn jämte diupaste taksamhet
till den alswåldige Guden, största orsak for Eders Kongl: Maij:ts Höga
Kongl: Thron Eders Kongl: Maij:t allerunderdånigste tacksäjelse att hembära,
med innerlig bön till samma alswåldige och nådefulla Gud, han wärdigas ännu
framgent Eders Kongl: Maij:ts högstönskelige regemente och rike med en beständig
frid bekröna och afwända alla fientelige oroligheter, som med största hugnad i
diupaste underdånighet Eders Kongl: Maij:ts rikes jnwånare förspörja att Eders
Kongl: Maij:ts sinne till en nyttig fridz bijbehållande och åthniutande är städze
högt och benäget; Och såsom Eders Kongl: Maij:t genom allmänt nådigt påbud af
d: 22 junii nästweckne, för sine högwichtige orsaker skull, låtit nådigast till en
allmän ricksdag sammankalla dess trogne och underdånigate undersåtare; altså
fördrista sig allmogen af Oroust och Tiörns härader, i Bohuus lähn följande klage-
och beswärs puncter aller underdånigat insinuera, och i lijcka underdånighet
afwachta deröfwer Eders Kongl: Maij:s allernådigste resolution.
1.
Emedan Gud behagat straffa desse Oroust och Tiörns härader äfwen som flera i detta
lähnet åthskillige åhr tillbaka, men besynnerligen i åhr med en allmän misswäxt på
säd, så att mästa delen näppeligen bekomma icke halfwa mindre helt utsädet igen,
jämbwäll boskaps siukan giort en allmän brist på boskap, besynnerl: fåhren som
öfwer alt genom fåhrsot blifwit döda, att desse härader sedan de i krigztijden
medelst de mångfaldige beswären af skiutsar, giärder, inquarteringar och andre
åthskillige pålagor, jämte det fienden legat i landet blifwit utharmade eij kommit
sig före; Fördenskull underdånigst bönfaller desse häraders allmoge, att
Kongl: Maij:t allernådigst täcktes hugna dem med någon lindring utj tillkommande
åhrens uthlagor till opprättelse på det de måge komma sig före igen, samt förordna
att för i åhr och jämbwäll framgent när sådan allmän misswäxt öfwer hela landet
infaller, allmogen måge få lösa och betala deras cronotijonde efter cronowärdering
eller högst med tre d:r tunnan hälst som i desse härader hemmanen äro af små
willkår och ganska litet utsäde alt i ensädes jord fram för andre landzorter uppe
i Swergie som hafwa större hemman och ymnigare åkerjord.
2.
Ehuru wäll Kongl; Maij:t genom allernådigste resolution uppå allmogens allmänne
beswär wid 1723 åhrs riskzdag stadgat ut j den 16 § att de hemman som for dess
ägors ringhet skull blifwit refwade och till mindre ränta skattlagde i landzorten,
borde inom 6 månader efter at den i landzorten skiedda ref- och skattlägningen
till Kong: Cammar Collegium blifwit öfwersänd, utslag deröfwer fält wara eller i
annor händelse h:r landzhöfdingen i orten skulle hafwa frihet låta wederbörande
bem:te skiedde skattlägning till godo niuta, lijkwäll som sedermehr ganska få
omsidor niutet en sådan ny ref- och skattlägning tillgodo, utan ännu der med för
mästa delen uppehålles; Ty bönfalla allmogen underdånigst, att Kongl: Maij:t
allernådigst täcktes anbefalla Högwällborne H:r General Lieutnant Landzhöfdingen
och öfwer Commendanten att låta dem åthniuta en sådan hög kongl: resolution till
godo, på de hemman öfwer hwilka skattlägningarne till Kongl: Cammar Collegium
inkommit, och öfwer de sex månader oafgiorde legat men ännu eij deröfwer fådt
utslagen, samt att Högwällbem:te Kongl: Collegium äfwen allernådigst må beordras
hädan efter meddela utslag på sådanne skattlägningar som framdeles kunna insändas,
eller de i annor händelse af H:r Landzhöfdingen confirmeras lijckmätigt
högstbem:de Kongl: Maij:ts resolutions inne håld.
3.
Såsom igenom allmänne publicationer blifwit påbudit at på hwart helt hemman skulle
när ållonåhr infaller, planteras ett hundrade ekollon till unga ekar, och de
sedermehr oppfredast men utj desse härader så är beskaffat, att på dels orter
där skogsbygd är finnes öfwerflödig eek så att de mycket förtaga åhrswäxten både
i åker, änglar och hagar, och åter den andra delen är slätt bygd der inga eketrän
för den starka winden från Wästersiön kunna trifwas samt dessutan öfwer alt små
och trånga ägor äro, så at om det med en sådan ekeplantering skulle fortfaras,
eller wissa tracter af ägorne tagas till planteringen och dess omsättning,
hemmanen blefwo ödelagde; altså ansöka allmogen underdånigst, att ifrån en sådan
påbuden plantering af ekar blifwa frigiorde, hälst som dessutan der ekeskogar äro,
sådanne trä af sig siälfwa förökas och tillwäxa.
4.
Det hafwer Högwällborne H:r General Lieutmanten, Landzhöfding och Öfwer
Commendanten i förmågo af den nya landzhöfdinge instructionen af åhr 1723
påbudit, att allmogen utj hwar sockn skulle uppbygga sockne- eller siukestugor för
de fattige, som i socknen wistas och sig uppehålla, men som sådant faller allmogen
för beswärligit både till att underhålla deras sockne fattige med tinderhåld och
eldzwarme som och att böggia och underhålla särskilte huus för dem, besynnerli på
slättbygden der ingen skog är, utan wirke till husebygnader från långt aflägse
orter med stoor bekåstnad skall förwärfwas, jämbwäll allmogen hwar i deras sockn
påtaga sig att försörja och skiöta deras fattige, som de hit tills warit wahne
wid, så att de eij skola behöfwa gå omkring i andre socknar efter allmosor, och
utom detta desse härader Oroust och Tiörn äro kringflutna öjar i saltsiön, att
eij så lätt är för deras fattige komma der ifrån till andre orter; så beder
allmogen underdånigst, att för sådanne fattig- eller siukestugors oppbyggande
blifwa nådigast frigiorde, och at nu som af gambla tijder tillbacka i denna orten
wanligit warit, deras fattige hoos dem siälfwa måge få underhållas och skiötas,
men der jämte at de fattige alfwarsammel: måge blifwa förbudne, at gå omkring i
andra socknar, än der de hafwa sine tillhåld och hemwister, ock der de böra söckia
och bekomma deras försörgning.
5.
Bönfaller allmogen underdånigst at omliggande städers: Giötheborgz, Marstrandz
och Uddevallas handlande borgerskap eller tullbetiänter och der wid bruckade
oppsyningzmän eij måge förmena eller hindra dem, at få frihet till deras sädeskorn
och huushåldz behof, opphandla eller tillbyta sig spannemål, järn och andre
nödige wahror som de det bäst kunna sig betinga och förskaffa på landet den ena
af den andra, och sådant utan någon tull- eller accis-ährläggande, samt att de
måge få frihet föryttra sine wahror som de kunna hafwa at sälja på torgen, utan
at de skola blifwa twungne aflåta dem efter någon i staden giord taxa, emedan
med desse härader så ähr beskaffat, at om de hafwa någon wahra till at försälja
eller bortbyta, så betarfwa de andre wahror till huusbehof igen,som de wid deras
egne hemman eij kunna hafwa.
6.
Hafwer allmogen stor orsack underdånigst att klaga och sig beswära, at wid
fiskielägen i skiärgården när någon ifrån landet dit kommer och will kiöpa sig
fiskwahror till huusbehof, då ligger der mehrendels för dem af borgerskapet
uthskickade från Uddevalla och Marstrand som för än fisken kommer i land, hafwa
betingat och oppkiöper af fiskiarne alt hwad de kunna fiskia, och således
landtmannen till dess huushåldning och näring eij får för sig kiöpa det han till
oppehälle och nödtorft betarfwar, emot hwilket förfarande som fiskwahrorne af
sådant förut skiedt betingande stegras, allmogen underdånigst ansöker at det måtte
dem nådigst tillstånd och frihet gifwas, at till deras huusbehof få utan förfång
och oförment oppkiöpa fiskwahror när de komma till fiskelägen i skiärgården, samt
at borgerskapet må förbiudas anten siälfwa uthresa eller skicka någon at oppkiöpa
stora quantiteter af fisk till sahlu utan at fiskiarne måga föra deras fisk eljest
till torgz i städerne och den der siälfwa försälia.
7.
Kongl: Maij:t t är desse häraders allmoge höjeligen förorsakad underdånigst före-
draga, huru åthskillige som redan ifrån åhr 1718, 1719 och de flere åhren der
emiilan alt till 1723 efter skiedd wärdering uppå deras åboende cronohemman och
lägenheter samt derefter ährlagd kiöpeskilling, ännu icke bekommit deras skatte
kiöpebrefwer ifrån Högl: Kongl: Cammar Collegio, utan nu nyligen och i åhr är dem
förehållet ät lijkmätigt Kongl: Maij:ts allernådigste förordning af d: 19 septem-
ber 1723 angående cronohemmans försäljande till skatte, att de skulle betala en
tillökning på kiöpeskillingen efter hemmanens sex åhrs ränta, men alldenstund
efter såwäll Hans Högst Sahl: Konglt Maij:ts glorwyrdigste I åminnelse Konung
Carl den XII:te, som Hennes Kongli Maij:ts wår allernådigste Dråttningz förord-
ningar om sådanne skattekiöp allmogen redan betalt kiöpeskilling för åthskillige
åhr tillbaka, hwarigenom deras penningar en så lång tijd warit ifrån dem, så
bönfaller allmogen underdånigst at dhe som före åhr 1723 kiöpt och betalt deras
cronohemman efter skiedd wärdering, men ännu eij fådt kiöpebref derpå, eij måge
dragas under högstbem:te förordning af åhr 1723 at nu påläggas öka kiöpeskillingen
till sex åhrs ränta, utan at Högl: Kongl: Cammar Collegium må sådanne kiöpebref
återstå före, äfwen som med andre föruth skiedt, dem bekomma, som nog är answarig
emot hemmanens godhet eller högst efter tre åhrs ränta räcknadt, hälst Tiörns
härad kiöpeskillingen med silfwerpenningar och resten med plåtar betalt, jämbwäll
och de som sedermehr efter 6 åhrs ränta och sedan åhr 1723 för deras hemman betalt
kiöpeskilling på samma sät med skyndesammasle få deras kiöpetrefwer.
8.
Bönfalles underdånigst att Kongl: Maij:t nådigst täcktes förordna det allmogen och
de som innehafwa fiorton öre silfwermyntz försäkringz zedlar för dem på något sätt
måge få ährsättning, eller i någre utlagor som böra utgifwas emottagas och
godtgiöras
9.
Såsom en del af enroulleringz bådzmännen, hwilka warit brukade i krigztijden,
hafwa hemmans bruk och de dem mycket eftersättia om de ännu när oppfordringar
och möten hållas skola der wid förblifwa; altså anhålles underdånigst at de som
hafwa hemman at bruka, måge ifrån samma enroullering slippa och frikiännas.
10.
Allmogen af bådzmanshållet som med deras ränta äro anslagna till H:rr Officerarnes
löner andrager underdånigst, huru de som äro inom 2 mihl nära in till bostället
belägne, efter Kongl: Maij:ts allernådigste förklaring af d: 21 maii 1724, samt i
anledning af kongl: förordningen d: 7 novembris 1695 förplichtas at till
officerarne wid boställen giöra dagzwärkan in natura på sin egen kast, emot de
penningars innehållande som för dem i jordeboken utförde äro, men emedan det ifrån
danska tijderne skall wara allmogen i desse härader hwars hemman högt skattlagde
äro, belåfwat at allenast med penningar efter cronowärdering i jordeboken deras
skatt få betala, utan at gifwa derpå någon förhöjning eller förwandling eller att
giöra dagzwärkan in natura, och sådant äfwen när desse härader med Bohuus lähn
kommo under swenska cronan, både wid fridzfördraget och eljest igenom Kongl:
resolutioner skall warit dem försäkrat, jämbwäll allmogen medelst sådanne
dagzwärkans fullgiörande mycket hindras ifrån deras egne hemmans bruk och andre
näringzmedel samt faller för desse härader Oroust och Tiörn som äro kringflutne
öjar i saltsiön, där inga officerare boställen äro, alt för beswärligit att giöra
både åke- och drängedagzwärkan, der medelst at de hafwa en swår och hinderlig wäg
öfwer saltsiön, som när storm och owäder timar dem alt för mycket och långt
hindrar at komma fram och tillbaka emillan desse öjer och fasta landen med folck
och creatur, och således deras egne hemman aldels komma i wanmacht och undergång,
till hwilka de ifrån långwägade orter till siöss med bygningzwirke måste förse och
der med samt deras fiskerier nog hafwa ät giöra;
alt fördenskull bönfaller denna allmogen underdånigat, att Kongl: Maij:t för åfwan
andragne orsaker skull och som de aldrig sådanne dagzwärkan i detta landet till-
förne in natura giort allernådigst täcktes frikiänna dem ifrån desse dagzwärkana
fullgiörande in natura wid officerare boställen, så at de nu som de af förrige
tijder giort, måge med penningar få betala sin skatt efter jordebokens innehåld.
11.
Kongl: Maij:t hembära nämbdemännen utj Oroust och Tiörns härader underdånigste
tacksäjelse för den allernådigste resolution af d: 25 maii 1720 de undfått, som
allernådigst confirmerar för dem de resolutioner af åhren 1672, 1683, 1684, 1686
och 1719 om deras så wäll som andre nämbdemäns i Bohuus lähn löner och förmoner
de bekommit, samt aldenstund Kongl: Maij:t genom allernådigste bref till dess
Giöta Håfrät låtit efterfråga huru med desse nämbdemäns löner är beskaffat;
Fördenskull bönfalla desse häraders nämbdemän än ytterligare underdånigst at
Kongl: Maij:t allernådigst täcktes bijbehålla dem wid deras löhn och förmohner,
som de af uhrminnes tijder haft, och redan confirmerade äro.
12.
Beklagar sig allmogen på Oroust och Tiörn underdånigst att hoos dem på deras
hemmans ägor efter befallning bådzmans platsar blifwit utsynte, hwar igenom deras
ägor till hemmanen blifwa så förminskade, och inkräcktade wid små hemman, som
desse härader mästa delen bestå utaf, att deras creatur om sommartijden deraf lida
stort mehn och trång på bete; anhålla alt derföre underdånigst att blifwa
frigiorde från bådzmans platsar på sådanne hemman som icke hafwa så stora
och goda ägor, att de dem utan hemmanetz skada tåla kunna.
13.
Allmogen på Oroust och Tiörn beklagar sig underdånigst, at igenom den swåra
tullen och den medfart som derwid brukas, stor brist är på inkommande fartyger
från uthlänske orter, som pläga hafwa salt, spannemåhl, ull- och linwaror at
dem tillföra, hwilcka alt derföre nu så högt stegrade blifwit att allmogen eij
mächtar dem snart lösa, som de dem dock höjel: betarfwa, sedan misswäxt i landet
åhr efter åhr infaller, och fåhren hwaraf de till forne siälfwa kunnat giöra
sig uldne kläder, genom allmän fåhrsot nästan öfwer alt döde äro; J lijka måtto
beswära sig äfwen underdånigst de som hafwa träwahror wid stranderne at föryttra,
att sådanne träwahror medelst det handelen med främmande eij fortgår, ligga wid
stranderne till dess de blifwa skiämbde och förrutnade; ansöckia och bönfalla
fördenskull det tullen för jn- och uthlänska fartyg så må proportioneras at
sådanne åfwannämbde wahror med hwad mehr till bondens behof ährfordras kunna
ymnigare blifwa i rijket införde och handelen komma i dess förra wanlige
gång igen till landetz bättre uthkomst och nödtorft.
14.
För Kongl: Maij:ts Höga Thron nedlägger allmogen underdånigste tacksamhet för den
wid sidsta rijckzdag uppå deras enskylte beswär uthfaldne allernådigste resolution
af d: 21 novemb:r 1723 och 16 § att dem blifwit tillåtit idka jnrijkes seglation
och reda i skiepp med stapel stadz borgare, men beswärar sig här hoos underdånigst
att när de komma till tullcamrarne med sådanne deras större och sedan wid stora
tullen, och således gifwa skrifwarepenningar och omkåstnader på begge ställen som
faller dem till för stoor last anhålla derföre underdånigst at blifwa wid den ena
tullen ifrån sådan omkåstnad skrifwarepenningar och pass uttagande frigiorde, när
de wid den andra giöra deras bekåstningar och pass uttaga.
15.
Allmogen beswärar sig underdånigst, at när de komma med deras fahrtyger till
Uddevalla från jnrijkes orter, och hafwa salt eller spannemåhl ombord, då måste de
der betala 1½ öre smt tunnan, i mätarepenningar, men i Giötheborg och andre stapel
städer fordras eij mehr än ½ öre smt i mätarepenningar för tunnan; ansökia derföre
underdånigat, att Kongl: Maij:t allernådigst täcktes förordna, att när de komma
med sådanne wahror till Uddevalla, de äfwen der eij måge twingas i mätarepenningar
gifwa mehr än ½ öre smt tunnan.
16.
Emedan ungdomen, som i desse härader oppwäxer, mycket wänja sig att fara till
siöss, och således bättre äro siöwahne än andra oppe i landet; Så bönfaller
allmogen underdånigst, at om någon dräng i desse härader blefwo till
Kongl: Maij:ts krigztiänst för en eller annan orsak skull förfallen, den då måtte
allenast blifwa förfallen och antagas till bådzman men icke soldat, efter
dermedelst bättre till siöss wahnt manskap bekommes.
17.
Såsom allmogens unga barn som kommit till 15 åhrs ålder,medelst det de i krigz-
tijden både af hunger understundom, och ibland af uthmattande wid skiutzningar,
äro så små till wäxten och af ringa krafter, att de eij kunna ansees wid full-
kombligit arbete, men när de kommit att skrifwas i mantal, då fölljer och straxt
med att dem pålägges betala contribution, samt lön- och betalningzafgiften,
hwilka penningar dhe med all sin tiänst om åhret icke förmå tiäna; altså och
emedan Hennes Kongl: Maij:t genom dess nådigste resolution af d: 12 julii 1719
försäkrat detta lähnet att utj extraordinarie uthlagor lindras;
Ty ansökia allmogen nu underdånigst at deras barn, drängiar och pigor måge för
contribution- och betalningzafgiften förskonas till dess de blifwa 21 åhr gambla,
och således till dess allenast betala mantalspenningar.
Utj föregående beswärspuncter och ansökningar bönfaller allmogen allerunderdånigst
Om Eders Kongl: Maij:ts allernådigste bönhörelse, och i diupaste underdånighet
till döden framhärdar.
Stormechtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl: Maij:ts
Allerunderdånigste och troplichtigste undersåtare och skattdragare.
Samtl: allmogen på Crono och Skattehemman utj
Oroust och Tiörns härader i Bohuus lähn.
------------------------------------------------------
År 1730
Stormecktigste Allernådigste Konung
Eders Kongelt Maij:tts allernådigste kallelse till samtelige dess trogne ständer
att infinna sig wid denna berammade ricksdag, ährkiänna Eders Kongl: Maij:ttz
underdånigste och tropliektigste undersåtare allmogen på skatte och cronohemman
af Oroust och Tiörns härader i Bohuus lähn, med icke mindre undersätelig diupaste
wyrdnad, än för Eders Kongl: Maij:ttz Höga Thron de uti trohiertelig f ägnad
nederlägga underdånigste tacksamhetz betygan för Eders Kongl: Maij:ttz högst
wijsa regering, hwar under de, ibland andre Eders Kongl: Maij:tts trogne
undersåtare, nu en tijd fådt sittja uti fridelig rolighet, skydd och hägn;
warandes desse häraders samtelige förbemelte jnwånares innerlige och stadiga bön,
att den aldra högste af sin grundlösa godhet, nådeligen och mildeligen täcktes
bekröna Eders Kongl: Maij:tt och hela höga kongel: familien med all sielfbegierlig
hög wällgång, lyckosamt regemente och långt lijf till samtelige dess trogne
undersåtares wällgång, nytta och glädje; Hwar hoos Eders Kongl: Maij:tts
skattskyldige allmoge i desse Oroustz och Tiörnz härader underdånigst bönfalla,
att Eders Kongl: Maij:tt af högst berömmelig wanlig kongl: nåd täcktes sig
mehrbemelte allmoges underdånigste ansökningar och beswär låta förekomma, och dem
med aller nådigst resolutioner der öfwer hugna.
1.
Såsom lag och rätt med tillbörlig flit och alfwarsamhet så wäll skipas wid härads-
eller tingzrätterne på landet som wid andre underrätter, i förmågo af lag
och kongl: nådigste förordningar, men en dehl ensinte och träto dryga parter
skiönt de nogsamt wetta att de hafwa en orätt sak att drifwa, ändå, när de wid
häradss tingz rätten emillan sig och sine wederparter ährhållit ett lag och
förordningar enliget uthslag, eij der wid stadna, utan medelst afläggande
wädjepenningar 24 öre smt draga sine wederparter som wid häradzrätten wunnit, till
lagmansrätten uti ganska små och ringa måhl, hwar medelst den, som rätten hafwer,
påbringas hwarjehanda olegenheter och bekostnad, innan han kan komma att
niuta det som rättwijsan honom tillägnar; Altså bönfaller allmogen i desse härader
underdånigst att Kongl: Maij:tt allernådigst behagade låta författa och uthsättja
en wiss summa, under hwilcken, om saken, hwarom twistas, mindre innehåller,
ingen må wara till låteliget, att få wädja ifrån häradz tingz- till lagmansrätten,
på det den rättsökiande uti j så små och ringa måhl, med icke mindre
skyndesamhet må förhielpas till sin rätt ifrån häradz tingz rätten än ifrån
ciämnärs- (kännärs-) och rådstugu rätter hwarest wisse summor till appellable
måhl föresatte äro,eller att åthminstone den wid häradz rätten sucumberande
parten må påläggas att deponera hwad han igenom häradz rättens dom blifwit
pådömbd, och sättje giltig borgen för alla widare rättegångz omkostnader och
skadestånd innan han undfår appellations attesten ifrån häradz- till lagmans
rätten och hans appellations penningar emottagas måge.
2.
Emedan härads höfdingz bostället i denna jurisdictionen är underkastat båtzmans-
håll, der lickwäll andre häradz höfdingar uti Swerige hafwa deras boställen frije
både för soldate- och båtzmans rotering och den ena häradz höfdingen hafwer
så wäll beswär wid dess embetz sysslor som den andra, och i synnerhet i desse
gränse orter wid krigstider ändå förefaller häradz höfdingen mehra arbete än
uppe i landet, dess utan i denna orten äro små och ringa hemman; fördenskull
bönfaller allmogen underdånigst att Kongl: Maij:tt allernådigst täcktes resolvera
att deras domares och förordnade häradz höfdingars boställe må befrijas ifrån
båtzmanshållet, som wäll af det hemmannet till något bespart kan flöttas, så att
han lijka willkohr och förmohn med dess wederlijkar uppe i Swerige niuta må.
3.
Alldenstund allmogen som äger wed att försällja, och den med deras fahrkoster
Bortföra, gemenligen hafwa sådanne hemman till bruk, att de ingen annan afwel
af sine hemman till skatt och uthlagors sig afbördande hafwa att tillgå än
träwahror, och såsom åter de som ingen skog äga utan hafwa spannemåhl och chreatur
till deras uthkomst att föryttra, de då sådanne wahror enliget den 5 § uti Kongl:
Maij:tts nådigste resolution uppå allmogens underdånigste beswär wid 1719 åhrs
ricksdag, sig till bästa måtton få föryttra men der emoth de som skog hafwa och
der wid långt större släp och arbete måste uthstå, än de andre, hafwa efter skiedd
repartition, och efter uthsatt taxa så wäll på weden som fahrtyget måst lefwerera
weden sedan den så wäll som fahrtyget wid stranden der till af cronobetienterne
blifwit krönat till fästningarne; om befrijelse hvrarifrån allmogen wäll behörigen
söckt Kongl: Landzhöfdingz Embetet, men der uti eij blifwit ifrån ett sådant wede,
och fahrtygs krönande och taxerande frijgiord, utan fådt till swar att
Kongl: Maij:tt sådant genom skrifwelse till landzhöfdingen i orten
d: 9 december 1721 allernådigst förordnat;
Alt derföre på det allmogen som träwahror hafwer att sällja till deras
skattpenning eij större besvär och tunga må draga än de andre som annan afwel
äger, bönfalla de underdånigst, att Kongl: Maij:tt allernådigst täcktes frijtaga
dem ifrån en sådan taxas sättjande på deras wed och fahrtyger till samma weds
förande fästningarne tillhanda, och att de som skola fornera fästningarna med wed,
måge den handla af allmogen efter betingande och gångbart prijs, emedan så mycket
mindre är till befara att fästningarne ljda någon brist på wed, när den i tjd
kiöpes, som all weden som föres städerne till salu, skall uth med och in till
fästningarne.
4.
Kongl: Maij:tt hafirer under dj 29 augusti 1694 uppå dess tromans General
Lieutenants och Landzhöfdingens Herr Baron Schiönlebens underdånigste insinuerade
memoriale, nådigst förklarat, att af hwarje fahrtyg som förer wed till Giötheborg
att försälljas, skall till fästningen Elfsborg när det der förbij löper, afgifwas
30 famneweds träd, och helften mindre af bryggewedz träd, och som denna fästning,
så wäll som andra förmodeligen hafwa penningar till weds inkiöp på staten, så
beder allmogen underdånigst att de för en sådan af gift hädan efter måge nådigst
förskonas eller om det eij kan i nåder till låtas, att de emedan det faller dem
som hafwa mindre fahrtyg och således mindre last af wed än de större fahrtygen,
för swårt att gifwa af lasten lijka med de större fahrtygen, som mehr last af wed
innehafwa, att denna wede afgiften må proportioneras efter fahrtygetz last, så att
de måge slippa med ett wede träd af hwarje famn som fahrtyget bär.
5.
Allmogen uti Oroust härader, då landetz jnwånare giort arbete wid Bohuus fästning,
hafwa kommit i wahna, att gifwa färgemannen wid Swanesund en half skiäppa korn af
hemmanet, och proportionaliter af de mindre, jemte det de hållit honom för det han
skulle sättija dem öfwer bemelte Swanesund, när de fahra af och till Oroust land,
wid hwilcket bruk de ännu hålla; men som ibland kan hända att de nu warande
färgiemän wijsa sig försummelige och wårdzlöse att hielpa allmogen och de resande
öfwer siöen i synnerhet när de komma ifrån Jnland;
Fördenskull som desse färgemän äro med privilegio på färgiemans rättigheten
försedde; så ansöker allmogen underdånigst, att Kongl: Maij:tt i nåder täcktes
förklara, att desse eller frambdeles kommande färgiemän wid Swanesund, som niuta
löhn af allmogen, måge wara färgiemans rättigheten förlustige, om de beträdes och
lagl: öfwertygas att wårdzlöst och försummeligen färgiemans tiensten förestå, och
att Herr Lanfzhöfdingen i orten då må befullmecktiga den der till i stället som
tingz rätten uppå allmogens och landetz jnwånares begiäran kan föreslå och landet
wara betiänt med.
6.
Fiskiarne i skiärgården beswära sig underdånigst, att när de derecte ifrån
fiskelägen infördt deras i saltsiöen på danska båttn under Skagen fiskade
cabeillou och långor till Giöthetorg att försällja, så hafwa de der icke fått
niuta Kongl: Maij:tts dem allernådigst förtinte frijhet uti j förordningen
angående fiskerijerne af d: 17 Martii 1724 med tullfrijheten wid lilla tullen,
utan måst der i Giötheborg för sådanne fiskewahror af lägga lilla tullen;
Hwarföre anhålla de underdånigst att Kongl: Maij:tt nådigst täcktes låta anbefalla
wederbörande lilla tulls betienterne i Giötheborg, att icke allenast återbetala
fiskiarne hwad de för sådanne fiskewahror sedan åhr 1724 i tull betalt, hwar om i
tull specialen nog efterrättelse lärer finnas, utan och att de måge blifwa
anbefalte sådan tull af fiskiarne hädan efter eij fordra eller taga.
7.
Såsom Kongl: Maij:tt uti resolution på allmogens allmänna beswär d:1 augusti 1727
Uti den 12 § nådigst resolverat, att ladorne och logan som allmogen i prästegården
skall hålla, komma att proportioneras efter tertial tijondens storlek uti församb-
lingen, och allmogen i desse härader äfwensom wid andre församfblingar i Bohuus
lähn eij gifwa deras kyrckioherde någon tertial tijonde af säd uti skaftet, utan
trusken spannemåhl åhrligen lijka mycket, och prästerskapet således inga lador
eller loga för tertial tijonde behöfwer, altså ansöker allmogen underdånigst, det
Kongl: Maij:tt nådigst täcktes förklara, att allmogen som efter föreningen om
prästerskapetz oppbörd betala tijonde spannemåhlen i skieppan till deras
kyrkioherde må slippa att bygga och widmackthålla lador och loga på
prästegårdarne i sådanne försainblingar .
8.
Bönfaller allmogen underdånigst, att Kongl: Maij:tt nådigst täcktes stadga, det
wederbörande domare måge hafwa frijhet att hålla och förrätta syner och ägodel-
ningar grannar emellan uti åcker och äng först om wåhren uti martii och aprilis
månader så snart marcken är bar och der till tiänlig innan åckerjorden blifwer
plögd och sådd, och att samma syneförrättningar måge äga samma kraft och wärckan
som de hwilka hållas efter Wallborgz dag eller d: 1. maii om åhret, på det den
olägenheten må förekomma, att de som sådanne delningar behöfwa, eij måge uti
deras rätt antingen blifwa oppehåldne, eller skadde med sädens borttrampande
wid syneförrättningen, när den eij förr än det blifwer sådt, som oftast i aprili
infaller, blifwer hållen.
9.
Beswärar sig allmogen underdånigst att sedan förordningen om tienstefolck och
legohion af åhr 1723 uthkom hafwer allmogen lidit brist på tienstefolck i syn-
nerhet af drängar, hwilcka häldre begifwit sig till enrouleringz båtzmän och
gådt sedan hwart de welat i landet, än att de wille tiena för lönn hoos någon
huusbonde, emedan de tyckt sig hafwa för liten löhn bespard, när de af lönen
10 d:r smt skola betala deras contributioner och mantal; Altså på det de unga
drängar eij så fritt mage få gå löse, ansöker allmogen underdånigst, att alla
ogifta och unga enrouleringz båtzmän måge wid förelagt wijte eller böter pålagde
blifwa, att taga tienst hoos allmogen och den som dem behöfwer, och uti samma
tienst som andre legodrängar blifwa till dess de i cronones tienst kunna
oppfordrade warda.
10.
Allmogen uti Oroust och Tiörns härader hafwa godvilligt ährbudit att efter
Kongl: reglementet af åhr 1686 d: 23 november förnöija deras häradzhöfdinge för
dess rese- och underhåldzkostnad till, wid, och från mötet med dem till herredagz-
mans uthseende och beswärens oppsättjande för dem, emedan det är en extraordinarie
förrättning, och häradzhöfdingen der med hafwer åthskillige bekostnader med resor,
underhåld och det mehra, samt corespondencer; men som häradzhöfdingen efter
betänckande i anseende der till att der å torde gioras åtahl, och han beswäras att
der på sig förklara, wägrat att emottaga sådanne penningar;
Så är allmogens underdånigste anhållan att häradzhöfdingen eij må wara förmenat
att för en sådan förrättning taga betalning af allmogen efter högstbemelte
reglemente eller som han med dem der om åsämjas, efter de samma penningar kunna
med herredagzmedlen oppbäras, och allmogen eij nekar utan will därföre dess
domare, som beswäret hafwer, förnöija.
Kongl: Maij:ttz allernådigste bönhörelse bijfall och resolution öfwer åfwan
anförde måhl oppwacktar allmogen uti Oroust och Tiörns härader som till döden med
diupaste undersåtelig wördnad beständigt är och förblifwer
Stormecktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl: Maij:ttz
Allerunderdånigste Troplicktigaste undersåtare
På Oroust och Tiörns Häraders Allmoges wägnar
Sven J Wahlborg
Häradshöfding
-----------------------------------------------------------
År 1734
Bengt Christopherson
Stormechtigste Allernådigste Konungl
J underdånigste förtröstan uppå Eders Kongl: Maij:tts högstbeprijselige wanlige
nåd, dristar, för Eders Kongl: Maij:tts Höga Thron, allmogen uti Oroust och
Tiörns härader i Bahuus lähn wid denna förestående, och af Eders Kongl: Maij:tt
nådigst berammade ricksdag till den 14:de maii uti innewarande åhr, fölljande
deras enskylte ansökningar och beswär underdånigst nederlägga.
1:o
Wid nesthåldne 1731 åhrs ricksdag, hafwer allmogen i desse åfwannembde härader
underdåniget bönfallit, att undslippa taxerande och krönande på deras fambnewed
till fästningarna och att vederbörande måtte handla weden till fästningarne efter
betingande och gångbart prijs. Och som Kongl: Maijitt genom nådigste resolution på
denna allmogens beswär af d: 13 julii 1733 § 3 nådigst stäldt detta måhl till
wederbörande collegiers underdånige uthlåtande; Så beder allmogen ännu
underdånigst, att med nådig resolution och bönhörelse däraf förskaffa sig
skattpenningar och krono- samt andre uthlagor, lijka som de som hafwa säd och
chreatur der till att sällja, hwilcka sådant taxerande undslippa.
2:o
Emedan Kongl: Maij:tt med åfwanhögstbemelte nådigste resolution uti den 4:de §
remitterat till dess och Ricksens högl: Cammar Collegii underdånige uthlåtande
allmogens i desse härader underdånigste ansökning om förskoning från wede afgiften
till Elfsborgz fästning, af de fahrtyg som föra wed att sällja i Giötheborg,
eller om det eij kan till låtas, att samma afgift må proportioneras efter
fahrtygets last; Fördenskull bönfaller allmogen uti desse härader underdånigst,
att med hugnelig resolution ther öfwer blifwa benåden.
Öfwer thesse allmogens underdånigste ansökningar solliciterar, om Eders Kongl:
Maij:tts aller nådigste bönhörelse och resolution, allmogen uti Oroust och
Tiörns härader, som med diupaste undersåtelig wyrdnad till döden förblifwer
Stormechtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl: Maij:tts
Allerunderdånigste troplichtigasteundersåtare och skattdragare
Samptelig allmoge uti Oroust ochTiorna härader af Bohus lähn
I diupaste underdånighetförfattat af häradzhölingen in loco, efter allmogens
begiäran. Sven J Wahlborg
----------------------------------------------------
År 1738
Anders Christensson
Samtelig allmogens i Oroust och Tiorna härader allerunderdånigste beswär till
ricksdagen i Stockholm den 13:de nestkommande maii.
1.
Allmogen i skiärgården som icke hafwa något hemmansbruk, utan allenast bygt och
boo på tårra och ofruktbara stenklippor, och med fiskande i saltsiön nära sig,
beklagar, att de eij förmå för sig, sina hustrur och barn utgifwa så mycket i
mantahl, löhn och betalningzafgift, bewillningar och slottshielp samt härads-
ränta som andra antingen på hemman eller på torp wälbesutne bönder och torpare
eller huusmän, utan om de skola ljka anses med de andra hädan efter som hit till,
befara de att de meste öfwergifwa huus och hem samt fiskeriet och slå sig till
andra näringzmedel, i synnerhet nu sedan fisket några åhr tillbaka mehr och mehr
blifwet sämbre, och wahrorne på det de skola lifnära och kläda sig med, är dyrare;
så att en del af dem för fattigdom skull booflottat aldeles till Norriget,
när de här satt sig i så stor skuld, att de eij mecktat den betala, och icke mehr
warit betrodde att få borga,och en del most gripa till det medlet att gå omkring i
landsorten att tigga, synnerligen om winteren då intet fiske kunnat brukas, hwar
till och kommer att desse fiskare ofta lidet och än kuinna ljda den skadan att de
i hårdt stormwäder i saltsiön mistat, stundom all, stundom den mesta deras fiske
redskap, som är deras bästa och nestan endaste egendom; Alt derföre bönfalla de
underdånigst, att på några tjd, till dess de kunna komma sig före igen och fisket
blifwer noget ymnigare, förskonas utgifwa för sig sina hustrur och barn löhn och
betalningzafgift, slottshielp, bewiIlningar och fulla häradzräntan då de eij
undandraga sig mantalspenningarne och halfwa häradsräntan, men om sådant icke
skulle i nåder kunna dem förunnas, att de då i föreberörde utgifter måtte allenast
anses med helften i hwarje ränta och utlaga mot hemmansbrukare och huusmän samt
torpare för deras personer.
2.
Allmogen andrager att de aldrig warit wahne att i desse härader utgifwa som nogon
rättighet till deras kyrckioherdar nogon wed eller wedepenningar af dem som ingen
skog äga a 4 öre smt på matelaget, innan föreningen emillan prästerskapet och
allmogen i Bohus lähn med Kongl: Maij:tts nådigste swar till landshöfdingen af
d: 25 septembtr 1722 utkom, som här om i 9 § förmäler, tyckandes allmogen en sådan
afgift faller dem alt för swårt och kostsamt, bönfalla alt derföre underdånigst
att om de icke kunna slippa denna wedeafgiften aldeles, att kyrckioherdarne eij
måge wara berättigade till att få mehr än ett lass wed af dem som äga skog,
men af them som ingen skog äga, fyra öre smt af hwarje helt hemman och
i proportion ther efter af dem som mindre hemmantahl bruka.
3.
Emedan stadgat är att de som hafwa skog på sina skattehemman och deraf hugga
famnewed, att försällja i omliggande städer Götheborg, Marstrand och Uddevalla,
skola hugga biörk och ahlewed 1 ¼ dels aln och gran samt fuhr 1 ½ aln lång,
och sådan längd faller allmogen för beswärlig wid in- och uthlastningén i båtar
och wedeskutor, hwaruti weden till städerne föres; fördenskull beder allmogen
äfwen underdånigst, att dem må tillåtas att hädan efter få hugga famneweden af
löfskog till en alns, och af fuhr samt granen och enfiärdendels aln allenast lång,
då säljaren och kiöparen derefter kunna komma öfwerens om prijset, och ändå
ingendera skie förnär.
Om allernådigste bönhörelse i åfwan underdånigst andragne måhl bönfaller allmogen
som med diupaste undersåtelig wyrdnad till döden framhärdar
Hans Kongl: Maij:tts
Troplicktigste och skattskyldige undersåtare
Samtelig allmogen i Oroust och Tiörns härader
Efter allmogens begiäran oppsatt wid härredagzwahlet och mötet wid Swanesund den
24 februarii 1738 af ordinarie häradshöfdingen i desse härader.
Sven J Wahlborg
Bilaga till 1738 års besvär
Efter protocollets anledning som hölts wid allmogens i Oroust och Tiörns härader
sammankomst om deras beswärs oppeättjande till ricksdagen den 13 maii nestkommande
å wanliga tingzstället Swanesund den 24 februarii 1738, kommer deras utkorade
herredagzman dannemannen ährlig och wällbeskiedelig Anders Christensson fölljande
att särskilt efterlefwa.
Om det högtährade och hederwärda bondeståndet skulle enhälligt så godtfinna,
önskade allmogen i åfwanskrifne härader uti de allmenne beswären måtte inflyta
1:o Som 2 § uti Oroust och Tiörns beswär är infört.
2:o för rusthållarnes i Bohus lähn stora uthgifter till dragoune munderingen
och andra mångfaldiga uthlagors skull, ansökes likaledes att aldeles blifwa
befriade från besparingz eller reserve casse penningarnes hädanefter uthgifwande.
3:o Som allmogen nu giordt sig stor bekostnad med det nya måhletz anskaffande
och krönande, att det nu eij må opphäfwas och nya måhlkiärol åter bekostas,
utan att det må stadfästas och till allment bruk påbiudas.
4:o Sökes att samtelige allmogen i Bohus lähn måtte i de allmenna beswären
giöra ansökning att slippa wedeafgiften till kyrckioherdarne åthminstone enliget
den 4:de § uti Nordre och Fräkne häraders beswär.
5:o Båtsmänshållarne ansöker ljkaledes att undslippa deras inrättade besparings
cassor, om det hederliga och lofl: bondeståndet i gemehn äro att giöra ljka
ansökning i de allmenna beswären.
6:o Ansökes att båtsmännens uthcommendering till wärfwet eller på skiepp må
i ordning efter deras nummer, så att både den ena roten och båtzmannen eij
åftare commenderas än den andra.
På allmogens wägnar
Sven J Wahlborg
---------------------------------------------------------
År 1740
Promemoria för rikedagzmännerne, häradsdommaren ährlig och wälförståndig Anders
Christensson i Klefwa för Orost och Tiörns samt Fräckne härader, jemte ährlig
och beskiedelig bondeman Lars Olsson i Tega ifrån Södre härad, för Nordre härad,
uthom hwad i berörde häraders allmoges enskyldte beswär anfördt är, allmogen
åstundar at i dhe allmänna beswären må wid nu instundande ricksdag förekomma.
1§.
Emädan den nu i riket tilwärckade tobaken, dels dag ifrån dag til prijset blifwer
stegrad, dels skall wara mycket oduglig och obeqwäm at bruka, så anhåller allmogen
underdånigst det Hans Kongl: Maij:tt i nåder tillåta täcktes att hålländsk tobak
måtte emot en lindrig tulls afgift så tillräckeligen uti riket få införas,
at the til sin nödtorft måtte kunna theraf blifwa betiente.
2§
Likaledes finner allmogen här å orten sig nödsakad i underdånighet andraga, at
saltet har til en owahnlig dyrhet blifwit upsatt, hwarföre underdånigst bönfalles,
at til ett lindrigare kiöpz erhållande tullen å bem:te wahra allernådigst lindras
måtte.
3§
J anseende til then dyra tiden som nu alt mehr och mehr genom detta åhrs misswäxt
både på foder och säd beklageligen tiltager, så supliceras allerunderdånigst at få
någon eftergift på uthlagorne, i synnerhet anhålla rusthållarne at blifwa i nåder
förskonte för afgiften til regimentsmöte, sedan sådant möte här wid Bohus lähns
regimente i åhr icke blifwit hållit, jämnwäl och at nästkommande åhr allernådigst
blifwa för regimentsmöte förskonte, emädan en stor dehl nu förmedelst fodernöd,
hafwa i åhr måst giöra sig af med mehra än hälften sine creatur, så at dhe til
wåhren icke se sig uthwäg at kunna bruka theras jord, elller hafwa utsäde öfrigt
thermed at beså åkren.
4§
Widare måste allmogen af rusthållarne klaga, at thet klädet, som wid manufactor-
ierne tilwärckas, på långt nu icke är af den godhet, som thet engelska, hwarföre
underdånigate ansökning giöres, det allernådigst tilstånd lemnas måtte, at engelsk
kläde såsom wahracktigare, och til Kongl: Maij:tts tienst dugligare när regimentet
kommer ät beklädas, måtte få införas.
5§
Till rödningars erhållande på allmogens enskyldte åker och äng, skohla the blifwa
betungade med Kongl: Ammiralitets betienter, dem dhe måste bestå skiuts och
förplägning samt underhåld; För hwilken swårhet the i underdånighet anhålla, at
blifwa framdehles befriade, samt at högwälbem:te ammiralitet när någon uthsyning
på ekerödning hållas skall, måtte sielf sine betienter underhålla och förpläga.
6§
Bönfaller allmogen af rusthållarne i underdånighet, at emädan här å orten är
ganska liten uthmarck til bete för dehras creatur, det dhe måtte blifwa befriade
för hästhagars underhållande, samt at dhe dragonetorp som på samfäldt marck
äro uptagne, måge åter til allmänt muhlebete blifwa uthlagde.
7§
Anhålles i underdånighet, at undslippa en styfwers erläggiande till regiments
feltschieren Sundbeck, som de nu några åhr måst til honom betahla.
8§
Tiörns jnwohnare beklaga sig theröfwer at timber och bräder i Fräkne härad,
skohla til ett mäckta dyrt pris wara stegrade, efter som berörde wircke uthur
riket ifrån thetta senare härad skall utföras, hwarföre berörde Tiörns åboer i
underdånighet anhålla, at en slik bräde och timber handel allernådigst måtte
hämmas och förbiudas, Swanesund d: 25 och Båtslycke d: 27 October 1740.
Oppå samtelig Orost och Tiörns samt Nordre och Fräckne häraders allmoges wägnar
Jonas Faegerplan
---------------------------------------------------------
År 1742
Fölljande angelägenheter anförtros Orost och Tiörns häraders ricksdagz full-
mächtige ährlig och beskiedelig Anders Andersson ifrån Lilla Askeröen å berörde
allmoges wägnar wid nu instundande ricksdag den 20 augusti nästkommande hos
Hans Kongl: Maij:tt i underdånighet att föredraga.
1:mo
Anhålles i underdånighet om Hans Kongl: Maij:tts allernådigste resolution på
de genom förra herredags mannen Anders Christensson i Klef ingifne underdåniga
beswär, hwar öfwer ännu intet swar utfallit.
2:do
Emedan Gud behagat i synnerhet nu 2:ne nästförbigångne åhren hemsöka Bohus lähn
med miswäxt och dyr tid, samt en skadelig ohyra, hwilken både de 2:ne förra
nästl:ne åhren, så wäll som nu i åhr säden till en dehl och gräset aldeles på
någre ställen fördärfwat, så beder allmogen allerunderdånigst det Hans Kongl:
Maij:tt i nådigst behiertande af theras således åkomne stora nöd täcktes i nåder
låta allmogen i theras utlagor blifwa lindrade, samt them ett nådigt bifall öfwer
fölljande underdånige besvär allernådigst förunna.
3:tio
J lika underdånighet anhåller allmogen, att emot förra wanligheten här å orten,
i synnerhet på Orost och Tiörn icke blifwa med wärfningar beswärade, serdeles
som de hit tils haft och ännu måst hafwa nog möda att anskaffa thet af höga
öfwerheten påbudne siömanskapet.
4:to
Emedan det här i rijket tilwärkade ståhl befinnes wara så odugeligit att ther
af intet behållit äggjärn, hwarcken till yxar, lijar el:r andre i huushållen
nödiga äggjärn kan förfärdigas, så söker allmogen i underdånighet at uthomlands
ståhl till deras förnödenhet må tillåtas att blifwa införskrifwit.
5:to
Påminnes i underdånighet ät få slippa then här i lähnet pålagde fältschiers
styfren, hwarom wid the 2: ne nästi:ne ricksdagar underdånig ansökning giordt är.
6:to
är allmogens underdåniga begiäran att emedan Orost och Tiörn samt en stoor dehl
af Jnland och hela Hising land äro skoglöse, dess utom Kållered Bruk en ansenlig
consumtion af timmer och brännewed åhrl: emottager, föruthan then myckna
tilförssell, som städerne Giötheborg, Marstrand och KongsElf med deras tillydande
fästningar behöfwa, så att Fräckne Torp och Lahne härader kunna therignom mehra
afsättning med sitt timber och wed hafwa än the efter lag kunna föryttra, dett
måtte berörde häradsboer, som wed hafwa att sällja, hädan efter förbudit blifwa,
att afytt afyttra några träwahror uthom rijkets att sälljas eller utföhras.
7:mo
Påminner äfwen i underdånighet att allmogen, som liten eller ganska ringa skog
äga, måge slippa wed till fästningarna Marstrand samt Nya Elsborg och wederbörande
i thet stället allernådigst befalles att till berörde fästningar uphandla af then
weden, som i myckenhet går förbij mehrberörde fästningar och till sahlu åth
Giötheborg afsändes.
8:vo
Emedan Orost och Tiörn äro kringflutne öyar, som med stoor möda måste sig till
fasta landet öfwerhielpa, när de skola hästar el:r andra creatur transportera;
ty supplicera berörde häraders allmoge i underdånighet att blifwa för kronoskutz
hållande i nåder forskont.
9:no
Emedan the här å orten belägne gymnasie-hemman äro af en ganska stor myckenhet,
och aldrig welat till herredagzmannen något i herredagzpenningar contribuera,
ther likwäll öfwer nog bekant är, att uti många måhl röra riksdagzährenderne
så wäll gymnasii hemmanens åboer, som then öfrige allmogen och the äfwen så
wäll som tesse lika nytta och förmoner niuta; så suppliceras i underdånighet,
thet måtte bemelte gymnasii hemmans bönder lika med then andre allmogen till
herredagzmannens underhåld och aflöning sammanskiuta.
10:mo
Så till siukt folcka styrckio som boskapens underhåld och the fiskiandes
förnödenhet, anhålles allerunderdånigst att utom någon tynga el:r afgift
allmogen som besutne hemmans brukare äro, må blifwa tillåtit efter nödtorft
och behof af theras egit spannemåhl brännewin at bränna.
11:mo
Emedan en stor oreda och olägenhet skall therigenom förorsakas att en dehl på
theras inägor hafwa åhrsskiften hwarigenom then wällmenande och flitige
gemenligen kommer att lida och ägorne åhr ifrån åhr obeskrifweligen förswagas,
så bönfalles i underdånighet att med jnägors delande måtte i nåder stadgatt
blifwa att förhållas som hittils om utmarcken förordnatt är, så att den som fast
stående dehlning i berörde ägor begiärer, må sådant tillåtas på thet att then
flitige må niuta sin idkesamhet till godo.
12:mo
Allmogen har stor orsak i underdånighet sig theröfwer beswära att tobacks
fabriqueurerne när de tobaks rullar i minut försällja, taga äfwen så mycket
för en rulle toback, som när en hehl matte af 64 rullar hos dem afhämtas, hwilket
skadeliga förfahrande allmogen i underdånighet anhålla må afskaffas och berörde
fabriqueurer tilhållas theras toback icke mindre än i matte thall utförsällja.
På samtel: Orost och Tiörns häraders allmoges wägnar
Jonas Faegerplan
---------------------------------------------------------------------
År 1746
Underdånige beswär, andragne af Orousts och Tiörns samt Fräckne häraders allmoge i
Bohus lähn, at af theras walde fullmächtige häradsdommaren Anders Christensson i
Klefwa, wid instundande ricksdag lika underdånigt föredragas, författade af
undertecknad, theras ordinarie häradshöfdinge.
1:mo
Orousts och Tiörns allmoge, hwilka alla hafwa slne hemwister uppå thesse af
4 pastorater bestående och kringflutne öar, beswära sig theröfwer, at the städse
i then åhrsens tid, tå wägelaget skal giöra thet för them helt omöjeligit,
blifwa antydde aflefwerera sin kronotijonde, hwilket the således blifwa nödgade,
at til ett ganska högt prijs med penningar lösa; Anhållandes therföre, thet
them hädan efter måtte förunnas, ät straxt efter bergningstiden få aflefwerera
then samma in natura till närmaste; fästning här i lähnet.
2:do
Förrberörde häraders jnbyggare, som hafwa sitt mästa näringsmedell af långe
och cabeljofiske i Wästra Siön, ser sin oiindwikeliga undergång uti thenne hela
riket eljest högst nyttige handtering, therest icke them i nåder skulle förunnas,
at på thenne orten hwarest ingen furu finnes, till sine fiskeskutors förbättring
och nybyggnad få utsyning på ekewärke, änskiönt och oacktadt thet till någon
Kongl: Ammiralitets tienst woro nyttigt, hwartill nu nästan alt ekewärke skal
blifwa förklaradt och ansedt, fast theraf icke kunde tillwärkas annat ähn naglar;
Anhållandes altså om nådig bewillning härutinnan, såsom och at på the skoglöse
orter få utsyning på ekar till syllar och huus reparationer, utan at then
widlöftige omgången therwid må brukas, som sista förordningen om ekehygge
eljest föreskrifwer.
3:tio
Allmogens ansökning är äfwen, thet i nåder måtte blifwa förordnat, at banco
sedlarne, hwaruppa nu mera ymnighet ähn skiljemynt i landsorterne finnes, måtte
hädan efter blifwa trykte uppå någon sort tiockare och stadigare papper ähn
härtills skjedt, emedan allmogens owahne, at med behörig ackt- och warsamhet
kunna omgås med slike papers sedlar, eljest will tillskynda them, som wandra
genom så många händer, sådan förslitning, och förderf, at the omsider therföre
icke kunna utgifwas eller emottagas.
4:to
Uti the om prästewahl utgångne nådige förordningar samt theras förklaringar är
icke något omrört, huru wida allmogen äfwen wid capellanswahl må äga frihet, at
af consistorio begära then fierde profpredikan; och som capellanerne eij mindre
ähn kyrkjoherdarne äro allmogens siälesörjare och af them blifwa underhåldne;
altså anhålles underdånigst thet en slik frihet af then 4:des källande wid
capelians vacancerne måtte them hädan efter i nåder blifwa förundt, såsom ock
at consistorierne owägerligen måtte för then utfärda capelians fullmackten,
som wid ett lagligit wahl fådt the fläste församlingens röster thertill.
5:to
Dageliga ferfarenheten utwijsar huru twister om ächtenskaps löfte, lägersmåhl och
dylijke mindre brått, dragas genom jnstantierne, så at rättegångens slut, antingen
therigenom eller af andre händelser, utom parternes egit eller ämbetsmäns för-
wållande, blifwer långvarig, hwarwid öfwerklagas, at prästerskapet skola förneka
the twistande, at under thenne tiden blifwa dehlacktige af salighetsmedlen; Och
allthenstund the icke allenast äro allmänne för en och hwar, som sig them och
theras kraft i trone tillägnar, samt med en sanskyllig syndaboot theras åtniutande
och dehlachtighet åstundar, utan thet jemwehl är owedersäjeligit, ät ett slikt
förfarande hos them blödsintom kan åstadkomma yttersta siälawåda och förderf;
Ty bönfaller allmogen underdånigst, thet af slika rättegångsmåhl icke hädan efter
må få tagas anledning till någons utestängande från salighetsmedlens nyttjande.
6:to
Fräckne härads allmoge underställa i underdånighet, om icke jeiate utslutandet
från ricksdagsmanswahlen samt sielfwa fullmäktigskapet, en ansenlig penninge-
eller annan plikt måtte blifwa utsatt för then, som thermed beträdes, at han
på något sätt sielf eller genom andra söker förwerfwa sig röster eller kallelse
at blifwa någon menighets ricksdags fullmäcktige, emedan then, som således
sielf fikar efter ett så mödosamt och answarigt kall, owedersägeligen synes
giöra sig misstänkt, at therwid mera hafwa enskylte afsickter till ändamåhl,
än fäderneslandets och thet allmännas sanskyldige bästa och förmåhn.
7:timo
Sistnämnbde härads nämnbdemän underkasta jemwehl öfwerhetens nådige bepröfwande,
om thet rätteligen må kunna ansees för en dombstohls wäsänteliga sysla och
giöromåhl, at på officerares boställen förrätta husesyner, hälst the samma,
som andre dombstohlsmåhl icke komma at pröfwas af någon högre rätt, utan sedan
wid yppande beswär theröfwer, devollveras till the ställen, som icke sielfwe
hafwa någon dombmyndighet, eller således skulle tyckjas kunna ändra eller widröra
hwad en laga dombstohl af sitt ämbete pröfwat och fastält; och emedan thet
thesutom will falla nämnbdemännen ogiörligit, at för sine någre d:r smts
tingsgiästningspenningar om åhret giöra långa och kostsamma resor till slike
mångfaldige förekommande syneförrättningar, hwaraf äfwen häradshöfdingarne
obeskrifweligen hindras uti theras ordinarie och dommareämbetet wärkeligen
tillhörande syslor; Förthenskuld anhålla the underdånigst, at slike husesyners
förrättande hädan efter måtte updragas regementz auditeuren eller någon annan
särskilt betient i hwarje lähn, som tå kunde få taga sig bijsittjare af the
närmast intill bostället boende bofaste bönder, hwilka jemwehl om byggnings
materialiernes inkiöp och kostnad på thet stället äga både närmare och säkrare
kundskap, ähn någon långt therifrån boende nämnbdeman.
8:tavo
En person, som af vederbörande hijt till orten skal wara nedsänd ät anställa
saltpettersiuderie undersök- och indehlning, hafwer hos konungens befallningz-
hafwande under d: 23 sistledne junii giordt then ansökning, at allmogen måtte
förbiudas nu få lägga sitt inbärgade höö uti logegolfwen efter wanligherten,
emedan sådant föregifwes hindra saltpettersiudandet.
Allmogen wördar sin Herr Landshöfdinges häröfwer d: 27 dito giorde förordnande,
som icke bewiljat thetta owanlige försöket annorlunda till någon wärkställighet
ähn så wida giörligheten will tillåta; Men som thet samma flere resor hädan
efter torde wilja yrkjas och sådant, oförgripeligen at säga, skulle synas wilja
betagit, allmogen then fria disposition öfwer nyttjandet af theras huus,
gröda och ägendomb, som höga öfwerheten them eljest nådigst försäkrat och undt,
hwartill ock kommer, at ladugårds bygnaden här i Bohus lähn hwaräst landet mäst
är skoglöst öfwer alt är så knapp till utrymme inrättad, at höet äfwen måtte
förwaras underst i ladugolfwen, så framt thet icke skulle iäggas under bahr
himmel, samt thermed både fänadens och hemmanens undergång befordras;
Altså bönfaller Orousts och Tiörns samt Fräckne häraders allmoge underdånigst,
the under förewändning af saltpettersiuderiewärkets befordrande slike olägenheter
them icke må öfwergå, utan at the therföre alt framgent måtte blifwa förskonte.
9:no
Sist andraga Fräckne härads jnbyggare, at, som thet här i Bohus lähn från långlige
tider warit then sedwahne, at the som med mahlning betiena allmogen på skattlagde
qwarnar i stället för tullkappen tagit contant betahlning och the then samma nu
likwehl åhrligen efter egit godtycko så förökt, at en sådan afgift ± denne dyra
tiden will blifwa them fast odrägelig;
Altså utbedes underdånigst, at the om qwarntull täckts och tullkappars ärläggande
utgångne allmänne stadgar äfwen måtte hädan efter lända till efterlefnad för Bohus
lähn, så at qwarntullen therefter må tagas af then spannemåhlen förmahles.
Således af allmogen i underdånighet wara ansökt betygas af Helle d: 18 julii 1746.
Joh. Broström
Ovanstående är endast ett utdrag ur boken,
för mer information
skriv till rolf.berlin@telia.com