Gullholmen, Härmanö, Käringön, Råön och Stocken

Familjeregister för Gullholmen.
Familjeregister för Härmanö.
Familjeregister för Käringön.
Familjeregister för Råön.
Familjeregister för Stocken.

Rosenberg år 1881 :   Gullholmen. Stort fiskeläge vid Kattegatt, på n.ö. sidan af Hermanön vid segelleden till Uddevalla. Platsen som har post- och lotsstation, gästgifveri, och flere handlande, har 526 invånare och utgör en kapellförslg i Morlanda pastorat, Orousts v. hd, Göteborgs och Bohus län. Jemte det egentliga fisket förekommer inläggning af fiskvaror. Gullholmen har regelbunden ångbåtsförbindelse med Göteborg, Kristiania och mellanliggande ställen. Båtsskjuts erhålles till Ellös 0,5 mil, Grundsund 0,7, Rågårdsvik 0,7, Helleviksstrand 1 och Käringön 1 mil. (Holmberg år 1848)
Hermanö. Ö i Kattegatt, v. om Oroust, ½ mil lång, men smal, samt klippig och kal. På n. delen ligger Gullholmens stora fiskeläge, sydligare märkas byarne St. och Lilla Hermanö, alt i Morlanda sn, Orousts v. hd, Göteborgs och Bohus län.
Käringön. Holme i Kattegatt, v. om Oroust, med fiskeläge och kapell samt såsom egen kapellförslg (518 inv.) räknad till Morlanda sn, Orousts v. hd, Göteborgs och Bohus län. Post-, skjuts-, tull- och lotsstation. Båtskjuts lemnas härifrån till Mollösund 1 mil, Hällviksstrand 1 och Gullholmen 1 mil. Platsen anlöpes regelbundet af kustångbåtarne.
Råön. Ö med ett litet fiskeläge, belägen i Kattegatt strax v. om Oroust och s. om Gullholmen samt räknad till Morlanda sn, Orousts v. hd.
Stocken i Göteborgs och Bohus län. Litet fiskeläge vid Kattegatt på en halfö af vestligaste Oroust.

Gullholmen omnämns första gången som hemmahamn för skeppare under 1580-talet. Ortnamnet associerar till den gula lav som förekommer i närområdet. Det Gullö som nämns i medeltida berättelser avser med stor säkerhet en ö i Kungälvs närhet.

Härmanö nämns indirekt redan på 1200-talet på sidan 639 i Håkon Håkonssons saga Eirspennil. Där redogörs för händelser i "Hermdar sundi" år 1261 .  Därefter dröjer det till 1528 och 1544 innan ön dyker upp i länsräkenskaperna och då som "Hermen". Notera skrivsättet där ö saknas i slutet. Jämförbara öar som Skaftön och Flatön anges konsekvent med ö i slutet men inte Hermen som dock byter slutändelse till Herman under 1600-talet.
Hermensund omnämns som tullstation för sillfisket år 1565. En uppgift i länsräkenskaperna 1561 anger under Tegneby att "Erick paa Hermerud" betalat huvudtionde = bröllopsskatt. Denne Erik brukar gården Hermen 1568 och 1574. Eftersom beteckningen paa vid denna tiden endast användes när gården var belägen på en ö finns det knappast risk för att Hermerud syftar på något annan gård än den på Härmanö.
I Alborgs tullräkenskaper omnämns år 1594 Harmandsund samt Harmandsgaard.
Ortnamnsforskarna har med dålig framgång försökt koppla ihop öns namn med verben harm (vred, harmfull) samt härma (imitera). Ett annat tolkningsförsök som verkar riktigt långsökt utgår från ett odokumenterat dialektord för stensamling = harm.
En mer närliggande förklaring ges om man utgår från 1561 års Hermerud och jämför med de två Hermantzrud som finns i 1388 års jordebok (Röde bok). De två gårdarna finns i norra Bohuslän dels i Foss och dels i Svarteborg.
Förledet i dessa två ortnamn brukar tolkas som mansnamnet Herman medan efterledet rud är röjning av mark för att anlägga gården.
Därmed kommer man fram till en rimlig förklaring av ortnamnet Härmanö med betydelsen "Hermans ö".
Vem denne Herman var förblir säkerligen en olöst gåta men eftersom personnamnet Herman inte är känt i norden under förkristen tid så kan man gissa att han levde under tidig medeltid. Namnet Herman var på medeltiden ett vanligt namn i Tyskland och Holland. Ortnamnen "Tyskeviken" och Dusensvik" vid gården Härm samt uppgiften 1565 ovan om tysk bosättning vid Hermensund gör denna tolkning av ortnamnet än mer sannolik.
Den geografiska placeringen av tullboden på Härmanö var sannolikt på den av kronan ägda Lilla Härmanö. Eftersom Ålborgs tullängd 1594 omnämner personer från Gullholmen, Harmandsgaard och Harmandsund får man anta att de låg på olika geografiska platser.

Käringön omnämns första gången i länsräkenskaperna år 1601 då Olle paa Kierlingöe betalade tagan (fortsättningsarende i 3 år). Betydelsen av ordet käring vid namn på öar är mycket oklar. Den rådande uppfattningen är att vissa sjömärken kallas för käringar för sitt utseendes skulle. Detta har dock visat sig vara svårt att bevisa då denna beteckning inte använts under äldre tid och den är helt okänd i Norge. Läs mer här (xxxxxxx).

Råön och Stocken omnämns första gången som fiskelägen i mantalslängderna i början av 1600-talet. De kallades då Raöen och Stocken. Namnet Råön står för rå = gräns och det gränsområde som avses är förmodligen mellan Älvsyssel och Viken. Läs mer här (xxxxxxx). Den första bosättningen på Råön skedde på 1580-talet enligt ett dokument från år 1638 och den förste bosättaren hette Henning. Stocken som utgör grunden för ortnamnet var en gångbro över sankmarken öster om samhället.

Svenska Gods och Gårdar år 1943 :  Fotografi och text nedan från  del 41 sidorna 303-304.
På sidan 304 nedan finns beskrivningar av tre gårdar på Härmanö. Den översta gården kallas Myren, den mellersta Grinnebacken och den nedre Härm.
Grinnebacken ägdes av min farfar Carl Berlin på Käringön. Han hade fått gården i arv efter sin mormor gästgiverskan Kristina Johansdotter på Käringön. Kristina föddes 1803 på Härmanö och dog 1883 på Käringön. Vid sin död var hon mycket förmögen och Carl Berlin blev ensam arvinge till Grinnebacken.
Carl arrenderade ut gården och försörjde sig som skeppare fram till sin död 1952. Han var ägare till en kutter med namnet Capella.